Oväntad vänlighet...

.... gör mig alltid så oerhört varm i hjärtat.

Idag blev jag påmind om det när jag var hem till min lägenhet och ett stort kuvert låg och väntade på hallmattan. I det så låg film, soundtrack och programmet till fotoutställningen ashes and snow som gör mig andlös. En person jag aldrig har träffat erbjöd sig (efter att ha läst om min kärlek till bilderna på bloggen) att skicka kopior eftersom han besökt utställningen. Sån generositet gör mig ödmjuk och tacksam. Precis på samma sätt som när Lady thirty oväntat skickade en överraskning. När jag startade den här bloggen för dryga 1,5 år sedan så hade jag ingen aning om all den värme som faktiskt människor jag inte träffat visat mig på olika sätt.

Det är en skön tanke att slumra in på, att oväntad vänlighet är något som kommer från det mest oväntade håll. Så jag tänker nog göra detsamma och "pay it forward" som det så fint heter, för jag väljer att våga tro att det kan göra en skillnad. För mig gör det i alla fall det.

Vida gästbloggar hos mamma Melissa...

... och här kan ni läsa mitt gästbloggsinlägg.

Mamma Melissa har tidigare skrivit ett fantastiskt gästbloggsinlägg i min blogg och nu var det min tur att blogga hos henne i hennes fina blogg. Vi skriver båda om livsryggsäckar. Vad har ni fyllt era med?

Andra eminenta gästbloggare hittar ni i spalten till höger där ni även hittar mina tidigare gästbloggsinlägg hos visa vägen och enbart.

Önskar er alla en fin söndag och många löv att hoppa i.

Drömmarna är våra vägvisare...

... står det på min drömpuppa (från kreativ insikt) som jag fått av skärmflygaren.

Inuti den finns lappar med drömmar som jag vill förverkliga. Inuti oss själva växer ofta drömmarna, kanske rosa som sockervadd eller högtflygande som örnen, kanske små som nyckelpigorna eller stora som elefanterna. De kanske är kända av alla eller väl gömda i hjärtats innersta rum. Men drömmarna finns där om vi lyssnar.

Vissa av dem uppnår vi, andra stannar i drömstadiet eller förändras längs med livsvägen men visst är de våra vägvisare. Intutionen är en annan vägvisare och ibland är de sammanvävda. Att lyssna på vägvisarna känns viktigt. Ibland kanske drömmarna mest är tidsfördriv och ibland vill de säga oss något viktigt.

Men det är viktigt att bara vara också så det är jag nu. Det har också varit en dröm de senaste veckorna och nu är jag där. Då upptäcker jag att det är svårt att vara just där, i lugnet för kroppen och huvudet. Men en motgång för att uppnå en dröm blir just nu en lärdom. Andas lugnare, koppla av och låt livet omfamna dig.

Drömmarna bor i mitt hjärta men jag bor mitt i livet och inget krävs av mig för att vara just här. Jag kryper ihop och förpuppar mig ett tag för att sedan lyfta med mina färgglada fjärilsvingar och flyga högt mot skyn mot nya äventyr.

We are spiritual beings..

... having a human experience.

Citatet kommer från en yogi-the påse och jag har tänkt en del på det sen jag läste det. För mig är nämligen andlighet viktigt. Jag är inte traditionellt kristen eller aktivt utövande någon annan religion men jag tror att vi alla är del av något större. Jag har själv lite svårt för gudsbegreppet utan personligen använder jag hellre begreppet universum.

När jag såg Malves affirmationsarmband så tänkte jag att jag skulle göra ett liknande till mig själv, men det blev aldrig av. Samma sommar såg jag för första gången det moderna radbandet/armbandet som bland annat kallas "Livets pärlor" men hade då i åtanke att jag själv skulle göra ett personligt.

När ännu ett år gått och jag i somras såg att de fortfarande hade det till salu i Gammelstads kyrka så insåg jag att det var nog dags att köpa dessa pärlor eftersom jag under ett helt år inte gjort mig ett armband på egen hand. Sen så gillar jag symboliken hos pärlorna men även att jag kan fylla dem med min egen symbolik.

Jag bär ibland detta armband, eller så har jag det i en ficka. Det påminner mig om min egen andlighet och livets olika delar. Tanken är att de ska väcka frågor och insikter. Vad är viktigt för mig i livet? Vad skänker mig lycka? Var är min fokus i livet? Är den där jag vill ha den?

Varje pärla bär ett namn och har sin egen symbolik. Såhär beskrivs pärlorna i den bok som medföljer:

Gudspärlan (den stora gyllene pärlan) ska påminna oss om att det finns någon som alltid är med oss och alltid vakar över oss. Den symboliserar tro, förundran och tillit.

Tystnadspärlorna (alla de avlånga pärlorna) ska påminna oss om den viktiga tystnaden. Om vikten av att stänga av prestationskrav och bara finnas till. Vi kommer i kontakt med vårt innersta och låter det tala.

Jagpärlan är liten och pärlemorskimrande (och sitter på vänster sida på bilden). Likt sandkornet som bär på möjligheten att bli en pärla finns inom varje människa oanade krafter som väntar på att få vakna och att få uttryckas. Den vill hjälpa oss att se oss själva bortom alla roller, krav och förväntningar.

Doppärlan (den vita pärlan) uppmanar oss att ständigt våga börja om på nytt. Det är aldrig försent och vi duger som vi är.

Ökenpärlan (sandfärgad) är en symbol för motgångar och stunder då livet ter sig som en öken. När vi inte har ork, kraft och kanske inte heller någon att tala med. Ökentiden kan lära oss skilja det oviktiga från det viktiga.

Bekymmerslöshetspärlan som är blå är livets rastplats. I lugnet föds livsmod och livskraft. Här får vi vara utan att göra.

Kärlekens pärlor är de två röda pärlorna. Två till antalet för att påminna om att både ta emot och att ge kärlek. Kom ihåg den kärlek som passerar i livet, både den du ger och den du får.

Hemlighetspärlorna (de tre vita pärlorna) rymmer hjärtats innersta hemligheter. De som vi sparar för oss själva. De kan rymma drömmar, tankar eller upplevelser vi upplevt eller bevittnat. Våra hemligheter är i säkert förvar i dessa pärlor.

Nattens pärla är svart som natten. Den står för det svartaste i livet som ångest, tvivel, rädsla, övergivenhet, förtvivlan och rädsla för död och katastrof. Den vill påminna oss om att stanna upp inför det svarta men även att det finns ljus i mörkret även om vi inte alltid ser det.

Uppståndelsepärlan (vit) står för godhetens seger över ondskan, för hoppet som övervinner oro och rädsla, för livets seger över döden. Den får oss att aldrig sluta hoppas.

Jag är nog barnsligt förtjust i symbolik och smycken eller saker som bär på en allmänt känd symbolik eller en som jag själv förknippar med det. Det får mig förankrad i mig själv och det jag tror på. För jag tror det ligger nåt i det där citatet:

"We are spiritual beings having a human experience"

Vad tror ni?

Störst av allt är kärleken

Står det på det fina handgjorda kortet som Vildaella gjort till mig. Det får skärmflygaren tillsammans med prickiga paket och blommor då han idag får komma hem från rehab station. Rehabiliteringen fortsätter men han får bo hemma igen.

Jag flyttar tillfälligt in hos honom. Mina rosa converse står i hans hall och flirtar med hans snygga svarta converse med smala vita ränder. Mina kläder har trängt in sig i trånga utrymmen och i städskrubben bor min hårfön. Jag har längtat efter att den här dagen ska komma. Han har fattats mig i vår vardag. Semesterdagarna ligger framför mig. Dagar då jag enbart vill vara i all enkelhet, utan krav och måsten. Vila upp mig från trötthet och åkande och bara vara i hans närhet.

Jag lyssnar på höstens vindar som viner runt knuten och leker med dansande löv. Löv som leker tafatt och virvlar vidare. Det gör jag också och jag bär med mig tanken om att störst av allt är kärleken. Kärleken till livet och alla de som delar det med mig.

Rysken utmanar...

....och jag antar den självklart. Ryskens blogg är energisk (egentligen energisprakande men nu har jag ju redan skrivit energisk på kommentaren).

Följande bloggar utmanas av mig:
Di Queen
Livskrafter
Vardagspussel
Maria
Helena

Å sen ser jag fram emot att läsa hur ni läsare beskriver mig om ni väljer ett enda ord... shooooot!

"Livet består inte av att vänta ut stormarna.

Det handlar om att lära sig dansa i regnet."

Ordspråket fastnar och jag läser det om och om igen. Precis så är det. En storm kan man inte stoppa, den kommer om den kommer. Men i min värld kan man till viss del välja vad man gör under tiden. För mig var det en påminnelse som jag just nu behövde. Det är ju dansa jag ska och inte febrilt försöka gömma mig för skurarna. De kommer ju ändå.

Ordspråket kom i ett kedjemail, ett sånt där jag brukar ignorera men jag gjorde inte det denna gång för det fanns delar av det som talade till mig. Som de här raderna:

Låt det finnas frid inom dig. Låt dig känna att du är precis där det är meningen att du ska vara. Låt dig inte glömma de tillitsfulla, gränslösa möjligheter du och alla andra föddes med. Må du använda de gåvor du mottagit och förmedla den kärlek som har givits dig. Må du vara nöjd med dig själv precis som du är. Låt den här vetskapen sjunka in i hela din kropp och tillåta den att fritt få sjunga, dansa, berömma och älska. Den finns för alla och envar."

Så nu tänker jag på det och att det är dags att dansa lite mer i den storm som råder i mitt liv just nu. Kanske ska jag ta en danstur på drottningatan över just dessa rader och bjuda in lättsinnet till dans. Jag inbjuder även er... Får jag lov?

Facebook...

... är ofta omdebatterat.

Det finns många nackdelar med facebook och jag har många vänner som inte är med där. För mig är det dock självklart att de fördelar och de kontakter jag har fått där överväger det jag tycker är negativt med sidan. Jag blir påmind om det idag då jag blir vän med någon som känns viktig för mig. Jag tycker man ska välja själv om man vill eller inte vill vara med och hur mycket av sin sida man visar för utomstående men jag gläds i alla fall över mina kontakter.

Tack vare facebook så..

..... har jag hittat gamla "jorden runt vänner" som nu befinner sig runt om i världen.

..... kan jag titta på mina vänners barn men även min lilla systerdotter Alma som ser ut att bli busigare för varje kort som läggs ut.

..... har jag fått kontakt med en del bloggare vilket är superkul.

..... så bildades en privat grupp för min gamla gymnasieklass vilket ledde till att en mycket trevlig klassfest kom till skott 17 år efter studenten.

..... har jag fått kontakt med min brorsdotter och träffat henne.

..... har en livslång dröm uppfyllts då jag träffade min äldre syster i somras.

..... var det lätt att planera min systers möhippa och leta reda på hennes vänner utan att behöva snoka reda på massa telefonnummer.

..... blir jag delaktigare i mina vänners vardagsliv ibland.

..... har jag hittat mängder av vänner från förr och fått reda på vart de tagit vägen..

Så vad har ni för åsikter om facebook? Positivt? Negativt?

Universum vore inte detsamma utan dig...

... allra käraste Helena.

Igår firade vi din 40:e födelsedag (något i efterskott) och jag hoppas vi är vänner i minst 40 år till. När våra livsstigar korsades för fem år sedan så visste jag inte att du skulle bli en vän som skulle berika mitt liv med ditt smittsamma skratt, visdom och sköna promenader. Det är jag så oerhört tacksam för. Livet blir lite mer glittrande med vänner som du vid min sida och en vacker dag så förverkligar vi vår gemensamma dröm.

Det specialbeställda kortet från Vildaella i dina färger och med ett utdrag ur en av mina favoritdikter som jag tycker passar dig.

Catch the star that twinkles in your heart
and it will lead you to your destiny's path.
Follow that pathway and uncover the
sweet sunrises that await you.
For you are capable of making
your brightest dreams come true.

Fortsätt fånga stjärnor, sjunga högt och vackert och att dansa natten lång. Universum vore sannerligen inte likadant utan dig. Tack för att du finns.

Höstkrispig morgonluft...

... strömmar in från balkongen och den nya dagen vaknar med solsken och klarblå himmel.

Min rygg känns bättre och jag känner doften från mitt varma yogithe som startar denna lördag i september. Detta oskrivna blad med inplanerade händelser som riktlinjer men samtidigt med oväntade möten, stunder och alla de möjligheter som faktiskt en ny dag bjuder på.

Veckan avslutades med glasstund vid vattnet med skärmflygaren. Därefter var det skönt att komma hem till systers hemlagade middag, äppelkaka och en film. Jag somnade till under filmen som jag redan sett men det känns rofyllt att göra det med en syster vid sin sida. Denna dag bjuder (förutom det vackra vädret) på ett besök hos skärmflygaren och sedan 40-årsfest dit jag kommer i blommig klänning och med prickigt paket.

Värm någon med ett leende uppmanar lappen som sitter på Hermans restaurang. Att man kan värma någon med ett leende det vet jag så väl, jag blir åtminstone varmare när någon ler mot mig. Så idag ska jag försöka göra just det, le mot de som jag möter på livets stig.

090909

... är ju ett så spännande datum att jag inte kan låta bli att skriva några rader för att minnas just den här dagen.

Jag gjorde samma sak 080808 så jag passar på idag igen. Denna dagen kommer dock tyvärr inte att gå till minnet som en av de mest minnesvärda. Min kropp säger nämligen ifrån nu och jag har de senaste dagarna haft rejält ont i en av de inre ryggmusklerna, min egenhändigt ställda diagnos är att den är sträckt eller inflammerad.

Så idag har jag tack vare min flexibla chef fått arbeta hemifrån under eftermiddagen. Smärtstillande och inflammationshämmande medicin har intagits och doften från mitt linement sprider sig i lägenheten.

Men 090909 har varit fantastisk vacker med vackert väder, ljumma vindar och äppeldoft. Jag inväntar just nu min lillasyster yster som kommer hem från Glasgow idag och ska bo hos mig några dagar. Det är också en skön känsla. Men skönast av allt vore om muskeln kunde släppa all smärta så att jag kan leva mitt "vanliga" liv just nu. Men är det något livet har lärt mig så är det att lyssna när kroppen säger stanna upp. Så nu gör jag det.

En portion kärlek till dig...

.... står det på den fina påsen som skärmflygaren överraskar mig med på vår årsdag. Den är fylld med rosaglittrande bubbellimpa från lush och fina presenter från kreativ insikt.

En portion kärlek kan jag glädjas åt länge. Likväl som jag med tacksamhet blickar tillbaka på sköna stunder eller stunder av glädje. För likt Helena från Ex amino tror jag att man kan välja glädje. Dessutom behöver jag fokusera på de saker som ger mig energi för att skapa balans nu när mycket av min energi går åt till att sitta på lokaltrafik och det blivit många sena kvällar efter att jag hälsat på skärmflygaren. Det tidigaste jag kommit hem på vardagarna är 19,30 de senaste veckorna. Ofta är klockan snarare 21-22.

Att vara tacksam är något jag startade att arbeta på aktivt för några år sedan. För mig gör det en enorm skillnad att fokusera på det jag kan vara tacksam för istället för att fokusera på det jag inte har. Så för att påminna mig om det så tänkte jag skriva ner saker som fyllt mig med tacksamhet, glädje eller ro de senaste 10 dagarna (dock ej i tidsordning) :

* Min kreativa syster som kommer på besök på väg till Skottland. Vi har en skön kväll med besök i kreativ insikts butik, middag på underbara hermans med en magnifik utsikt och söderpromenad i skymningen.

* Svenska äpplen. Finns det något godare och de doftar sagolikt. Jag tycker de är fantastiska.

* Skärmflygarens framsteg, när han går genom korridoren på sina kryckor så jublar jag inombords.

* Promenad genom hagaparken där nygift par sitter på picknickfilt och firar sin lycka.

* Att se en liten pojke vars drake lyfter högt mot skyn.

* Att få träffa min softa bokcirkel med alla sköna tjejer. Att dricka rött vin och äta hemgjord pizza och prata läsning medan den första höststormen piskar mot rutan.

* Att inse bloggvärldens kraft då jag upptäcker att Carrroline skrivit ut Ex Aminos gästblogg och hängt upp på sitt kylskåp.

* Att pojken med stjärnögonen blivit ledsen för att han inte fick följa med på bokcirkel när han hörde att jag skulle komma dit. Han har en stor plats i mitt hjärta.

* Att prata i telefon med en av mina vänner som flyttat tillbaka till Dalarna. Saknar henne här men är glad att hon följde sin dröm. Vi bestämmer att resa till vårt älskade Barcelona i vår. Vi skrattar från att vi möts på Arlanda och till morgonen då vi ska återvända till Stockholm. Då surar vi alltid och har full förståelse för varandras sura miner.

* En kvällspromenad genom gamla stan med alla sina gränder.

* När min nyfunna syster skriver ett fint mail till mig som går rakt in i hjärtat.

* Två parti Yatzy med skärmflygarens familj (jag vann båda och fick yatzy på båda).

* Den fantastiska sajten om utställnigen ashes and snow. Om ni inte spanat in den så gör det direkt.

* En katt som sover på min arm.

* Att hitta en sned och egenritad hage utanför min port en kväll när jag kommer hem, självklart så fick jag lov att testhoppa den. Den fungerade utmärkt.

* En magisk coachingsession.

* Att äta frukost en lördag och sen gå och lägga sig och bara vara igen för att inte gå upp förrän kl är 12,30.

* Att jag har världens bästa jobb med de goaste av kollegor.

* När min nygifta syster bjuder på hemlagad söndagsmiddag.

* När jag på facebook skriver om att jag haft en cool coachingsession och älskar mitt jobb så kommenterar min tidigare coachlärare med följande fina komplimang: "klart du har - en av de coolaste coacher jag vet är du"

* En latte och en promenad på Kungsholmen med en supergo vän.

* Solrosor som blommar.

* Höstregn.

* Vackra höstmorgnar.

* Ett fint vykort från så kom solen.

* Att höra mormors röst.

* Att ta färjan över till Djurgården en söndagsförmiddag för att kunna sitta i mitt favoritklätterträd en stund och luta mig mot stammen och bara vara. Många undrande blickar från de som passerade, har de aldrig sett en 35-åring som tycker om att sitta i träd?

* Min fina väska från Lady thirty som rymmer så mycket och som jag blir glad när jag ser..

.. det var lite av det jag varit tacksam över, nu undrar jag.. vad fyller er med glädje, tacksamhet. lycka etc?

Visdom dricks bäst ur egen källa...

.. står det på ett av mina favoritkort från kreativ insikt.

Det omfattar vad coaching innebär för mig i en enda mening.

För coaching handlar inte om att jag ska tala om för någon vad de ska fatta för beslut, vilka mål de ska sträva efter eller hur de ska nå dem. Coaching handlar om att de själv ska göra det och jag är en stöttepelare, peptalker och medresenär på vägen. När jag coachar (till skillnaden från när jag bloggar) så handlar det inte om vad jag tycker eller hur jag hade gjort. De ska hitta sina egna vägar och lösningar. Det är coaching för mig.

När jag coachar ger jag ytterst sällan råd och om jag vid ett enstaka tillfälle anser att jag har något som kan hjälpa den coachade så frågar jag alltid om de vill veta. Jag litar nämligen på att den jag coachar har alla de resurser och de svar den behöver. Mitt jobb är att stötta upp processen och att inte tappa målet ur sikte.

Ibland säger jag slarvigt till mina klienter att vi är på skattjakt och således är skattletare. Skatten är målet vi ska uppnå. På en skattjakt måste man vända på stenar, man måste ta sig över, under eller runt hinder men först måste man upptäcka dem. Man måste också upptäcka och våga tro på sina styrkor och resurser. Man kanske behöver ta hjälp av någon eller ta reda på nåt under skattletandets gång. Ibland kanske vi tar en paus och vilar men det måste fortsätta framåt eller in i djupa djungeln om man ska hitta det man letar efter. Man måste agera skattletare och inte bara prata om det.

Ibland hittar man en oväntad skatt på vägen och ibland inser man att det är något annat man letar efter än man först trodde. Man kanske har hållt skattkartan upp och ner och måste vända den rätt. Min coachryggsäck innehåller mängder av frågor, övningar men även mina coachkunskaper och min tilltro till klienten. Klientens ryggsäck innehåller deras egna styrkor, erfarenheter, sanningar, en del gremlins men framförallt ledtrådar på väg mot lösningen. Det är klienten som vet när vi nått målet och som leder letandet. Men ibland kan jag som coach greppa kartan och säga: vänta lite nu, är det här verkligen vägen till målet? Men jag accepterar även glatt att det plötsligt är en annan skatt vi letar efter. Sen ska ju inte förglömmas att det kan vara en inre skattjakt såväl som en yttre. Många gånger är det både och.

I min mening kan man coacha i alla ämnen, dvs allt från hur ska jag gå tillväga från att städa garderoben till att vad ska jag göra med mitt liv. I mitt arbete som coach så är det ju klientens agenda som är intressant och inte min egen. Hur personen ska ta sig genom dagen, tycka bättre om sig själv eller våga fullfölja en dröm är alla coachämnen.

Jag blir gång på gång förvissad om vilket starkt verktyg coaching är. Både när jag själv coachar och när jag blir coachad. I veckan hade jag en fantastisk coaching där min klient häpnade över ett svar som plötsligt poppade upp. Hela ansiktsuttrycket och kroppshållningen förändrades. Det händer något när man går in i coaching, en process sätter igång och man stärks i sig själv är min erfarenhet. Men det är inte jag som gör jobbet, det är den som coachas.

Jag ÄLSKAR mitt jobb som coach. Det är det roligaste jag vet att vara en del i skattletandet i den visdomens källa vi alla bär inom oss. Att få vara en del i den process där någon hittar sina egna svar, lösningar och hittar sin väg. Det är en verklig skatt för mig.

Sammanfattning av Augusti 2009..

Vilken månad Augusti har varit, omtumlande, orolig och samtidigt fylld av tacksamhet.

Augusti innehöll:

* Dagen när skärmflygaren var med i en olycka kommer jag aldrig att glömma. Då stannade verkligen tiden. Detta har präglat hela månaden och min vardag är totalt förändrad och består mest av arbete och att besöka honom, först på sjukhus och nu på rehabiliteringsklinik. Det har gjort mig lite sliten så om ni ser någon som ser lite lätt förvirrad ut med håret åt alla håll och med trötta ögon så kan det vara jag.

* Briljanta gästbloggare som Di Queen, Rysken, Emma från livskrafter, Carrroline från vardagspussel och Helena från Ex Amino bidrog till inläggen. Har ni inte läst dem, gör det nu!

* Jag var med och tog världsrekord bevakad av Guinees rekordbok

* Fantastiska Lady thirty överraskade med överraskningspresent inslaget på finaste vis.

* Jag njöt av magiska parkteaterkonserter där jag alldeles gratis fick höra Rickard Wollf, Bob Hansson och Sofia Karlsson.

* Jag bestämde mig för att förverkliga en dröm och åka till Hawaii och simma med vilda delfiner.

* Jag har återigen insett vilka fantastiska vänner, fin familj jag har och framförallt att det är livets enkelhet som är det som är som mest värdefullt.

Böcker lästa i Augusti 2009....

I Augusti var ingenting sig likt och inte heller mitt läsande.

Trots mängder av timmar på lokaltrafik och i väntan hade jag svårt att läsa för koncentrationen fanns inte där. Men de böcker som ändå blev lästa (eller lyssnade på) var följande:

En kvinnas resa av Agneta Sjödin (som talbok)

En bok jag tyckte MYCKET om. Hon läser själv in den och hon gör det bra. Att gå el camino har länge varit en av mina livsdrömmar och en vacker dag tänker jag vandra. En yttre resa som blir till en inre resa.

Om jag kunde drömma av Stephanie Meyer

En vampyrbok som jag fick låna av min kattälskande vän. Lättläst och lätt att dras in i. Precis vad jag behövde.

New moon av Stephanie Meyer

Fortsättningen till föregående bok och precis som min kattälskande vän så tycker jag att berättelsen är bättre på engelska.

Att välja glädje av Kay Pollack

En bok jag läst tidigare men ÅH vad jag gillar den här boken. Det är en bok jag kommer att läsa om och om igen. Den är fantastisk och jag håller med på så många punkter. Varmt boktips.

Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo

Månadens bokcirkelbok som jag inte riktigt kan bestämma mig för om jag tycker om eller inte. Omslaget älskar jag dock och jag har en känsla av att det är en bok som kommer att följa med mig. Den har mycket som tål att tänkas på.