Sofia Jannoks röst klingar...

.. från radion och leker i Luleälvens vågor när hon sänder sitt sommarprogram.

Min blick vilar i trädkronorna och fåglars kör blandas med vågskvalp och vindens sus. Jag har faktiskt önskat Sofia Jannok som sommarpratare så jag ligger i badenbaden stolen och känner mig så vardagsförnöjd som man bara kan en varm dag när en önskan går i uppfyllelse.

Underbart program om tillhörighet, sapmi och hennes kärlek till musiken. Precis som jag så tycker hon om kontraster, våra sanna färger och att vi ska vara rädd om vår moder jord. Vackert program, vacker dag och skön stund.

Sofia Jannok är en fantastisk artist och jag är helt övertygad om att hon kommer att gå långt mycket längre än hon redan gjort. Hennes kloka ord som avslutar programmet ekar i mina ögon och likt hennes musik så kliver de rakt in i mitt hjärta.

Kom ihåg att du är av solens och vindens folk- glöm inte!
Hur kan vi glömma?
Om jag tillåter mig att vila i vidderna så kan jag ännu höra viskningen i linden.
Jag kan se deras ögon i solen.
Jag tror på viddernas vila
Den ger kraft åt själen att andas
och tålamod för sinnena att se evigheten.

Din blogg är charmig...

... heter den fina utmärkelsen jag får från Helena med orden för underbara funderingar och finurligheter). Tack snälla Helena, blir glad i hela hjärtat.

Har många bloggar som jag verkligen tycker om så det blir inte lätt att välja men veckans charmiga trio blir:

Marias betraktelser för hennes charmiga och öppna betraktelser om det som händer i hennes liv och tankevärld.
Livskrafter som charmar mig med vackra inlägg, lekfulla ord och fantastiska konstverk.
Lady Thirty som med sina fantastiska charmiga teckningar som säger mer än 1000 ord ibland.

Till alla andra charmörer i denna lilla egna värld så hoppas jag ni vet att även ni charmar mig men nu fick jag bara välja tre.

Harmoni...

.. står det på halsbandet jag bär idag (och som jag beställt härifrån).

Efter turbulenta dagar har jag landat med båda fötterna på jorden och mentalt i livet. Harmoni är ett oerhört vackert ord. Svårtillgängligt i vissa lägen men lättillgängligt då jag hittar den inom mig i dagar med mindre dramatik. Jag tror att det är där harmonin bor, i våra hjärtan. Sen är den lättare att hitta varma sommardagar med sand mellan tårna och ledighet i kalendern. För med en bok i handen och den enda tid jag vill passa är sommarpratarnas så kopplar jag av, men även i min arbetsvardagen hittar jag harmonin när jag letar.

För jag tror att vissa saker bär vi med oss och de finns inom oss om vi bara lyssnar, letar och följer det vi vet. Men det gäller att hitta sina egna vägar för att känna harmoni, känna lycka och njuta av livet.

Eller som den kloke Gandhi uttryckte det:

“Happiness is when what you think, what you say, and what you do are in harmony.”

Sommar i P1 har länkat till bloggen...

... jo, det är faktiskt sant. Sommars arkiv har länkat till det här inlägget.

För en sann sommarpratarnörd så är det lycka i litet format. Fick lov att fota det innan länken tas bort, är man nördig så är man. Nu har jag kommit igång med lyssnandet på de årets sommarprogram men även de gamla som sänds i SR minnnen. Det är sommar på riktigt för mig.

Jag har ju skrivit ganska många blogginlägg om olika sommarprogram (tryck på ämnet så kommer alla fram) så jag vet inte varför just det här blev länkat men lika glad är jag för det.

Tänk att man just nu kan surfa in på Sommar i P1's hemsida och nånstans komma vidare till mig. Det är stort.

Vännäs stationhus kl 3,18 på morgonen...

... reser sig i soldiset med sina praktfulla drakar på taket. I Vännäs är min morfar född.

Jag blickar ut genom tågfönstret och det är 3 timmar kvar innan vi anländer till Boden där morfar väntar för vidare bilfärd till mitt paradis vid Luleälvens strand.

Hur mår Niquita har fler av er frågat. Tack för den omtanken. Jag gjorde bedömningen att hon kunde åka (dock en dag försenad) och det gick bra. Hon sov mest under resan men fick lov att matas vilket jag inte brukar göra under resor men nu behöver hon det mer regelbundet för sitt tillfrisknande.

Niquita är fortfarande medtagen, hon är väldigt vinglig men går runt lite ibland och helt plötsligt så lägger hon sig ner. Hon kan bara ligga på sidan och ryggen eftersom bröstskenan sitter på det reparerade bröstbenet. Varje dag måste jag kolla temperatur, att hon kissar, att bandaget ser ok ut (annars ska det bytas) och hon får inte springa omkring, gå ut eller hoppa upp på möbler de närmsta två veckorna. Hon vilar mest och har fortfarande smärtlindring i form av plåster i ryggslutet.

Hon vill gärna vingla omkring och jag hittade henne i garderoben bland mina skor när jag kom hem så vi fick lov att bygga ett litet fort så hon inte hade för stor rörlighet och gör illa sig själv. Mitt fort var av kuddar, bakbord, kattburar och det jag hittade.

Men nu är vi på semester så nu är det ju att bli bortskämd som gäller för både mig och katterna så morfar har byggt lyxhage till Niquita med nät så att hon inte kan rymma. Han är händig morfar så på ett kick så har hon en egen liten hage på verandan med allt hon behöver.

Men ynklig är hon och klumpig på ett sätt som är väldigt olikt en katt. Den där lössläppta hunden gjorde verkligen stor skada på några få sekunder och om han inte haft nossele så hade jag nog inte haft en liten ynklig katt som kunde komma på semester och bli bortskämd.

Hunden och hundägaren är ett kapitel för sig, tror att jag vet var de hör hemma och hunden är tydligen känd i området och flera är rädda för den. De flesta hundägare tar ju ansvar för sina hundar och skulle ta ett helt annat ansvar om det skulle inträffa något liknande. Fortsättning följer för lagen om katt och hund är oerhört tydlig på hundägarens ansvar för om den har sönder något eller skadar ett annat djur.

Tills dess tar jag hand om min katt som med vinglig gång tar en tur i buren och sen lägger sig på sidan och vilar lite. Jag är så lycklig över att hon gör små framsteg varje dag oavsett hur lång tid det tar.

Universum vore inte detsamma utan dig...

.... allra käraste lillebror.

Året som har gått sedan jag sist skrev till dig har bjudit dig på både vackra, härliga stunder och en del motgångar. Som livet är.

Men trots det så hittar du alltid nya vägar, söker lösningar och letar dig vidare på livets stig. Som person tycker jag du är fantastisk för din härliga, varma och sociala personlighet. Som bror är du oersättlig.

10 år skiljer oss men ibland lär du mig saker om livet och visar mig nya tankar. Jag hoppas du vet att jag alltid finns här för dig även om vi bor på olika orter, men kommer du förbi så lovar jag dig ett påskägg fyllt med allt det du önskar. Tror nästan du skulle bli lika glad som på bilden.

Stort tack för att du är just den sköna person du är. Kärleken till Bad religion delar vi så musiken blir självklar som det jag spelar för dig på din födelsedag. Grattis lillebror, universum vore sannerligen inte detsamma utan dig.

Varm kram från Sis

Djurvårdare...

... är min nya titel.

Nu har jag äntligen fått hem Niquita dock i litet risigt skick med bröstskena, bandage och ett smärtstillande plåster på ryggen som inte vill sitta fast. Hon vill bara ligga och inte stå så vi måste ståträna henne så hon inte glömmer bort att hon kan och så musklerna forsätter fungera. Det är framförallt bröstskenan (som nog kommer att sitta en månad) som stör henne.

Ibland gör hon rullningar i snabb fart som protest och hon verkar bra mycket piggare än när jag hämtade henne. Vilket är bra men ger mig mer jobb.

Vi skulle ha åkt till Norrland imorgon men den resan får vi skjuta framför oss. Hon måste vara stabilare. Det viktigaste är att hon överlevde och nu blir bra.

Känslor i en enda röra..

... är det som rört sig i mitt inre de senaste dagarna sen i måndags kväll.

Jag har varit rädd, ledsen, arg, lättad, frustrerad, besviken, irriterad, orolig och oerhört rastlös.

I måndags blev nämligen min snälla katt Niquita attackerad av en lösspringande hund. Jag såg det inte men grannarna som gjorde det berättade att det såg otäckt ut eftersom han höll henne i käkarna och slängde med henne. De ringde mig för jag var inte hemma. När jag kommer hem ligger hon fortfarande på bordet på balkongen som hon flytt till. Vi åker in till bagarmossens djursjukhus och efter mycket väntan och oro och en katt som inte alls är sig lik kommer beskedet. Hon har brutet bröstben och det har skadat lungan och skapat en blödning och hon har luft i bukhålan (vilket tyder på att den är punkterad någonstans). Dessutom andades hon stötigt.

Så det var bara att lämna en älskad katt i någon annans händer och åka hem med oron som sällskap. Jag har haft mina katter i 13 år så de är mina kompanjoner i livet och verkligen en del av familjen. Efter chocken följde väntan, väntan och återigen väntan. Först har det varit väntan på att de ska ringa och meddela och igår var det oerhört jobbigt att efter 3 timmars sömn bara vänta på besked om något ytterligare tillstött eller om hon skulle klara sig.. Det blev positivt men hon behövde opereras och hon var inte i tillräckligt bra skick igår. Men idag var hon det och det gick bra men hon har ont och det är ännu inte säkert när hon får komma hem. Så nu väntar jag på det beskedet...

De som gjort att det går att härda ut trots allt är skärmflygaren som varit det största stödet av alla. Sen mina underbara grannar som trots att vi inte känner varandra letat reda på mitt mobilnummer och ringer mig. Jag fick låna en större kattkorg av dem (Niquita kunde bara ligga på sidan) och killen körde oss till djursjukhuset och erbjöd att hämta oss men det blev för sent. De räddade hennes liv genom att schasa iväg hunden och ringa mig. Såna grannar önskar jag alla.

Den där hundägaren däremot... den personen brydde sig inte ens om att kolla vad som hänt och har inte kontaktat mig. Hunden var lös och han var en ganska bra bit bort. Så nu blir nästa steg att ta reda på vem han är och se hur vi löser det här. Men min fokus har inte legat där utan bara handlat om att jag vill att min kisse ska överleva och komma hem. Men det har kostat mycket pengar, oro och eventuellt måste jag skjuta på min resa upp till norr.. så känslorna fortsätter att åka berg och dalbana.

Säg till dig själv...

Jag är fin
Jag är smart
Jag är vacker
Jag är underbar
Jag är fantastisk
Jag är generös


Borde inte såna här snälla ord möta oss på fler platser än Frölunda torg?

Tror att om alla startade dagen med att säga detta till sig själva så skulle vi bli snällare mot oss själva och mot varandra, framförallt om man la till: Jag är hjälpsam. Jag beter mig mot andra som jag vill att de ska bete sig mot mig.

Vad tror ni?

Midsommartankar..

Jag önskar er..
... grodor som dansar, sommarmagi och läckra nubbar.
... kransar i hår, blommor under kudden och sommarens skönhet.
... god sill och jordgubbars sötma.
... roliga lekar, goa skratt och lekfulla vindar.
... en vacker afton, en magisk natt och en skimrande soluppgång när midsommardagen gryr.

Önskar er alla en vacker midsommar.
Stor varm kram från Vida

Två dagar kvar..

... till sommarpremiären av Sommar i P1.

Jag längtar!

Föreslog för skärmflygaren att vi skulle äta midsommardagslunch och lyssna på Ingvar Kamprad samtidigt. Han såg måttligt förtjust ut. Det lutar nog åt att jag kanske lyssnar och han gör något annat. Han är ju inte riktigt lika nördig när det gäller det (jag lyssnar på ALLA).. han har andra nördsidor istället som tur är.

Men under tiden så ser jag fram emot alla sommarprogram jag ännu inte lyssnat på men som kommer att komma i sommar. Besök gärna sommars eminenta hemsida. Dessutom så har de en funktion som heter "Jag sommarpratar", där man själv kan spela in ett eget sommarprogram och dela med sig till familj och vänner (och andra som vill lyssna). Det blev jag lite sugen att göra bortsett från att jag inte tycker om att höra min egen röst, men vem vet? Sr har dock rätt att använda det materialet sen vilket man bör vara medveten om.. men ändå.

Undra vad jag skulle prata om? Det ska jag klura vidare på och sen kanske jag faktiskt samlar lite mod och gör mitt alldeles egna lilla privata sommarprogram.

Nikitas hus..

.. har något av barnen skrivit under grannens balkong vid vår port.

Jag tror (eller så kanske det är önsketänkande) att de syftar på min katt Niquita. Konstigt att mina katter har mer kontakt med grannarna än vad jag har, populärare verkar de också.

De blir bjudna på mat (i och för sig gillar jag inte färsk strömming) och får beundrarpost. Jo, det är sant, igår när jag kom hem låg två jättefina foton på Marilyn på hallgolvet men utan någon avsändare. Men jag har luskat lite och det är tydligen en av de boende som är duktig på att fota och gör så ibland. Jag vet vem det är men har aldrig pratat med honom.

Katterna har också fått ett klistermärke från en av grannarnas barnbarn där det står att det finns 2 katter i lägenheten om det skulle brinna. Undra om brandmännen kommer ihåg mig ifall det skulle vara nödvändigt?

Man får ju hoppas det, kanske ska sätta upp en liten bild på mig brevid klistermärket.. då kanske jag får beundrarbrev, gratismat och mitt namn skrivet på huset.. nu ser jag hur katterna skrattar inombords åt mig. Drömma går ju...

Hjärntrött...

.. är ett uttryck jag brukar använda.

Med mentalt krävande arbete så är det så det känns ibland. Idag är jag inte hjärntrött men det finns perioder när jag varit det hela tiden. Stress gör mig till en annan person, en ganska trist sådan om jag får säga det själv.

Har tänkt på det där med stress, det intresserar mig. Framförallt hur man hanterar det och vilken inställning man skapar till stressen. Men även hur min hjärna ibland spelar mig spratt och försöker varna mig genom att tolka en situation som stressig som inte är det eller som jag inte blir stressad av längre. Ibland kanske det bara påminner om saker och situationer som stressat mig tidigare. Hjärnan vill väl, den har ju lärt sig vad den ska få mig att reagera på så jag kan fly in i grottan från lejonet. Men lejonet har gett sig ut på andra jaktmarker och jag behöver inte fly.

Men reaktionen är blixtsnabb, min puls går upp och jag känner hur jag reagerar och blir spänd och känner mig jagad. Men genom att bara accepterande känna efter vad som händer, ta djupa andetag som signalerar till hjärnan och kroppen att allt är ok och bemöta situationen med logiska tankar och lugn så vänder det.

Som människa så kan man genom sina tankar tänka på något som stressar en och skapa en fysiologisk respons även om ingen fara hotar i ögonblicket. Detta ställer till det för oss MEN innebär även att vi kan tänka om och hitta lugnet. Hur man gör det måste man själv komma underfund med, min väg hit har inte varit lätt och ibland trillar jag fortfarande ner i fallgropar.. men att arbeta med både kroppen och sinnet har varit en av mina lösningar.

Det kommer alltid att kunna uppstå situationer som stressar mig men genom mina erfarenheter, regelbunden meditation, motion och att bara vara i stunden så hanterar jag det helt annorlunda än jag gjorde tidigare. Dessutom vore livet så himla trist ibland om det inte fanns lite action, det är upp till mig vad jag gör av den när den händer. Mina överlevnadsinstinkter är ju dessutom något jag kan behöva så de vill jag inte vara utan.

Men vi är alla våra egna skyddsänglar som genom att ta hand om oss själva kan vara den medmänniska vi vill både till oss själva och andra. För det är som med syrgasmasken på planen, om vi inte själv får luft först kanske vi inte kan hjälpa våra barn med det.

Så ta hand om dig, lyft blicken och betrakta midnattsolen, stjärnhimlen eller regnmolnen eller vad just du ser och glöm inte bort att även hjärnor måste vila för att vi ska må bra. Var RÄDD om dig men var inte rädd för livet.

Växtkraft

.. är det jag tänker på när jag ser min systerdotter Alma.

Hon har blivit så stor och åker omkring i racerfart i sin gå-stol. Tänderna växer också, inte för att hon tänker visa alla för mig men jag har hört att de finns där.

Växtkraften syns också i naturen, regnet som fallit över Stockholm de senaste dagarna gör att grönskan är prunkande likt en oregerlig engelsk trädgård. Vackert så det förslår och fåglarna sjunger dess lov.

Tänk all den växtkraft som vi bär inom oss och som följer oss genom livet. Ibland blir vi ympade, ibland behöver vi extra näring och ibland bara vila. Men växtkraften finns där och våra rötter likaså. Så fortsätt växa, vila, ta näring eller låt rötterna växa, för det är ju bara du som vet vad du behöver.

Vad är dina största hinder?

Detta är en fråga som jag ibland ställer vid uppstartssamtalet för coaching.

Det absolut vanligaste svaret är: JAG SJÄLV!

Tänk att vi är så många människor som sätter krokben för oss själva på ett eller annat vis. Det finns så många situationer där det blir ganska tydligt. Vi kanske inte tror på oss själva, tycker om oss själva eller tror att vi duger som vi är. Vi sätter upp egna krokben, förstör för oss själva och konstruerar begränsande föreställningar.

Istället för att vara vår egen bästa vän blir vi istället till någon som inte agerar speciellt snällt mot just den person vi faktiskt garanterat kommer att dela HELA livet med och all den tid som finns där.

Vi är ju bara människor. Vi har "fel och brister", gör eller säger "fel" saker, sårar någon, blir sårad, kan inte allt och vet inte allt. Men kraven många ställer på sig själva är för höga eller för låga. Tänk om alla kunde bli sams med sig själva och bara acceptera det man måste och förändra det man kan (om det känns som det är VERKLIGEN är viktigt).

Många personer handlar helt annorlunda mot sig själva än mot sina vänner. Till vänner säger man att: det gör ingeting, det spelar ingen roll, du kommer att klara det och jag tror på dig.. men vad säger många av oss till oss själva i en liknande situation?

Det finns många borde, om jag bara hade/var på ett visst vis så skulle allt se annorlunda ut. Men livet är här och nu. Vi vet faktiskt inte om vi har flera liv. Dagen idag kommer inte tillbaka och du är som du är i just denna sekund duger PRECIS som du är.

Välj dina handlingar men döm inte dig själv för hårt och våga göra saker som du vill, kanske bara för att prova något nytt. Vi har inte alla samma drömmar, värderingar, utseenden, möjligheter men vi är ok ändå. Jag tror inte vi är vår yta utan vi är något större och tillsammans är vi stora men när vi själva hindrar vår egen utveckling, självbild och att våga saker så tror jag att just det är det viktigaste men ibland även det svåraste hindret att rasera (ibland om och om igen).

Men det första steget på den vägen är att just se om man hindrar sig själv och när. Sen får man själv hitta sin egen väg, strategi eller kanske tankesmedja för att komma vidare runt hindret. För alla ni som läser detta är unika och oersättliga och vackra, strålande stjärnor på detta unika livsäventyr som utspelar sig på en liten planet i ett stort universum fyllt av hemligheter.

Lek med mig...

.. och sen lek lite till, snälla?

Världens finaste Esther kan leka i timmar.

Jag tror egentligen att många av oss skulle må bra av att leka mer. Åtminstone har jag en tendens att ibland ta saker lite för allvarligt och grubbla en del. Leklust föder livslust och väcker kreativitet i min värld. Att ibland för nöjes skull göra något utan prestation och bara för det är roligt utan tanke på tiden är balsam för själen. Det är kanske därför jag gillar att klättra i träd.

14 är mitt lyckonummer...

...så jag hoppas verkligen jag vinner utlottningen av ett självporträtt tecknat av talangfulla Lady thirty. Hon gör så fantastiska bilder, surfa över till hennes blogg får ni se.

Jag vet precis vem som ska få det om jag vinner.. men vem det är, det avslöjar jag inte.. men jag vet att 14 är mitt favoritnummer så nu håller jag tummarna :)

Bloggpiraten antar utmaningen...

.. från Katinka.

Det är så skönt att vara pirat för då behöver man liksom inte bry sig om regler utan kan lätt norpa en utmaning mitt framför ögonen på Vida. Vi vet ju alla att det liksom är jag som ger ärligast svar och har koll på läget så vem vore bättre lämpad. Håll i er, här kommer svaren.


Om Vida skulle vinna många miljoner på lotto, vad skulle hon köpa?
Om Vida vann pengar skulle hon köpa det där pippihuset som hon alltid snackar om, en stadslya i Barcelona skulle det nog också bli och MASSOR av resor.

Vilken svordom använder hon mest? På senare tid så är det faktiskt Shit Pommes frites tror jag, å den har hon snott från en lärare på coachkursen som använde den mest hela tiden.

Tittade Vida på tecknat när hon var liten?
Jajemen, gärna Tom och Jerry på sportspegeln eller Goliat på hajk. Sen var det ju Kalle Anka på julafton. Vida är nämligen så gammal att hon minns tecknat som en sällsynhet och något speciellt från sin uppväxt.

Hur många syskon har Vida?
Som om en bloggpirat skulle orka räkna men en hel hög och när de alla träffas blir det väldigt högljutt och mycket skratt. Tur att jag inte har några öron för då hade de väl trillat av vid det här laget.

Vill Vida just nu ha någon tatuering eller piercing?
Eftersom Vida inte alltid förstår sitt eget bästa så inser hon inte hur fint det skulle vara med en bild på mig på armen. Men jag har inte gett upp hoppet ännu.

Vad har du för väder just nu?
Det sägs att det är kallt för att vara juni, men jag fryser ju aldrig, skönt å slippa det där tjafset med en kropp av kött och blod.

Vad åt Vida till lunch senast?
Nån gratinerad chevreostsallad med vitlöksbröd som hon var såååå lyrisk över. Å som om inte det var nog smet hon in på ytterligare ett fik och åt tiramisu och drack latte macciato.. Hon var på kurs i mental träning men tror ni inte hon smet iväg själv för att få lite ensamtid.. hon hade nog glömt att jag hängde på.. men låt henne leva i illusionen.

Kan Vida vissla?
Inte så att det är något vi borde beröra här. Hon visslade på hemvägen idag och jag var rädd att nån ruta skulle explodera.. men hon visslar inte tillräckligt kraftfullt för det. Att hon sen skämmer ut en stackars bloggpirat verkar hon inte ta nån hänsyn till.

Vilken film kan Vida alla replikerna till?
Girls just want to have fun och Ivanhoe! Haha, det vill hon inte att jag ska berätta.

Hur många stolar står kring hennes köksbord?
Fyra.

Har hon en stationär eller bärbar dator?
En liten bärbar som väger runt ett kilo och som hon bara älskar. Sen snyltar hon på skärmflygarens stationära när hon laddar ner bloggen för att göra en bok till pedagogiska mamman så klart.

Vilket var hennes favoritämne i skolan?
Svenska i grundskolan och Psykologi på gymnasiet har jag hört, men jag var inte med på den tiden så det får ses som andrahandskällor som inte är lika pålitliga som jag så klart.

Vad säger hon till sig själv när allt känns svårt?
Det löser sig på ett eller annat sätt eller att det är syndast om henne i hela världen beroende på dagsform. Framförallt så försöker hon inte fly som hon gjorde när hon inte visste bättre.

Får hon dåligt samvete efter att ha ätit kött?
Inte det minsta, hon kan äta en blodig biff och vara gladare än någonsin..

Har hon åkt moped någon gång?
Hallå, hon är ju uppvuxen på landsbygden i Dalarna! Klart hon har åkt moppe men däremot inte kört en även om hon hade en kompis som hade en rosa med en rosapantern figur som acessoar. Själv åkte hon snålskjuts med killkompisarna från byn.

Vad lyssnar hon på nu?
Hon slölyssnar på nån film på tv men undrar om det snart inte kommer att vara ljudet av poppande popcorn.

Å som den pirat jag är så utmanar jag nu andra pirater eller bloggare att sno utmaningen den som kan.
Toodiloo!

/Bloggpiraten

En fin nationaldag...

... önskar jag er alla.

Jag har inte firat den på nåt särskilt vis men visst är det ett vackert land vi lever i?

Även om jag älskar att resa och upptäcka andra platser så känner jag så tydligt att mina rötter finns i Sverige och det är här jag vill leva. Vår nationalsång tycker jag är sagolikt vacker och med dessa fina bilder från vårt avlånga land önskar jag er en fin dag.

På takterassen i Hanoi..

...dricker jag en brygd på ingefära, citron och honung.

Den värmer gott för kvällen är kylslagen. Efter flera veckor med genuin, god vietnamesisk mat (även om jag inte hann med deras 400 nationalrätter under min resa där) längtar jag efter något annat men hamburgaren jag nyss ätit är kryddad med ingefära även den.

Restaurangen är liten, mysig och stjärntaket breder ut sig över mig och min australiensiska reskamrat där vi sitter. Hanois gatmyller och det ljud det bär med sig virvlar mellan husen. Hanois gator som har olika teman är ett annorlunda inslag från andra städer. Det finns hela gator där man säljer samma sak i de olika butikerna, en hel gata med hårspännen känns annorlunda men det går även att hitta gator med altare, babytillbehör och även kastruller.

Idag minns jag denna vackra kväll då jag dricker samma dryck för att lindra min hals. I tanken är det lätt att färdas till en stjärnfylld kväll i en stad i en annan del av världen och höra ljuden, känna dofterna och att ta ytterligare en klunk av drycken som jag tog med mig hem.


(observera! bilden är tagen från internet och inte min privata)

För kärleks skull..

.. så har min vän sagt upp sig från sin fasta tjänst, sålt sin fina lägenhet på Söder och flyttar om några månader till sin svenska pojkvän i Kanada.

Det är en av de saker vi skålar för i champagne som vi spontant beställt in. Vi fyra goa vänner skålar även för våra drömmar, motgångar och styrkor. För kärleks skull är min vän modig, jag är ibland feg när det gäller kärlek men det är en helt annan historia. Vi gläds tillsammans åt hennes äventyr och fyller i en "mina vänner bok" som hon kan ta med till andra sidan stora havet.

Gårdagen rymmer även sommarpratarlycka då sommarpratarna släpps för i år och Sofia Jannok som jag tycker så mycket om och faktiskt även har önskat är en av dem. En samisk entreprenör ute på en spännande livsresa.

Tillbaka till kärleken, jag tycker att vi ska göra som min vän och till och med GB-gubben gör: Låt oss bli förälskade. Förälskade i sommar, din partner, en ny vän, vackra blommor och goda glassar.

Lets fall in love!

Sammanfattning av Maj 2009..

.. en härlig månad som verkligen gick snabbt.

- Den startade i sagolika Göteborg med mina fina vänner. De bor alla i mitt hjärta och dagarna därifrån likaså.

- Klas Hallberg påminde mig om livets viktiga saker men bekräftar även mitt tankesätt och hur jag försöker leva.

- Jag träffade min brorsdotter för första gången.

- En av mina drömmar gick i uppfyllelse. Den bevarar jag i hjärtat.

- Jag repeterade Silvakursen.

- Fick jag ett pris på vad min lya kommer att kosta om det ombildas till bostadsrätt och insåg att det skulle vara en lägre kostnad än jag har i hyra idag.

Inte många rader men så viktiga dagar i mitt liv. Livet är förunderligt och märkligt.

Böcker lästa i Maj 2009.

Månadens tema skulle nog kunna sammanfattas i personlig utveckling och andlighet till största del och sen lite skön läsning bara för att koppla av också.

Wife in the North av Judith O' Reilly

En bok som min magiska vän gav mig eftersom hon inte behåller böcker (till skillnad från vissa andra). En bok skriven i dagboks/bloggform om hur stadsbönan som älskar London hamnar på den engelska landsbygden. Underhållande brittiska vardagsbetraktelser men inte en bok som jag kommer att behålla och läsa om.

Livet med min syster Madonna av Christopher Ciccione

Mitt första minne av Madonna är när jag och min kompis fick ett kassettband skickat till oss från våra amerikanska vänner systrarna Jenny och Alison. På ena sidan var Madonna och andra Cindy Lauper. Vi hade delad vårdnad om detta kasettband och hade det en vecka var. När Madonna till sist släpptes i Sverige hade vi lyssnat på henne i runt ett år. Boken är skriven av hennes bror som även arbetat med henne på turneérna och inrett hennes hem ibland. Kan inte låta bli att undra hur deras relation är efter boken då han utlämnar henne rejält ibland. Men jag läste snabbt ut den och jag tror att mycket stämmer.

En ny jord, ditt inre syfte, av Eckhart Tolle

En bok som fått så oerhört mycket uppmärksamhet både hos Oprah och runt om i världen. Kanske hade jag därför förväntningarna att den skulle vara totalt annorlunda medan jag nu känner igen ganska många av tankarna. Jag håller inte med honom i exakt allt men tycker att han har många intressanta tankar och att det finns mycket man kan ta till sig och ta med sig ut i livet. Honom kommer vi att få höra mycket om.

Kärlek av Dalai Lama

Dalai Lama. Vilken man. Han är verkligen fylld av kärlek och andlighet anser jag. Skulle gärna lyssna på honom en dag. Tills dess får jag läsa hans böcker och få hans tankar på så vis. Läsvärd.

Healing with the fairies av Doreen Virtue

Jag har bestämt mig att jag varje månad ska läsa om minst en bok. Böcker kan ju säga olika saker till en vid olika faser av livet. Så när jag klev fram till min bokhyllas första sektion var det inte alls den här boken jag tänkte läsa men den drog mig till sig och det finns saker i den jag behövde påminnas om. Jag minns att jag köpte den eftersom min älvlika vän gav mig älvleken (som Doreen skapade när hon skrev boken) inför min jorden runt resa och jag använde den ofta. Därför köpte jag senare boken men blev besviken över språket och det finns saker i den som jag hade lite svårt att ta till mig. Nu när jag redan visste att jag inte tyckte den var välskriven och att jag inte trodde på allt första gången var den lättare att läsa och gav mig mer. Men så är jag i en annan fas nu.

Vinnare i din egen tävling, inspiration för din personliga utveckling av Emma Pihl

En gåva som jag fick när jag slutade på mitt gamla jobb som jag nu läste om. Det är en handfast bok med mängder av coachövningar, personliga reflektioner och erfarenheter och klientexempel. Handfast, bra och tydlig och med övningar jag själv kan använda när jag coachar.

En bro av ljus av LaUna Huffines

En av mina coachkursare lånade den till mig. Den handlar om att bygga en bro av ljus till sig själv men även andra människor. Övningar i varje kapitel. Passade mig utmärkt och jag funderar på att köpa den. Tror att vissa kan tycka att den är lite för flummig, men för mig passade den in i massa andra saker som händer just nu.

Kvinnosjälens kraft, inkafolkets hemligheter av Hernán Hurache Mamani

Pedagogiska mamman lånade ut den till mig och sen blev den liggande. När jag väl började läsa den kunde jag inte sluta. Tror det var titeln som gjorde att jag tvekade men den handlar om en kvinna och är skriven på ett skönlitterärt sätt som tilltalar mig. Så den är jag verkligen glad för att jag inte lät ligga en dag till.

Min far hade en dröm av Barack Obama

Spännande att läsa en bok av en unik president som skrevs innan han hade en aning att han skulle gå så långt. Den är välskriven, lättläst och ger en intressant bakgrundsbild till en av världens mäktigaste män och hans sökande efter rötter och identitet. Klart läsvärd tycker jag.

Lyckliga människor av Per Planhammar

En bok som blivit stående efter att jag köpt den på en utförsäljning. Den skrivs växelvis ur huvudpersonernas perspektiv, minnesbank och tolkningar. Först så är jag inte alls speciellt förtjust i den men efter ett tag så har jag fastnat. Men ingen bok som jag vill läsa om och det blir därför inte ett boktips från min sida.

Dynamisk träning med Silvametoden av José Silva och Burt Goldman

Sen jag gick kursen i Silvametoden (en metod i mental träning) som förändrade mitt liv så har denna form av mental träning inspirerat mig. Jag har därför några av hans böcker och den här gången läste jag den för att få lite inspiration, påminnelser och komma igång med min mentala träning igen.

Mellan himmel och jord av Niccolo Ammaniti

Månadens bokcirkelbok som jag om en liten vecka får diskutera med min sköna bokcirkel och det kommer nog sannerligen att bli en intressant diskussion. Lästes snabbt och jag hade ingen egentlig aning om vad det skulle ta slut. Stundtals plågsam och våldsam men på nåt vis tyckte jag om den ändå. Skriver inte så mycket mer eftersom två bokcirklare brukar kika förbi här.

Sommardöden av Mons Kallentoft

En liten deckare att läsa i sommarvärmen fick avsluta månaden. Men det är inte en berättelse som stannar hos mig. Karaktärerna griper inte tag i mig även om Mons är klarsynt stundtals men det är inte en bok jag kommer att läsa om eller minnas som en läsupplevelse.

Pust, det blir nog ingen mer sammanställning idag vilket jag först hade tänkt.. det tog mer tid än vad jag trodde men så har jag haft en läsmånad också. Så nu chillar jag och återkommer om någon dag med sammanfattningen av vad som hänt under månaden.