lördag 25 april 2009

Bubblande stiger vårt samtal mot taket

.. i Högdalshallen när vi simmar tillsammans en fredagsmorgon i April.

Min vän K och jag lärde känna varandra för 5 år sedan då jag började arbeta på samma arbetsplats som henne. Idag är hon en nära vän. Nära vänner ska man vara rädd om.

Badet avslutas med att jag får presenter som överraskning, älvklistermärken och ett hav av pappersblommor. Till din visionboard tänkte jag säger K. Hon känner mig väl.

När vi skilts åt efter en skön start på dagen så virvlar mina tankar vidare kring möten och vänskap. Möten på universitet, pendeltåg, arbetsplatser, elevhem, resor, hyreshuset, och bloggandet som lett till vänskap finns i min historia. Vissa vänner har försvunnit under livsvägen och nya kommit till.

Ibland när jag berättar om någon av mina vänner så säger den jag pratar med: -Du verkar ha så spännande vänner! De är spännande för att jag ser dem som det. Alla är vi spännande i någon form. Mina vänner vågar göra sina egna val, hitta sina vägar och ta sig fram på livsvägen även om det är svårt ibland. Det kan handla om att köpa raggarbilen man drömt om eller att sälja firman man byggt upp.

Vänskap är ingen enkel relation men för mig livsnödvändig. Sedan min tid i telefonkundtjänst och när jag var stressad är jag tyvärr en kratta på att ringa mina vänner. Försöker därför messa eller på andra sätt visa att jag finns där. Innan dess pratade jag ofta och länge i telefon så jag förstår att vissa vänner undrar.

För sisådär 7-8 år sedan så upptäckte jag att det var lätt att prata gott om vänner och bekanta när de inte var där men att glömma att nämna det för dem. Då bestämde jag mig för att ha det som nyårslöfte att ge komplimanger direkt istället för att efter man skilts åt berätta för någon annan om allt som är bra med den personen. Det där är inget jag längre tänker på utan nu försöker jag verkligen tala om för mina vänner och bekanta vad jag uppskattar med dem. Jag vill ju att de ska veta det.

Några av de jag träffat på livets stig har inte några vänner eller väldigt få. De kanske har vänner men inte någon som de kan lita på och/eller dela saker med. Det smärtar mig. Alla förtjänar vi vänner. Att bli sedd, lyssnad på, förstådd, nån att skratta med och nån som tycker om en som man är och som stöttar en anser jag är ett av de grundläggande behoven. Mitt sociala kapital (som sociologer kanske skulle uttryckt det) är en av mina största rikedomar så här långt i livet. Men ett kapital måste man förvalta väl. Därför måste jag bli bättre på att lyfta telefonluren tror jag.

Att hitta nya vänner (eller snarare de vänner som bara väntar på att hitta nån som er) önskar jag till alla er som känner att ni inte har de vänner ni önskar. Men man har råd att vara kräsen när det gäller nära vänner men samtidigt tror jag på att vara öppen och se vad som händer. Det finns bekanta som det tar ett tag att känna och vänskap växer ibland långsamt och ibland kommer det som en explosion. Man vet aldrig när man möter en vän. Vi är alla värda att ha vänner och att ha BRA sådana.

Har ni nån vänskapshistoria/vänskapstankar som ni vill dela med er av?

En av mina närmsta vänskaper kan jag tacka en toalett i A-huset på Stockholms Universitetet för. Men det är en helt annan historia och inte så spännande som den låter....

10 kommentarer:

  1. Du pratar så vackert om dina vänner som om dom vore diamanter i universum och förmodlogen är dom det också. Låter så härligt :)
    Jag har en vän som jag lärde känna när jag var 6 år och som jag sedan följt genom hela min skolgång. Vi gick t o m i samma klass i gymnasiet. Vi har en speciell relation. Vi träffas inte ofta men när vi väl ses är det alltid lika naturligt. Hon är speciell för mig. Sen har ju alla mina vänner en speciell plats inuti mig på sitt eget speciella sätt. Det är berikande.
    kram och ha en fin lördagskväll
    Emma

    SvaraRadera
  2. Du både pratar och skriver vackert om dina vänner och nära och kära. Jag är också dålig på att ring och det är en skada från soss...att jag fasar telefonen ;)
    Men det är klart att man ska ge komplimangen direkt precis som du skirver. Ska nog öva lite på det.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Jag önskar jag kunde se mina vänner så som du ser dina! Fick fundera till här nu, för jag har nog många vänner som försvunnit efter vägen. Jag vet i ärlighetens namn inte om det är för att jag inte har hållit kontakten, eller om det är dom som inte håller kontakt. Jag har varit bra på att höra av mig tror jag, jag brukar ringa, men kanske är det så att de inte uppskattar mig som vän, och därför blir dom ointressanta för mig att fortsätta ha kontakt med. Några vänner har svikit rejält, och självklart, så då försvinner dom ur mitt liv. Det är märkligt det där, vänner, kommer och går, och några få består livet igenom. Vi måste vårda vännskapen annars dör den. Varm kram!

    SvaraRadera
  4. ja och du e en pärla som vän! kram K

    SvaraRadera
  5. Vackert!
    Min bästa vän och jag har känt varandra i 20 år. Hon flyttade från Småland upp till Dalarna när vi gick på mellanstadiet, och jag var den som tog hennes parti när andra inte var så snäll mot henne. Det är inte lätt att komma in i en ny klass i den åldern, helst inte om man dessutom talar en annan dialekt...
    Vi tappade mer eller mindra kontakten helt under många år efter högstadiet, sedan upptogs den igen via mail för 5-6 år sedan. Nu har vi lyckats hamna på samma arbetsplats, umgås så ofta vi kan och är som systrar för varandra.
    Äntligen har jag hittat den nära vän jag har letat efter hela mitt liv, någon man kan dela allt med och som man vet kommer att finnas där no matter what.
    Vänner är något man förtjänar och det gäller att vara rädd om dem...
    Kramar till dig!

    SvaraRadera
  6. Så fint du skriver om dina vänner. Och jaaa; man ska verkligen måna om och vara rädd om vänskap:)
    kram Lallis

    SvaraRadera
  7. Du har så rätt! Man är alltför dålig på att tala TILL sina vänner, även om man talar gott OM dem. Så sant!

    Men den där toaletthistorien hade inte varit fel att få höra;.))

    SvaraRadera
  8. Vackert och innerligt skrivet. Jag älskar meningen: "De är spännande för att jag ser dem som det."

    Får mig att tänka på Lille Prinsens ord: "Det är bara med hjärtat man kan se tydligt. Det väsentliga är osynligt för ögonen."

    Simma lugnt!

    Svante

    SvaraRadera
  9. Tack alla sköna att ni delar med er när det gäller era vänskapshistorier.. lilla prinsens sköna ord tycker jag vi alla ska bära med oss.

    "Det är bara med hjärtat man kan se tydligt. Det väsentliga är osynligt för ögonen."

    SvaraRadera
  10. Ditt inlägg lindade sig som bomull runt mig.
    För övrig sammanfattade Di allt så bra i sin kommentar.

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen