Den där virkade galningen är väl inte med hoppas jag?!

Säger dalkullan till Vida. Det tror jag inte svarar hon.

Vad tror de? Nån måste ju hålla koll på läget och rapportera smaskigheter om de (mot all förmodan) skulle dyka upp. Så när Vida gick på stenjakt och dalkullan hämtade Siljans berömda räkmacka så tog jag fotot som bevis.

Men inte blev det några nyheter, de där har ju känt varandra alldeles för länge. De säger bara hälften och talar i gåtor för på nåt märkligt vis så man får verkligen ta sig i virkningen för att hänga med. Sen började de prata livet, män och nån bok båda läst. Då blev det ju för tråkigt och det gick inte ens att hålla sig vaken.

Dessutom har dalkullan lagt ett förtäckt hot angående att hon repar upp virkningen om jag skriver saker om just vad de pratar om i vissa lägen. Hon lät mer än allvarlig och eftersom det verkar svårt att få till besöksförbud för en bloggpirat så med fara för mitt liv och mitt eminenta utseende får jag låta bli.

Igår var det minsann herrbesök i Svedmyralyan på lördagskvällen. Det ledde till vild dans i vardagsrummet med helt nya danssteg, mys i soffan, frågor som fick Vida att tänka till och någon som utmanar hennes perspektiv. Sen så delades det ohämmat på chips och tittades på klassiska filmer av blandad karaktär. Helt plötsligt lägger han armen om henne och säger: Jag älskar dig! Jag vet inte vad ni tycker men är inte det att gå lite väl fort fram för första dejten utan förkläde? Men hon bara log och sa jag älskar dig också. Stjärnöga må vara 2,5 år men en charmör är han redan. Å Vida är ju mer än lättflirtad uppenbarligen för hon sa att han kunde komma fler gånger.

Apropå herrar så måste jag ju skriva några ord om den där pannkakssmeten (även kallad Happy Pancake) hon besökte för ett tag sedan. Det är nog tur hon pausade, man kan nog bli utbränd av alla mail på ett sånt ställe. Som den vän av ordning jag är och efter att ha undersökt sajten noggrant så måste jag nog skriva några allmänna rekommendationer till er män och kvinnor därute som söker kärleken på internet.

Do's and dont's på internetdejtingsajter enligt er alldeles egna bloggpirat:

- Bilder med bar överkropp eller tagna i sängen går bort. Sätt istället på er nåt piffigt virkat, varför inte en väst och kliv upp ur sängen och placera er i en fin miljö som framför ett bord med virkad duk.

- Maila inte ett uppenbart standardmail som ni återanvänt. Även om jag förespråkar återanvändning och miljötänk är detta inte sammanhanget för recycling.

- Om ni vill ge komplimanger för presentationen, läs den gärna först. Det kan bli pinsamt uppenbart om ni inte gjort det. Vida hade avslutande fråga och då märks det ju om man läst hela.

- Visa er personlighet istället för att försöka svara vad ni tror personen vill höra. Med Vida blir det helt fel om ni inte visar personlighet och jag misstänker att fler tänker likadant.

- Bilder som är 5-6 år gamla kan ni lika väl ta bort, man misstänker bara att det hänt nåt katastrofalt med utseendet om ni inte visar nya bilder.

- Om ni är gnälliga, griniga, negativa kanske det smartaste är att inte visa det redan i en mailkonversation för ni riskerar bli bortvalda om det inte sitter ännu ett surkart i andra änden.

- Stalka inte! Skriv inte 5 mail innan någon hinner svara. Det är bara oattraktivt och verkar desperat.. framförallt om ni bara skriver blaj och inte har något att säga. Vida fick över 150 mail i veckan och då känns det bara stressande om vissa skriver morgon, middag, kväll bara för att höra om hon sovit gott, haft en bra dag och önska god natt. Invänta svar om ni inte känner att ni har nåt alldeles viktigt att berätta.

- Läs gärna ålderspreferenser och om ni överstiger den med sisådär 15 år så tror jag att ni borde inse att loppet är ganska kört.

- En bra första fråga är inte om man kan tänka sig barn. Ingen vill vara en avelsko/hingst och om det inte finns något annat ni vill veta av en för er helt främmande person så skulle jag dra öronen åt mig om jag haft några.

- Om ni ska beskriva längd, kroppsbyggnad, personlighet tänk att även er omgivning skriver under på det ni beskriver.

- Att påbörja presentationen med att ni avtjänat fängelsestraff ses ofta inte som en merit utan ni bör nog framhäva andra erfarenheter från livet.

- Om ni beskriver att ni vill ha någon perfekt, ta er en titt i spegeln och tänk efter om ni enbart har goda sidor. Skulle inte tro att ni är perfekta för bortsett från jag själv så har jag aldrig träffat nån, men då är jag ju en högst ovanlig pirat av högsta klass också.

Sisådärja. Rättning i leden killar och tjejer, bättre kan ni. Till alla er som läst och insett att ni inte stämmer in på nåt, stort grattis. Tror nämligen att det är fler än jag som tycker att det slarvas med vett och etikett på dylika sajter.

Som den reporter jag är så är inget ämne för svårt. Just nu har även jag sorg, vi saknar alla våran Niquita. Katten Marilyn och Vida går omkring som 2 musketörer som saknar en tredje. De sörjer på olika sätt och ibland glömmer de och gör saker för henne som de brukar då blir det ännu sorgligare. Även om Niquita hade sina sidor så kan inte ens jag hålla mig kall i det här läget. Hon fattas oss och det är tomt. Flera undrar om Vida ska skaffa en till katt som sällskap till Marilyn, men om ni träffat Marilyn förstår ni att hon inte direkt är nån som vill ha vem som helst drällande. Vida har därför sagt att vi får avvakta och se hur hon reagerar när det gått ett tag.

Toddilooo och mer virkat åt er alla!!!

The one and only- The pirate of the blog

Den enda jag kan förändra är mig själv...

... och det är där mitt fokus ligger på vissa plan av mitt liv.

På en pub på Söder tar jag och killkompis en burgare och en öl och vrider och vänder på tankar kring kärlek och relationer.

Jag trivs med mitt liv som singel och den frihet det innebär men självklart finns en önskan om att en dag när man minst anar det så träffar jag den där alldeles speciella någon som jag tror finns därute någonstans. Jag tror på att göra det bästa av livet oavsett om du lever i en relation eller som singel och njuta av det som är. Men som singel så har jag ju även ett gyllene tillfälle att analysera min del i relationer och vad kanske jag behöver arbeta på. Det finns saker jag önskar att jag själv gjort annorlunda. Så jag begrundar, läser böcker och passar samtidigt på att njuta av livet som det är just nu.

Två böcker som verkligen gett mig en tankeställare och gett mig nya insikter är Hemligheten - från ögonkast till hållbar relation av Dan Josefsson och Egil Linge men även boken Det handlar om kärlek av Charlotte Fruergaard. Jag har läst om båda böckerna flera gånger och sen gör jag som vanligt. Jag plockar ur russinen ur kakan och tar till mig det jag tror jag behöver.

I en av böckerna nämns teorin om kärlekens fem språk (av Gary Chapman som skrivit en bok med samma namn) och när jag läser den så får jag nåt att tänka på. Teorin är enkel. Enligt Gary så har vi 5 olika kärleksspråk som vi använder i relationer. Alla har ett dominerande språk (eller sätt) som vi vill bli visade kärlek på (och därmed även visar kärlek på). Problemen uppstår dock att vi kanske inte vet vilket språk den andra har och/eller inte tydliggör vad som är viktigt för oss. Det här kan ställa till det för oss då vi inte känner oss bekräftade i relationen (och kanske därmed även slutar bekräfta).

De 5 språken beskrivs kortfattat på följande sätt (förkortat från boken "Det handlar om kärlek"):

* Ord - Du uttrycker din kärlek genom ord, talade eller skrivna. Komplimanger, att få höra att du är älskad och vad personen tycker är speciellt med dig blir viktigt för dig. Du vill höra att du är saknad och att du betyder något.

* Handling - Du uttrycker kärlek genom att göra saker för andra, för familjen, arbetsplatsen, vänner etc. Du kanske lagar något, lagar mat, ser till att staketet blir målat. Partnerns handlingar blir beviset för att du är älskad, som att partnern tar initiativ till att ni ska göra saker tillsammans, att saker i hemmet som ska göras blir gjorda etc.

* Beröring - Kärlek uttrycks genom att röra vid den andre. Du är kroppslig och har behov av fysisk kontakt. Kramar och omfamningar är viktiga. Du rör vid andra för att visa uppskattning. Du förväntar dig en omfamning eller kyss vid återseende eller avsked. Omfattar ej sex.

* Tid och närvaro -Du uttrycker din kärlek genom tid och närvaro. Att finnas till och lyssna aktivt är viktigt. Du förväntar dig att din partner prioriterar att spendera tid med dig.

* Gåvor - Du uttrycker din kärlek genom att ge presenter, stora som små. Även överraskningar i form av små gåvor, utflykter eller något annat speciellt är något du gör för att visa kärlek. Födelsedagar, årsdagar och jul blir ett sätt när du verkligen kan visa din kärlek.

När jag först läste teorin tänkte jag att jag vill ha ALLT (varför vara blygsam?). Men när jag tänkte på det ur ett större perspektiv så kan jag se vilka jag vill ha för att det är mysigt och vilka två språk som är livsnödvändiga för mig. Jag kan tydligt se klart hur jag i vissa relationer krockat just när det gäller kärlekens språk. Ibland kan små saker ställa till desto större problem inser jag.

Jag fortsätter vandra på livets stig, tar med mig ännu en tanke in i framtiden. Livets verktygslåda fylls på, ibland granskar jag och kastar ut nåt som inte är funktionellt men valet är mitt om jag använder det livet lär mig eller inte och vad jag själv tror på. Jag är inte alltid den händigaste men jag gör så gott jag kan och det räcker gott. Det kan ta tid att lära sig hantera ett verktyg på rätt sätt men om man inte ens försöker så är verktygen utan värde.

Vår hjärnas förmåga att anpassa sig..

... är något relativt nytt inom forskningen.

Det där tycker jag är intressant. Det jag lärde mig under min beteendevetenskapliga utbildning är till stor del omkullkastat, nu visar forskning hur andra delar kan ta över för andra i hjärnan vid skador eller andra problem. Hjärnan är långt mer formbar än vad man trott. Jag sitter därför som klistrad vid dokumentären "Den plastiska hjärnan". Hjärnforskning fascinerar mig, ja forskning över huvudtaget och då framförallt inom de ämnen jag själv läst (kanske för att det är lättare för mig att sätta mig in i).

Under en utbildning förra veckan fick jag reda på resultat från den senaste forskningen angående negativa känslor och hur vi ska hantera dem på bästa sätt. Det tyckte jag var intressant och intressanta saker vill jag dela med mig av.

Det man framförallt tittat på tidigare är om det bästa är att leva ut eller undertrycka negativa känslor och svaret är ingetdera. Om vi lever ut exempelvis ilska blir vi ännu argare än innan och ökar således den negativa känslan. Däremot kan det ju vara bra att leva ut glädje för då ökar den enligt samma resonemang.

Om vi undertrycker känslor och försöker mota bort det som händer så stressar vi inte bara oss själva inombords utan studier bekräftar att vi även stressar andra medvetet eller omedvetet. Vi kan få pulsen att gå upp för de omkring oss genom att hålla tillbaka negativa känslor. Vi signalerar känslorna även om vi tror att vi döljer dem.

Vad är då bästa sättet att hantera negativa känslor?

Jo, genom etikettering (att erkänna känslan och sätta ord på den) men även med omförståelse. Att acceptera den men även kanske byta perspektiv och fråga sig vad känslan står för, finns något att lära, är det så det hänger ihop, rimligheten i känslan och att tolka den på annat sätt etc. Mindfullness blir ett självklart verktyg i acceptansen. Man erkänner alltså känslan men utan att varken förstora eller förminska den utan bara notera att den är där. En vän skrev att det bästa är att gå igenom sorgen och det är en bra beskrivning på vad jag försöker säga. Känslorna finns där utan att jag försöker ändra dem (bortsett från att det kan vara bra att verkligen leva ut positiva känslor).

Vad har jag att lära av den här situationen/mötet/reaktionen är några av mina vanligaste frågor till mig själv i livet. Jag ser mig som en lärjunge i livets skola, ibland kan jag inte ändra något men jag kan göra annorlunda nästa gång eller på samma vis om det kändes bra. Jag lär så länge jag lever.

Det enda jag sörjer vet du vad det är..

.. frågar min älskade morfar på telefonen. Att vi bor så långt ifrån varandra svarar jag blixtsnabbt. Hur kunde du veta det frågar han förvånat. För jag sörjer samma sak svarar jag.

Tidigare under dagen har jag pratat med min finaste mormor och känt samma sak. Det är det svåraste när man har familj (och även vissa vänner på annan ort). Man har alltid någon att besöka men samtidigt vilar det alltid en längtan i mitt bröst efter dessa personer. I svåra stunder eller glädjestunder så känns det extra mycket. Vill ha dem nära.

Några minuter innan min morfar ringer har jag just nedtecknat några fina rader att blogga om skrivna av Tomas Sjödin (också en sommarpratare jag rekommenderar varmt) och de handlar om just det jag och min morfar berör, nämligen längtan. Slumpen är ingen tillfällighet tänker jag igen. Tomas ord går rakt in i hjärtat och uttrycker precis det jag vill säga när jag tänker på längtan.

Med avståndet- både tid och rum- växer längtan. Den längtan som är livets gåva. Kanske den finaste av alla. Längtan har inget med ägandebehov att göra. Den trånar efter några minuter av närhet, det korta viskande samtalet och de ögonblick när kärleken får tiden att stå stilla.

(ur "Den enklaste glädjen" av Tomas Sjödin)

Bilden ovan visar de finaste av morföräldrar, alldeles för långt borta geografiskt men alltid nära i tanken.

Ingen människa är en ö...

heter en bra bok av Sture Linnér (som även spelade in ett alldeles fantastiskt sommarprogram för några år sedan). Han beskriver i sin bok möten och människor som betytt något för honom och att vi alla kan göra en skillnad för varandra.

De senaste dagarna har jag tänkt på det. När livet blir svårt så är det inte framförallt min egna styrka som räddar mig utan allt stöd som finns omkring mig. Som när jag gråtande ringer min syster som kör budbil och hon direkt säger att jag slutar om 1,5 timme och jag kommer till dig då. Jag har bara sagt några få meningar och hon fattar beslutet inom någon sekund. Hon blir en famn att gråta ut i, hon får mig för en stund att tänka på något annat än det som väntar och sen kör hon mig till djursjukhuset. Hon kör mig sedan hem efter den svåraste av stunder. Jag tackar henne självklart men jag tror inte hon fullt ut förstår vad det betyder för mig att just hon fanns där just denna svåra dag. Att jag inför henne som jag känt nästan hela mitt liv kan vara just så liten och rädd som jag är i en sådan stund. Hon säger att hon beundrar mig för min styrka även om hon förstår att jag inte känner mig stark. Hon inser kanske inte att jag orkar just där och då tack vare att hon finns så nära.

Min magiska vän ringer på fredagen när hon fått veta och säger att hon kan komma ikväll efter jobbet, vi köper sushi och hon spenderar kvällen med mig. Jag kan komma imorgon med säger hon innan hon går, jag säger att det behövs inte men vetskapen om att hon kommer om jag vill och behöver henne gör en enorm skillnad. Min vän i Falun som ringer, messar, lyssnar och gråter tillsammans med mig när vi pratar i telefon. Som tröstar, svär åt dödens besök och bara visar så tydligt varför hon är en av mina närmsta vänner.

Andra vänner hör av sig. De erbjuder sig att fika, hjälpa till med andra saker men framförallt erbjuder de mig sin vänskap och värme. Jag har tappat rösten pga en förkylning och kan inte prata så mycket i telefon men jag får flera mess från mina familjemedlemmar som inte finns i närheten att de tänker på mig. Alla vet de hur mycket mina katter betyder för mig. Mitt i allt så har jag alltså en förkylning med feber, tappad röst och huvudvärk. Jag har under livet haft svårt att ta emot hjälp men jag försöker förändra det så när min magiska vän säger att hon kan handla åt mig och komma förbi senare ikväll så tackar jag ja.

Kommentarer via bloggen, meddelanden på facebook, mail från vänner vittnar om medmänsklighet, värme och tröst. STORT TACK alla ni som skrev en rad på mitt förra inlägg. Ingen människa är en ö, vi behöver varandra. Ensam är aldrig starkare än vad vi tillsammans kan vara. Kärlek, stöd, medmänsklighet sprider sig också som ringar på vattnet och jag tror precis som Sture Linnér att varje människa har möjlighet att hjälpa eller stötta andra. Oroshjärta delar med sig av fina rader som hon själv fick som tröst då hennes hund Molly fick somna in.

Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Allt vi var för varandra det är vi fortfarande.
Le mot mig. Tänk på mig. Låt mitt namn fortsätta att vara en del av din vardag.
Jag väntar på dig för en kort stund,alldeles i närheten.
Allt är bra.

Tack Niquita..

.. för alla de 14 år du tillbringat vid min sida.

Igår lämnade du denna värld och du fattas verkligen mig. Jag visste inte att du var sjuk och när vi väl träffade veterinären så fanns inget att göra. Det var mitt beslut att fatta att du inte skulle få plågas längre och det var det svåraste och samtidigt lättaste beslutet att fatta. Jag ville ju ha dig kvar och jag ville så innerligt att ditt liv skulle gå att rädda ännu en gång. Jag hoppas att du kände min kärlek och värmen av min famn när du somnade in. Stunden innan när du spann, fick mina kärleksord och jag klappade dig var fin men så oerhört smärtsam. Det var bland det svåraste jag gjort att vara hos dig i den stunden men du har varit där för mig i så många år. Du kommer att leva kvar i mitt minne och där sover du sked på min arm i soffan, njuter av god mat och pratar högljutt med mig. Marilyn och jag saknar dig men är tacksamma för att du delat vårt liv. Jag älskar dig. Igår. Idag. För alltid. Tack älskade du.

Livets sammanträffanden...

... sker hela tiden kring mig just nu.

För jag tror ju på att slumpen är ingen tillfällighet och just nu är det mycket synkronicitet i mitt liv. Min livshistoria som geografiskt korsar någon annans på en liten plats i Sverige. Vänner som mailar saker jag just nu behöver höra. Jag slår upp en bok och får svar jag söker. Jag behöver en väns hjälp i en situation jag inte kunnat förutse och vars förmågor jag inte känt till om det inte varit för min egen livshistoria. Min fokusering på något jag behöver som dyker upp, billigare och bättre än jag tänkt mig. Jag skickar en liten gåva till min mormor som hon just tänkt ordna fast på annat sätt.

Jag har känt mig lite vilse i pannkakan men livet leder mig rätt, det är inte alltid jag förstår direkt men jag försöker ha tillit. Livet är ibland svårt och jag oroar mig som alla andra men just nu får jag lotsning. Sen tror jag ju att vi behöver vara vilse ibland.

Jag väljer ju att se det såhär och idag så får jag det bekräftat då jag läser tillbringar eftermiddagen läsandes en bok om vintage och vid min hemkomst hittar en överraskning i form av en skrivbok vid namn vintagestories som pedagogiska mamman skickat till mig. En bok att skriva ett kapitel livshistoria i. Återanvänd på papper som grevinnan Hallwyll beställt men sen inte godkände. Nu håller jag det pappret i min hand, vi får se vad jag skriver eller om historien skriver sig åt mig.

Det händer saker bortom min kontroll just nu, jag fyller mitt hjärta med kärlek och litar på kroppens läkkraft och styrka till de personer som behöver det. Min mammas kärlek når åtminstone mig var jag än är oavsett vackra gåvor eller ej och det är inte heller något tillfällighet. Hon har fyllt mitt liv med kärlek så länge jag kan minnas. Kanske ska det bli min första rad i min vintage story. Kärlek (i likhet med uppmärksammade sammanträffanden) sprider sig nämligen som ringar på vattnet.

När jag söker på nätet...

... så hittar jag följande rader om min morfars föräldrar ur en mans livsberättelse:

Helon och Signe Öström i Gällivare har också en särskild plats i mitt hjärta. De drev Öströms begravningsbyrå och där jobbade jag extra ibland. De var väldigt snälla människor. Jag var som en son i huset och hjälpte ofta till vid begravningar eller annat då de behövde hjälp.

Jag minns dem båda. Jag låg som nyfödd och sov inne på kontoret på samma begravningsbyrå (men i en annan lokal) och när jag blev äldre tassade jag andaktigt på tå mellan alla kistorna nere i källaren. Jag kan fortfarande höra deras röster om jag sluter ögonen. Jag kan höra Helons mullrande skratt och känna smaken av Signes kakor. Men raderna väckte inte bara minnen utan de påminde mig om att vi lever vidare genom kärleksfulla minnen. Så länge vi minns och älskar så är de ju levande i någon form.

Vi har alla möjligheten att påverka någons liv/dag/minut i en positiv riktning. Inte tror jag att min morfars föräldrar visste att det bemötande de gav mannen som i år fyllde 90 skulle göra att deras barnbarnsbarn finner dessa rader på internet massor av år senare. Vardagsmagi toppat med kärlek.

Sammanställning av September 2010..

September var månaden när hösten slog ut med full prakt. Vackra dagar, äppelskörd och spänning i vardagen på det allra enklaste vis. Nyfikenhet, dans och livslust präglade månaden.

September inleddes med en fantastisk tjejhelg som gav kraft, skratt, vila och balsam för själen i form av havsluft, skogsdoft och härligt sällskap.

Ett val som jag sent kommer att glömma eftersom ett främlingsfientligt parti äntrade riksdagen.

Jag gick med i Happy Pancake på skoj och insåg att nog är skogen full av diverse bär med varierande kvalité allt. I snitt fick jag 150 mail i veckan. Så när det väl är dags för att på allvar leta reda på livets finaste bär så har jag hittat ytterligare ett bärställe i alla fall.

Böcker lästa i September

I september så var 4 av 5 lästa böcker omläsning av favoritböcker så inte så mycket nytt under solen men fyllt med kloka tankar som tål att läsas om och om igen. Som person tycker jag om att bli påmind, och hitta nya fasetter som kanske behövs i olika delar av livet.

Att välja glädje av Kay Pollack
Jag och Kay delar så många tankar och han ger mig även nya. Älskar den här boken och läser den alltid med behållning.

Att växa genom möten av Kay Pollack
Att se möten som en gåva och en chans att växa och utvecklas. Att beakta och betrakta sig själv och sina reaktioner istället för att fokusera på andra. Rekommenderas varmt.

Det handlar om kärlek av Charlotte Fruergaard
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, en av mina absoluta favoritböcker från i år. Jag får insikter (härliga och ohärliga) och inser vad jag behöver göra annorlunda i kommande relationer. Layouten är snygg och jag tycker verkligen om den här boken. Kommer att läsas om flera gånger.

Lycka nu: en praktisk guide i mindfullness av Titti Holmer

En bra bok om lycka som innehåller såväl förklaringsmodeller som praktiska övningar. Lättförståelig utan att vara ytlig för den skull.

Radhusdisco av Morgan Larsson
Klar igenkänningsfaktor för mig som är nästan jämngammal med författaren och boken skildrar att växa upp på 70- och 80-tal. Total nostalgi men ibland saknas en röd tråd. Välskriven och lättläst.

Sugen på 24 paket?

I utbyte mot att du själv ger bort detsamma?

Förra året var jag för första gången med och swappade julkalenderpaket och det var bland det roligaste jag gjort. 24 härliga paket ända fram till jul som var till mig. Härligt sätt att starta dagen. I utbyte krävs att du på Julswappen visar upp vad du fått. Jag har redan anmält mig och om du vill göra detsamma eller veta mer så klicka på bilden nedanför.

Processansvarig...

.. är ytterligare en yrkestitel jag kan lägga till bredvid coach.

Från och med idag är jag på deltid processansvarig för vårt projekt och det ska bli en rolig utmaning. Mitt ansvar blir bland annat att titta på HUR vi går/har gått tillväga och försöka hitta framgångsfaktorer och erfarenheter. Jag är oerhört glad över den chansen och att få utvecklas inom ett nytt område. Jag har ett stort intresse för och till viss del en fallenhet för processtänk så det känns helt rätt. Tack livet!

Jag berättar min livshistoria..

.. för Svante som uppmärksamt lyssnar och frågar.

Han skriver min livshistoria, Livs historia. Ofta skriver jag den själv men nu kommer delar av den att bli nedtecknade med någon annans ord. En skärva som ljuset faller på från ett annat håll. När jag blev tillfrågad som del av ett projekt så tog jag chansen och nu sitter vi här.

Vinden viner utanför och löven som skiftat färg faller. Det finns mycket att berätta om mitt liv och jag berättar om att gå sin egen väg och följa sina drömmar. Frågor leder mig in på stickspår som jag inte funderat över tidigare, fram växer något jag känner till väl men kanske inte ofta berättar på det här viset. Resultatet ska bli intressant att läsa och Svante har helt fria händer. När jag lämnar mötet virvlar tankarna och nya reflektioner har fötts. I vilan efteråt kommer insikter och nya stjärnor på min alldeles egna himmel. Livet bär mig, jag vill vila i det likt min backpacker i en hängmatta i Laos. Men den världen finns ju inom mig likväl som utanför mig. Det är bara att resa dit när jag helst önskar.

Eat, pray, love...

... eller "Lyckan, kärleken och meningen med livet" som är dess svenska titel förtrollar mig.

Jag älskade boken men filmen öppnar upp mitt hjärta och lämnar mig med en skön känsla i magen. Den blir som ett komplement och väcker reslust, eftertanke, mod, insikter och tankar och tankar som virvlar. För mig kom den i rätt tid och gav mig tankar jag behövde bekräftade eller tänka på. Den är lång men den är värd varje minut och jag kommer att gå och se den igen. Trött men lycklig kryper jag till sängs och skänker en tanke till alla de som vågar följa drömmar, utmana sig själva och vågar vara mänskliga. Säger som Ketut:

See you later alligator!

Att föra och att följa...

... att följa rytmen, våga improvisera och ha roligt kännetecknar att dansa Lindy hop för mig.

Har inte dansat på några veckor så idag när jag kliver in på Chicagos dansgolv får jag lita till min följarförmåga (och förarnas tydlighet) och bara släppa kontrollen. Jag vet ju inte vilka turer de kan och vilka av dem jag kan. Så jag litar på att kroppen förstår och att om det blir fel så är det bara att hitta takten igen och dansa vidare. Kommunikation och samspel är nyckeln.

Tidigare under dagen har jag blivit coachad av min coach och egentligen är det samma sak som framträder där. Jag både för och följer i livets dans. Jag för genom att sätta upp mål och göra saker som får konsekvenser (säga upp mig, köpa coachutbildning etc) och jag följer genom att acceptera livet som det är (att inte veta när arbetslösheten skulle ta slut, när en olycka händer, när jag genomgick en separation). Improviserar gör vi ju alla så gott vi kan och tappar vi takten så är det bara att dansa vidare.

I höstens famn virvlar löven och i dansens virvlar är det jag som snurrar. Livet går vidare och jag fortsätter njuta av dess läckerheter och underligheter. Man måste också vila i livets dans och bara vara, jag stannar upp och njuter härlig kladdkaka toppad med kärlek och grädde Det ska vara gott att leva.