Med fötterna i en tjärn...

.. så begrundar jag dagen som varit. Försommarens skönhet är slående, allt står i blom och fjärilarna dansar i sommarvinden. Idag har varit en märklig dag (kanske skriver jag mer om detta senare, har inte bestämt mig ännu) då jag förundrats över livets bräcklighet och det tomrum en människa lämnar efter sig. Men det har samtidigt varit en vacker dag.. en dag som jag kommer att minnas. Inte för den vackra sommarens skull utan för det var en dag när vi tog adjö av någon som berört mig och många med mig.

Hästmonument i Svedmyra?

Ibland dyker man på ett mysterium i vardagen. I mitt fall så var det denna uppresta sten utanför ett hyreshus i Svedmyra. Har någon varit på elitloppet, fått med sig en souvenir hem som de tycker passar bra utanför porten eller vad har hänt? Det känns som om det ligger en häst begraven nånstans i den här historien. Någon som har några idéer? Eller kanske vet? Mig gjorde det något förrvirrad och nu snurrar massor av olika teorier..

Tro på att isen håller

"Möjligheter kommer när du vågar dig ut på den okända isen med fullt förtroende för att isen kommer att hålla. Du är på rätt väg, när du tror att du är på rätt väg."


De här raderna läste jag nyss då jag gick igenom dagens mailskörd. Det är ett dagligt motivationsmail från Daniel Wennermark Rosell som jag prenumererar på (via tidningen Levas hemsida). Det här var precis vad jag behövde höra just idag då det finns en viss oro inför framtid och vad som kommer att hända. Inte enbart oro utan snarare skräckblandad förtjusning men det varierar ju lite dag för dag.. Men nu ska jag gå genom dagen och tro på att isen håller! Keep on walking in other words!

Älskade parkteater!

Jag älskar parkteater! Jag tycker att det är bland det genialaste någon kommit på och det har blivit något av en tradition under de år jag varit bosatt i Stockholm. Nu är ju parkteatern lite äldre än så, den har funnits sedan 1942 och drivs idag av Stockholm stadsteater. Idag släpps programmet för årets upplaga som du hittar i parkteaterfoldern eller genom att enkelt klicka här.

Det fantastiska med parkteater (bortsett från att det är alldeles gratis) är att det är verkligen en folkfest och publiken är så blandad. De kommer vallfärdande med picknickkorgar som dukas upp och stämningen är hög. Eftersom föreställningarna visas i olika parker under sommaren så kan man bara hitta den plats som passar bäst.

En gång missade jag en av föreställningarna i de centralare delarna och begav mig ut till en förort. Det jag minns bäst därifrån är den lilla tant som långsamt, långsamt närmade sig spelplatsen lutad på sin rullator och med ett stort leende på läpparna. Hon satt på sin rullator under pjäsen och gick sedan stillsamt hemåt med försiktiga steg efter föreställningens slut. Pjäserna kommer till folket och jag tror att det breddar publiken enormt...

Min sommarvardag har förgyllts av pjäser, konserter och dansföreställningar som överraskat, inspirerat och ibland konfunderat. Så jag ser med spänning fram emot vad denna parksommar har att erbjuda och kan redan nu plocka fram picknickkorgen för den kommer att bli flitigt använd denna sommar.

Någon som vill med?

Vardagslycka en måndag på kickboxningspasset..

Om någon hade talat om för mig för 5 år sedan att jag idag skulle träna kickboxning så hade jag bara gapskrattat och svarat att det finns inte en chans. Vad lite man vet om framtiden och vad man tycker om egentligen..

Jag fullkomligt älskar att träna kickboxning men i mitt fall handlar det bara om en motionsform. Jag har vänner som säger att de aldrig skulle kunna göra det för de är inte aggressiva. Inte jag heller!! Men det är verkligen något jag rekommenderar alla att pröva om man vill träna såväl mentalt som fysiskt. När jag kliver ut från ett träningspass har jag rensat hjärnan totalt och kan tänka nya tankar. Om jag är trött, irriterad, ofokuserad så försvinner det under passet och jag kliver ut som en gladare människa med mindre spänningar (men jag ska inte sticka under stol med att jag har en hel del träningsvärk ibland). Det handlar om att vara totalt fokuserad och skapa kroppskontroll samtidigt som man under tiden tränar kondition, koordination och teknik.

Så hur hamnade lilla jag på en kickboxningsklubb... jo en kär kollega råkade övertala mig för kanske 3-4 år sedan att gå på boxercise med henne och jag hakade på. Vid det tillfället så kan jag berätta att efter uppvärmningen var allt mitt vatten slut och jag hade blodsmak i munnen.. då började passet. Men roligt var det. Jag tränar faktiskt med samma kollega men eftersom vi kände att vi ville utvecklas och faktiskt lära oss något så började vi leta efter något mer specialiserat och hittade Stockholm Kickboxning i närheten av Odenplan och där har vi blivit kvar. Vi trivs jättebra och även om vi inte har samma ambitioner som andra som tränar där så blir vi nog kvar för vi tycker båda att det är lika roligt och vårat liv vore inte detsamma om vi inte fick boxas med jämna mellanrum.

Vardagslycka på dansgolvet en alldeles vanlig söndag

Vardagslycka är att inta en mysig fika i gröngräset i Rålambshovsparken tillsammans med en god vän och sedan bryta av lugnet med 75 minuters dansglädje på Chicago 75 (ligger på Hornsgatan 75).

Lindy hop (eller jitterbugg som den benämns i vissa sammanhang) har sedan förra hösten en stor plats i mitt hjärta. Under många år hade jag velat pröva men inte kommit mig för men nu när jag börjat så kan jag inte sluta. Att dansa är lärorikt på många plan, det är inte bara steg som ska läras in utan man ska även hitta sin egen personlighet och stil i dansen. Å sen det där svåra att bara släppa kontrollen och låta sig föras utan att veta vad som händer härnäst... men det är bara att jobba på det. Något jag drömmer om är att få gå akrobatikkursen för det tycker jag verkar så häftigt men jag har inte hittat någon att gå med ännu så jag får vänta tills dess (lite svårt att göra/träna hopp och lyft på egen hand).

Chicago har inte bara kurser utan man kan även dansa socialt varje onsdag och enstaka lördagar och om du är nyfiken att bara prova lite lindy så inleds onsdagsdanserna med en nybörjarkurs så mankan lära sig grunderna innan man beger sig ut på dansgolvet. Om man vill ha en ännu intensivare swingupplevelse så kan man ju åka på danslägret i Herräng som pågår veckovis under totalt 4 veckor i sommar. Jag hade så gärna velat åka men av olika orsaker så tror jag inte att det är möjligt men de som varit där pratar lyriskt om dansdagarna (och kvällarna) i Herräng.

Å vem vet, kanske jag ändå kommer till Herräng, om inte idag så kanske nästa sommar så att jag får dansa dag som natt och hitta just min personlighet i dansen..

Vida antar utmaningen....

Vida har blivit utmanad av Vardagspussel att anta en utmaning och det kan man ju inte låta bli helt enkelt! Utmaningen består i att svara på följande frågor:

Vad gjorde jag för tio år sedan:

Jag fick verkligen tänka till för att sortera ut 1998 i minnesbanken men efter ett tag klarnade det. För tio år sedan var jag bosatt i den vackra staden Göteborg som har en plats i mitt hjärta för alltid. Jag läste Psykologi vilket var en av milstolparna i mitt liv. Jag hittade något som jag brann för och för en person som innan inte ens sett i sin fantasi att hon skulle ta en universitetsexamen så började en dröm ta form. 1998 umgicks jag i massor med mina fantastiska vänner (varav de flesta jag hade läst Spanska med). Vi åkte på utflykter till Skagen, hade picknick i Slottskogen och åkte ut i Göteborgs skärgård för att kasta oss ut från klipphällarna i det klara vattnet. Vi var alla studenter så det var de billiga, enkla nöjena som vi ägnade oss åt. Vi fikade i timmar i Stadsdelen Haga och delade på den gigantiska bullen för 12 kr och tittade ut på kullerstensgatorna medan vi pratade om våra drömmar, erfarenheter och vardagligheter.

5 måsten att göra imorgon

Imorgon är det söndag och jag har faktiskt inga måsten alls då utan däremot roliga saker. Jag ska fika med vänner och dansa Lindy hop på Chicago75


dåliga egenskaper
Hmm... när jag blir exalterad avbryter jag, jag blir sur om jag inte får sova och äta som jag ska.. ibland är jag lite fyrkantig och vill göra saker på mitt sätt..

5 platser där jag bott

Gällivare
Här föddes jag i Lapplands inland. Här har jag många gånger återvänt och förundrats över natur, barndomsminnen och min enorma kärlek till mina morföräldrar som fortfarande bor kvar.

Häradsbygden (en bygrupp utanför Leksand)
Här växte jag upp i en by med röda knuttimrade hus och slingriga grusvägar som ledde till djupa tjärnar där man badade hela somrarna. Jag gick i byskola där alla kände alla och världen var liten och trygg. Vännerna var nära och skogen lättillgänglig.

San Sebastián i Baskien (Spanien)
En kurs i spanska på pappret men på livsvägen en milstolpe. Här föddes kärleken till resor och att upptäcka andra kulturer men även insikten att man klarar så mycket mer än man tror. Hela mitt liv och självbild förändrades efter denna vistelse.

Göteborg
Fantastiska stad! Jag kan fortfarande känna en längtan tillbaka och när jag är på besök är jag lycklig över att ha Göteborgs gator under mina fötter. Här förändrades livet återigen i form av utbildning och en fantastisk grupp vänner som fortfarande betyder mycket för mig.

Svedmyra (Enskede, Stockholm)
Lilla mysiga Svedmyra med sin Svedmyraskog som befolkas av liljekonvaljer, rävar, rådjur och massor av hundägare. Här bor jag nu och här känner jag mig hemma.

5 jobb som jag haft

Röjsågsröjare i skogarna kring Leksand en sommar. Har fortfarande intyg på att jag kan hantera en röjsåg.

Barnskötare på olika förskolor i olika städer. Har lärt mig mycket om mänskligt beteende och gränssättning. Ett fritt jobb som jag trivdes bra med under den perioden.

Vårdare på gruppboende för funktionshindrade. Oerhört roligt jobb!

Kundtjänsthandläggare på SEB kort. Lärde mig massor om att kunna spegla kunden, bemöta människor, administrera, informera men framförallt var det roligt att arbeta på ett privat företag eftersom jag alltid tidigare arbetat kommunalt. En erfarenhet som lärt mig massor.

Behandlare på AB Mando (ätstörningsklinik). Utmanande, roligt, spännande, tufft arbete som har lärt mig enormt mycket och gett mig massor av nya vänner för kollegorna är helt enkelt fantastiska.

4 personer jag vill veta mer om

Kista Chic
Anne-Maj
Eremitha
Å den sista personen kan vara precis vem som helst som känner sig utmanad ;)

Idealisten?

Jag har just testat vilken bloggtyp jag är via Typealyzer där man skriver in sin bloggadress och sedan får resultatet som berättar vem man är. Jag blev idealist vilket har följande beskrivning:

"Människan i främsta rummet!”

Idealister är framförallt intresserade av människor och relationer - men på ett abstrakt plan. De återfinns ofta som exempelvis präster, psykologer eller politiska förkämpar för bättre världar. Mahatma Gandhi är den kanske mest kända Idealisten. Moral och andlighet är exempel på abstrakta människoorienterade begrepp som Idealister dras till - och ägnar en oerhört stor energi åt. De är ofta entusiastiska och fantasirika - och mår som allra bäst när de får möjlighet att hjälpa andra människor utvecklas.

Idealister har en talang för kreativa lösningar och relationer vilket gör att de ofta trivs bra med arbete som innebär att att snabbt sätta sig in i och lösa kommunikativa problem. Typexempel på detta är att arbeta som kommunikationskonsult, där de föredrar den första kreativa fasen och kundkontakten framför att planera och genomföra delmoment.

Det kändes nästan som om det stämde lite för bra...

Normal bokbrukare eller bokmissbrukare?

Jag har en stor last och det är läsning. Denna sysselsättning trollbinder mig och det finns få saker som fascinerar mig så som en välskriven bok. Hur lyckades författaren få detta på pränt och dessutom skapa denna känsla hos mig som läsare?

Jag kom in tidigt i bokslukaråldern och har aldrig kommit ur den, jag fastnade helt enkelt. Stundtals är mitt läsande nästan maniskt och att inte ha något att läsa i väskan eller en talbok på mp3'n är lika allvarligt som att gå ifrån nycklar och plånbok i mitt liv. Man vet aldrig när man kan behöva boken härnäst!

Att min last är någonstans mellan normalbruk och missbruk av böcker kan man se i bokrea tider. Minns att jag ett år (under studentåren dessutom) tillslut raglade omkring med 8 kassar och totalt över 20 böcker. Jag kunde knappt bära alla men inget kunde hindra en bokälskare på bokrean. Vet faktiskt inte hur jag tog mig hem tillslut men jag minns en vinglig gångstil så nog kan böcker helt klart påverka omdömesförmågan. Oavsett ekonomi så har man alltid råd med en bok som jag sedan glatt ställer in i den bokhylla där jag har olästa böcker (som jag alltid tror ska betas av i god tid så att det är nödvändigt med en bok till). Dessutom skriver jag nitiskt upp boktips eftersom jag vill läsa nya saker vilket leder till att jag ofta hittar postitlappar, kvitton etc med titlar på.. någon generell ordning på tipsen har jag inte lyckats med utan de dyker upp som en påminnelse när man minst anar.

Sedan två år är jag dessutom med i en bokcirkel med andra läsgiriga så detta spär ytterligare på min läsning. En liten sekt helt enkelt! Dock en ganska ofarlig sådan trots att jag numera året runt spanar på böcker som man kan läsa i bokcirkeln (tur att det bara är min tur var sjätte gång). Det roliga med bokcirkeln är ju att den breddar läsandet för även om jag tycker att jag läser inom olika genrer så har det gång på gång dykt upp titlar jag inte känt till som sedan förgyllt min vardag.

Eftersom läsning är en så stor passion så kan jag ju inte låta bli att ge lite boktips (och till er som har några till mig så tas det emot tacksamt). Notera att det inte är en inbördes rangordning utan bara en lista:

1. Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. Jag bara älskar denna bok! Läs den! Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda

2. Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. För alla bokälskare som vill tro att böcker kan påverka långt utanför pärmens gränser. För mig som dessutom älskar Barcelona så befinner jag mig där och känner alla dofter och minns platserna när jag läser denna fantastiska bok. Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón

3.Lappskatteland- en familjesaga av Annica Wennström. För er som vill kliva in i en bok som utspelar sig i en samisk familj. Ett boktips som gick rakt in i mitt hjärta!
Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Lappskatteland - en familjesaga av Annica Wennström

4.The mistress of spices- Divakaruni, Chitra Banerjee. Magisk bok som gör att doften från en kryddaffär sprider sig långt in i ditt medvetande.

5. Fördömd av Johanna Hildebrand. I like a lot! Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Fördömd av Johanne Hildebrandt

Till alla er som nu stör er på att jag inte skriver en resumé om vad böckerna handlar om så är det ett medvetet val. Jag själv vill inte veta för mycket vad en bok handlar om när jag får ett tips och ändå tänker läsa boken. Jag läser helst inte baksidan för jag vill gå in förutsättningslöst. Vill ni veta mer om innehållet så kan ni nog lätt hitta den informationen på annat håll.

Till sist.. en liten film för alla bokälskare... och samtidigt ett tack till min mycket pedagogiska mamma som under en mycket lång period varje gång detta intro visades fick övertyga mig om att de verkligen kom tillbaka för att lämna han som blev kvar. Detta bekymrade mig mycket att han inte fick följa med...

Så från oss i Svedmyra till er alla:

Alla borde ha ett klätterträd..

.. jag tror att många av oss skulle må bättre då. Det är nyttigt att klättra i träd ibland. Jag gör det alldeles för sällan känns det som men häromdagen klättrade jag upp i det här trädet på Djurgården. Det är mycket klättervänligt så alla trädsugna Stockholmare kan bege sig dit. Bonusen att blicka ut över vattnet får man på köpet.

Förresten är träden på Djurgården klättervana. När jag och en god vän vandrade där för några år pågick en mycket seriös trädklättrartävling. Jag tror att det var SM eller något liknande. Så att klättra i träd är till och med en sport. För mig handlar det dock om något annat.

Jag minns faktiskt mitt första klätterträd som fanns på tomten till den lilla lägenhet jag och min mamma hyrde. Det var ett litet äppelträd som jag flitigt klättrade upp i för att sedan hoppa ner i gröngräset. Finns till och med dokumenterat i en svartvit fotoserie och glädjen inifrån lyser upp bilderna.

Det andra trädet jag minns är en gigantisk gran (jodå, tycker fortfarande att den är stor även i vuxen ålder) som stod på skolgården till den byskola jag gick i mellan 1:an och 6:an. De nedersta grenarna släpade i marken och var en utmärkt väg upp. Vissa vågade klättra högt, högt i denna magiska gran.. jag som inte har samma höjd-ignorans hängde mest och dinglade ganska långt ner. Några år senare sågades de nedre grenarna av.. det är för farligt att klättra i träd för barn tydligen! I samma veva så asfalterades hela grusplanen, vad jag minns från att jag var liten så gör ett fall på asfalt oftast mer ont än ett på grus men, men..

Varför tycker jag då att alla behöver ett klätterträd? Jag tror att alla mår bra av att ibland byta perspektiv helt genom att lyfta blicken och göra annorlunda saker som bryter av i vardagen. Å för de som inte vill göra saker i onödan kan jag bara säga att det är nyttigt att göra saker där hjärnan och kroppen får arbeta på ett sätt de inte är vana vid. Det väcker kreativitet och nya ideér. Jag tror även att om alla klättrade upp i ett träd när de var arga så vore de mindre arga när de kom ner. En träd time-out helt enkelt. En kvart om dagen tror jag är en utmärkt ordination för att må bättre. Där kan man drömma, begrunda, vara fri från krav och väcka barnet till liv igen. Vet ni förresten att ett barn skrattar 3 timmar om dagen och vuxna 15 min? Det tål att tänkas på (sen kan jag inte låta bli att undra om samma person undersökt hur många timmar barn gråter eller är arga på).

Så nu till alla läsare men framförallt 70-talisterna som behöver bli nostalgiskt påminda om ett alldeles speciellt klätterträd så har jag lagt in denna fantastiska lilla video! Klättra i frid och glöm inte att andas!

Anonyma kommentatörer är nu även välkomna..

Eftersom Vida har ställt om standardinställningarna som innebar att det bara gick att kommentera om man själv hade ett konto. Så nu är det bara att kommentera och själva välja om ni vill berätta vem ni är eller inte. Oavsett vem ni är så önskar jag er en härlig onsdag...

Att flyga drake på mer än ett sätt..

Under den senaste veckan så har jag stött på drakflygare av olika slag.

Den första drakflygaren är från boken Flyga drake av Khaled Hosseini. Detta var vår senaste bokcirkelsbok. Bokcirkeln är en sammankomst med andra läsande kvinnor där inget ämne är för stort eller för smått. Flyga drake var en bok som jag blivit rekommenderad från flera håll och därför tog jag spontant den när det var min tur att välja bok och det ångrar jag inte. Den gick rakt in i hjärtat och stannade! En av de bästa böcker jag läst på länge. Den berör, bekymrar och kommer nära,nära. Jag föredrar att inte berätta vad den handlar om utan vill egentligen bara säga en sak: Läs den!! Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Flyga drake av Khaled Hosseini

Drakflygare nummer två är min pojkvän för han flyger nämligen skärmflyg. Detta har gett mig inblick i en helt annan värld där passionen går ut på att ta sig upp i himlen och betrakta jorden från ovan i en känsla av frihet. För mig som utomstående som är ganska nöjd med att bara vara på marken så finner jag det oerhört spännande. Helt plötsligt så lär man sig se på moln, vindar och avstånd på ett helt annat sätt. Det krävs även ett enormt tålamod eftersom mycket av tiden går till att vänta eller som de kallar det - parawaiting!

Jag har ännu inte prövat att flyga själv och vet inte ens om jag skulle våga pröva om jag en dag fick chansen för det är lite läskigt... mycket att tänka på och när man hänger och dinglar i en skärm så är man ganska utlämnad. Men tänk om jag vågade sväva i det blå och få nya perspektiv på saker och ting.

För dig som är sugen att testa ett tandemflyg eller kanske gå en kurs så rekommenderar jag att kontakta Fenix Skärmflygklubb (www.fenixflyg.se)

Svedmyrapremiär på Bloggkartan!

Det finns ingen blogg från Svedmyra placerad på bloggkartan även om jag nog inte kan vara den enda aktiva bloggaren från Svedmyra.. Så just i denna stund tänker jag ändra på det och sätta
Svedmyra på bloggkartan.se

Och ett litet tips till eventuella läsare, det finns ingen blogg från Leksand, Gällivare, Trollbäcken eller Gammelstad heller just nu :)

Cirkusartister och färgglada clownnäsor

Imorgon den 9:e Maj är det clownäsans dag! För att fira denna tilldragelse kommer det att avgå en cirkusparad från Sergels torg med slutdestinationen Kungsträdgåren. Det kommer med andra ord att finnas gott om clownnäsor, artister och cirkusanda som glimmar till i storstadsdjungeln. Tanken är att Kungsträdgården ska förvandlas till en magisk arena som samtidigt vill uppmärksamma de som lever i krig, svält och fattigdom runt om i världen. Intäkterna går till clowner utan gränser. Mer information om evenemanget finns på www.cirkusaret.se.

Cirkusvärlden är vardagsmagi för mig. När jag var liten så skrev jag alltid i mina kompisars "Mina vänner" böcker att jag ville arbeta som cirkusartist. Det ligger ganska långt ifrån det jag gör idag och det roliga var att jag inte hade någon bestämd bild av vad jag egentligen skulle ha för uppgift på cirkusen utan det var snarare livet "on the road", äventyret och de vilda djuren som lockade. Att ha en egenhändigt målad cirkusvagn som hem och åka från stad till stad och upptäcka nya platser och träffa nya människor kändes tilltalande och som något som skulle ta mig bort från vardagen och stilla min rastlöshet något. Att sen få vara nära elefanter och tigrar dagligen kändes som det bästa som kunde hända.

Jag minns fortfarande den där magiska känslan när man var liten och fick gå på cirkus och kliva in i en helt annan värld. När man är växte upp på landet där allt i mångt och mycket är sig likt från den ena dagen till den andra och man möter samma personer så var cirkusen något spännande och totalt annorlunda. Den pirrande känslan som spred sig i magen när färgglada affischer med glada bilder klistrades upp på anslagstavlorna för att sedan övergå till en sprudlande förväntan när cirkustältet slogs upp på den lokala idrottsföreningens grusplan. Livet blev för några timmar annorlunda till färg och doft när man satt inkrupen i ett färgglatt tält på hårda träbänkar.

Tänk vad annorlunda mitt liv hade varit idag om jag hade valt att bli cirkusartist och kanske hängt upp och ner på kvällarna (också ganska rolig tanke eftersom jag verkligen är höjdrädd och ganska klumpig i vissa lägen). Nej, det var nog tur att jag inte blev cirkusartist men jag dras fortfarande till klara färger, elefanter, resor och skratt så den delen av mig bibehåller kanske för alltid en dröm om ett liv bland sågspån, sockervadd och tältdukar. Så imorgon kanske jag beger mig till Kungsträdgården och drömmer mig bort för någon timme och stödjer dem som har som passion att sprida skratt, spänning och glädje runt om i denna vackra värld. Så om ni kommer dit kanske ni hittar mig under de nu gröna träden ide magiska körsbärslundarna ätandes sockervadd drömmande om ett annat liv som hade kunnat varit mitt.

Frågor som inte har svar..

När någon inte längre finns ibland oss så väcks frågor. Frågor som inte har enkla svar.. frågorna överskuggas av känslor som river i hjärtat och skapar smärta. Bland frågor och smärta tränger sig även glada minnen fram som värmer hjärtat och får oss att le. Men framförallt så känner jag att det känns overkligt och att det var för tidigt. Men man rår inte över döden, därför måste man välja hur man lever livet men just nu ger den tanken ingen tröst och frågorna som snurrar i mitt huvud är fortfarande utan svar.

Livet är ett tåg - kliv ombord!

... läste jag in en bok igår och ja, så kan man ju också se livet. Som en tågresa som rullar mot okänd eller känd destination. Vissa medpassagerare har man valt att dela resan med. Andra har man själv inte valt men som många gånger i verkliga livet så börjar man betrakta någon som vän och inte bara passagare. Vissa får följa med långa delar av resan medan andra bara gör ett kort gästspel. Ibland står tåget stilla och ibland kanske man klivit på fel tåg och behöver byta. Under resan så är det ibland långtråkigt, ibland fascinerande, ibland så sitter man på en station och väntar på att nästa tåg ska ta en vidare på färden.. Men det gäller ju att våga kliva på tåget för annars kanske man fastnar i en knutpunkt någonstans och inte har något mål i sikte.

Min relation till tågresor påbörjades i tidig ålder och jag känner mig fortfarande väldigt trygg i tågmiljöer. Man tänker så bra på tåg brukar jag säga. Jag tror att det för mig handlar om att det skapas ett veck i tiden som inte har några måsten och inte har någon förankring i mitt vardagliga liv och då kan tanken flyta fritt på ett annat sätt. Dessutom vet man ju inte vad som dyker upp runt nästa krök utan man ser något nytt eller gammalt vilket leder till att man tänker nya, gamla eller återfunna tankar.

Idag är en sån dag som jag tänker bra.. av den enkla orsaken att jag faktiskt är på resande fot. Jag har lämnat Åreskutan bakom mig och resans slutgiltiga destination är Stockholm. Så här långt under resan har jag blickat ut över höga fjäll,djupa dalar, ett gammalt vackert förfallet och övergivet hotell i Mattmar och renar som strövade längs bergsidan och tåget passerar just nu Bräcke där jag faktiskt bott i min barndom men som jag inte minns mycket av. Jag har funderat på människorna som lever i byarna och städerna jag har passerat. Hur ser deras liv ut, vilken typ av tåg har de klivit på och känns det som om det var rätt tåg? Vad drömmer de om att deras resa ska innehålla eller har de redan allt de önskat.

Det är den typen av tankar som tar sin plats hos mig när jag glider fram i ett landskap med nedlagda stationer, skogar, myrar och ett och annat hus med torn på (ett sådant som finns på min drömdestination för övrigt). Att jag trivs på tåg tror jag beror på alla de resor jag gjort norröver, för er som inte vet så tar det ca 17 timmar att åka mellan Dalarna och Gällivare där delar av min familj bor och den resan har jag gjort många gånger. Så många gånger att jag fortfarande förknippar köttbullemackor med att vara på väg någon annanstans så om jag beställer in en sån när jag fikar så kanske jag helt plötsligt är på språng och inte längre sitter kvar vid bordet (åtminstone inte i tanken). Vagnarna skakar och låter mindre nuförtiden eftersom utvecklingen har gått framåt och ibland saknar jag det rytmiska dunkandet som förut utgjorde rytmen i tågresan, den som vaggar en gott till sömns i en egenhändigt bäddad liggvagn med en hård kudde att vila nacken på medan Sveriges landskap rullar förbi utanför och man hör stegen från någon som går förbi utanför kupén. Någon som är på väg till sin destination på sin livsresa.

Lyckligt lottad

Det kan låta kaxigt men jag känner mig lyckligt lottad på många vis och en av orsakerna är mina fantastiska vänner. Men man ska välja sina vänner med omsorg och ge av sin tid till de personer man verkligen vill ska ta del av den. Så jag uppmanar er alla att välj rätt vänner, var rädd om de ni har som förtjänar er och glöm inte att tala om för dem att de är speciella för just dig.