Jag upptäcker ett hjärta på kanten till min latte..

.. och blir glad av att hitta nåt oväntat vackert som inte kommer att vara längre än till nästa klunk.

Jag fångar ögonblicket på bild och tänker på personen jag ska träffa. En tidigare kollega med ett stort hjärta och kloka tankar. En nygammal dröm som väcktes gör att vi inte längre delar en vardag på en arbetsplats. Men jag har tänkt mycket på henne de senaste månaderna och nu ses vi en kall kväll i centrala Stockholm.

När latten är nästan uppdrucken anländer min vän och vi går vidare till en restaurang. Pizzorna vi äter kryddas med ett samtal kring vardagen, saker som saknas i samhället, livet, drömmar och tankar kring våra företag.

Jag känner mig lyckligt lottad som har fått träffa personer som hon under min livsstig. Hon är en klok, härlig, levnadsglad och väldigt mänsklig person som bjuder på sig själv. Jag fylls av energi av att träffa henne.

När vi skiljs åt och stjärnorna tänts och snöns kristaller gnistrar längs min väg så tänker jag på de små ögonblicken. Ett hjärta på kanten av ett latteglas. Ett samtal. En promenad en stjärnklar kväll i Januari. En katt som väntar när man kommer hem och kryper ner i en nybäddad säng.

Jag tänker på att ett hjärta i skummad mjölk, en vacker stund, naturen som visar sin skönhet, kärlek och en ny vänskap kan dyka upp när man minst anar det men  jag tror att det gäller att hålla ögonen öppna och vara närvarande i livet, fortsätta vara nyfiken och känna tacksamhet för det som kommer i ens väg.

Jag blir förälskad vid första ögonkastet..

.. när min blick möter Emmas (Livskrafter) målning och jag ber omgående att få köpa den.

Bilderna är lånade från Livskrafter. 

Nu är den min och kvinnan med paraplyet ska sitta på en vägg i mitt sovrum. Hon skänker mig redan glädje och så gör även texten som kommer här.

Jag plockar ner himlen ibland

 älska mig snälla 

 där i utkanten av alla ord 

 där gränser flyttar sig längs skymningen 

 för jag är så vacker hos dig 

 kanske är vi optimala drömbilder

 utmed romantiska höstpromenader

 men att våga älska dig min hjälte 

 som älskar mig 

 ger styrka till osmekta dagar

 jag bär oss under mitt tunna skinn 

 och natten sjunger långsamma sånger

Jag bjuder min syster på en försenad födelsedagsmiddag...

... på fredagskvällen.

Styvsyster skulle hon heta i sagans värld, syster heter hon i min. Det här är en bild från vår första semester tillsammans då vi besökte Legoland med våra föräldrar. En resa med många minnen som jag minns än idag.

Min syster och hennes vän ska gå på konsert med Kapten Röd och har en biljett över. Den får jag. Vilken konsert!! Han inleder dessutom med min favoritlåt det vill säga "Stjärnorna finns här" och då bubblar glädjen. En oväntad stund men som stannar i hjärtat.

Den kvällen fick inleda en härlig helg som sen tog mig till Eskilstuna där det vankades tjejkväll med utgång. Det var verkligen energigivande att tillbringa två dagar som gav mer än vad de tog. Intressanta diskussioner, mycket skratt, fantastisk mat, dans och vardagslycka.

Stjärnorna finns sannerligen här, det gäller bara att notera dem och låta dem lysa, eller så lyser du. Även du är ju en stjärna.

Stjärnströssel i form av snö..

.. dalar från himlen och jag är lycklig där jag vandrar på min väg i livet.

Jag har just fått ett telefonsamtal där jag fått reda på att jag vunnit en utlottning där vinsten är 25% rabatt på valfri utbildning hos Coachwalk. Vilken lycka. Jag har ett sug efter att vidareutvecklas som coach och har sneglat på en del av deras utbildningar och nu kommer jag att kunna välja en och få den till ett billigare pris.

Jag minns hur jag tänkte när jag skickade mailet att jag tänkte att den här vinsten ska nog till mig och det skulle den uppenbarligen. Sen "glömde" jag bort det och det dök upp i tanken för några dagar sedan men försvann igen. Idag kom samtalet och jag tror att hela min glädje lyste upp hela min väg där i snöfallet. Det gäller att våga önska och tro på att allt det du önskar kan du få. Vardagsmagi och vardagslycka en dag i Januari. Tack livet.

( Edward Monkton)

Learning by fear..

.. hörde jag som uttryck när Carina Berg flyttade in hos Linda Bengtzing.

Det där att bara kasta sig ut i det okända som skrämmer utan hängslen och livrem och se vart det leder. Man kanske inte alltid är redo, förberedd och tillräckligt säker för att våga en förändring.. ibland får man bara lära sig genom utmaningen. Jag tror inte man ska styras av rädslor utan utmana dem eller acceptera dem känns som en bättre tanke.

Jag har funderat en del på det där uttrycket och tycker att det ligger mycket i det. Utveckling och lärdom sker inte genom att hålla sig i trygga mönster eller försöka kontrollera och planera allt. Att lära sig handlar ju om ny kunskap och då är det inte de gamla hjulspåren som leder dit. Sen hur den utmaningen ser ut kan vara olika. För någon kan den vara att stanna upp, ta det lugnt och se vad som händer. Att lära sig acceptera något. För en annan så kan det handla om att göra något annorlunda.

Själv så kan jag fastna i planerandet och kontrollerandet ibland eller i målsättningen. Ibland får man bara köra, man har inte koll på allt hur mycket man än försöker. Det intressanta är att när jag reser så är inte alls de sidorna lika framträdande, då gillar jag att ta dagen som den kommer och njuta av äventyret.

 Jag tror att jag ska tänka vidare på om jag inte ska köra på  det lite oftare. Jag gör det ibland men jag tror att jag nog ska fokusera på att göra det inom andra områden. Hur mycket man än planerar så kan man alltid hamna nån annanstans ändå.. och tänk vad mycket spännande som då kan tillåtas hända!

I Hans Rosenfeldts vinterprogram så lyfter han fram att han alltid säger ja och att det gett honom många spännande och även ospännande erfarenheter. Så kanske lite mer obetänkta ja och genomtänkta nej så det blir fritt fram för lite oväntat "trubbel" (som i att inte ha den kontroll jag brukar eftersträva) ?

Tre möten från tre olika faser av livet...

.. som var resultatet av tre olika drömmar sker inom loppet av tre timmar en alldeles vanlig ovanlig onsdag i januari.

Det första mötet är en spontanpromenad med en av de härligaste av kvinnor jag vet. Våra livsvägar korsades för tre år sedan när vi under 6  veckor hamnade på samma arbetsplats. Jag hade just följt drömmen att gå vidare genom att säga upp mig och läsa till coach och drömde om att coacha personer som inte har råd att gå till en coach i sin vardag. Det vill säga precis det jag gör idag. Vi arbetade ihop en så kort period men vi klickade direkt och vi delar många värderingar och tankar om livet. Så när ett sms kommer till mig precis när jag är på väg från jobbet om jag möjligen har tid att träffa henne och ta en promenad så blir svaret JA. Samtalet klingar mot Gamla stans väggar och vi skiljs åt med en kram och önskan att ses snart igen.

På väg från vår promenad så möter jag någon som jag mötte första gången för 18 år sedan. I Spanien, närmare bestämt i San Sebastián där vi båda skulle studera spanska. Helt plötsligt står hon där, vi båda blir förvånade men under några minuter på väg till varsitt möte så möts vi just där och då och hittar likheter snarare än olikheter. Vi enas också om att vi inte åldrats en dag på de 18 år som gått. Drömmen om Spanien fick mig att fatta modet att åka ensam utomlands trots att jag inte varit utanför norden och bara var 19 år. Det var kul att möta en blick i en stor stad i ett helt annat land och minnas helt andra äventyr i en vardag långt borta.

Sista mötet för dagen blir med en av mina bästa vänner som är här i jobbet. Hon bor inte i samma stad som jag men där våra vägar möttes när jag uppfyllde drömmen att flytta till Göteborg. Min lägenhet låg vägg i vägg med hennes. Vi skrattar åt att det faktiskt tog ett tag innan ödet knuffade ihop oss och vi började prata. Då var det kört och en vänskap som föds över en hembakt äppelpaj blir stark. Vi skrattar så rutorna skallrar på restaurangen och jag inser hur mycket jag saknar att inte ha henne i min vardag men njuter av mötet.

Tre drömmar, tre personer och tre platser möter mig en onsdagskväll. Alla har format mig och jag är så tacksam över det. Ingen kan vara nere med en ballong brukar min bästa vän säga när hon citerar Puh. Ingen kan vara nere med drömmar och härliga personer svarar jag.

..

Värme och klokskap...

.. finns det så mycket av i bloggvärlden.

Jag får så mycket inspiration, insikter och blir påmind om saker jag redan vet. Jag möter glädje och sorg. Jag följer vardagar och deltar i fester. Jag lär mig saker, jag ser hur andra får mycket tillbaka och ger mycket. Det är en parallell värld där okända möts och delar ord och bilder. Ibland genom att läsa, ibland genom att kommentera och ibland genom att själva blogga.

Tänk hur många vägar som möts om så bara här. Tänk att jag får dela husmorstips, livsklokheter, bildkonst, vardagsämnen och inspireras av kreatörer. Alldeles gratis men helt oväderligt. Det finns en del illvilja i bloggvärlden som jag än så länge klarat mig ifrån, jag tycker framförallt att det finns mycket värme och även omhändertänksamhet, ett vackert ord som mötte min väg på ett brofäste. Oväntat men uppskattat, precis som det är att hitta ett inlägg, en bild, ett recept ett ord eller ett citat som jag inte mött någon annanstans.

Tacksamhet, stjärnströssel och kärlek till er alla.

Vinterstjärnor i kylans skrud...

.. singlade ner från himlen och la ett tunt täcke över marken. Torsdagslycka i stjärnform.

Kylan har stannat några dagar och snön likaså. Jag gillar vintern, även när den inte kommer på det himlastormande vis jag drömt om. Jag minns förra året med snön som bäddade in hela Stockholm och knarrade under mina fötter. Men ingen vinter är den andra lik och jag njuter av det lilla som är och önskar det kommer mer. Men om det inte gör det så njuter jag just nu av att det gnistrar likt stjärnströssel på min promenad. Tänk att kunna vandra på glittrande stjärnor en alldeles vanlig måndag i januari, det är det jag kallar vardagsmagi.

Önskerubrik: Jag är...

.. fick jag av "Min plats i solen" då jag ville ha förslag på rubriker.

Så vem är jag då? Vilken svår fråga och svaret blir väldigt egocentrerat men det var nyttigt för mig att tänka på det. Det är svårt att fånga det i ord mellan det existensialistiska och det ytliga. Min bild av mig själv är säkert en annan än den mina vänner, familj och ni bloggläsare har.  Jag tycker själv att jag är blyg (för det är så det känns inuti) medan det är få som uppfattar mig som det.

Hur beskriver man vem man är med bara några futtiga ord? Så till sist bestämde jag att svara på frågan ur olika synvinklar. Vi är ju alla facetter och beroende på vem som betraktar oss så ser de olika saker.

Jag är....

På ytan: 37 år, vit kvinna, ensamstående utan barn men med katt, 147 cm kort, bosatt i lägenhet i Svedmyra, Enskede, Stockholm, Sverige, Europa, Jorden, Universum

Såhär beskriver jag mig i bloggen: jag är mångfacetterad, motsägelsefull och enkel på en gång. På min fritid så roar jag mig med att lära mig lindy hop (jitterbugg), kickboxning och att varva ner med qi gong . I min skivsamling hittar man allt från folkmusik till punk (och båda skivorna är lika uppskattade men spelas oftast inte vid samma tillfälle). Jag är introvert och extravert på samma gång. Jag är ett kontrollfreak som gillar överraskningar och oväntade vändningar. Lugn i vissa lägen och smått hysterisk i andra. Jag tycker egentligen om att vara hemma men är trots detta hemma ganska sällan, lockas alltför lätt av att söka stimulans i form av att träffa vänner på stan, uppleva kultur och haka på när någon föreslår något… försöker hitta en balans i detta men det är inte alltid det lättaste.


I arbetslivet: Utbildad beteendevetare (fil kand i Psykologi), professionell certifierad ICF (international coach federation) och processansvarig i ett arbetsmarknadsprojekt för unga vuxna med psykisk ohälsa och komplex problematik. Har arbetat de  senaste 8  åren med motivation och beteendeförändringar men arbetar framför allt med att få människor att hitta sina verktyg, våga gå sin egen väg och följa/hitta sina drömmar. Jag har en tillsvidareanställning sedan första januari och på sidan om arbetet har jag en enskilda firma framförallt fokuserad på coaching.

På fritiden: så är jag en person som ofta ses med vänner på cafeer, restauranger och på promenader. Ibland på museer och bio. Men även på friskis och svettis i gymmet, på danspass, intervallflexpass och yogapass. Ni kan även hitta mig dansandes lindy hop eller läsandes någonstans. Men ständigt funderande och filosoferande. Jag är också en person med stort ensambehov och kan utan problem stanna hemma flera dagar utan att träffa någon men sen blir jag rastlös.

Existensialistiskt: En liten människa i ett litet nordligt land som tror på att det kan bli en bättre värld. En sökare i tanken, utveckling, livet och som funderar på andlighet men tillhör inte någon specifik trosinriktning. 

I bild tecknad av:  mig själv (som 7-åring), Erling Johansson ( när jag är 14 år), en vän och Lady thirty

Beskriven på bröllop: 

Sprudlande Norrlänning med lugn som en Stockholmare. Ägnar dagarna åt att äta tillsammans med bruden. Ser till att kärlek och glädje når alla runt omkring henne. 

 (U och O's bröllop på en skimrande kärleksfull dag i Gotlandsskrud) 

 Levnadsglad, resälskande toppentjej med förkärlek för rättspsykologi och kriminologi.

(H och M's bröllopsfest i vackra Göteborg fick upp alla gäster på dansgolvet i gemensam glädje) 

 Kläder och smycken med färger och form, tar denna coachande 08 från Dalarna dig med storm 

(L och N's bröllop i Avesta inklätt i höstens färger och med kärlek som lyser starkare än stjärnhimlen)

Jag är i mina starka stunder: Energisk, sprudlande, optimistisk, glad, ödmjuk, stark, omtänksam, nyfiken på livet, entusiastisk, lyhörd, lyssnande, stöttande, ständigt på jakt efter lösningar, entusiastisk, inger lugn och trygghet, äventyrslysten, närvarande, orädd och modig

Jag är i mina svaga stunder: stresskänslig, fyrkantig, självkritisk, i behov av bekräftelse, osäker kritisk, feg, lat, tänker alldeles för mycket på vad andra tycker om mig, har känslorna utanpå kroppen, känslomänniska som tappar logiken, låter inte folk prata till punkt, rörig, stökar ner lätt och tycker det är för tråkig att städa, påstridig, orkeslös, trött, omotiverad, asocial, frånkopplad, rädd för massa saker, dålig på att höra av mig..


Det lätta med att vara just jag är: att jag har en inneboende glädje, att jag har lätt att tycka om saker, vyer, människor, att jag kan känna tacksamhet och glädje för små saker, att jag har hittat en livssyn som leder min väg, att jag har fantastiska människor i mitt liv. 

Det svåra med att vara just jag är: att jag överanalyserar,  kan vara för självkritisk, att jag är prestationsinriktad och att mina tankar aldrig tystnar. Att jag inte tycker om att vara i centrum även om jag ibland hamnar där och det får mig att känna mig obekväm. Att jag har en inneboende rastlöshet som har tagit mig till många spännande platser och erfarenheter men som också gör att jag fortsätter vara på språng. 

Jag är också: en drömmare som önskar hitta en livsfrände att dela livet med och en dag bo i ett pippihus där jag vill sitta i tornet och dricka the och titta på stjärnorna. 


Jag önskar att jag vore: bra på heminredning och tyckte mer om att laga mat. Mindre rastlös och mer fridfull kan jag också önska att jag är ibland... fast då vore det ju inte jag utan någon annat.

Jag är en person som tror på: att livet är till för att levas, att man fortsätter att utvecklas hela livet om man vill men att acceptans är en oerhört viktig del av livet och att man själv måste hitta det som är viktigt. Jag tror på medmänsklighet, förståelse och tolerans. Jag tror på att lukta på blommor, drömma, känna tacksamhet, dansa sin egen dans, glädjas med andra, sörja det man behöver och att kärleken finns för alla.. om jag lyckas med att följa det jag tror på? Inte riktigt, men jag tror inte det är det viktiga. Jag tror på att resan, insikter och stunder och de personer vi möter är lika viktigt som där vi vill vara. 

Jag är Liv kort och gott. Vem är du som läser?

Sammanfattning December 2011 och lästa böcker samma månad..

.. ja, jag medger att sammanfattningarna är något jag skjuter på men de är bra att ha i efterhand.

December var en härlig månad, det här hände:

* Jag var med i härliga julswappen. Min jultomte var Suzana och själv var jag tomte åt Millasew. Det är helt fantastisk att vara en del av detta paketöppnarkalas, det var min tredje jul jag var med nu.

* Jag köper fint hantverk från andra bloggare. En alldeles underbar ljusstake och ett par blommiga pippisockar.

* Jag får en totalt oväntad fråga som har fått mig att fundera mycket. 

* Det kom oerhört mycket fint till mig. Höstängel från Chissra. En ovärderlig julkonsert från fina Cloudberrie fick mig att gråta av glädje. Di skickade en värmande  hjärtkudde och alla de 3 säsongerna av favoritserien House of Elliot. Utöver dessa gåvor så kommer andra gåvor och vinster. Jag öppnar hjärtat för glädje och tacksamhet och tar emot.

* På slottet Lejondal blir jag förälskad... i ett slott.

* Jag började skriva på önskerubrikerna. Anita undrade vilket ord var det jag skulle välja om jag bara fick välja ett enda att ha i mitt hem.  Emma från Livskrafter gav mig rubriken därför låter jag hjärtat styra min livsväg.

* En läsare undrar och jag skriver mina tankar kring hur man tränar på att säga nej...

* Jag och en vän hittar en jättefin brevlåda till tomten.

* Min projektanställning blir omvandlad till en tillsvidareanställning.

* Finaste lilla Erik kom till världen, precis på beräknad dag men bråttom hade han och föddes i badrummet. Jag får träffa honom då han är ett enda dygn gammal. Det är magiskt.

* Julen firades i Dalarna med alla syskon utom ett. Finaste morföräldrarna saknades också. Stormen Dagmar hann svepa in och riva ner träd och jag var glad att jag hade bussbiljett hem till Stockholm.

* Härliga vinterpratare dök upp i P1. Mina favoriter blev Mia Skäringer, Tomas Sjödin, Hans Rosenfelt och Leif GW Persson var de som fångade mig mest.

*Bloggpiraten och Tea blev adoptivförälder till tre söta harpaltar.

* Jag firade ett härligt nyår med min kattälskande vän. En nyårspresent i form av ett handgjort hjärta i silverlera väntade på min tallrik där hon dukat upp så fint. Det vilar skönt runt halsen och påminner mig om vår vänskap och att följa hjärtat. Trerättersmiddag, roséchampagne, fyrverkerier och samtal halva natten fick inleda 2012. Det här ska bli ett riktigt bra år har jag bestämt. Nyårslöften? Jodå, det finns två.. de kommer jag att skriva om en annan dag.

Lästa böcker under December blev inte så många. Jag är inne i att titta på film och inte i någon läseperiod så  just nu vilar böckerna lite. Men dessa läste jag i alla fall:

Den vidunderliga kärlekens historia av Carl Johan Vallgren
Bokcirkelboken som jag läst men det var många år sedan och det var kul att läsa om den. En fantastisk berättelse som väcker frågor, känslor och som lever kvar med mig precis som förra gången jag läste den. Men den väcker starka känslor av obehag stundtals men ändå hopp.

Din gränslösa styrka av Anthony Robbins
En klassiker inom personlig utveckling och nlp som jag faktiskt inte läst men som jag kände att det var dags att läsa. Den är skriven under 80-talet men håller till viss del ännu. Jag har dock lite svårt för det storslagna amerikanska ibland men jag sållar det och plockar ut de delar som har sina poänger. Som att välja smågodis helt enkelt.

Bortom stjärnan av Elisabeth Nemert
Den här tror jag du kommer att tycka om sa pedagogiska mamman. Det hade hon rätt i, jag älskade den här boken. Sättet att skriva, det starka kvinnoportättet och berättelsen. Jag är förvånad över att jag inte hört talas om den här författaren och ska nu se till att läsa mer av henne. Boken är slut hos förlaget eftersom den har några år på nacken, om någon läsare har den liggande hemma och inte vill ha den så köper jag den gärna.

Analys av ett mord av Jed Rubenfeld
En bok om ett mord i USA och där Freud och Jung är några av karaktärerna. Man analyserar personerna i den utifrån psykoanalys och då jag inte är en anhängare av Freud (även om jag tycker att hans sätt att beskriva försvarsmekanismer) så har jag lite svårt för boken i sig tack vare det. Den griper mig aldrig, sen har den ju oturen att komma efter en bok som jag bara älskade.

Kraften av Rhonda Byrne
En omläsning då jag kände att jag ville påminna mig själv om kärleksbudskapet och kraften i att formulera livet i kärlek. Lite flummigt kanske ni tycker men det är viktigt för mig. Den är en fortsättning på boken The Secret av samma författare och lyfter här fram att kraften i allt är kärlek.

Simon och ekarna...

.. är en helt fantastisk film.

Stundtals jobbig men framförallt fantastisk. Jag torkar mig på halsduken när tårarna trillar men skrattar lika ofta.   Jag blir rörd men framför allt berörd. Marianne Fredriksson är en av mina absoluta favoritförfattare och jag tycker att filmen gör boken rättvisa.

I eftertexterna ser jag ett namn från förr på en person som varit delaktig i att göra filmen. Jag ler och berättar för min vän. Att vi för snart 12 år sen dejtade några gånger och att han då vantrivdes så oerhört på sitt jobb. Vad vill du göra egentligen frågade jag. Jag har en dröm om att få arbeta med film svarade han. Vad hindrar dig? Han berättade att han funderat på att söka till folkhögskola för att plugga film men att han inte kommit sig för att göra det i tid och att ansökningstiden nu gått ut eftersom sommaren stod i försommarblom.

Jag uppmanar honom att kontakta den folkhögskola han vill studera vid. Jag berättar att ibland är de flexibla med antagningen även om datumet är passerat. Han låter tveksam och undrar om det verkligen kan vara så. Jag antar att han gjorde det för vår kontakt rann ut i sanden men vi hördes nån gång senare under sommaren och då visade det sig att han kommit in. Nu är han delaktig i filmer som denna. Så även om våra livsstigar bara korsades kort så blir jag glad när jag ser hans namn där och att drömmar kan slå in och ta dig dit du vill om du själv tar ett steg i rätt riktning.

(bilden är från en Iphone-app)

Med längtan efter snö...

.. och flingor att fånga på dess väg mot marken så lyssnar jag på regnet som slår mot rutan.

Jag drömmer lite till om snön och minns vintern i fjol. Den var lång, kall och snörik och sagolikt vacker. Ibland är det något skönt i att drömma och när drömmen blir sann kan man glädjas och njuta av något efterlängtat. Ibland är det snö och ibland är det större drömmar än så.

"Du är en sån drömmare" sa alltid min äldsta vän när vi växte upp och jag fastnade med blicken i en punkt någonstans i drömvärldens mitt. Det är jag än. Att leka med tanken och drömma om stora och små ting men trivas med livet  är så jag lever de flesta av dagar, men inte alla. Fast idag är en sån dag, när jag trivs med livet och lyssnar på regnet som jag vill förvandla till snö.

Kanske kommer den, kanske inte men i regnet ger också ro  i kvällen när det tillsammans med vinden kommer att vagga mig till sömns. Jag tänker att tids nog kommer snön, fram tills dess så njuter jag av regnet.