Tecknet för liv på japanska...

... bad pedagogiska mamman vår japanske vän måla till mig.

Vid denna tidpunkt hade han inte träffat mig på nästan 20 år och förklarade för min mamma att så enkelt är det inte riktigt utan att han ville veta mer om mig för att kunna måla det. Min mamma beskrev mig som hon ser mig och han tog med det i de kalligrafiska japanska tecknen som han målade till mig och som jag nu ramat in (jag kan dock inte japanska så jag kan ju inte garantera att det är det som verkligen står).

När han något år senare besökte mig så tittade han på tavlorna och sa hmmmmm.. så hade jag inte tecknat dem idag när jag känner dig. Jag försökte få ett tydligare svar vad han hade tagit bort eller tillfört men fick inget tydligt svar. Det lät som om jag hade en starkare personlighet än han tyckte framgick.

Idag fick jag en kommentar från Sök och du skall finna som fick mig att tänka till. Hon skrev: Tycker mig känna av en mjukhet och ÖDmjukhet hos dig som jag inte riktigt uppfattar hos andra coacher. Mycket tilltalande!

Det där har jag funderat mycket på sen dess. Jag är till viss del en mjukis och är ödmjuk inför livet men jag tror inte att det är det min omgivning skulle beskriva mig som eftersom jag ibland snarare är en virvelvind och uppfattas som ganska stark och med en envishet och vilja av stål i vissa lägen.

Jag minns även att när jag träffade Emma i verkliga livet så kommenterade hon min personlighet med orden: jag trodde du skulle vara lugn och lite tystlåten och sen visar det sig att du är full av aktivitet. Bloggen visar ju inte hela den nyanserade bilder så jag funderar en stund till på vilken bild jag visar upp här och om den blir lite snevriden. Men så tänker jag ett varv till på hur mångfacetterade vi människor är och att vi visar olika sidor i olika situationer.

Jag har ofta tänkt på det där eftersom jag i mitt dagliga arbete möter människor som många gånger har många tuffa erfarenheter med sig i sin historia. Vissa skulle beskriva dessa personer som sköra medan jag ser dem som överlevare, krigare och fyllda av resurser för annars hade de inte suttit framför mig med en förhoppning att faktiskt kunna förändra sina liv.

De har självklart saker med sig som kan försvåra för dem men har vi inte alla det? Deras erfarenheter av det tuffare slaget är dock fler än de som de flesta av oss bär med oss. Jag imponeras av deras vilja att faktiskt hitta sin väg att gå och deras vilja att arbeta med sig själva även om det många gånger skrämmer dem. Jag är oerhört tacksam att jag får vara en del av deras resa och deras mod.

Min japanske vän är på väg till Sverige igen och kanske ska jag be honom måla en tredje tavla till mig för att få måla in de egenskaper han ser. Inte för att jag kommer att veta exakt vad det betyder men jag vet att de speglar mig genom hans ögon även om min mammas kärleksord om mig är de som betyder mest.

Min härliga mamma stämmer däremot garanterat in på orden mjuk och ödmjuk men jag skulle vilja lägga till att hon även är MYCKET älskad och att jag är säker på att alla de egenskaper hon nämnt om mig är en direkt följd av att just hon är min mamma. Hon har alltid älskat mig, trott på mig och velat att jag ska följa mina drömmar och det är det som i sanning gör mig till den jag är oavsett vilka sidor jag speglar. För det är jag henne evigt tacksam.

Fåglars sång...

... ljuder över Svedmyraskogen och väcker mig när morgonen gryr. Det är vilsamt och ett ljud jag tycker mycket om.

En fantastisk helg lämnar mig inspirerad och helt övertygad om att coaching verkligen är det jag är som mest lämpad för. Jag bara älskar det. Dans i dagarna två bjuder på utmaningar och nya steg. Dansen lär mig saker som jag kan använda i coachingen och tvärtom.

Vänners hjälpsamhet leder till fina gåvor genom deras kunskap. En vän hjälper mig med inredningsidéer och en annan med coachövningar. En annan bjuder på insikter som ger mig insikter.

Fjärilar flyger omkring mig i vårsolen sken och tilliten landar i maggropen. Jag vet att jag är på rätt väg, jag vet inte vilka äventyr som väntar härnäst men jag vet att med vänner som dessa, fåglars sång som väcker mig och med en familj som tror på just mig så är jag rik på allt det jag önskar.

Jag vilar upp mig inför helgen..

... denna fredagskväll.

Lite bakvänt kan tyckas men resten av helgen är fulltecknad och sovmorgnar eller tidiga kvällar verkar inte få plats i planeringen. Jag ska nämligen sysselsätta mig med en kurs som ska hjälpa mig fördjupa mina coachkompetenser och ge mig inspiration. Lindy hop kommer sen att dansas kvällstid i dagarna två, på lördagen i form av socialdans och på söndagen kurs.

Det ska bli särdeles roligt men det är ju inte en helg för återhämtning utan för inspiration och glädje. Dagarna med coaching kommer jag att få ta ut i flex eftersom det är fortbildning inom just det jag arbetar med. Älskar verkligen mitt jobb och att få vara en del av när personer hittar sina egna svar, att få lyfta fram personers styrkor och belysa deras hinder och hitta vägar att ta sig runt dom, under dem, över dem eller bara acceptera att de finns där.

Lindyn ger mig dansglädje, träning på att släppa kontrollen och bara följa men även att improvisera och bara ha roligt och att lita på att kroppen minns stegen som hjärnan inte gör. Det är en perfekt avkoppling och avbyte efter mina coachdagar föreställer jag mig.

På senaste tiden har jag använt en övning jag fick av min coach som innebär att jag varje kväll skriver ner något jag riktigt är nöjd med. Det är en bra övning, använd den gärna. Det gäller att ge sig själv cred för det man gör/tänker/vill istället för tvärtom.

Ikväll kommer jag att skriva: Idag är jag riktigt nöjd med att jag tog mig tid att vila och bara vara.

Vad är ni riktigt nöjda med?

En gungbänk i Årstaviken...

... passar lekfulla vandrare. Jag och min kattälskande vän slår oss ner och gungar lite.

Fler gungbänkar till folket, de väcker lekfullheten till liv. Om vi lekte mer tror jag det här vore en roligare och fredligare värld.

Idag ser jag vitsippor och blåsippor i slänten på väg hem. Våren väcker det som vilat i vinterns famn. Inom mig föds en längtan efter picknickar i gröngräs, klippor i skärgården, ballonger i massor och lek på nöjesfält.

Jag vill ligga på rygg och leta figurer bland molnen och sitta i mitt klätterträd med en latte i min hand. Tänk att äta mjukglass och pröva nya danssteg och skratta dubbelvikt med vänner med tårarna rinnande nerför mina kinder en alldeles vanlig dag. Jag tänker doppa mina tår i Luleälvens kalla vatten och höra signaturen till dagens sommarpratare och känna ilningen av förväntan inför vilka ord som snart klingar ut över vattnet, hallonsnåren och piren.

Jag vill sitta i pedagogiska mammans växthus och känna doft av tomater och lila vindruvor. Somna till fågelssång och vakna av humlors surr med en dröm om en fjäril kvardröjande i sinnet.

Vilsamma stunder, glada skratt och tidlösa nöjen kan vi alla hitta. Jag finner dem på en gungbänk för lekfulla livsresenärer som vill leva livet levande. Kom och gunga med mig.

Resultatet av gårdagens coaching..

.. blir två meningar som min eminente coach lyckas locka ur mig.

Dessa meningar kommer att hjälpa min inre kompass för att kunna se om jag är på rätt väg eller inte

Den första meningen är:

Jag har som högst potential att vara i mitt sanna jag, i mig själv och med fokus på vad som är viktigt om jag inte är stressad, inte faller för min egen osäkerhet, inte hackar på mig själv eller försöker leva upp till mina föreställningar om andras förväntningar.

Den andra meningen är:

Jag har som högst potential att vara i mitt sanna jag, i mitt själv med fokus på vad som är viktigt för mig när jag är full av glädje, lek, lust, prestationsfri men jag har rätt att prestera, när jag är modig, när står upp för mig själv och mina värderingar, när jag är närvarande, tacksam, nöjd, ödmjuk och i flow.

Jag förväntar mig inte att ni ska förstå vad alla begrepp står för men för mig var det viktigt att skriva ner det även någon annanstans än bara i min anteckningsbok och det passade här för att jag lätt ska ha tillgång till det.

När är ni ert sanna jag?

Prinsessan Tuvstarr...

.. kallade Lena mig i ett inlägg på sin blogg. Det är den här bilden som hon tänker på.

Jag ser inte riktigt ut som hon tänkt sig och eftersom jag är en synnerligen nyfiken person så frågade jag hur hon trott att jag såg ut och fick följande svar:

Hur du ser ut i mitt huvud är förmodligen en blandning mellan saker du skrivit och min egen fantasi: Liten med kort, mörkt hår, klädd i snickarbyxor och randig tröja, uppflugen i ett träd. Ungefär. Lite som en mörkhårig Lotta på Bråkmakargatan. (Det är en komplimang, Lotta-filmerna är helt underbara!) Och så satt du där i rosa klänning och blonda lockar - jag älskar när saker och ting inte alltid är som man tror ;-)

Jag log när jag läste beskrivningen, om man byter ut håret till rött så såg jag faktiskt ut så för sisådär 13 år sedan kanske. Men Lena och jag har något gemensamt, jag gillar också när saker och ting inte är som man tror.

Jag tycker både om när jag själv "tar fel" eller minen på människor som förvånas över något hos mig. Att jag älskar att träna kickboxning, lyssna på melodiös punk (Bad Religion) och ibland kan stanna hemma en hel helg utan att ens lämna lägenheten (framförallt under vintern) är sånt som personer jag möter inte brukar tro om mig. Jag upphör heller aldrig att förvånas över de jag möter och kan verkligen gilla när något visar sig vara annorlunda från vad jag trott eller när jag själv ändrar åsikt om något.

Som människor så gör vi massa antaganden hela tiden, det handlar om att vi kognitivt behöver förenkla, kategorisera och anta saker. Det handlar om att vi inte kan processa all information som ny utan vi försöker hitta samband. Men jag gillar undantagen och att det alltid finns nya nyanser att upptäcka.

Prinsessan Tuvstarr har jag nog aldrig kallats förut, jag är nog inte så princesslik till sättet. På Hawaii så mötte jag i ett sammanhang en medial person som beskrev mig som en person med maskulin energi. Nån som tar för sig, inte ger sig förrän hon uppnår det hon vill och har drivkrafter som får mig att tuffa fram likt ett tåg (det ligger faktiskt nåt i den här beskrivningen). Hon gav mig rådet att det kunde vara bra att balansera upp den energin med lite kvinnlighet och bära klänning och smycken ibland.

Då började jag fnissa. Dagen till ära så hade jag en backpacker-outfit med fishermans pants, flipflops, uppsatt hår och inget smink. I vanliga fall bär jag klänning/kjol 90% av tiden och mitt smyckesmissbruk är välkänt bland mina vänner. Kanske hade jag redan ombesörjt den där balansen utan att jag vetat om det. Men så gillar jag ju också kontraster i livet i alla dess former. Det ger mig luft under vingarna på min fjärilsfärd genom livet.

Istället för tro, hopp och kärlek...

... får följande tre hängen symbolisera mod, acceptans och närvaro.

I en bok som jag lånade av min musikaliske lillebror så läste jag om denna trio som författaren använder som metod för att landa i självet och väcka kreativiteten. Boken heter "Kreativitet kommer av sig själv" och jag tyckte verligen om den. Det är absolut en av de bättre böckerna jag läst på området. Sen dess har de här hängena fått kampa ihop på en silverkedja även om de när som helst kan användas var för sig.

Den samiska trollkulan som jag fått av min gudmor som står för beskydd representerar mod. Man behöver lite beskydd tänkte jag när man är modig även om man inte är samisk.

Hjärtat (från märket våga) står för acceptans eftersom det i min värld är i hjärtat acceptansen kan födas, upptäckas och uppmärksammas utan värdering.

På ringen står "Carpe Diem" och det känns naturligt att den får symbolisera närvaro.

Symbolik i smycken, livet, bloggandet och tanken är något som tilltalar mig. Några hängen blir tillsammans en trio som betyder nåt för mig klirrar runt min hals och hjälper mig att göra modiga saker fyllda av acceptans och närvaro. Enkel storhet i enkelhet helt enkelt.

Medborgarplatsens fullsatta uteserveringar

och våryra fjärilar som nästan flyger in i mig känns som ett säkert vårtecken i Stockholmssolen.

Jag möter en vän i vårvimlet och mitt nyblekta blonda hår känns ovant efter att ha varit brunett senaste året. Min vän och jag sätter oss på ett bullrigt cafe där skratt och samtal blandas med skrap från stolar och klirrande bestick.

En varm vänskapsfika kantad med ett annat syfte. Vi ska nämligen stämma av hur det första kvartalet gått under det nya året. I början av Januari så skrev vi vad vi ville ha med oss in i nya året och vad som var viktigt. Vi har båda hållit oss väl till vad vi ville fokusera på i det stora hela men även tänkt om gällande vissa saker. Ibland behöver man ju skriva om resrutten för nya förutsättningar uppstår, så är ju livet.

I en rosafärgad skymning som möter stadens siluett och det glittrande mörka vattnet vandrar jag hemåt. Värdefull vänskap, vardagens utmaningar och härligt glädjebrus brer ut sig inom mig och lyser upp livets dikesgren likt tussilago i vårsol.

Hawaiiminnen...

.. har avhandlats under veckan eftersom jag vid två tillfällen träffat två av mina medresenärer. Vi hade tänkt träffas alla tre men fick inte ihop det.

Vi möttes i en annan del av världen men att mötas på hemmaplan känns lika naturligt och det är spännande att höra om deras liv här. En bit av Hawaii fastnade på mig under den där resan, jag tänker ofta på delfinsimmet och kan sluta ögonen och vara där inom loppet av en sekund. Det var en magisk resa på så många vis och den är starkt förankrad i minnet. Mina medresenärer verkar bära med sig samma upplevelse. En vacker dag kanske jag återvänder.

Vägen hem kantas av vårluft, solsken och fågelkvitter. Samma sol som sänkte sig i havet och färgade himlen rosa lyser på en klarblå himmel och lockar ut våryra människor till uteserveringar, långpromenader och trådgårdsstund. Solen som vi så gärna vänder vårt ansikte mot har nu gått ner för dagen men jag vet ju att den pryder himlavalvet i en annan del av världen.

Idag var jag MODIG.

Det är jag stolt över.

Idag klev jag verkligen utanför min komfort-zon och gjorde nåt nytt. Då växer man som människa. Så idag har jag växt lite.. men inte på längden utan där är jag fortfarande bara 3 äpplen hög. Förra gången jag verkligen utmanade mig själv var när jag lärde mig snorkla på Hawaii men så blev vinsten också en ny passion och mötet med delfinerna.

För att komma dit man vill i livet så måste man ibland utmana rädslor och obehag, det kommer jag att sova gott på. Inte vaggad till sömns av vågors lek som på Hawaii men vaggad till sömns efter ett mycket gott dagsverke. Mod tar nämligen på krafterna.

Isflaken radar upp sig..

... längs med Kungsholms strand i skymningen.

Änder som står på ett ben och med huvudet under vingen sover stilla medan joggare springer till ljudet av fåglars sång. Jag tar en vandring genom staden och bara älskar det. När det kommer till inspiration, att rensa och sortera i tankeflödet så är fika med en vän och stadspromenader några av mina främsta strategier. Kvällen har innehållit båda. Min kloka vän som alltid tänker lite längre, påminner mig om det jag vet och har nära till skratt och värme är en skatt. Min promenad över rullande vårgrus och med stadspulsen ständigt närvarande är alldeles gratis men ovärderlig i livets rikedom.

Min personlighet som kräver både stillhet, eftertanke och vila samtidigt som den sporras av glädjefylld aktivitet, nya erfarenheter och att agera kräver att jag är lyhörd för vad jag behöver just nu. Jag älskar kontrasterna men får lov att ge dem det utrymme de behöver för att må bra. Min stora frihetslängtan i kombination med mitt behov av trygghet i vissa situationer gör att jag får lov att lyssna inåt för att sedan anpassa livet utåt.

Naturens stillhet, stadens puls, min uppväxt i en liten by och min nyfikenhet på stora vida världen ger livets palett alla de färger jag behöver för att måla min egen harmoni.

(halsbandet på bilden är skapat av me and alice. Klicka på bilden så kommer du till hennes blogg)

Att sitta i vårsolen och läsa en bok...

... på gammelstugans trapp var en av mina önskningar när folk frågade vad jag skulle göra i påsk.

Min önskan uppfylldes i lördags och igår. I solskenet på gammelstugans trapp fattas mig inget och jag är rik på riktigt. Andra påskönskningar var att få vara med familjen och fika med en av mina bästa vänner. Vännen som målmedvetet följer sina drömmar och vågar göra nya modiga saker. Önskningen om att vara med familjen uppfylldes bara till viss del eftersom vissa delar av familjen inte var där. Men i lördags så sjöng vi för de 2 födelsedagsbarnen som befinner sig norröver. Idag passade vi på att fika med min musikaliske lillebror som fyller år imorgon innan vi packade in oss i bilen och återvände till Stockholm.

När jag lämnar Dalarna gör jag ofta det med en känsla av vemod eftersom jag egentligen vill ha min familj nära. Men Dalarna känns som ett avslutat kapitel när det gäller att bo där även om jag älskar att vistas hemma i byn. Ibland kan jag dock inte låta bli att önska att jag oftare kunde diskutera kreativitet och drömmar med min musikaliske lillebror, få en kram och skratta tillsammans med min fotbollsbror och sitta i solen med min pedagogiska mamma och hennes man som har nära till skratt och värme. Jag har tur också för jag kan ju åka till andra sidan stan om jag vill dansa eller busa med lilla söta Alma och hänga med min driftiga syster.

En skön påsk med fina stunder finns med mig i minnet när jag återvänder hem till Svedmyra. Det talas om nyfallen snö i hufvudstaden men av den finns knappt ett spår när vi återvänder. Under den snö som finns kvar väntar vårens blomster på att få slå ut. Inom mig kan det blomma året om, det gäller bara att plantera rätt sorts frön och vårda dem med kärlek, omsorg och livets gödsel. Allt det är precis det jag ger mig själv då jag tar mig tid att sitta i solens sken och lyssna på fågelsång och takdropp.

Sammanfattning av Mars 2010..

.. en månad som inleddes med att jag låg totalt däckad tack vare nån väldigt ilsk bacill.

Den här månadens inlägg har (när jag blickat tillbaka på dem) varit inspirerade av mail och kommentarer. Det gillar jag för då blir det inte alltid att jag skriver om det som jag själv har planerat att skriva. Det blir som om texterna (och diskussionerna) breddar bloggens innehåll och virvlar längs med stigar som jag kanske själv inte hittat tycker jag.

Det här hände under mars:

Under månaden så fick min kreativa syster mig att uppmärksamma mitt hjärtas trädgård som jag nu vårdar med omsorg. Hon är så klok min lillasyster.

Ellinor ställer en fråga i en kommentar till det här inlägget som resulterar i ett nytt inlägg som får en kommentar som leder till ytterligare ett inlägg. Tankekedjan sattes igång.

Under månaden hann jag fylla 36 år och min mormor skickade en helt fantastisk livshistorieberättelse.

Dessutom så fick jag en förfrågan som gjorde mig väldigt glad, om vad kan jag inte berätta ännu men det värmer i hjärtat.

Månadens bästa inköp blev en dammsugare.

Ett mail från en läsare fick mig att tänka till och svaren kan ni läsa här.

Jag saknar verkligen att vara utan kamera så numera återanvänder jag bilder för första gången i bloggens historia. En bild som påminner mig om när vintern gick till vår i år är när jag satte på mig mina rosa converse för första gången i år.

Jag fyller årets påskägg med....

... vardagslycka i Dalarnas famn där byn öppnar sina vackra vyer och snöflingor singlar.
... gemenskap med familj och vänner.
... längtan efter de familjemedlemmar som finns på annan ort rent geografiskt men är med oss i tanken.
... loja nöjen som läsning, stickning och skrivande.
... massor av thedrickande.
... skratt.
... påskmust.
... förväntan inför herräng dance camp och Barcelonaresan.
... godis.
... kattmys.
... vila.
... meditation.
... reflektion.
... kärlek.
... kreativitet.
... musik.
... framtidsdrömmar.
... barndomsminnen,
... naturen inpå knuten.
... vetskapen om att en vän fått det jobb hon drömt om i flera år och är som klippt och skuren för.
... tacksamhet för mina fantastiska vänner.
... slapparlusta.
... färg som jag målar livets inre och yttre palett med.
... livslust.
... bara vara.
... lek.
... att jag duger precis som jag är här och nu.
... hundpussar.
... och allt det jag nånsin önskat.

Jag önskar er alla en riktigt GLAD PÅSK med era egna vackra påskägg som säkerligen innehåller en blandning av sött och salt och något oväntat precis som påskägg brukar göra.

Böcker lästa i Mars 2010....

I mars så kom jag in i läsflödet igen vilket kändes härligt.. Det här blev månadens bokskörd:

De dödas bok av Patricia Cornwell
Jag fastnade aldrig i den här boken, den trollband mig inte och underhöll mig inte heller. Den påbörjades för länge sen och jag läste den verkligen oregelbundet. Jag har läst böcker av henne tidigare och de har varit avsevärt bättre.

Breaking dawn av Stephanie Meyer
Jag älskar verkligen den här serien men ändå har det tagit mig lång tid att avsluta den och att läsa böckerna. Jag tror att jag kommit på varför. När skärmflygaren hamnade på sjukhus och jag satt vid hans sjuksäng i Uppsala dagen efter olyckan så var det en bok i den här serien som jag just öppnat och försökte läsa. Det gick såklart inte. Jag satt mest där och grät medan han sov fullpumpad med mediciner. Den känslan går inte att beskriva. Jag fortsatte läsa boken när jag åkte fram och tillbaka mellan jobb och sjukhus och senare rehabiliteringsklinik. På nåt vis så hänger karaktärerna och läsningen ihop med den perioden. Nu när vi inte längre är tillsammans så påminner den ändå om honom, olyckan och alla känslor under dom här månaderna. Jag ska nog läsa om dom längre fram och jag rekommenderar dem till alla. Det är bra böcker!

Skynda att älska av Alex Schuman
En sträckläsningsbok som jag verkligen älskade. Den är välskriven och levande. Jag älskar att bli överraskad och det blev jag här. Den var en felbeställning efter att jag missat att avbeställa den från en pocketbokklubb men det var tur. Min bild av Alex Schulman har väl inte varit den positivaste men nu kom den på skam, en jättefin bok oh jag rekommenderar den varmt.

Segraren står ensam av Paolo Coelho
Lyssnade på den här i talbok. Paolo är en av mina favoritförfattare men det här inte en av hans bättre böcker enligt min mening. Det kan ha att göra med att den skiljer sig såpass från hans andra verk och kanske därmed även mina förväntningar. Det skulle vara intressant att veta vad andra tycker om den så om ni läst den skriv gärna en rad.

Lycka nu: en praktisk guide i mindfullness av Titti Holmer
En väldigt bra bok enligt min mening. Den är enkel att läsa. Hon blandar fakta, erfarenhet och praktiska övningar. Den kommer jag att läsa igen. Rekommenderas varmt.

YCDBRALAI (You can't do business running around like an idiot) av Klas Hallberg
Klas Hallberg är en av mina ABSOLUTA favoritföreläsare och hans böcker brukar inte göra mig besviken. Det blir jag inte heller av denna, även om jag redan känner igen mycket av det han skriver. Varm rekommendation.

När förnuftet sover av Inger Alfvén
Bra personporträtt men inte en bok eller berättelse som stannar hos mig.

Slumpen är ingen tillfällighet av Jan Cederqvist
En bok jag läste om efter att min musikaliske bror påmint mig. Om ni är intresserade av synkronicitet och sammanträffande så rekommenderar jag den varmt. I mitt liv så finns det många sammanträffanden så jag väljer att tro på att det existerar, läs boken och se vad ni tror på.

Den som dödar draken av Leif GW Persson
Bra kriminalroman, men så gillar jag verkligen hans sätt att skriva även om det ibland kräver att man verkligen är uppmärksam.

Är du lycklig nu? 10 sätt att leva ett lyckligt liv av Barbara Berger
En bok som blivit liggande länge men nu när jag läste den så inser jag att vissa delar av den är riktigt bra även om jag inte håller med henne på alla punkter men den kommer jag att spara och läsa om.

Matthandlaren Olssons död av Karin Wahlberg
Helt ok bok men jag kände att jag kom inte in i huvudkaraktärerna vilket jag tror beror på att det är den 7:e boken hon skriver om dom. Eftersom det här var den första jag läste så kändes det som om jag inte lärde känna dem.

Hypnotisören av Lars Keppler
Jag har så klart blivit nyfiken på denna omtalade bok. En sträckläsning som stundtals var otäck men det är helt klart en välskriven bok och jag vill gärna läsa mer av detta deckarpar.