Så kom solen till Stockholm...

... och det på mer än ett sätt.

Snön som på morgonen virvlade ner från skyn droppar nu från taken och får mig att drömma om vår och blommande vitsippor. Jag vänder jag mitt ansikte mot solen och hämtar kraft. Jag är inte ensam utan överallt står människor och vilar sina ansikten i solstrålarna. Det ser vilsamt ut.

Mina tidigare kollegor och numera endast vänner väntar på mig i restaurangen och vi lunchar tillsammans. De är som små solar båda två som värmer, ger kraft och lyser upp ett helt rum genom att bara vara de personer de just är. En annan sådan vän möter mig efter arbetets slut och vi äter tapas och gläds åt livet och att vi faktiskt är kollegor igen efter flera år.

Men sen kommer den riktiga solen till Stockholm. Det är länge sen vi sågs i verkliga livet och med ett brett leende och sin färgsprakande blommiga väska som matchar hennes personlighet så lyser hon upp den folkfyllda centralstationen när vi möts. Mörkret har fallit och kylan likaså men jag kommer att minnas denna dag som den dag då solen kom till Stockholm.

En modern fakir....

... kanske är Vidas alternativa titel numera.

Nu har nämligen min spikmatta kommit. Skärmflygaren var nog lite besviken när han insåg att spikarna var i plast. Han hade tänkt sig den traditionella sorten i trä och med riktiga spikar. Men så galen är inte ens jag.

Hur kan det komma sig att jag beställt en spikmatta? Jo, för att så många i min omgivning börjat prata om den.. så nu får vi se vad min åsikt blir. Bra för blodcirkulationen är det garanterat för det känns direkt. Men som fakir måste man vara noga med sina prylar så jag får återkomma med omdömet längre fram...

Nu är det dags att sova. Men inte på mattan om ni trodde det, så mycket fakir har jag inte blivit.. ÄN!

Blöta snöflingor dalar över Stockholm..

.. det blåser och i motvind går vi mot fiket för att umgås med vänner. Värme väntar oss på flera plan i ett sådant möte och det känns som en lagom söndagsaktivitet.

Lite lagom söndagsseg så kommer lat-Vida på besök och viskar i mitt öra att vore det inte skönt att bara åka hem och bara ligga på soffan och slöa istället för att dansa? Men jag bestämmer mig för att trotsa denna tanke även om den känns skön och åker vidare i snövirvlarna till Chicago på Söder. En latte värmer gott innan dansen och medan jag tittar på klassen innan mig som tar sina steg i dansens virvlar. När jag väl börjar dansa så är all trötthet som bortblåst.

Glädje, livskraft och lekfullhet fyller kroppen. Jag struntar fullständigt i hur det ser ut och om jag gör rätt eller fel för det är så himla roligt. När jag några timmar senare kliver ut så dansar jag i snöfallet och nynnar på Swingin´on nothing.

Från himlen faller stora vackra snöstjärnor över vägen där jag går och i mitt hjärta är fullt av musik och dansglädje och en påminnelse att om jag gör något som jag tycker om så får jag energi. Snöflingorna och jag dansar ikapp längs livets stig på väg hem och sjunger gör jag ännu dock inte med samma kraft som Velma Middleton ackompanjerad av Louis Armstrong.

Premiär för gästblogg hos Vida

För ett tag sedan så frågade jag min vän K som bor där solen alltid lyser om hon kunde gästblogga om yoga hos mig. Det ville hon så hon blir min premiärgästbloggare. Tack underbara K för att du tog dig tiden att skriva om dig och yogan.

K har själv ingen egen blogg men läser min regelbundet så allt ni skriver kommer hon att läsa. Om någon annan läsare vill gästblogga hos mig så är ni mer än välkomna. Det kan handla om saker ni tycker är viktiga, en vändpunkt, livet eller egentligen vad som helst.

Så mina damer och herrar, här kommer första gästbloggen på The adventure of life.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Yoga är inget för mig…eller kanske?

Så gick mina tankar angående yoga, ibland är det härligt att ha så grymt fel! I min text ska jag beskriva vad yoga betyder för mig och varför jag rekommenderar det till alla jag känner.

I mitt arbete och liv i Stockholm upplevde jag otillräcklighet och ofullkomlighet. Jag hade aldrig tid, allting planerades och ändå räckte inte tiden till. Min träning har alltid varit intensiv och svettig, alltså nedbrytande och inte energigivande.

Jag mötte en kvinna som rekommenderade yoga och meditation, och min första tanke var just det; ”yoga och meditation är inget för mig, så flummigt och dessutom svettas man ju inte på passen”…i det här fallet var mina fördomar baserade på luft och byggda av rädslor och motstånd till att prova på något nytt.

I samma veva fick jag erbjudande om att bo i Kalifornien och jobba. I köpcentret fanns en yogabar, första månaden gick och jag passerade den 2 gånger om dagen på väg till och från jobbet. En dag gick jag in och frågade om jag kunde prova på, såklart kunde jag det.
Förresten vad har man på sig på ett pass…mina fördomar var ju munkar i gula skynken…..

Det här klarar jag enkelt—jag tittade mig runt i lokalen och jag var yngst, de äldsta var ett par i 75 års åldern som senare berättade att de gick på yoga för det var ett så bra komplement till att spela golf. Första instruktionen var att ligga på rygg med handflatorna uppåt och andas in och ut och tänka SAT på inandning och NAM på utandning, hur svårt kan det vara?

Ja helt omöjligt visade det sig, mina ap-tankar for från gren till gren, hjärnan försökte hjälpa men stjälpte mera än hjälpte. Efter intoningen började passet, där fick jag för plättlätt, jag var slagen med hästlängder av pensionärer och de andra deltagarna, bara att tänka i tävligstermer bevisar ju att här är en tjej som verkligen behöver yoga, då yoga handlar om att göra sitt bästa utifrån förutsättningarna som är just NU! Det finns inget rätt eller fel inom yoga. Allt är perfekt precis som det är, nuet är det enda vi har och vi kan endast agera på det som sker just nu.

Ja! Yoga är allt, glädje lycka, livskvalitet, utmaningar, rädslor, motstånd samt delaktighet, att vara en del av helheten.

Hemligheten bakom yoga är att göra det bästa utifrån dina förutsättningar, om du lyssnar till din kropp så berättar den för dig vad behovet är just nu, ibland är det smågodis och film, ett gott skratt, ibland en solhälsning eller skulderstående och ibland ett förlåt beroende på vad just du behöver just NU!

Yoga för mig är allt, den är för mig ett sätt att skapa balans, uthållighet, smidighet och rörlighet både mentalt och fysiskt. Inom yoga finns det flera skolor, ta till det dig som passar dig och lämna resten därhän, så tack för du har läst, så ta ett djupt andetag och aktivera livskraften, prana, ki, chi eller pneuma, jo förresten yoga var någonting för mig!

Kram K

Mina fina tulpaner får stå för orden jag inte finner..

.. de lyser upp ett helt rum. Glädjefulla tulpaner i rosa och champagne med skaft gröna som klättrar längs vasväggar i varje rum.

Orden saknas men tacksamhet, glädje, förundran och tillit ligger nära till hands i min ordbukett över veckan. Ett jobb där alla mina erfarenheter, utbildningar och personlighet passar in har just klivit in i mitt liv. Stort tack för det universum.

När mitt skrivbord i måndags snabbt fylldes av coachlitteratur, då kände jag att jag är precis där jag ska vara. Projektet som är det enda i sitt slag och kollegor med spännande erfarenheter och deltagare som anses vara av det svårare slaget.

Att jag tycker om utmaningar, min envishet och min tro på att inget är omöjligt (har blivit överbevisad för många gånger) är mina styrkor. Tulpanernas styrkor är dess färgprakt, enkelhet och förmåga att sprida glädje. De behöver inga ord, de bara är. Det tänker jag också vara.

Universum vore inte detsamma utan dig...

... världens finaste skärmflygare (här gestaltad av Lady Thirty) .

Trots att det är du som i verkliga livet har luft under skärmen så är det du som håller mig på marken med ditt lugn och din omtanke när jag fladdrar iväg. Du har ett oerhört gott hjärta och din varma omtanke sprider sig till alla omkring dig. Dina överraskningar och att du alltid är öppen för nya förslag är helt enkelt underbart. Du plockar fram leklust och skrattet hos mig. Det är så oerhört mycket värt så det kan jag inte förklara med ord. Med dig blir livet lekande lätt helt enkelt.

Du är världens finaste. Tack för att du finns. Älskar dig! Ser fram emot nya äventyr tillsammans såväl i verkliga livet som i little big planet.

Ett trött litet blåbär...

... är nu hemma från första dagen på nya jobbet.

Det är ansträngande att vara ett blåbär med all ny information och att vara på en ny arbetsplats så tröttheten kryper sig på. Det blir tidig kväll ikväll, har lärt mig att sömn är bästa medicinen när det är mycket nytt. Sen vill jag ju vara utvilad imorgon också så att jag kan ta in ännu fler nya saker. Men det är roligt att äntligen få arbeta med coaching i olika former och det finns så många möjligheter. Så snart är jag ett solvarmt blåbär som hittat hem i skogen. Jag ser fram emot det.

Lite nervös såhär dan före..

... min första dag på nya jobbet.

Men det hör nog till.
Framförallt är jag glad och tycker att det ska bli väldigt roligt. Det är ju viktigast.

Men visst finns nervositeten där som små fladdrande fjärilar i maggropen som så ofta förr när det är något nytt som händer. Livet är spännande helt enkelt.. och då blir det pirrigt ibland.


Nu väntar kudden för när man ska lära sig nya saker så behöver man sin sömn så att man är ett piggt litet blåbär på nya jobbet.

Alla hjärtans dag...

... är nu här och jag tänker fira den med världens finaste skärmflygare och dricka rosa roséchampagne och äta hummer. Fira mitt nya jobb och vår kärlek på en och samma gång. Det känns härligt.

Eftersom dagen äntligen anlänt så fick jag öppna mitt paket i swappen som Mindi ordnat. Jag blev jätteglad för i paketet gömde sig en fin ljushållare till väggen prydd med hjärtan.

... sen fanns det även lite chokolicious mjölkchoklad vilket passar mig utmärkt eftersom jag faktiskt tillhör dem som fortfarande föredrar mjölkchoklad framför den mörka chokladen.
Tack Helena för ditt fina paket. Önskar dig en fin alla hjärtans dag!

När det gäller mitt eget paket så har den bloggaren ännu inte nämnt om det kommit men jag håller tummarna för det eftersom det skickades i tid och de räknade ut portot så jag hoppas det tagit sig hela vägen fram.

Även pedagogiska mamman hade skickat fina presenter. En helt underbar skiva från Sofia Jannok vars magiska konsert jag berättat om tidigare. Hon är helt fantastisk helt enkelt.
Hon jojkar och sjunger sig rakt in i mitt hjärta och kommer att gå långt. Det är jag helt övertygad om.

Sen fick jag även en fin ring och min mamma känner mig väl och vet att jag älskar annorlunda smycken. Tack mamma, du är bäst!

Till er alla som finns därute så önskar jag er en fin dag vad ni än hittar på. Varm alla hjärtans dagskram från Vida

Fredag den 13:e...

... har varit fylld av lycka och sköna stunder. Läsglädje och överraskningar i brevlådan. Färgglada tulpaner från vänner med hjärtan av guld, generösa, stöttande och båda med klingande skratt. Fika med latte och underbar rabarberpaj avnjuts innan vi skiljs åt. Förut träffades vi dagligen men nu njuter jag av de tillfällen vi ses desto mer. De är sanna livräddare på mer än ett sätt.

Ett möte av en slump med en gammal kurskamrat från coachingen och vi gläds med varandra över livets förunderliga och självklara vägar. Glad tittar jag upp på stjärnorna på väg hem. Så om fredag den 13:e är såhär trevlig så ser jag fram emot den nästa månad med. Även då ligger den alldeles före en magisk dag.

Du som läser det här är ett mirakel..

Det här har jag funderat på sedan jag läste det Chissra uttryckte så fint i sin blogg igår:

Alla barn som föds är mirakler, alltså är vi ju alla mirakler. Varför tappar man så lätt kontakt med sitt inre mirakel som vuxen? Varför glömmer vi vilka mirakler vi är och hur underbara vi är?

För är det inte så att alltför många av oss tittar på våra tillkortakommanden istället för att se våra styrkor och faktiskt inse att vi duger som vi är? Vi har alla förbättringsområden, saker vi behöver arbeta på men det behöver inte innebära att vi inte är unika och att det är ett mirakel att just vi är här. För mig är det viktigt att inte glömma miraklen i livet och allt det vi har som är bra.

Mirakler ska man vara rädd om så därför ber jag dig vara rädd om dig och göra saker du mår bra av.

Kan det vara?

Ja, jag tror att det är min alla hjärtans dag överraskning som har kommit. Jag är nämligen med i en alla-hjärtans-dag-swapp som gulliga Mindi har ordnat.

Mitt paket har en konstig form så jag undrar vad det kan vara? Men jag gillar inte att veta innan så jag tänker inte klämma. Jag gillar nämligen överraskningar.. i massor! Små och stora. Vi borde överraska varandra mer...

Så nu får jag hålla mig i några dagar och vara nyfiken. Vilken härlig känsla. Inför alla hjärtans dag har jag blandade känslor. Under alla mina singelår kunde den dagen ibland kännas tuff men samtidigt så har jag ibland använt den till att verkligen uppmärksamma de jag tycker om genom att skicka kort eller nån mindre present. Men jag gillar inte det kommersiella runt det utan man kan göra det i sin enkelhet.

Det intressanta är nästan att nu när man väl har pojkvän så känns det inte som om man måste fira den dagen på ett jättespeciellt vis även om vi såklart ska träffas och laga god mat ihop.. och sen dricka rosa champagne men den är till stor del för att fira mitt nya jobb. Jag tror ju på att fira saker. Det är viktigt. Vi drack champagne också en alldeles vanlig vardag när jag bestämt mig för att gå coachutbildningen.

En kram till alla som läser det här från mig via den fina bilden som jag fått av Mindi. Det är viktigt att inte glömma att kramar är gratis och de kan ni alla ge (inte bara på alla hjärtans dag). Så kram igen.

Sen så vill jag gärna veta vad ni tycker om alla hjärtans dag? Firar ni?

I livets berg- och dalbana...

... så går det snabbt ibland.

I min berg- och dalbana så gäller det just nu för mig att hålla i mig i kurvorna men jag gör det med ett stort leende på läpparna. Idag skrev jag på mitt anställningskontrakt och på måndag börjar jag. Det ska bli så roligt att jobba igen, känner mig klar med att gå hemma. Vill ju verkligen coacha, arbeta och ha en lön igen.

Men jag ångrar ingenting för som många av er förstått så hade jag inte stått där jag gör idag om jag inte gjort de val jag gjort och vågat lita på min inre röst. Det har inte alltid varit lätt och vissa har undrat över mina val men mina fantastiska vänner och familj har alltid trott på mig. Tack för det, det gör all skillnad i världen. Ni är fantastiska och jag kan inte med ord uttrycka min tacksamhet för att ni är en del av mitt liv. Det är sann rikedom att vara så lyckligt lottad.

Stort tack även till alla er i bloggvärlden som jag inte träffat men som ändå vågat tro på mig, har uppmuntrat och hållt tummar. Ni som kan glädjas med andra gör helt enkelt världen till en bättre värld att leva i.

Men även livets berg- och dalbana måste stanna och gå igenom säkerhetskontrollen och smörja alla skruvar ibland så nu tänker jag ta det lugnt mina sista arbetssökande dagar. Njuta av att umgås med skärmflygaren, vänner och med de familjemedlemmar som finns i närheten. Köpa tulpaner, dricka rosa champagne och unna mig ett besök hos Christel står också på agendan.

Livet är gott att leva.

Glöm inte bort marken du står på..

Trots att det ofta talas om att vi ska lyfta blicken så tror jag att det är minst lika viktigt att blicka ned på marken vi går på och känna kontakten med jorden. För har vi inte kontakt med den så kan vi inte känna när vi lyfter och ibland behöver man det ena och nästa dag det andra.

Livsstigen slingrar sig över stock, sten, gräsmattor, kullersten och asfalt. Det gäller att veta var man ska sätta sina fötter och vart man är på väg.

Och ibland när man tittar ner så hittar man något som man inte gjort om man inte glömt bort att sänka blicken. För några år sedan så hittade jag en av mina favoritgatstenar i Stockholm (ni hittar den i korsningen Folkungagatan-Götgatan) och på den står: Här träffades Lukas och Carmen. Idag är de gifta och har en dotter.


När jag såg den första gången så stannade jag upp och började fundera över hur den hamnade där, vem som gjort den och varför? Framförallt undrade jag om det var sant... och det är det fick jag reda på något år senare.

Den ingår tydligen i en konstinstallation/projekt/utställning som några gjorde för flera år sedan. Runtom i staden finns andra gatstenar med sanna historier. Alla inte lika vackra som den här dock för någon handlar om en misshandel. Jag har faktiskt inte hittat någon av de andra (eller de som finns kvar skulle jag säga) men om någon vet får ni gärna tipsa mig.

Men jag tro det lönar sig att titta ner och när jag befinner mig i min favoritstad Barcelona gör jag det ofta, där är gatstenarna designade av Gaudí vilket innebär att de är något utöver det vanliga. Åk dit så kommer ni att förstå vad jag menar. Jag återvänder dit om och om igen som ni redan vet.

Även en papperskorg vill vara fin..

.. måste någon ha tänkt och sedan så fick papperskorgen i gamla stan en ny skrud. Undra om man kan kalla det mosaikgrafitti? Glad blir jag i alla fall när jag ser den då jag kliver av tunnelbanan. För vi vill väl alla vara fina ibland. I det här fallet så har någon beslutat sig för att göra ett vardagsting vackrare och det glädjer mig att någon tänker så.

Glöm inte om att du som läser är vacker på ditt alldeles unika sätt och duger som du är. Glöm inte att ge komplimanger när du ser något fint. Komplimanger från hjärtat gör världen till en varmare och vackrare plats och kostar så lite. Själv har jag ju just gett en papperskorg en komplimang och vill ni göra detsamma så befinner den sig på perrongen i gamla stan (åt Slussensidan) där tågen går mot t-centralen. Jag hoppas den får sitta där länge och sprida lite vardagsglamour i livet.

Dreams don't break...

They begin and they end. And then they begin again...

Det ordspråket tycker jag om för drömmar förändras ibland på vägen och om en dröm inte går i uppfyllelse så får man hitta en ny. I veckan gick en dröm i uppfyllelse. Jag fick drömjobbet som jag skrivit om tidigare... MEN jag kommer att tacka nej till det. Varför då? Jo, för att plötsligt dök ett annat jobb upp som egentligen var ännu mer ett drömjobb. Där ska jag jobba.

Visst är det märkligt, helt plötsligt står man med TVÅ bra jobberbjudanden efter att ha varit arbetssökande på heltid sedan i Juni (om man bortser från min kortare projektanställning i höstas). Så under de senaste dagen har tankarnas kugghjul snurrat ganska fort. En hederlig gammal lista med fördelar och nackdelar gav mig bättre överblick. Sen pratade jag med vänner och familj för att känna efter och nu tog jag det som i maggropen känns rätt och där jag kommer att få använda mest coaching.

Och till er som gillar sammanträffanden så ska jag nu berätta om hur jag fick det här jobbet:

Vissa av er kanske minns att jag i somras var på en intervju för ett intressant tjänst som coach i ett projekt som jag inte fick även om jag var nära. I Januari så mailade jag projektledaren och berättade att nu är jag diplomerad coach och att hon gärna fick tipsa om ett jobb dök upp eller lämna ut mitt nummer. Hon mailade till svar att hon mailat de projektledare och chefer som hon samarbetat med och berättat att jag var en diplomerad coach som söker jobb.

Så för lite mer än en vecka sen kommer ett mail från en projektledare som berättar om deras projekt som behöver en coach och frågar om jag är intresserad av att komma och träffa dem. Det är klart jag är! Jag skickar in en ansökan och träffar dem och känner att det verkligen är ett jobb som verkar superspännande på många vis.

Ett annat roligt sammanträffande kring samma jobb är att en av mina vänner börjat arbeta inom en annan avdelning i samma kommun och pratat om det här projektet och sagt hur bra jag passar till det. Dessutom så har hon sagt det till sin chef (som blir min chef också) men han visste ju inte att det var samma person när de kontaktade mig utan hon gick in och förklarade det för honom. Det är en liten värld även i Stockholm ibland...

Dags att drömma nya drömmar likt den thedrickande älvan i en prickig kopp på bilden som Mindi har skickat till mig. Drömmar är till för att drömmas, om och om igen.

På tunnelbanan...

.... så sitter killen brevid mig och komponerar i ett dataprogram.

Noterna trillar över raderna och fascinerat betraktar jag ett språk som jag inte kan läsa och inte har tillgång till. Stora delar av min familj har det och min musikaliske lillebror kan inte bara läsa språket, han tar det ut på nya vindlande vägar när han själv komponerar. Han kan till och med leka med noterna när han improviserar.


Noterna påminner mig plötsligt om den vaggvisa som en av min mammas vänner komponerade till mig när jag föddes. Det är en lugn senpolska där texten lyder så här:

Varm och stilla, du ler och väntar
på din vandring mot drömmens gård.

Ser du grinden som står och gläntar?
Lugn och ljuv är glömskans värld.

Var ej rädd att lämna dagen,
vänners kärlek hos dig är.

Och vid bleka morgonstjärnan,
vandringen mot dagen bär.

Den är så vacker tycker jag. Ska rama in den så att den bevaras. Kanske även ska försöka få den inspelad. Visan skrevs till mig på ett språk jag inte talar men musikens språk kan vi alla lyssna på. Musiken går rakt in i hjärtat i mitt fall och det som påverkar hjärtat och själen ska man vara rädd om. Glädjs över alla de som tar hand om noternas språk och delar med sig med oss andra. Tack för det alla ni musikaliska själar som vandrar på vår vackra jord och sprider glittrande toner till oss andra.

Promenad med Stockholms gator under mina fötter..

.. i ett stilla solsken som lyfter himlataket högre än det varit på länge.

Dagen vaknar och så gör även staden. Skärmflygarens hand i min mellan Gärdet och Hötorget men sedan en promenad i ensamhet där mina tankar virvlar likt förvirrade humlor i sommarlek. Stannar till och tar en kopp thé, skriver en fördelar- och nackdelarlista, läser Kay Pollacks kloka ord. Tittar ut över staden, det frusna vattnet och solen som glittrar i människornas ögon och öppnar deras hjärtan.



Tankarna tystnar och tilliten tar vid. Jag ler och världen ler mot mig. Leendet kommer från hjärtat och under mina fötter så finns som alltid, min livsstig. I verkligheten tar jag nästa steg på Götgatan och fortsätter min promenad till Skanstull.

Livsäventyret fortsätter och promenaden likaså.

Rolig bildutmaning...

... har jag fått från Vildaella och Anne-Maj.
Den lyder så här: Gå in i ditt bildgalleri och leta reda på mapp med nummer 6 och ta fram bild nummer sex.

Den här suddiga bilden hittade jag just där men minnet av tidpunkten är desto klarare. Det är dan innan julafton 2007 och delar av min familj samlas under det vackra stjärntaket och dricker glittrande glögg och värmer oss vid elden som sprakar. Det var magiskt.

Och följande 6 bloggar får ta sig an denna bildutmaning om de vill:

Livskrafter
Vindens melodi
Så kom solen
Di
Nina
Rysken
.. och alla andra som tycker den verkar rolig (här gör jag som jag vill precis som bloggpiraten brukar göra).

Böcker lästa i Januari 2009.

Här är min sammanställning av böcker som jag läst i Januari:

Den sista utvägen av Denise Mina.
Den sista delen i en brottstriologi av en skotsk författare. Jag tycker om hennes böcker så jag njöt av att läsa denna.

En annorlunda barndom av Iris Johansson.
Den här har jag nämnt tidigare då det var vår bokcirkelbok. Jag tycker att MÅNGA skulle behöva läsa den här boken som är en självbiografisk bok där hon beskriver hur hon var autistisk som barn men sedan i ca 10-årsåldern kliver ut i vår verklighet. Liknar ingenting annat jag läst eftersom den visar nya dimensioner.

Den hungriga prinsessan av Christina Herrström.
Kanonbra bok som jag inte ens hört talas om. Den sträcklästes och är jätteintressant att läsa om man är intresserad av könsroller och förväntningar. Rekommenderas varmt.

Du kan hela ditt liv av Louise L Hay.
Ända sen jag såg en jätteintressant intervju med Louise l Hay så har jag velat läst den här. Lånade den av en vän men ska köpa den för den är helt fantastisk. Fullproppad med affirmationer och tankens kraft.

The worrycure- Bli av med din oro med kognitiv beteendeterapi av Robert L Leahy.
Den här boken har stått i min bokhylla länge och var en bortglömd avbeställning av en månadsbok hos en bokklubb. Den hurtiga titeln och en stor smiley på framsidan har gjort att jag känt mig så oerhört skeptisk.. ack vad fel jag hade. En jättebra och seriös bok om hur du ska arbeta med din oro, vad den fyller för funktioner och vad du behöver utsätta dig för. Fylld av tester, praktiska övningar och en tydlighet.

Ren snö av George Pelecanos
.. är en bok jag hittade på tunnelbanan. Jag kan förstå varför någon har lämnat den där. Den var verkligen dålig såväl språk som innehållsmässigt tycker jag.. för att inte tala om de krassa könsrollerna och jag är förvånad över att man lagt pengar på att översätta denna till svenska.

Förföljd av Catharina Ingelman-Sundberg.
En fortsättning på boken brännmärkt. Catharina skriver historiska romaner om starka kvinnor och det gör hon jättebra. Hon har tidigare skrivit en vikingtriologi som jag tyckte mycket om. Om man är intresserad av svensk historia och vill läsa en bra berättelse så rekommenderas hennes böcker.

Min tjej och jag av Tony Parsons
Ibland är jag lite sen av mig så jag har inte börjat läsa Tony Parson förrän nyligen då jag fick några pocket av en vän som flyttade. Jag gillar verkligen hans sätt att skriva, de berättelser och personer man får möta i hans böcker. Han påminner om Nick Hornby men har sin egen stil. Detta var en fristående bok som jag sträckläste och när jag gör det så tyder det på att jag tycker om boken.

Mannen och Hustrun av Tony Parsons
Uppföljare till mannen och pojken. Han skriver bra, underfundigt, lättläst men med en allvarlig underton vilket är hans styrka. Läs den gärna men läst den första boken först i så fall.

Flickorna från Riyadh av Rajaa Alsanea.
Det tog några sidor innan jag kom in i den men sen är jag fast. Rajaa var 25 år när hon skrev den och den har varit mycket omdebatterad i arabvärlden, uppskattad av många men även hatad och hon och hennes familj har fått emotta dödshot. Den ger mig perspektiv och jag inser hur tacksam jag är över kvinnans ställning i det svenska samhället. Absolut läsvärd.

Det var de böcker jag läst i Januari och mina boktips.. vem vet, en vacker dag så kanske även jag har en soft regnbågsfärgad soffa och kan delge mig era boktips i videoform?!

Sammanfattning av Januari 2009

Inspirerad av Surya så ska jag försöka att göra sammanfattningar av varje månad (en personlig och en med lästa böcker) för jag tror att det är bra att göra avstämningar på livsresan.

Januari 2009 i Vidas liv:

* 2009 känns som ett spännande år. Årets löfte till mig själv är att inte skjuta upp saker utan göra dem direkt. Det har gått bra ibland och mindre bra ibland. Det är bara att fortsätta kämpa på.

* Återupptäckte underbara utställningen ashes and snow.

* Besökte en magisk konsert med Sofia Jannok.

* Återupptog dansandet och nu i efterhand kan jag inte förstå att jag överlevt utan denna dansglädje. Nu ska jag bara hitta någon att träna med eftersom skärmflygaren inte dansar Lindy Hop.

* Fortsatte min coachresa genom att gå på nätverksträff, byta litteratur och starta upp en coaching med en tidigare kurskamrat.

* Hade 3 anställningsintervjuer på en vecka varav 2 riktigt intressanta. Ska bli spännande att se vad som händer i Februari.

* Rolig fest hos syrran och jag gjorde min singstardebut. Ni kan vara glada att ni slapp höra det.

..... äventyret fortsätter med andra ord.