lördag 18 april 2009

Det är nog nomaden i dig som gör sig påmind..


... säger pedagogiska mamman då jag påpekar att jag mår fysiskt och psykiskt dåligt om jag tittar på reseprogram eller läser resemagasin.

Min längtan till resandet är så stor att det knyter sig i magen och jag får ett tryck över bröstet. Vänners resor eller reseskildringar är en annan sak. Då kan jag glädjas men när det handlar om nån reporter eller okänd så blir jag som en surmulen femåring som tjurigt säger: varför dom och inte jag? Vissa har inte alls samma längtan utan mår bäst hemma.

Jag tycker också om att vara hemma i mitt vardagsliv men det finns ju så oändligt många platser jag vill se, uppleva, känna, insupa andra dofter, känna nya smaker och lyssna på ljuden från en plats som inte är min till vardags. Det finns helt enkelt så många äventyr som väntar och platser som jag vill återvända till.

Att resa i den yttre världen är att även göra en resa i den inre. Min personliga utveckling är faktiskt i många fall kopplad till mina resor. Men jag reser inte bort ifrån något utan jag reser TILL något. Mitt liv här är inget jag flyr från. En resa behöver ju inte vara lång, just nu är längtan stor ut i skärgård eller till kusten. Att sitta tillsammans med skärmflygaren på en klippa och dricka varm choklad och blicka ut över vågorna eller vandra på stigar jag inte mött förut.

I mina ögon är hela livet sin egen lilla resa och ibland är det stormar som råder vilket gör oss rädda, ledsna och otrygga, ibland står det stilla och man kanske känner sig trygg i det eller uttråkad, vid vägskälen så vilar vi ibland eller springer in på en av vägarna utan att stanna upp. Ibland är molnen rosaskimrande och stjärnfallen många. Ibland är det mörka moln som tornar upp sig och man har svårt att se himlen. I dimman ser man inte vägen och kan känna sig hjälplös, tröstlös och rädd. Man vill ju inte gå vilse. Men ibland i vilsenheten hittar man vägen igen eller en ny väg som man inte hittat annars.

I resan livet finns även nya dofter, smaker, platser (både inom och utom sig själv) att upptäcka. Man möter olika människor som lär en saker och som man kanske slår följe med under lång del av resan eller bara för ett kort möte. Livets resa pågår ju hela tiden och vi är alla nomader på livets resa (som Svante reflekterar över i sin blogg).

Själv önskar jag att jag kunde flyga fritt på min nomadväg precis som älvan på skylten. Men i tanken och fantasin flyger jag fritt... jag försöker att inte glömma att våga släppa taget och flyga fritt i livsrummet. Det är en av mina resvägar som jag försöker vandra på samtidigt som jag drömmer om de resor jag vill göra. För nomaden i mig talar ofta och längtar ut i världen, det är därför min längtan blir för stark ibland.

13 kommentarer:

  1. Vida, du är verkligen livet personifierat. Det goda! Att "våga släppa taget och sväva fritt i livsrummet" Det låter som ren magi, men tror jag förstår. Ska träna på det från och med nu. Bara vara...Det och din lillasysters tips!

    Jag märker att jag inte länkat till dig som favorit ännu, jag får skämmas...läser ofta. Dock kass på kommentarer, f'låt!

    Imorgon ska jag ut och träna hjärnan med hjälp av fötterna!

    Kramar Johbur (som fastnar i sig själv ibland)

    Ps. Funderar på att anlita din skräddare. Lite dyrt och mycket med ett plagg i månaden, men fantastiska! Måste det vara ett i månaden?

    SvaraRadera
  2. Ville bara lämna en kram och visa att jag varit in....

    Själv reser jag med, men då bara på den inre resan....

    Kram Linda

    SvaraRadera
  3. Du är väldigt bra på att ge andra resor i sitt inre! Kramar...

    SvaraRadera
  4. Du är allt för härlig och inspirerande du min vän :)
    Kramisar Emma

    SvaraRadera
  5. "Men jag reser inte bort ifrån något utan jag reser TILL något." Precis så känner jag också. Jag längtar ut och till något nytt, så jag kan utvecklas ännu mer. För precis som för dig känner även jag att min personliga utveckling till stor det är kopplad till resorna jag gjort och försöker göra. Ha en underbar dag! Kram T

    SvaraRadera
  6. Här har du en nomad till :)

    Ååå, vad jag vill se och känna och lära och veta. Uppleva med alla sinnen...

    SvaraRadera
  7. Jag älskar också resor! Både inre och yttre och det är som det ska vara! Härligt du skriver dessutom Vida. Man blir ju riktigt inspirerad.

    SvaraRadera
  8. Jag har rest 2 gånger nu till Västerås med Vilda så jag är mer än nöjd med resandet på ett tag.
    Tack för att du tänker på oss vännen.
    Ha en fin kväll!
    Kram

    SvaraRadera
  9. Johbur: Tack för supersnälla ord. Självklart får man bara läsa och jag tycker att du ska lägga din energi precis där du vill och inte på några måsten.

    Härligt med hjärnträning, det är viktigt i livet :)

    Jag vet inte om man kan göra en deal med Karolina (www.orkanlia.se) om att abbonera på annat sätt men hon är supertrevlig så ring eller maila henne.. jag gillar henne skarpt!

    Linda: Den är den viktigaste och kul att du lämnade en rad.

    Gisan: Tack söta :)

    Livskrafter: Tack detsamma!

    Trille: Då har vi samma syn. Visst är det magiskt?!

    Nina: Misstänkte det, man känner det genom bloggen..

    Katinka: Härligt och tack snälla för dina fina ord :)

    Helena: Ja, kan förstå det. Skönt att höra att allt gått bra.

    SvaraRadera
  10. Läser och förundras hur du kan leka med orden och få dem att bli levande och känslosamma, längtan, lusten, driften i att uppleva och att se, att bli berörd och beröras..funderar på vad det är som drar i dig, var och i vad ligger din längtan efter allt annat än det du har här och nu? vad är det i det andra som drar i dig? För jag upplever dig som en njutande människa i nuet också!I dina tankar dina berättelser ser du dagen idag, människor saker, reflektioner och ja.. Du facinerar mig :) kramar, varma kramar från ett varmt hjärta i ett iskyligt norr..

    SvaraRadera
  11. Resor är verkligen fantastiska såväl yttre resor som inre resor.
    Ibland driver den där nomaden i mig till vanvett. Längtan ut finns där alltid men just nu består mitt liv av en enormt stor inre resa. Långt har jag kommit men än skymmer moln himlen och än ligger dimman på min livsstig men molnen börjar skingras och dimman är lite tunnare.

    Ett riktigt härligt inlägg!!

    SvaraRadera
  12. Di: Ja, hur ska jag förklara det här så att det blir begripligt. Den här passionen är så grundläggande för mig att det finns med mig.

    Ungefär som om jag kan sakna skärmflygaren när han inte är där även om jag är fullt nöjd med det jag gör och de jag har runt omkring mig just då. Förstår du hur jag menar?

    Jag är i nuet men något kan fattas mig och ibland blir jag påmind om det. Det är som ett primärt behov.

    Maria: Visst är det fantastiskt. Ser fram emot hur det ser ut när dimman lättar och landskapet breder ut sig över livsstigen.

    Kramar från Liv

    SvaraRadera
  13. Aha..Du fattas mig, säger Mojen ofta när vi är ifrån varandra och jag kan känna lika. Jag förstår din längtan i din beskrivning, jag har haft en liknande känsla, fast efter det som jag inte vetat vad det var, bara en längtan eller mer en oro i mitt fall, när "vardagen" blir trist då drar det...nå..vi får se hur livet ter sig för mig när jag landat i juni i Borlänge, det som drar nu är att orka med, och önskan om att allt ska bli klart snart. Då ska jag vila åtminstone ett par dagar ;0) kramar

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen