Snön yr och virvlar...

... och jag promenerar.

Det är vackert och även om det blåser så njuter jag fullt ut. Jag ler mot dem jag möter och många ler tillbaka. Inom bor en känsla av vardagslycka, jag väljer att låta den vara där utan att ifrågasätta den. Föreläsningen från i Måndags stannar inom mig och filmen Eat, pray and love likaså som jag såg om igår med den bästa av vänner.

Jag tror små saker gör en skillnad i vardagen, som att möta någons blick och le eller le tillbaka när någon ler mot dig. Att vända ansiktet och låta virvlande små snöflingor möta det och se hur hela världen bäddas in i vit snö som lyser upp i Novembermörkret. Ett kort från Australien från en resande vän, ett fint sms och tankar om att kanske avsluta januari med en spännande helg gör mig glad.

Samtidigt vet jag att en av mina närmaste vänner har det svårt. Jag önskar jag kunde göra något men jag kan bara vara en vän. En vän utan kloka svar på livets käftsmällar men ett lyssnande öra och med min vänskap som stöd. Hon vet att jag finns här och jag vet att hon finns där när jag behöver henne. Det är också en orsak till att fyllas med kärlek.

En onsdag i november öppnar jag hjärtat och fyller det med kärlek, glädje och tacksamhet. Det kan inte bli enklare och större än så på samma gång.

4 timmars föreläsning...

... med Joseph McClendon III avslutar måndagen.

Det är annorlunda, magiskt, härligt, inspirerande, lekfullt, roligt och med ett budskap jag tror på. Eftertanke, insikt, verktyg och inspiration tar jag med mig. 4 timmar som känns som en halvtimme och jag kommer att hålla koll på Raspberry Berets föreläsningar i framtiden. Jag har under kvällen fått massage, hoppat upp ur min stol av förväntan, haft ett arobicspass och fått ett erbjudande som nästan var för bra att säga nej till men tajmingen fungerade inte just nu. Kvällen kommer att resultera i flera blogginlägg men nu är det dags att krypa till sängs med ett leende på läpparna och en yes-känsla i hela magen. Livet blev lite mer skimrande och framtiden lite mer tydlig. För det gäller ju att veta var man vill på färden men framförallt ha kul och inte ge upp. Dagen får avslutas med kloka ord från Harry Martinson:

Mycket i livet måste vara lek för att levas.

Inspirerad och nyfiken...

.. blir jag under samtalet med en vän.

Vi vandrar genom stora staden min vän och jag. Först har vi fikat i stadens mitt och nu vandrar vi som vi gjort så många gånger förr. Vi pratar om möten som förändrat oss, kärlekar som kommit och gått men lämnat oss med värme, svar som kommer först år efteråt vissa frågor väckts.

Vad förankrar dig frågade någon häromdagen? Mina värderingar, mina vänner, min familj och min livstro svarade jag. När livets stormar griper tag så måste man kunna landa mitt i allt det som är.

För mig handlar det mycket om acceptans, tacksamhet och att kunna lugna sinnet och kroppen med promenader och meditation. Acceptera livet som det är samtidigt som jag försöker lyssna inåt för att hitta mina svar. Pratar med mina vänner för att få deras stöd och höra deras klokord. Tacksamhet för att fokusera på allt jag har i mitt liv, vardag och omkring mig som finns att glädjas över.

Men när jag stannar upp så är jag också en person som vill blicka framåt, jag sätter upp målbilder och visioner av vad jag vill ska vara annorlunda. Jag visualiserar (föreställer mig inre bilder av hur det är när jag är där), affirmerar (tänker/säger meningar som om jag redan hade det jag vill ha) och använder min visionboard (ett collage över drömlivet). Det går mig att hålla fokus på det som är viktigt i långa loppet för mig.

Att ha målbilder för mig innebär inte att jag vill någon annanstans. Jag har ett bra liv. Men som den drömmare i kombination med en lust för att utvecklas och upptäcka nytt så väver jag fortfarande drömmar om att bo i ett pippihus tillsammans med någon som älskar mig för den pippiprinsessa jag är och som jag älskar likt den själsvän jag saknar. I min framtid får min frihet ta en större plats och arbetet mindre. Jag drömmer om att låsa porten till pippihuset för att väskan är packad och nya äventyr i andra länder väntar. Jag drömmer om att kunna gå in i en bokhandel och kunna köpa en bok jag själv författat.

Mitt inre är i min mening starkt förknippat med saker som sker i det yttre. Jag kan inte alltid påverka saker/händelser/situationer men jag kan påverka hur jag betraktar dem, acceptera och iaktta de känslor som dyker upp, vad jag lär mig, hur jag hanterar det och vad jag vill ha annorlunda. Ibland lyckas jag och ibland inte men jag vet i vilken riktning jag vill gå. Jag tror att om vi fokuserar på det vi vill ska ske istället för motsatsen så blir vi mer motiverade, mottagliga och övertygade.

Ett skirt regn faller över mig i mörkret men jag vandrar vidare på livets stig. Jag lyssnar inåt och agerar utåt. Jag tar mig tid att njuta av att vänskap är balsam för själen och en fika mitt i folkvimlet kan ge mer kraft än den starkaste vitaminkur. Livet är till för att levas.

Ett vykort väntar på mig...

... prytt med pedagogiska mammans handstil men de första orden som möter mig är inte hennes utan Tage Danielssons:

En droppe droppad i livets älv,
har ingen kraft att flyta själv.
Det ställs ett krav på varenda droppe,
hjälp till att hålla de andra oppe.

Så är det. I livet simmar jag vidare, ibland bär jag och ibland blir jag buren och ibland så hjälps vi åt att stötta varandra. Det är fint.


(bild: en av de vackraste kranar jag sett från ett café i Stockholm, ur det dricker jag gärna livets vatten).

Har man väl börjat klättra i träd...

... är det svårt att sluta läser jag i en bok.

Det var länge sen jag satt i ett träd inser jag när jag läser det. Jag tycker om att klättra i träd, det är nåt vilsamt i att efter att ha hittat den rätta vägen upp sitta där på en gren och bara vara, kanske fundera över livet och se saker ur ett annat perspektiv.

Jag är en tänkare mitt i livet. En tänkare som tycker om träd och att bara vara mellan dess att hon fyller livet med aktiviteter. Men jag tycker också om att lyssna på andras tankar och att bli påmind om saker jag tror på.

Igår pratade jag och min coach ("en bra coach har alltid en coach") om intuition och att våga lyssna på den. Ibland är den stark och ibland så kommer den bara som en liten vilsam smekning som visar på en riktning. Men jag tar den på allvar. Jag tror egentligen inte intuition är något mystiskt, vi har i generationer behövt läsa av situationer som de biologiska varelser vi är. Min egen erfarenhet från livet har lärt mig vissa saker och det kan vara så att jag blir påmind om saker som tanken inte hinner förklara.

Men ibland när jag handlar intuitivt eller omedelbart vet att jag kan lita på den här personen så kan det självklart i efterhand (eller i stunden) ifrågasättas av någon logiskt och då är det inte alltid så lätt att förklara varför man handlat som man gjort. Jag gör säkerligen själv samma sak när man i diskussioner om något säger vad man tycker. Men ibland vet man det man vet och min magkänsla brukar många gånger ha rätt, den har mitt bästa i åtanke. Den har gjort att jag sagt upp mig, gick min coachutbildning, tackade ja till min nuvarande tjänst och att jag har de vänner jag har. Så jag fortsätter använda den.

Jag använder den inte bara privat utan självklart i mitt arbete med klienter. Det kan dyka upp en fråga eller liknelse som jag undrar vad den står för men jag använder den numera. Mina coachlärare sa att gå alltid på det, om det blir fel fråga har du inte förlorat något utan kan bara ta upp spåret ni var inne på innan men om du prickar in rätt sak så kan det göra en enorm skillnad. Så jag följer den, dock inte slaviskt utan den måste kombineras med logik och ibland kan en magkänsla även stå för en rädsla och ett undvikande men då inser jag oftast det.

När jag stog på San Fransiscos flygplats så hittade jag en bok med ett träd på framsidan som jag direkt köpte. Där stod:

Sing your song, dance your dance and climb your tree

Så jag klättrar vidare i livets träd och ser vilken gren som dyker upp härnäst, ibland vilar jag mitt huvud mot stammen och samlar kraft innan jag tar nästa steg. Vill ni följa med på färden? Vad fyller intuition för funktion i ert liv?

Sammanfattning av Oktober....

... en turbulent och händelserik månad som jag aldrig kommer att glömma.

I Oktobers famn så:

* blev jag på deltid processansvarig för projektet jag arbetar i (resterande deltid är jag coach).

* såg jag filmen eat, pray and love och bara älskade den.

* skrev jag om teorin kärlekens fem språk vilket ledde till ett inlägg där flera verkade tänka till vad de själva och deras partners talar för kärleksspråk.

* skrev bloggpiraten om vett och etikett i internetdatevärlden. Vad han faktiskt inte vågade rapportera är att jag var på dejt, mer än så får ni inte veta.

* saknade jag att vara nära min mormor och morfar men de var ofta med mig i tanken.

* fick jag lov att avliva min katt Niquita, vilket var ett av livets svårare dagar. Hon fattas mig så oerhört. Mina vänner och familj är verkligen världens bästa.

* var fylld av sammanträffanden.

* berättar jag min livshistoria för Svante. Kanske publicerar jag den här en vacker dag. Jag hittar även min morfars föräldrar omnämnda på nätet.

* så går jag på en utbildning och får lära mig vad forskningen säger angående att hantera negativa känslor.

* blev det klart att jag får köpa min lägenhet när den ombildas till bostadsrätt.

* Oktober var en månad fylld av snö, värme och grönska såväl i verkligheten som symboliskt.

Kunde inte sagt det bättre själv...

... tänker jag när jag får Kreativ insikts nyhetsbrev.

Kreativ insikt med sina fina produkter inspirerar mig och bejakar det jag tror på (jag har tidigare skrivit om dem här). En vacker dag önskar jag samarbeta med dem i någon form i mitt företag i någon form kring coaching/personlig utveckling. Deras nyhetsbrev är alltid fyllt med kloka tankar och den här gången skrev hon något jag tror fler behöver höra. Läs och njut:

Idag tänkte jag berätta en hemlighet för dig, men du får bara läsa den om du lovar mig att tro på varenda ord jag säger. För om du tvivlar så stämmer det inte längre. Det är bara sant om du tror i ditt hjärta att det är sant – och då ÄR det sant, inte bara för att du TROR det, utan för att det verkligen ÄR så.

Hängde du med? Det spelar egentligen inte så stor roll, försök bara att läsa följande rader och förtjust tänka för dig själv att ”Det där handlar ju om mig!”.

Här är min hemlighet till dig:

"Du är helt unik.
Du är här på jorden av en väldigt speciell anledning, ditt syfte.
Du har allt du behöver för att leva upp till detta syfte och du gör det redan.
Du behöver inte vara eller göra något för att motivera din plats på jorden, du äger den rätten enbart genom att existera.
Du är helt perfekt som du är, där du är, just nu.
Allt är som det ska vara.

Allt du har gjort hittills i livet har varit helt i sin ordning.
Du har lärt dig precis rätt saker och mött precis rätt människor.
Allt svårt som du har gått igenom har varit av en anledning, som du kanske inte får veta i detta livet, men som finns där och kommer att uppenbaras för dig längre fram.
All kärlek du har mött har varit helt och hållet avsedd för dig, oavsett om du har kunnat ta emot den eller inte.
Allt som har varit är över och existerar inte mer.
Nuet är allt du har.
Och nu är allt som det ska vara.

Framtiden är ett oskrivet blad – tills du sätter din penna till arket och börjar rita.
Allt du verkligen tror dig om att kunna uppnå i livet ligger för dina fötter.
Resan börjar i ditt hjärta.
Allt är precis som det ska vara."

(ur Kreativ insikts nyhetsbrev).

Jag försöker somna med ett leende...

... och vakna med ett leende, för det känns bra säger min musikaliske lillebror. Jag tror man blir gladare då.

Han är 14 år yngre än jag, dvs 22 år fyllda och så klok. Sådär klok var inte jag i hans ålder. Det är roligt att diskutera med honom, vi är ganska lika tankemässigt idag där vi står i livet och båda optimister. Jag stannar hos honom och hans sambo över helgen då arbetet fört mig till den ort han bor. Det är vardagslyxigt att få hänga med sin bror när man inte ses så ofta. Vi pratar musik, livet och vardagssaker. Att utbyta tankar, få se saker ur ett annat perspektiv och bara vara tillsammans är verkligen något jag tycker om. Så tänker jag tillbringa helgen till stor del och det finns inget jag hellre önskar.

Vi pratar om vår bakgrund och att det nog präglat oss mycket att växa upp i en tillåtande, stundtals högljudd familj där musik, kultur, diskussioner, att göra det man vill och få vara den man är har setts som något självklart. Som syskon är vi alla olika personligheter med olika livsvägar men vi gör alla nåt vi trivs med och är självständiga.

Han tipsar mig om albumet Pink Moon av Nick Drake och breddar min musikaliska värld ytterligare. Men även om vi båda är grubblare så är det viktigt med att inte ta sig själv på för stort allvar jämt. Man behöver bemöta livet med humor säger min bror och avslutar vår diskussion med ett favorituttryck:

Det som inte tåls att skämtas om, tåls sällan att tas på allvar.

Böcker lästa i oktober

.. resulterar i följande lista:

En älskares dagbok av Sven Lindqvist
På jobbet står en stor bokhylla med böcker av blandad årgång och jag tänker att den ska bredda mitt läsande och tar ibland en bok ganska slumpvis. Boken består av dagboksanteckningar där en pojke växer upp och blir en man. Om kärlek, osäkerhet och livet. Han har gått igenom sina dagböcker och korrespondens och skrivit den här boken. Den är utgiven 1981 men speglar en helt annan tid och könsroller.

Hemligheten - från ögonkast till varaktig relation av Dan Josefsson och Egil Linge.
Omläsning av bok som har sina poänger och utmanar mig i vissa lägen. Nu ska banne mig göras tvärtom i vissa situationer.

Den sista konkubinen av Lesley Downer
Månadens bokcirkelbok men pga sjukdom missade jag själva cirkeln. Jag tyckte dock om boken som inviger mig i en helt annan värld, annan kultur och jag sveps med och är där till kropp och själ.

Södermalmsmorden av Bill Lundholm
Kriminalroman i Stockholms miljö gör att jag är där. Bra skrivet och med huvudkaraktärer som man lär känna. Inte en bok jag läser om men som jag

Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger
En annorlunda bok med ett smeksamt språk, annorlunda karaktärer och som lämnar mig med tankar och känslor. Jag tycker väldigt mycket om den men jag kan tänka mig att andra inte alls känner det.

Vickys vintagebutik av Isabel Wolff
Lättläst chicklit. Inte det bästa jag läst men inte det sämsta heller. Mer djup än många andra. Perfekt när man ligger hemma och är sjuk.

Hon som tittade in av Karin Wahlberg
Kriminalroman i sjukhusmiljö. Miljön känns genuin och fokuset på relationer, förväntningar, vuxenmobbing och att leva. Jag tycker om hennes sätt att skriva.

Relationskoden av Eva Rusz
Självklarheter framlyfta och vikten av varför. Har sina poänger men egentligen väldigt logiskt om man tänker efter. Vänder sig till dem som lever i relationer och jag tror att det verkligen kan påminna de som går där och är missnöjda om sitt eget ansvar och bådas delaktighet.