Häxonster för praktiskt bruk...

av Malcolm Bird var en av mina absoluta favoritböcker när jag var yngre (bilden är tagen från internet).

Denna bok är nästan sönderbläddrad och var under en period min ständiga följeslagare, i somras hittade jag gulnade teckningar i sommarstugan där jag tecknat av en av häxorna i boken (vilket jag för övrigt mer eller mindre tvingade både mormor och morfar att göra). Jag var fascinerad av häxor helt enkelt, men bara de "snälla" brukade jag poängtera. Så en hel bok fylld med mattips (knot-kex, pudding med spindlar etc), stickbeskrivningar på häxhatt, halsduk med dödskalledekorationer och annat pyssel och knåp var en guldgruva för en häxälskande 11-åring.

Så idag då jag hittar spöken i trapphuset och flygande häxor i min älvträdgård på facebook så började jag tänka på min gamla häxbok och min fascination för just häxor. Kanske var det häxornas självständighet, deras frihet på en liten kvast, att de inte bryr sig om vad andra tycker och magin som fascinerade. För mig är de inte fula utan i sin egenhet vackra på sitt vis, alla behöver inte vara elaka utan om man kan sina häxkonster så väljer man ju själv hur man använder dom. Precis som vi alla gör med våra egna små häxkonster.. för visst finns det gott om dem i vardagen det gäller bara att se dem. För att kunna laga en vällagad sås, skapa något vackert med sina händer eller skriva en välskriven bok det kanske rent av är just häxkonster eller åtminstone vardagsmagi.

Upplysta pumpor, knastrande löv att sparka i och en stad fyll av gastar, häxor och andra märkliga väsen på väg mot festligheter avslutar kvällen tillsammans med en stilla undran om solrosen blommar i höstens famn den sista dagen i Oktober.

"Miracles only happen

... to people who believes in miracles" skriver en av mina favoritförfattare Paulo Coelho i sin blogg och sen uppmanar han sina läsare att skriva om mirakel de mött i livet.

Miraklerna händer enbart de människor som tror på dem. Det där har jag tänkt på och sen har jag funderat över vad jag anser vara mirakel och när jag upplevt detta. Men framförallt tänker jag på att jag anser att man många gånger kan välja med vilka glasögon man betraktar livet och vad jag själv vill fokusera på.

Imorse när jag klev upp och var på väg att sätta på tv:n för att titta på nyheterna som jag brukar göra när jag äter frukost så tänkte jag att det var dags att starta dagen med något som gör mig på mycket bättre humör och ger mig en bra start på dagen. Så istället för nyheter och morgonsoffor så satt jag in en DVD med Kay Pollack som föreläser och tittade på en stund. Det ska jag fortsätta göra. Jag har fler DVD'er om livet som jag tycker om som JAG AB, The secret, You can heal your life etc.

I mitt arbete som coach så är det stor fokus på andras processer, sanningar och värderingar så för att få mig att minnas mina så har jag vissa knep jag tar till. Jag har post-it lappar i både jobbkalendern och min privata.. rubriken är ny vecka - nya möjligheter och sen står det saker som jag vill självcoachar mig själv i. Några punkter som finns (tagna från båda listorna):
- Vad vill du ha fokus på under veckan?
- Coachutmaning?
- Var finns dina hinder och dina resurser?
- Följer det jag gör mina grundläggande värderingar och det jag tror på?

Att se lapparna och fundera över frågorna gör att jag minns det jag tycker är viktigt eller det jag vill fokusera på antingen privat eller på jobbet. Att arbeta med tacksamhet, affirmationer, mental träning och meditation är det som gjort en skillnad i mitt liv. I någon annans kan det vara att gå en svampkurs eller ha en barnfri eftermiddag i veckan. Det finns inga rätt eller fel men jag tror att vi alla har ett val när det gäller hur vi vill se livet eller en situation. Därmed inte sagt att livet inte stundtals kan vara väldigt svårt, förvirrande och frustrerande. Livet bara är helt enkelt, det kan vi inte förändra.

Men jag tänker fortsätta att ignorera morgonnyheterna och starta dagen på ett sätt som fyller mig med långt mer energi innan jag tar min lilla morgonpromenad med löven under mina fötter. Mina mirakler då? De kanske jag berättar om en annan gång men ett litet mirakel var att "The mystery machine bilen" som stod parkerad i Svedmyra i somras men hur jag än spanade efter Scooby Doo och gänget så fanns de inte i närheten. Men jag vet att de varit här och jag vet också att definitionen av mirakel är något vi kan välja själva. Vi är alla mirakler.

Under en Skottlandsresa...

.. så stötte jag för första gången på Edward Monktons produkter och blev blixtförälskad i hans bilder.

Det är en kärlek som håller i sig och vänner som vet detta har bidragit genom att köpa kort, väska och böcker när de befunnit sig i England. Igår meddelade han att han släpper vissa av sina bilder för fri spridning och att han dessutom gjort en liten film på boken "The pig of happiness".

Saker man tycker om ska man sprida vidare tänker jag så nu gör jag det. I övrigt så känner jag mig som på bilden ovan och har just nu ingen större blogginspiration men den slår ofta till när jag minst anar men för att kanske sätta fart på den så undrar jag om ni har några önskemål vad jag ska skriva om?

Livets flod...

.. flödar hela tiden.

Ibland är det stiltje och floden flyter stilla fram utan större förändringar andra gånger så är det rena forsen fylld med strida strömmar, hårda stenar och oväntade vattenfall. Livet är som det är och floden likaså. Man är där man är, kanske önskar man något annat men där man är just för tillfället är de förutsättningar man får anpassa sig till, kanske vill man ha det annorlunda längre fram och arbetar för det men just nu så är livsfloden som den är.

Liknelsen kommer från en coachbok och det ligger mycket i den. När man är mitt i forsen så kanske det handlar om att glida med forsen och passa sig för stenarna, när floden glider i sakta mak kanske jag lägger mig på rygg och tittar på himlen. Men längs med min livsflod så finns mina vänner som ibland sträcker ut en pinne att ta tag i när jag som mest behöver den, eller som hoppar i så det skvätter och påminner mig om att inte ta allt så allvarligt.

Mina medsimmare finns där för mig i så många former. Min magiska vän skriver skadeståndsbegäran när jag inte orkar, K tar mig ut på sköna promenader och erbjuder att hjälpa till med praktiska saker som jag måste ta itu med, min vän från Dalarna får mig att skratta och drömma om nya äventyr tillsammans med henne i Barcelona och Mamms peppar mig och skickar fint sms när vi skiljts åt.

Livets flod flyter vidare och jag med den samtidigt som jag nynnar på Beatles välkända strof... "so I get by with a little help from my friends.."

Det tar oss tre timmar att gå runt sjön..

.. vår promenad kantas av granar, höstlöv, vackra vyer men framförallt prat.

Min magiska vän hjälper mig sedan att skriva en begäran om skadestånd för att täcka veterinärkostnader. Det är svårt för mig att göra nåt sånt men samtidigt så har hundägarens ovilja att ens kontakta mig efter upprepade försök att få kontakt gjort att jag känner att det är något lättare. Det är nog tur att vänner stöttar, peppar och pushar ibland. Jag är lite mesig i såna här lägen och vill inte lägga skuld eller begära pengar av någon. Nu ska jag skicka brevet också, ett steg i taget.

Det tar mig en sekund att klicka på knappen "boka" hos en researrangör och sen har jag tagit ett av de första stegen mot en dröm. Om lite mer än en månad åker jag till Hawaii. Ett sista minuten erbjudande på min drömresa och kurs kombinerad gjorde att jag tog steget. Coaching, att upptäcka sitt unika ledarskap, simma med vilda delfiner, träna yoga och upptäcka Hawaii kommer att fylla delar av November och början av December.

Vagabonden och äventyraren i mig vaknar och känner att nu är det dags att utforska något nytt. Inre resor har jag gjort många det senaste året men nu är det dags att göra det ut i vida världen igen. Min passion får luft under vingarna och jag går till sängs med ett nytt äventyr framför mig. För mig personligen stämmer nämligen ordspråket:

"Att resa är som att läsa en bok - den som stannar hemma läser bara första sidan"

Jag sparkar de blöta löven..

.. som samlats i drivor.

Att sparka i löv är en höstaktivitet som passar bra när tankarna snurrar. Ett oväntat erbjudande dök upp som jag nu överväger. Du tänker för mycket är något som jag hört ganska många gånger under mitt liv men för mig är reflektion en naturlig del av livet. Kanske tänker jag för mycket men vem ska avgöra det? För mycket för vem förresten?

Mina fötter tycker om att sparka i löv, gå på ojämnt underlag, vandra på sandstränder och dansa natten lång. Det gör nog att jag har båda fötterna på jorden även om jag ibland svävar i det blå tankemässigt. Kontrasterna är det som gör livet skiftande, precis som de höstlöv som samlas i alla de storlekar och i ett sprakande färgspel. Livets äventyr är ju just det, skiftande. Ett äventyr utan strapatser, spännande möten och oväntade vändningar är ju inget äventyr. Så jag går vidare ut bland höstlöv, stormar, vackra dagar, kalla nätter och tar emot livet som det är.

Bidrag 174 i Melodifestivalens webbjoker...

... är min lillebror delaktig i att ha skrivit och spelat in. Låten heter: "When love hits you".

Som stolt storasyster så kan jag ju inte låta bli att sprida denna fina låt vidare och om ni gillar det ni hör så kan ni spendera mindre än 5 kr på att rösta på den genom att göra såhär:

Röstning sker via sms. Framför varje bidrag hittar du ett tresiffrigt nummer, (174 i det här fallet). Skriv in de tre siffrorna och skicka till 72470. Varje sms kostar 3,60 kr + ev trafikavgift. Observera att det tresiffriga numret ska skrivas i en följd utan mellanslag och utan parenteser. Numret ska skrivas med siffror, inte bokstäver.

Här virvlade snön idag bland färgglada löv under några minuter innan den försvann lika snabbt som den kom. Jag virvlar vidare i livet medan jag nynnar på "when love hits you".

Leverans från DHL....

.... kontakta oss då du inte var hemma när vi skulle leverera stod det på en liten lapp som lagts i lådan när jag kom hem till min lägenhet i helgen.

Från DHL? Jag hade ju inte beställt något, mycket märkligt. Nyfikenheten väcktes och jag kontaktade dem för att kunna boka ny leveranstid och efter det andra telefonsamtalet då jag fick beskedet att de kunde leverera till min arbetsplats sa kvinnan att det är en bok. En bok? Vem skulle skicka en bok med DHL till mig, jag spekulerade vilt i allt från gamla jordenruntvänner som blivit författare till att jag vunnit nån mystisk utlottning.

Paketet som levererades idag såg dock lite väl stort ut för att innehålla en bok och budkilllen sa att det är skor. Skor? Då började en misstanke dyka upp och den stämde. Min vän i London hade skickat mina drömskor till mig, ett par Dr Martens med rosa körsbärsblommor på. Vilken present! Allt som tack för att jag coachat henne utan kostnad under en period (för att jag vill och kan använda det som pro bono timmar i kommande certifieringar). För ett tag sedan frågade jag henne om hon kunde hålla ögonen öppna efter de här skorna eftersom de inte gick att få tag på i Stockholm. Helt otroligt vilken fin gåva. Så fin att jag för några år sedan inte kunnat ta emot den men nu gör jag det med tacksamhet och öppet hjärta.

Så nu ska jag gå in dem och sen kan jag dansa längs Stockholms gator med körsbärsblom i mina spår oavsett väder och årstid. Vännerna bär jag i hjärtat men de får mig även att stå stadigt på jorden vilket jag just nu behöver i höststormarnas tid.

Solens strålar träffar husfasaderna

... och färgar dem i gult under min morgonpromenad genom den stora staden.

Jag går genom parker, passerar tunnelbaneuppgångar, bakgator, kullerstenar, gamla hus och nya. Att vandra genom en stad och se den vakna till liv är något av det bästa jag vet oavsett om det är i min vardag här eller under resor till andra länder. Jag passerar Tessinparken, Stureplan, Hötorget med nyupplagda kantareller och solrosor i stora fång innan jag anländer till centralstationen. På min väg passerar jag dörrar som jag nyfiket undrar vad de döljer eller vem som bor där. Jag tittar in i vackra trapphus som gör mig andlös av deras skönhet.

Höstkrispig luft och vackra löv som leker runt mina fötter. Hösten är en av mina favoritårstider. Den har en finstämdhet, lekfullhet och samtidigt kan den vara brutal med stormar och regn som öser ner. Så avslutas dagen med regn som slår mot rutan och kommer att vagga mig till sömns. Imorgon väntar en ny dag med ännu en morgonpromenad, kanske regnar det och kanske skiner solen men staden vaknar varje morgon oavsett väder.

Veckans skimrande solstrålar....

... har letat sig in bland höstlöv och kullersten.

Veckan som gått har haft många härliga livssolstrålar där jag samlat kraft men ingen blogginspiration och då får bloggen vara. Men jag vill minnas de här solstrålarna som gör livet mer färgsprakande så här kommer en fragmentarisk och omkastad sammanställning över dessa ögonblick:

* En mysig promenad på Kungsholmen med en vän som jag träffade för ganska strax ett år sedan och som är guld värd. Hon har kloka tankar och ett varmt hjärta.

* Vardagslyx med ansiktsbehandling hos världens bästa Christel.

* Alla dessa fantastiskt vackra löv som dansar runt mina fötter.

* Tre solrosor utdelade till kattvakt, middagsvärdinna och världens sötaste ettåriga systerdotter.

* Fika med en vän som jag inte träffat på flera år då vi bor i olika städer. Men vi har känt varandra sen -96 då vi läste spanska i Göteborg. Supermysig fika på mysigt café.

* Jag återgick till världens roligaste jobb efter sköna semesterdagar.

* 1-årskalas med världens goaste cheesecake hos lilla Alma. Mysigt att möta familjemedlemmar och systers trevliga vänner och söta katten Nemi.

* Hade tv-maraton med en av mina favoritserier pushing daisies. Älskar den serien helt enkelt, den gör mig varm i hjärtat.

* Ett sms från en vän som fick mig att bli tårögd och le ett leende som var bredare än Luleälven. Vad det handlade om? Jo, det här!

* Ashes and snow filmen på dvd

* Uttrycket "att vandra på månstrålar" som jag tar med mig från kloka Johburs inlägg.

* Att glädjas med en vän som ska på en spännande anställningsintervju.

* Rödvinskväll med smink med sköna tjejer.

* Ett fint brev från min mormor.

* Morgonpromenader genom denna vackra huvudstad. Har bytt ut min 25-min promenad mot en 45-minuters på morgonen nu när resvägen är annorlunda. Men trots att jag är en morgontrött person så vill jag inte byta ut det för allt i världen.

* Kickboxning som avslutning på veckan.

* Brevskrivning och mysfika på en handelsträdgård i höstsol ett kort stenkast från där jag en magisk dag i somras träffade min syster. Vid min sida har jag den fantastiska överraskningspresenten från Lady thirty, nämligen en höstlik retroväska från Orkanlia.

Jag vandrar vidare bland solstrålar, höstlöv, stormar och nyckfulla vindar på livets väg. Jag kan bara ta ett steg i taget men jag kan göra det i den takt jag önskar.

Sammanfattning av September 2009..

September. Månaden som kom och gick känns det som. Det här var i allafall ett axplock ur det som hände:

* Skärmflygaren fick komma hem. Så oerhört skönt.

* Jag fick påminna mig själv om att det är viktigt att inte vänta ut stormarna utan istället dansa i regnet.

*Jag fick den stora äran att gästblogga hos Mamma Melissa.

* Jag fick dvd'n till ashes and snow i min brevlåda från en person jag aldrig träffat.

* Jag antog utmaningen one word och mina läsare beskriver min blogg the adventure of life med följande snälla ord: SPRUDLANDE * VACKER* INSPIRERANDE * LIVSCOACH * LIVSGLÄDJE * MYSIG * VARM * ENERGIGIVANDE * MÅNGFACETTERAD * MOTIVERANDE * LIVSKLOK* ÖDMJUKHET* MENINGSFULL. Tack till alla er som tog er tid att skriva ett ord, det inspirerar mig att fortsätta skriva.

* Sen bestämde nån beslutsfattare att min favoritgraffitti (mellan Huddinge station och Stuvsta) skulle tvättas bort nu i September. Den har varit nåt att glädjas åt varje morgon då bussen passerar den (bilden är tagen från bussfönstret och är därför suddig)... Det står ROCKERS i "Barbapapa-tappning" och jag blev glad av att se den. Men nu får den leva i minnet istället, men den gjorde min bussresa lite trevligare och fick mig att le varje gång jag såg den.

Böcker lästa i September 2009...

Jag skulle säga att jag som den inbitna bokmal som jag är knappt läser något är ett verkligt uppenbart tecken på att det är mycket som hänt under månaden och att min koncentration inte är vad den brukar vara. Så för någon som läser 6-10 böcker i månaden så är 3 böcker lite pyttigt. Men jag har haft viktigare saker att koncentrera mig på det vill säga livet, min återhämtning och att bara vara.

De tre böcker som trots allt blev lästa är:

Sucka mitt hjärta, brist dock ej av Mark Levengood
En bok som i mitt tycke är alldeles, alldeles underbar. Underfundiga, kloka och vackra skrivna funderingar om livet. Jag ler ofta när jag läser eller så rynkar jag pannan för att jag fått något annat att tänka på. Ibland glömmer jag bort att andas och det är när något är riktigt, riktigt bra.

The adventure of life del 2 av Vida
Som jag berättat tidigare så har jag beställt min blogg i bokform via blurb. Det var pedagogiska mammans önskemål från början och jag är glad att jag följde det även om jag ibland suckar över felskrivningar eller layoutmissar jag gjort. Men det är en skön känsla att kunna läsa texterna i bokform och det känns lite mer beständigt än att de bara ligger på nätet.

Eclipse av Stephanie Meyer
Fortsättning på den serie jag började läsa förra månaden. Vampyrlitteratur som jag sugs in i och som är räddningen när koncentrationen är som den är för annars hade nog inget blivit läst.

Nu är det ny månad och nya böcker som gäller.