Lycka är att åka nedcabbat i solnedgången...

.. med sköna brudar och sjunga gamla Bob Marley låtar.

"Baby don't worry about a thing, every little thing is gonna be alright"

Solen skiftar i rött och råsa och sänker sig ner i havet och palmerna vajar och jag njuter av vinden i mitt hår och att bara vara i farten. Den här semestern/utbildningen/time outen känns bokstavligt som en skänk från ovan efter ett lärorikt år och uppbrottet från relationen.

Hawaii's Big Island imponerar på mig på ett sätt jag inte trodde när jag åkte hit och bara hade delfinerna och kursen i sikte. Djurlivet är ständigt närvarande i form av vackra fjärilar, färgglada fiskar, nyfikna fåglar och sen valar vi sett på avstånd. Delfinerna har inte varit i bukten så mycket som de brukar men det sägs att de är i vattnet norrut för att kunna hälsa valarna välkomna nu när de är på väg hit.

Jag tar dagen som den kommer, litar på att jag får ut det av resan som jag behöver (det har jag till viss del redan). Att få gå kurs, bli coachad och träffa härliga människor inspirerar stort och får mig att hitta riktningen som jag tappade lite under hösten. Det är skönt att få ett perspektiv på det som händer med mig på hemmaplan genom att faktiskt lämna det under några veckor. Jag har arbetat mycket på att ta emot livet som det är och acceptera de känslor som dyker upp. På den resan har jag kommit långt. Jag vill ju leva livet levande.

Solen, havet och boken väntar. Efter lunch ska det bli coaching, ska bli intressant att se vart jag landar till sist.

Mahalo för att ni följer mig på resan.

En lyckopeng...

... i stort format och fylld med choklad påbörjar min resa.

Jag får den av den trevlige kassören som inte vill ta betalt för den utan ger mig den på köpet då jag handlar latte på älskade Starbucks på Frankfurts flygplats. Först tänker jag behålla den men sen äter jag upp lyckan tillsammans och dricker min perfekta latten. Lyckan smakar gott och man kan ju ändå inte spara den utan det gäller att ta vara på den när man har den.

Just nu känner jag mig lycklig. Idag förverkligade jag en dröm och simmade med vilda delfiner. Vägen dit var inte helt lätt utan det var panikartat första gången jag klev i vattnet och skulle snorkla. Men min dröm om delfinerna och mitt synsätt att man ska möta sina rädslor hjälpte mig tillsammans med en stor dos envishet. Det var magiskt, obeskrivbart och jag kände mig mycket lycklig och faktiskt lite stolt över mitt mod.

Det finns så mycket jag vill berätta om denna fantastiska plats, denna fantastiska ö men det kommer. Jag kommer att ta mig tiden till det när jag kommer hem och fram tills dess så får ni se glimtar av det jag upplever. Hör havet slå in mot lavastranden och stjärnorna lyser över mig. Klockan är inte mer än 20 men jag kryper snart till kojs och drömmer vidare om nya äventyr, nya möten och nya lyckopengar.

Mahalo!

Out swimming with the dolphins...

... tänker jag mig att det står på en fiktiv skylt som jag nu hänger här på bloggen.

Imorgon kl 9 går planet mot nya äventyr och de kommer ni att få dela, men det är inte säkert hur mycket tid jag väljer att ta på att skriva de inläggen när jag är där eller om det mesta blir när jag kommer hem. Det är ju en kombinerad semester och utbildningsresa så jag vet inte nu hur mycket fritid för just bloggskrivande jag kommer att ta mig. Kanske vill jag skriva massor och kanske vill jag bara vara.

Som en del av er anat så har det hänt en del i kulisserna (som mamma Melissa så klokt skrivit om) som jag inte tagit upp på bloggen. Det är nämligen så att det i veckan tagit slut mellan skärmflygaren och mig men att det varit på gång under flera veckor. Jag kommer inte att skriva om orsaken eller vad det är exakt som hänt av hänsyn till att han inte valt att bli bloggad om och att jag anser att det här är något mellan honom och mig. Det handlar inte om att den här bloggen inte ska få handla om sånt som är svårt utan att det är en annan person (som dessutom kan gå in och läsa) som är involverad och inte har valt att dela sitt liv med andra på nätet. Dessutom skulle det enbart bli min version som fick stå oemotsagd. Men jag vill någonstans att ni ska veta för det blir märkligt annars och det påverkar mig så klart oerhört mycket.

Så när jag beger mig mot Hawaii så blickar jag mot nya horisonter på flera plan och kanske borde jag hänga upp ytterligare en skylt i fiktiv form på den här bloggen:

"Välkommen till lilla Vida singlar vidare mot nya äventyr i stora världen"

För det är ju så det är och bara framtiden kan utvisa vad som väntar. I vilket fall som helst ska det bli gudomligt skönt att lämna ett Novembermörkt Sverige för att byta miljö, utmana vissa rädslor, förverkliga en dröm och hitta ny mark att stå på. Det hade inte kunnat komma mer lägligt så jag packar ryggsäcken och fortsätter att gå dit hjärtat leder mig.

Ett frö såddes en regnig kall dag i juni

... då jag fick ett mail från min gamla coachlärare om en kurs i att hitta sitt eget unika ledarskap. Kursorten var Hawaii och med i programmet fanns även simturer med vilda delfiner och yoga. Det där drömfröet spirade och slår snart ut i en storslagen blomma då jag faktiskt åker om mindre än en vecka. Det ska bli magiskt. Två veckor blir jag borta och landar igen på svensk mark 5:e december.

Den här veckan har handlat om förberedelser av praktisk art som att inhandla simfötter, snorkel, resorb, myggmedel, åksjukearmband och stödstrumpor. Men även skatter som jag inte köpt in har kommit i min väg som en vodooängel från mamms, min lakritschoklad som jag vann hos ex amino och sen trisslotter från mormor.

Under veckan så påminns jag återigen om att jag verkligen är lyckligt lottad som har så fina vänner. Den bjuder på kaksmul och gapskratt i soffan när pojken med stjärnögonen är här och hälsar på samtidigt som hans mamma K lånar ut sin våtdräkt. Jag tar en spontanfika med min kickboxande kompis och vi pratar om livets med- och motgånger. Sedan dansar jag tillsammans med min magiska vän och min dansande vän till exotiska rytmer med Golbang (som jag hör för första gången) när den stjärnklara kalla natten väntar utanför. Det är roligt att dansa, det väcker livsglädje och jag ler när en tant gör tummen upp åt mig. Jag borde dansa oftare helt enkelt.

Idag är det åter en regnig och grå Novemberdag och jag ska snart åka in till stan för att äta brunch med min själssyster och handla lite mer saker till resan. Efter ett turbulent men också härligt år så ska det bli gudomligt skönt att se andra vyer, fokusera på mig själv och förverkliga en dröm. Då slår blomman ut vars frö såddes i juni men hur dess frukt ser ut det återstår att se. Skattjakten fortsätter.

Som en gladängel i gummistövlar

..beskrev en kollega mig för ett tag sedan.

En rolig liknelse då just gummistövlar inte funnits i min ägo de senaste 20 åren men nu finns det massor av fina gummistövlar i handeln så kanske de får komma in även hos mig. Men just nu är jag på jakt efter andra fotbeklädnader som jag aldrig har ägt nämligen ett par simfötter och ett par vattenskor som jag behöver på Hawaii. Vattenskorna behövs då det är lavabotten som på vissa ställen kan vara vass och man vill ju vara rädd om fötterna. Även om jag åkt jorden runt och upptäckt mycket så har snorkling aldrig varit min grej men för delfinerna så gör jag allt. Att göra nya saker och upptäcka nya världar är en passion som fått stå tillbaka lite senaste året men nu är det äntligen dags.

Så snart är det dags att stå där på stranden, blicka ut över havet och sedan simma ut till den vilda delfinflocken och vara en gladprick iklädd simfötter. och våtdräkt. Våtdräkten har jag lånat av min vän K som verkligen är en gladängel i gummistövlar på riktigt. Hon som binder kransar som får bli våra egna änglaglorior här på jorden och som alla kan bära närhelst de önskar.

Living tenfold....

... står det på en detalj på ett av mina klädesplagg jag bär idag.

Det här plagget har en historia och varje gång jag bär det så minns jag den. För några år sedan så arbetade jag med ätstörningsbehandling och efter en fika med en av mina patienter så inser jag att hon är frisk nu. Hon har varit sjuk över 15 år och mer av hälften av sitt liv levt med ett matmissbruk och har nu hittat en ny väg. Hårt arbete, en del fall på vägen men med en envishet och förvissning om vad hon vill så har hon nått dit hon ville. På väg hem från det mötet så passerar jag en butik och detta plagg och tänker att det ska jag unna mig själv som påminnelse om att inget är omöjligt om man själv vill. Jag bär det på hennes friskskrivning och idag bär jag det igen.

Idag är det nämligen ännu en dag för att hylla förändringar och att våga ge sig ut på nya vägar då en del av de personer jag fått äran att lära känna (och de flesta fall även coacha) tar livet i egna händer och avslutas nu i det projekt jag jobbar i. Det gör mig varm, stolt och glad att se allt det arbete de har lagt ned på att hitta sin väg och göra stora förändringar. Jag är så lyckligt lottad som får arbeta med professionell coaching och vägledning. Den dagen jag för första gången besökte min nuvarande arbetsplats på min anställningsintervju så bar jag just detsamma plagg som jag hade idag. Lev livet tiodubbelt uppmanar texten och jag utmanar er att göra just det.

För mig handlar det inte om att jag måste förändra något (om jag inte själv vill) men ta hand om det liv jag har, göra det jag tycker om och spendera tid med de personer som ligger mig varmt om hjärtat och att komma ihåg att uppmärksamma det jag har att vara tacksam över men det är mitt recept, nu undrar jag hur ert ser ut? Vad är viktigt för er i livet?

Generositet....

... blir ordet jag vill lyfta idag.

Generositet väcker tacksamhet, hopp och glädje hos mig. Medmänniskors generositet är det som de senaste veckorna sköljt över mig likt en varm lekfull våg som rullar in över land. En del människor brukar säga att de flesta tänker bara på sig själva men jag håller faktiskt inte med.

Gång på gång har människors generositet fått mig att förvånas men också glädjas. Men så är det ju också så att jag tillhör dom som tror på att det man väljer att fokusera och väljer att se blir som ringar på vattnet som sprider sig. Med andra ord: Om jag betraktar mina medmänniskor och min omvärld som generösa så blir de just det.

Det här innebär inte att jag går omkring och förväntar mig att få massa saker men när det händer så blir jag glad och tacksam för att jag tror att generositet helt enkelt gör världen till en bättre värld för oss alla att vistas i. Att vi delar med oss. Dessutom behöver generositet inte handla om saker utan att man ger av sin tid, kunnighet, värme, livsvisdom, tillit till den andras förmåga osv.

I bloggvärlden har jag gång på gång blivit häpen över oväntad generositet (som Lady thirtys present och dvd'n med ashes and snow från en främling) och i fredags var det dags igen då min lilla filur som jag vunnit i en utlottning hos Svartanova hade med sig en liten valkompis som också flyttat in hos mig. Båda ska få följa med bloggpiraten och mig till Hawaii. När jag under gårdagen träffar Mamms (en vän jag fått via bloggvärlden) så tänker jag på att hennes generositet ständigt finns närvarande på så många plan, i allt från någon som lyssnar som en som skickar nallebud eller omtänksamma sms.

I min vardagsvärld så bjuds jag på pizza, smågodis och film hos min kattälskande vän som precis när jag går ger mig en bok jag längtat efter att få läsa. Min coach ger mig ett armband som påminnelse till att stoppa min inre kritiker men även påminner mig om det stöd jag har. De komplimanger som följde med sparar jag i hjärtat, det är en sorts generositet att säga fina saker till andra människor om man menar dem.

Min underbara och genuint generösa vän K har med sig krusbär, äpplen, persilja, jordgubbar att fylla frysen med innan hon och hennes sambo idag kör mig till en tidigare kollega som ger bort flera 60-talsmöbler till mig eftersom hon vet att jag älskar den epoken. De är alla generösa, varma, omtänksamma personer och de sprider detta omkring sig på sina livsvägar.

Tidigare i livet hade jag svårt att ta emot gåvor och komplimanger utan att känna dåligt samvete eller en tacksamhetsskuld. Nu har jag tagit bort skulden och arbetar på att bara känna tacksamhet och vetskap om "what goes around comes around". Om någon vill ge något så är det ju ett val den personen gör. Om jag tacksamt väljer att ta emot och vid ett annat tillfälle ger något tillbaka eller ger någon annan något (som i min värld inte behöver vara ett ting) så ökar generositeten likt en rullande snöboll.

Jag sparkar av mig mina finaste skor, häller upp en kopp blåbärsthé från pedagogiska mamman och tackar bloggvärlden för att jag får ta del av era livshistorier. Det är också generöst.

Doften av blåbär...

... slår emot mig när jag öppnar överraskningspresenten som pedagogiska mamman skickat.

En grå novemberdag och ett paket fyllt med feelgoodsaker som blåbärsthe, ljus, badsalt och en rosa dalahästreflex så att jag syns i höstens mörker. Hej mitt hjärta inleder hon kortet som medföljer. Kärlek som värmer på flera plan men framförallt i hjärtat.

På telefonsvararen min älvlika vän som säger snälla saker om vår vänskap och jag ler vid ljudet av hennes röst. Älvlika vännen som har vandrat de 80 milen längs el Camino de Santiago de Compostela och just denna vandring undrar min vän i Falun om inte vi ska göra tillsammans om några år. Ännu en dröm som funnits med i livet. Drömmar som vävs, drömmar som går i kras, drömmar som skiftar men mina vänner är med på hela färden.

Dessa möten i tanken med min mamma och mina vänner gör min vardag glittrande och hjärtat varmt. Vägen till en vän är aldrig lång sägs det och i tanken är det sannerligen så. De ger mig luft under vingarna och energin jag behöver. Som små vardagstomtar ger de kraft, värme, kärlek och nya drömmar.

I älskade Göteborg där älvlika vännen bor står tomtehuset, undrar vem som drömde fram det?

Sammanfattning av Oktober 2009..

Oktober i år är nog en av mina minst produktiva månader när det gäller blogginlägg. Men för mig är det viktigt att det inte blir prestation att skriva utan att jag gör det när jag vill.

Oktober bjöd på följande höstlöv:
* Min systerdotter Alma fyllde 1 år och kalaset lockade både pedagogiska mamman och hennes man som min musikaliske lillebror med sin söta flickvän.

*Min musikaliske lillebror var med i melodifestivalens webjoker med låten "when love hits you" som nu inte längre är med i leken. Tack till er som röstade.

* Skärmflygarens rehabilitering gick framåt och han går nu utan kryckor.

* En vän överraskade med drömskorna.

* Snabbt och impulsivt bestämde jag att det var dags att åka till Hawaii och simma med de vilda delfinerna. En dröm jag burit med mig länge som snart går i uppfyllelse.

* Under de sista höstdoftande dagarna i Oktober så bestämde jag mig för att vara med i julkalenderswappen och vara hemlig tomte till (än så länge) okänd mottagare. Fram till 8:e December är det öppet att anmäla sig för att delta så om nån är sugen att göra detsamma så är det bara att passa på.

Böcker lästa i Oktober 2009

Under oktober så kom jag igång med läsningen igen på ett sätt som är mer likt mig.

Att växa genom möten av Kay Pollack
En fantastisk bok som jag läser om då och då. Jag tycker Kay Pollack är så himla klok helt enkelt. Honom skulle jag gärna lyssna på som föreläsare en vacker dag.

Underströmmar av Joanne Harris
En bok som samtidigt som den aldrig riktigt grep tag i mig var lättläst och i slutet kunde jag inte sluta läsa den. Inblick i ett ö-liv och dess hemligheter tar jag med mig som behållning.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichies
Bokcirkelboken för månaden och ännu en sträckläsning. Lättläst och gav mig en inblick i Nigeria som jag inte kan påstå att jag hade. Delade åsikter i bokcirkeln men jag tyckte om den. Speciellt tidsupplägget.

Co-active coaching. New skills for coaching people toward sucess in work and life av Laura Whitwort, Henry Kimsey-house and Phil Sandahl.
Läste om denna coachbok som är en av de bättre jag har läst så därför läste jag om den, man kan alltid behöva inspireras lite och reflektera över coachingen.

Östermalmsmorden av Lars Bill Lundholm
En deckare i Stockholmsmiljö när jag som mest behövde just en deckare som tidsfördriv och att vila tankarna i. Lättläst och lätt att fastna i.

I de lugnaste vatten av Viveka Sten
Ännu en deckare, varför ge upp ett koncept som tog mig ur lästorkan? Det enda jag började fundera på är om jag börjar bli en analytiska tråkmåns för jag funderade över om inte vissa saker var lite väl osannolika. Men en skön avkoppling i härlig skärgårdsmiljö.

Mannen som sålde sin ferrari av Robin Sharma
En alldeles fantastisk bok som pedagogiska mamman tipsat mig om flera gånger. Jag förstår varför, jag kommer att läsa om den inom kort för den gjorde djupt intryck på mig.

En liten hattaffär på hörnet av Marita Conlon-McKenna
Min magiska vän gav den till mig och sa att det här är en feelgood bok och det var precis vad det var. En söt historia som påminner mig om att drömmar är till för att följas.

Dödergök av Katarina Wennstam
En bok som jag egentligen aldrig fastnade totalt i men jag vet inte om det handlade om boken i sig eller om min egen sinnestämning. Den utspelar sig till viss del i Svedmyra där jag bor vilket jag inte visste när jag började läsa men som var en trevlig överraskning.

Nåväl, ny månad-nya böcker... och troligen några gamla också. Vi får väl se.