Underbart sommarprogram!

Under veckan har jag haft en japansk vän på besök och det har inte blivit av att jag lyssnat på sommarprogrammen som vanligt. Som jag berättat tidigare så är jag smått besatt av att lyssna på sommarpratare och ser med spänning fram emot alla nya program. Nu har jag desssutom flera från den gågna veckan så det känns som lilla julafton att bara kunna lyssna på ett program när man känner för det. Å om man inte är nöjd efter det kan man lyssna på ett till..

Idag när jag satt mig och lyssnade på ett program från förra veckan (25/6) så visste jag inte att det skulle vara ett av de där programmen som går rakt in i hjärtat. Jag hade inte ens hört talas om Fredrik Härén och hade inga förväntningar alls. Men det här programmet kommer jag att lyssna på flera gånger. Hans tankar om livet, hoppet, drömmar och allt som sker lämnade en känsla av beslutsamhet och eftertänksamhet samtidigt. Att hans bok numera står på min "vill ha lista" känns självklart efter programmet.

Kan inte göra annat än att varmt rekommendera hans sommarprogram som ni hittar på www.sr.se/sommar

Celebrate good times!

I lördags hade jag en liten spontanfest för att fira livets spännande vändningar och att jag kliver in på nya okända stigar.

Med mig på festen var några av mina fantastiska vänner för att dela mitt firande. Själv skålade jag i Champagne! För jag tycker att det är viktigt att fira förändringar och livet.

Stort tack till alla er som var där men även ni som inte kunde komma! Ni är helt enkelt underbara alla på ert eget vis! Tack för ert stöd, er tro på mig och all den värme ni sprider omkring er. Livet vore inte detsamma utan vänner som ni!

Tack även till alla er som jag aldrig träffat utan hittat här i bloggvärlden för era tankar och snälla ord!

Stor kram till er alla från Vida som är glad att hon har ett fint prickigt paraply i sommarregnet

Hur hamnade lilla Vida i den stora märkliga bloggvärlden?

Den här bilden togs sista April i år av min flygande pojkvän när vi var i Åre, ni ser hans fot i ena hörnet och de skorna jag har på fötterna är vandringskängor jag lånat av min magiska vän. Det är ju som sagt viktigt att vandra på sin livsstig i skor som passar ens egen väg... men det måste inte nödvändigtvis vara ens egna hela vägen.

Dagen innan (det vill säga för exakt två månader sedan) hade jag just återanvänt min presentation och startat den här bloggen. Vet inte hur det kom sig men min goda vän Carroline startade en blogg och jag blev sugen att testa. Namnet på bloggen kändes självklart.. dels heter jag Liv (Vida=Liv på spanska) och det är ju mitt äventyr men framförallt så handlar det om ett ordspråk jag försöker leva efter:

Livet är ett äventyr att uppleva- inte ett problem att lösa!

Lite visste jag vid detta tillfälle om hela bloggvärlden och vad det skulle innebära för egen del och för min vardag och hur jag börjat lyssna mer på mina egna tankar.

När bloggen startade så var det ju vissa saker som jag visste att jag ville berätta och skriva om.. som t.ex att det är viktigt att klättra i träd, att jag blir glad av vackra och personliga smycken och att titta in i en garderob fylld av personliga kläder från Orkan Lia. Men även hur viktigt det är att göra saker som man mår bra av som för mig innebär att lyssna på sommarpratare, kickboxas, gå på parkteater och dansa Lindy Hop. Jag vill även berätta om min kärlek till böcker och min softa bokcirkel.

Sen var det ju massa saker som jag inte kunde förutse.. såsom:

• Att någon som inte känner mig skulle vilja läsa det jag skriver. Först kom Vindens Melodi och sedan Maria
• Att någon som betytt mycket för mig och andra inte skulle finnas med sina nära längre på livsresan
• Att jag skulle vara en del av den inspiration som gör att någon annan börjar blogga
• Att jag dagligen loggar in på bloggkoll där jag prenumererar på inlägg från de bloggar som jag helt plötsligt börjat läsa. Väldigt smidigt!
• Att jag trots ett oerhört klanteri skulle få komma på en anställningsintervju
• Att någon som jag aldrig träffat skulle kalla mig ängel
• Att en nykär vän med tindrande ögon berättar för mig att det är kärlekens år
• Att man kan utmanas i bloggvärlden
• Och till sist så har vi vardagsmysteriet som jag fortfarande inte vet svaret på... om någon har en idé så berätta gärna
  

Men det är ju det jag tycker om med livet, att det är så oförutsägbart och att man inte vet vad som händer. Vissa saker vet man om livet och andra har man ingen aning om men jag tror att allt blir bra i det stora hela och att man behöver många av de erfarenheter som man får av livet.

Måste även på att tacka alla er som vill och orkar läsa, stort tack även till er som kommenterar och säger vad ni tycker och tänker. Utan kommentarer skulle detta bara vara en envägskommunikation hela tiden och det passar inte mig.

Så en liten Vida som bara skulle testa bloggvärlden är plötsligt en del av den och tycker det känns spännande...

Man kan inte vara nere med en ballong..

brukar min älvlika vän tala om för mig och självklart är det Puh som sa det först. Hon inte bara säger det utan efter ett besök så hittade jag plötsligt en ballong i en garderob efter att hon rest och då kan man ju inte vara nere trots att man saknar sin vän. En sån fantastisk enkel och finurlig gest som verkligen gick rakt in i hjärtat! Han är klok den där Puh, för att inte tala om min vän.. hon har lärt mig mycket om livet!

Så jag önskar er alla varsin härlig färgglad ballong som gör er glada och lättare till sinnes!

Universum vore inte detsamma utan dig...

.. käre lillebror! Den där dagen då du föddes för 24 år sedan var jag en mycket stolt tioåring som just fått sin första lillebror. Så ett stort grattis till dig!

Jag är så lyckligt lottad som fick dig till lillebror, vem skulle jag annars ha köpt en Barcelonadräkt till när jag bodde i Spanien 1994 och du själv fyllt just tio år? Du är fantastisk på så många vis och jag är glad att du finns i mitt liv så en stor kram på din födelsedag och ännu en kram för att du är den underbara person som bara du kan vara.

Om inte du fanns vem skulle följt med mig på alla Bad Religion konserter och kunnat låttexterna till och med bättre än jag? Som av ett lyckligt sammanträffande så spelar just de i Göteborg idag och även om vi inte är där så kan jag inte låta bli att spela lite Bad Religion för dig. Det var svårt att välja bland alla godbitar men till slut så fick den bli den här!

Grattis lillebror!

Rensa i röran på fler sätt

Har de senaste dagarna rensat både mentalt men även på det verkliga planet i lådor och skåp. Gjort mig av med gammalt gods och lämnar på så vis plats för nya intryck och att nya saker kan kliva in i mitt liv. För er som inte läst boken "Rensa i röran med feng shui" av Karen Kingston så är den en bra igångsättare. Den här gången kom jag dock igång av mig själv men fick faktiskt boken häromdagen på posten av en väldigt kär vän som ville skicka den vidare. Jag har den redan men vet en annan vän som blir glad över att få den. Ringar på vattnet helt enkelt! Härligt..

Idag fick jag även tag på den som rekryterar till tjänsten jag sökt och förklarade vad som hänt (läs förra inlägget om ni inte vet) så nu får vi väl se om det är meningen eller inte. Nu har jag i alla fall förklarat mig vilket känns bra och tack för all omtanke som många av er visat som läst inlägget.

One of those days....

Idag har varit en såndär dag när det inte gick riktigt som jag tänkt mig.. om några dagar kanske jag kommer att skratta åt det (ganska troligt faktiskt) men just nu kan jag det inte.

Kommer ni ihåg att jag berättade att jag sökt en tjänst jag verkligen ville ha?
Idag dubbelkollade jag mailet som jag skickade och på något konstigt vis så har jag haft två filer med samma namn och beroende på hur man öppnade dokumentet (det här är verkligen ett mysterium) så fick man upp olika dokument. Det är bara det att det mest troliga sättet så kommer en "kladd" till ett annat jobb jag sökte för länge sen. Det vill säga en ganska osammanhängande sörja av olika meningar och tankar.. och nu är det alltså troligt att det är denna ansökan som de öppnat. Jag fick ett smärre sammanbrott och mailade omgående över den korrekta ansökan (i ett nytt dokument) och ett förlåt mail. Sen försökte jag få tag på den rekryteringsansvarige som naturligtvis var upptagen hela dagen.

Ja,ja... försöker trösta mig med att om det är meningen att jag ska få det där jobbet så får jag det... men pinsamt och irriterande är det. Sån't där och andra konstiga saker händer liksom ofta mig. Ibland tror jag på fullaste allvar att jag egentligen är en seriefigur som fötts in i fel värld och någonstans i en serievärld går en mycket förvirrad människa omkring och undrar hur hon hamnade där..

Nåja, tur att jag ska kickboxas ikväll och att jag innan dess ska hämta ut ett Orkan Lia plagg i min lilla närbutik även kallad Myrans Livs. Det känns nog bättre imorgon hoppas jag.

Följ dina drömmar

Det var en mörk, regnig oktoberkväll 2002 och platsen var JFK-flygplatsen utanför New York. Jag hade just avverkat min första destination på min jorden-runt-resa. En resa som jag drömt om långt innan den blev verklighet.

Regnet slog mot de stora glasrutorna.. det fanns inte mycket att göra och jag hade några dollar kvar som jag tänkte spendera i en liten kiosk som var den enda butiken som jag minns det i den terminalen. Och där hittade jag det här kortet som följt mig sedan dess. Det följde mig under den resan och har även följt mig på andra resor som inspiration. Idag hänger det på mitt kylskåp som en påminnelse och jag läser det med jämna mellanrum.

För mig är det viktigt att hitta inspiration och påminnas såväl i vardagen som på resande fot om det som är viktigt från mig. Jag är en drömmare på många plan (precis som Anna påminde mig om när hon gjorde mitt smycke). För mig är det viktigt att drömma, ha drömmar och förverkliga dem du kan och texten i kortet sammanfattar det i ord på ett sätt som jag inte tror jag kan. Så från mig till er, här kommer hela texten.

Don't Ever Let Anything Stand in the Way of Your Dreams

Catch the star that holds your destiny
the one that forever twinkles
within your heart.
Take advantage of precious opportunities
while they still sparkle before you.
Always believe that your ultimate goal
is attainable as long as you
commit yourself to it...

Though barrier may sometimes
stand in the way of your dreams
remember that your destiny is hiding behind them.
Accept the fact that not everyone
is going to approve of the choices that you make
but have faith in your judgment.
Catch the star that twinkles in your heart
and it will lead you to your destiny's pat.
Follow that pathway and uncover the
sweet sunrises that await you.
Take pride in your accomplishments
as they are steppingstones to your dreams.
Understand that you may make mistakes
but don't let them discourage you.
Value your capabilities and talents
for they are what make you truly unique.

The greatest gifts in life are not purchased
but aquired through hard work
and determination.
Find the star that twinkles in your heart
for you are capable of making
your brightest dreams come true.
Give your hopes everything you've got
and you will catch the star
that holds your destiny.

(Shannon M. Lester)

Tällbergs forum öppnar ett fönster mot världen

Varje sommar så träffas stora ledare i en vacker by utanför Leksand som heter Tällberg för att diskutera olika samhälleliga frågor. I år ämnet: "How on earth can we live together" och Tällberg forum pågår mellan 25:e och 29:e Juni. För mer information besök www.tallbergfoundation.org

Och när jag säger stora ledare så menar jag det verkligen, det finns öppna plenarsessioner där man kan lyssna på Desmond Tutu, Bianca Jagger, Jim Hansen, Kung Carl XVI Gustaf, Kofi Annan och flera andra ledare från världens alla hörn. Vissa delar är öppna för alla och sen tror jag att andra är stängda seminarium men om ni är i närheten så kan det vara värt ett besök om man vill lyssna eller diskutera stora frågor.

Min underbara mamma och jag var för några år sedan på invigningen av Tällberg Forum. Det var en alldeles fantastisk upplevelse, magisk helt enkelt, som inte går att klä i ord utan bara finns i minnet. En fantastisk kväll på många sätt och från den kvällen vill jag dela med mig av inledningen av indianhövdingen Oren Lyons tal med anledning av den globala uppvärmningen.

Moder Jord mår bra,
oroa er inte för Moder Jord
utan för människorna som lever här.
Moder Jord kommer att överleva-
men mänskligt liv kanske inte gör det.
Jorden behöver inte oss,
vi tillför inget som jag ser det.
Vi är parasiter.
Vi tar mycket utan att ersätta det.
Även om vi lyckas utrota oss själva,
genom vår girighet och dumhet,
kommer vår jord att överleva.

Glad midsommar!

Stor varm midsommarkram till er alla, hoppas ni får fina dagar! Själv ska jag på privat fest utanför Norrtälje och ser fram emot det. Kortet togs förra midsommarafton innan vi klädde vår lilla majstång på en ö i Stockholms skärgård.

Midsommar är magisk för mig. Kanske beror det på att jag är uppvuxen i Dalarna där man firar midsommar i flera veckor, såväl innan som efter midsommar. I lilla Leksand så har man drygt 100 officiella majstångsresningar varav den största inne i själva Leksand och där brukar det samlas mellan 20-30000 vilket är ganska mycket eftersom Leksand är ett litet samhälle. Majstången i Leksand kallas faktiskt Sveriges majstång.

När man var tonåring så hade man full koll på vilka majstångsresningar man skulle gå på och vilken dag eller helg det var.. vi hade alltså midsommarfirande i flera veckor. Jag insåg inte att detta var unikt förrän jag flyttade till Göteborg och det visade sig att de knappt firade alls på det traditionella vis som jag är uppvuxen med. Om ni förresten skulle vilja åka till Leksand någon gång så är den stora majstångsresningen en riktigt fin ceremoni. Spelmännen (självklart iförda dräkter) kommer in till Leksand i de gamla kyrkbåtarna (som man förut rodde till kyrkan från byarna som kantar Siljan) och tågar sedan genom Leksand med ett följe som bär dekorationerna till majstången som slutligen reses i Gropen (som är en stor grop där man ser bra vart man än sitter). Oerhört vackert och traditionellt.

Man kan inte växa upp med dessa traditioner utan att betrakta midsommar som en av de verkliga storhelgerna och även om jag inte firat i Dalarna de senaste åren så bär jag med mig känslan i hjärtat. Jag hoppas ni alla får en fin dag oavsett hur ni firar och om ni firar.

Kram från Vida

Make my day

Den här skylten hänger på insidan av min ytterdörr och är målad av Ylva Skarp (www.skarpkalligrafi.se) . Jag vill att den varje dag ska påminna mig om att jag har ansvar för mitt liv och hur min dag blir. Självklart finns det saker man inte kan påverka som händer men många gånger handlar det om hur jag tolkar saker eller vilken typ av uppmärksamhet jag väljer att ge det som händer i mitt liv.

En dag med känslomässig berg och dalbana

En helt vanlig dag (åtminstone till en början) men så fylld av känslor av alla de slag. Hopp efter att ha hittat och sökt en tjänst jag verkligen vill ha och som jag känner passar mig. Lycka över vart jag är just nu och över att mina tavlor äntligen kommer upp. Mys på fika med gammal killkompis som jag lärde känna på dagis och som jag återupptagit kontakten med och glädje för hans skull då han berättade att han ska bli pappa. Mental och fysisk kick av att kickboxas med vän. Sen läser jag med värme i hjärtat att världens mysigaste Carrroline tänker följa sin dröm. Men dagen avslutas med vemod och frågor utan svar då jag får besked om ännu ett dödsfall i närheten av personer som står mig nära och vars hela liv förändras.... Den känslan överskuggar allt annat just nu och mina tankar går till dem som behöver dem mest just nu.

Vardagslyx i garderoben tack vare Orkan Lia

För lite mer än ett år sedan fick jag höra talas om Orkan Lia och att man kan abbonera på personliga kläder och sen dess är jag fast. För mig som inte har standardmått så blir klädshopping i vissa fall en besvikelse då det inte sitter som det ska så när jag hörde om Orkan Lias kläder som är skräddarsydda och unika så bestämde jag mig för att prova. Drygt ett år senare så är min garderob fylld av unika, personliga och skräddarsydda plagg som passar mig och mina mått. Med unika avses att hon inte syr samma plagg i samma tyg mer än en gång, det är alltid åtminstone en detalj som skiljer plaggen åt.

Om man bortser från att affärsidén är lysande så är även Karolina som är skaparen bakom Orkan Lia så fantastiskt trevlig och hennes kreativitet och lyhördhet för jag vill ha är imponerande. Många gånger surfar jag in på hennes hemsida (www.orkanlia.se) bara för att se alla kläder som är på väg ut till kunder eller som ska säljas i hennes butik eller på marknader. Jag har idéer för minst ett år framöver på kläder jag skulle vilja ha i min garderob.

Varje månad kommer ett nytt plagg och ibland har jag gjort en exakt beställning medan jag andra gånger låtit henne få fria händer. Ett exempel på när hon fick fria händer är denna underbara lila sammetsklänning (bilden gör den inte rättvisa) med halternecklinning, bälte och en fjäril. Väldigt mycket Vida kan man säga! Den fick fira in 2008 med mig och jag blir glad när jag bär den. Nästan alltid jag har på mig ett Orkan Lia plagg så påpekar min omgivning att det är ett fint plagg och jag själv trivs så oerhört bra i hennes kläder såväl till vardag som fest.

Så till er som vill ha unika plagg som passar just er så kan jag inte göra annat än att rekommendera Orkan Lia för det är verkligen något som förgyller min garderob och min vardag.

Vardagsinspiration i mailboxen från självaste Universum

Varje vardag får jag ett mail från självaste Universum (ja, jag vet visst är det magiskt). Gårdagens mail löd som följer:
It won't matter that 10,000 doors might be slammed in your face, Vida, because when door number 10,001 flies open, revealing pathways of jade and gardens of love, with flowers dancing, fountains sparkling, friends blushing, moonbeams beaming, and abundance abounding, you'll completely forget about all the other doors.

Med tanke på det som händer just nu i mitt liv (läs mitt förra inlägg) så behövde jag bli påmind. Om du vill testa att själv få Notes from the Universe via mailen så anmäler man sig på www.tut.com

Att vända blad i livets bok...

Idag så har jag vänt blad i min livsbok och slagit upp ett nytt okänt kapitel. Magkänslan säger mig att det är rätt men det känns också lite osäkert och ovisst. Idag gjorde jag någonting jag inte gjort tidigare. Jag slutade arbeta på ett fast arbete utan att ha en ny tjänst att gå till. För egen del så tror jag att det var en livslärdom som jag behöver... att våga stå upp för mig själv och fatta ett beslut som inte var lätt. Beslutet fattades ju för flera månader sedan men min uppsägningstid har varit lång men idag så var det dags att gå vidare.

Många skulle aldrig göra som jag gjorde men för min del så kändes det som det enda alternativet. Jag var helt enkelt klar på den arbetsplatsen av flera skäl. Jag är oerhört tacksam över att ha arbetat där och för allt jag lärt mig men framförallt för alla fantastiska människor jag mött. Det gäller både mina underbara kollegor men även alla de som haft mod att förändra hela sitt liv. Jag bär er med mig i hjärtat!

Å vilket gensvar och så många snälla ord jag fått nu när jag går. Många snälla ord, vackra blommor och till och med presenter. Jag har varit rörd många gånger under den gågna veckan och känt mig så oerhört tacksam och uppskattad men även att jag är på rätt väg.. för en sak vet jag om hösten som jag tänker avslöja även för er. Jag ska läsa till coach och det ska bli så kul! Jag känner att det blir ett bra komplement min utbildning som beteendevetare och den erfarenhet jag har fått under åren.

Men jag behöver ett jobb, så därför försöker jag lita på att isen bär. Jag har tillit till livet även när det är ovisst så jag försöker behålla min tillit och tänka att det löser sig. Det är därför jag känner att för min del är det förändringens år även om det även är fyllt av kärlek.

Ett stort TACK till alla i min närhet som tror på mig, stöttar mig och peppar mig. Jag hoppas att ni alla vet hur mycket jag uppskattar er och hur värdefulla ni är. Ni är fantastiska och unika alla på ert sätt. Tack även till min fantastiska mamma för att du har lärt mig att inget är omöjligt. Jag hade inte varit där jag är idag om inte du lärt mig så mycket om livet.

Face the fear

Imorse blev jag uppringd av en vän som är bosatt i ett annat land och som jag inte träffar så ofta men som jag verkligen håller kär och som jag känner att jag kan vända mig till när som helst. Hon ringde mig för att berätta att hon upptäckt att hon flyr från det som skrämmer henne i många situationer och att hon på så vis upplever det som om hon egentligen inte lever utan flyr från det som egentligen utgör livet. Hon har därför bestämt sig för att hon ska möta sina rädslor och agerar aktivt för att göra detta trots att det skrämmer henne. Jag blir så stolt över min modiga vän!

För det är ju modig man är när man gör något som man är rädd för och det är då man växer. Många tyckte att jag var modig när jag åkte jorden runt ensam men jag anser inte det eftersom det inte är något som skrämmer mig. Jag var däremot mycket modig när jag ensam gick på danskväll för att dansa Lindy Hop eftersom det är sådant som jag tycker känns jättejobbigt att vara ensam på. Det här året har jag verkligen tagit ett stort steg ut i en osäker framtid som dels skrämmer mig men som jag vet är helt nödvändigt om jag ska leva som jag uppmuntrar andra att leva. Dessutom öppnas nya dörrar när man vågar saker för man kliver in på okända territorier och ser andra saker och möter människor man annars inte skulle ha mött och som kan betyda mycket för stunden eller för livet.

Att utmana sina rädslor är viktigt för att växa och jag glädjs med min vän. En annan av mina vänner brukar på nyår bestämma ett tema för det kommande året och ett år var hennes "face the fear år" då hon gjorde massor av saker som skrämmer henne. Hon är mindre rädd nu för de saker som skrämde henne. Hon var dessutom smart nog att berätta detta för oss vänner så att vi kunde kontrollera hur hon följde sitt tema. En av hennes vänner blev så inspirerad att hon själv något år senare tog sig ett face the fear year. Vem vet, det kanske alla borde göra.. som ett inträdesprov till modighet?!

Så du kanske imorgon ska göra en sak som skrämmer dig även om det är det allra minsta och var inte rädd för rädslan, den hör till. Men vet du vad? Om du konfronterar den så minskas den och kanske till och med försvinner... det kanske inte räcker med en gång men det fungerar. Våga vara rädd för det är inte det farligaste... det är farligare att inte våga leva.

När livets äventyr till sist tar slut

Nyligen var jag på begravning.

Jag har tvekat på om jag ska skriva något om det men tänkte att man kan inte ha en blogg som handlar om livet med sina små och stora frågor om man inte kan skriva om det som är en oskiljatlig del av livet det vill säga döden. Man kan inte blunda för sådant som är svårt. Svårast för de närmast anhöriga vars hela liv förändras men även svårt för oss andra som uppskattade honom för den person han var. För min del var han en stor del av min barndom men även någon man alltid trott ska finnas där. Finnas där med sin trygghet och kärlek till sin familj och nu fattas han oss. Det är ju för att man uppskattar de man har mött i livet som det gör ont när de inte längre finns ibland oss. En människa som berör dem han möter blir också saknad och ingen person kan ta någon annans plats.

Begravningen var väldigt vacker, sorglig men framförallt personlig. Det var ett fint men samtidigt smärtsamt sätt att ta farväl. Framförallt för hans familj vars hela vardag och framtid förändras men även för oss i ytterkanten som uppskattat att lära känna honom som den fantastiska person han var när han levde. Hans familj hade valt att ha en borgerlig begravning och det kändes annorlunda och personligt. Det kändes också mer som det passade honom.

Den borgerlige begravningsförättaren valde att använda tre rosor för att symbolisera det han ville att vi skulle ta med oss från denna stund då vi valde att minnas:

• Den första rosen symboliserade Kärleken - så att vi minns den kärlek vi känner till alla dem vi har/hade omkring oss
• Den andra rosen skulle påminna oss om vår Tacksamhet - för att vi fått en chans att lära känna den personen och hur detta påverkat vårt liv.
  
• Den trede rosen värnade om våra Minnen - att minnas det roliga och fina. Att minnas personen som den var och så länge vi minns så lever en person vidare.

Denna symbolik tänker jag bära med mig när jag tänker på dem som lämnat oss men även de som jag har runt omkring mig som fortfarande lever. Att visa kärlek och tacksamhet och minnas det som är bra och som gör mina livsvänner och familj unika.

Talet och människorna som samlats plockade fram minnen från min barndom, minnen om hur det känns att sitta i en släde bakom en häst en kall vinterdag och sedan dricka varm saft.. minnen hur det känns när man hoppar i hö, den där hisnande känslan i magen innan man landar mjukt och hur det luktar när man ristar sitt namn med glödpenna på en trädbit. Men även minnen av hur han var som person och vilka som var hans personliga värderingar och som han verkligen levde efter. För mig blir det en påminnelse om hur viktigt det är att leva som man vill, med dem man vill och visa dem man har omkring sig sin kärlek. Men samtidigt hur oerhört tacksam jag är över vissa personer som korsat min livsstig.. och jag tänker fortsätta att minnas.

Vardagslyx i smyckesskrinet tack vare kreativa vänner!

Kreativiteten hos två av mina vänner resulterade i detta favoritsmycke som jag tycker säger allt i två ord: LIVE LIFE!

Halsbandet är ett resultat mellan Annas fingerfärdighet med pärlor och Lisas kunnande inom silversmide. Jag bär halsbandet ofta för jag tycker så mycket om det. Dessutom känns det som om jag bär med mig och påminns om båda mina vänners fantastiska och varma personligheter. Dessutom känns det personligt att ha smycken som tillverkas i liten skala och där man själv kan ha önskemål.

Så låt mig presentera mina vänner som förgyller mitt smyckesskrin och mitt liv:

Först ut har vi Anna vars kreativitet med pärlor och lera inte har några som helst gränser. Min kärlek till älvor och andra naturväsen gjorde att jag inte kunde stå emot detta fina halsband när jag såg det(klicka på bilderna om ni vill se dem i större format) .



Å nästa halsband kom som en överraskning en dag jag verkligen behövde det. Det kanske inte syns men det står DREAMER stansat på det och för er som inte vet så omfattar det mig i ett enda ord. Det är så viktigt att drömma, följa sina drömmar och förverkliga sina drömmar (vilket jag inom kort kommer att vidareutveckla). Ett smycke att bära för att påminnas om att fortsätta drömma eller en dag när man behöver lite extra styrka.



Om ni vill komma i kontakt med Anna eller se mer av hennes smycken (det här är ju bara en bråkdel av det som hon gör) så maila till mig via bloggen så får ni hennes mailadress.

Därefter har vi Lisa som är den ena delen av Sti-Li Design. För att spana in hennes hemsida klicka här. Där hittar ni även kontaktuppgifter till Lisa.

Lisa gör helt fantastiskt vackra smycken dels i silver men även i andra material.

Det här gav jag till en mycket god vän för hennes stora hjärtas skull (hennes namn hänger i hjärtat).



Och den här broschen köpte jag till mig själv och jag blir glad varje gång jag bär den trots att jag egentligen sällan bär broscher. Men vem kan stå emot detta fantastiska lilla hjärta, jag kunde det inte i alla fall.



Så egentligen vill jag bara tacka mina goda vänner för den värme de sprider men även de vackra smycken som nu är mina tack vare dem och jag kunde inte låta bli att dela med mig till er som läser min blogg.

Parkteaterpremiär

Som jag nämnt tidigare så älskar jag att gå på parkteater... Denna kärlek delar jag med en mycket god vän som tog iniativet till att gå på parkteaterpremiären i Vitabergsparken och se Jaques Brel is alive and well and living in Paris. Vilken härlig kväll och vilken musik och showupplevelse. Det är ju inte bara det som händer på scenen som gör det så magiskt utan hela upplevelsen. Att man under föreställningen hör vindens sus och fåglar som flyger rofyllt över scenen och att i ett av slutsekunderna i ett nummer börjar kyrklockorna slå.

Magiskt, mysigt och magnifikt!

Ett sommartecken i regnet- Sommarpratarna!

Å så har det då ÄNTLIGEN tillkännagetts vilka som blir årets sommarpratare (www.sr.se/sommar) i Sommar i P1. Vad jag längtat!!

Sommarpratarna har blivit en av mina laster, eller snarare besattheter under de senaste åren. Jag lyssnar på ALLA program. De jag missar i direktsändning lyssnar jag på via webben eller laddar ner utan musik till min I-pod. Inte bara det.. jag lyssnar om de jag tycker om.. för det är ju så fantastiskt att man alldeles gratis och lagligt får ladda ner alla sommarprogram från 2005 och framåt. Japp, jag har lyssnat på de också och ibland laddar jag ner gamla favoriter och njuter av i mp3'n så när andra har November så har jag sommar :)

Vad är det som jag tycker så mycket om? Jo, vad en person väljer att berätta och vilken musik de spelar när de har 1 timme och 25 minuter till sitt förfogande. Ett tag gick jag till och med runt och frågade min omgivning vad de skulle berätta om de var sommarpratare (jag sa ju att jag är besatt) och fick många intressanta svar. Själv vet jag inte, det finns så mycket jag vill säga...

Det ska bli spännande att se vad årets Sommar i P1 kommer att innebära, det kan nog bli en del inlägg. Det enda jag tycker är tråkigt är att jag hade önskat några sommarpratare men ingen av de är med så jag kommer att fortsätta önska. Vilka jag vill höra? Bland annat skulle jag vilja veta vad samekvinnan Laila Spik vill berätta om sitt liv och sin samiska kultur, jag skulle vilja höra Klas Hallberg berätta om varför han tycker att vi ska hångla mer och glappa i massor. Men jag skulle även vilja lyssna till Ove Wikströms klokheter när hans mörka norrländska stämma ljuder i etern. Så jag kommer att önska igen nästa år och i år luta mig tillbaka och lyssna på vad årets sommarpratare vill berätta när de får chansen...

Den softa bokcirkeln..

Som jag nämnt tidigare så älskar jag verkligen att läsa. Därför är jag så glad över att jag är med i en bokcirkel som en god vän startade. Detta ger mig möjlighet att läsa böcker jag själv inte hittat, att läsa mer fokuserat och att få en chans att diskutera. Dessutom finns det inga måsten ocn ingen prestige i vår bokcirkel. Det behöver inte vara böcker som lovordats i kulturella sammanhang och om man inte hunnit läsa hela boken så kan man ändå komma och lyssna och diskutera (jag är ju dock så nitisk så att jag brukar alltid göra det, den gången jag inte gjorde det så jublade nästan resterande delen av bokcirkeln).

Idag har vi haft bokcirkelträff och det förgyller verkligen vardagen. Den här gången hade vi läst "Den som blinkar är rädd för döden" av Knud Romer. Det var blandade åsikter kring boken i sig men diskussionen kring den blev intressant. Vi gled in på känsliga ämnen som utanförskap, grupptillhörighet, mobbing, fördomar och rädslor. Det är det som är så fantastiskt med bokcirkeln att den inte bara breddar mitt läsande utan diskussionerna som kommer till följd av läsningen är ofta intressanta och i vissa fall lär man känna varandra och får reda på saker via dessa boksamtal. Å sen lämnar man ju alltid bokcirkeln med en ny bok i sin hand.. som lilla julafton.

Hittade förresten ett test och nu är det således konstaterat att jag verkligen är en boknörd.. dessutom var jag självklart med i Barnens Bokklubb (som står bakom testet) när jag var yngre.


Dagens boktips (som jag själv fick av någon annan till att börja med) från mig till er är boken Saffransköket av Yasmin Crowther. Den är underbar och gick rakt in i min läsarsjäl och kommer att stanna där länge...

Lev väl, läs mycket och lämna gärna ett boktips!

Everything is magic

Everything is made out of magic står det på denna vackra sten som en väldigt god vän hittade under sin resa i Amerikat (jag har hennes tillåtelse att publicera bilden). En sådan sten vill jag ha i min trädgård den där dagen när jag flyttat in i mitt pippihus med torn på som jag drömmer om. I tornet ska jag ha ett rum med bänkar och kuddar där man kan sitta och läsa och titta på stjärnorna och påminnas om att livet i sin enkelhet är magiskt.

Magi kommer från det persiska ordet som betyder "lysa upp" (enligt Laura Bushnell som skrivit boken Livets Magi som jag tycker mycket om). För mig innebär magi att se eller uppleva det där lilla extra som gör att livet eller vardagen glimmar till. Sammanträffanden som man förundras över eller små mirakel som stannar kvar. Men även så enkla saker som när solen träffar träden på ett magiskt vis och man förundras över naturens skönhet.

Men även vänskap kan kännas magisk och speciell. Jag har flera vänner där en rad upprepade sammanträffande lett till att vi funnit varandra. Så är det med min vän som fotade denna vackra sten... men så är hon ju också en magisk vän på flera plan.

Dagens vardagsmagi kom som en liten humla som helt klart hälsade på mig och kallade på min uppmärksamhet under en avkopplande picknick i solens sken. För ett tag sedan fick jag en bok av en vän med förklaringar på vad olika djur symboliserar. Under humlan står följande rader:

Trotsa förutfattade meningar. Du har bara fördelar så använd dig av dem. Din gåva är att allt är möjligt.

Påminnelsen om att allt är möjligt och att man inte ska begränsa sig utan ha tillit är något jag tror på men behövde nog en påminnelse idag. Så jag sänder en tanke av tacksamhet till humlan och vandrar vidare på livets spännande stig.

Lev väl alla medmänniskor och ta ett djupt andetag innan ni möter dagen, kvällen eller natten och glöm inte att fånga vardagsmagin i livet.

Kärleken finns överallt!

Jag tror att det är kärlekens år säger min nyförälskade vän och tindrar med ögonen som svar på min fråga om det inte verkar vara förändringens år. Hon har väntat och längtat och sedan hittat någon som får fjärilarna att fladdra i magen och hennes leende att blixtra till så fort hon nämner hans namn.

Jag själv ler en hel kväll när en mycket vacker och personlig bröllopsinbjudan trillar ner på min hallmatta. Den inleds med "Vida, Vi tycker om dig, Kom och dela vår dag!" Då värmer det i hjärtat. Det är fantastiskt att få närvara på ett bröllop, denna kärleksfest då man samlas och tillsammans firar att två fantastiska personer vill dela livet tillsammans.

Idag ler jag återigen av samma anledning trots att jag blivit sjuk och inte kunde gå på en överraskningsfest, en fest där min syster just friade till sin sambo. Jag gläds med dem i hjärtat och tänker att kärleken är förunderlig och magisk.

Så min vän kanske har rätt till viss del. Det kanske är kärlekens år och för mig finns kärleken i så många former och färger. Kärlek för mig är inte enbart kärlek till min pojkvän utan även kärlek till familj och vänner. Kärlek till djur och natur. Kärleken till livet. Kärleken finns verkligen överallt och i alla skepnader och det glädjer mig. Lika glad som när jag en kväll på väg hem efter att ha klättrat i träd finner detta träd på ladugårdsgärdet som bara blommar ett kort tag och för första gången inser jag att det är tudelat och sammanväxt på samma gång. Precis som kärleken kan vara...

Livet är som en smörgåstårta...

med massor av godsaker hoplagda tycker min vän. Samma vän som överraskar med smörgåstårta och pommac med champagnekork (sån man bara köpte på nyår när man var liten) innan vi tillsammans plockar liljekonvaljerna som pryder myllan i Svedmyraskogen.

Hon har rätt tycker jag och jag hyser stor kärlek både till en smaskig smörgåstårta och till livet. Många gånger handlar det om perspektiv, godsakerna finns där om man letar och lyfter fram dem i ljuset och kompositionen blir helheten som alltid är större än summan av delarna. Men om man väljer visst kan man även finna persiljan som vissnade eller den brödbiten som blivit torr i kanten av tårtan.

Det gäller att välja perspektiv ibland för att kunna se det som är bra. Ibland behöver man även se det som är mindre bra, just din smörgåstårta kanske stundtals har en fyllning som inte passar dig eller som dränerar tårtan. Då är det upp till en själv och fundera över om man vill förändra, förbättra eller låta det vara. Endast du själv kan ta ansvar för livets smörgåstårta inom de områden där du själv kan påverka så jag tänker försöka få till en riktigt smarrig smörgåstårta.. vad väljer du?

Årets första dopp...

..tog jag idag i en tjärn nedanför min familjs hus (ni ser den skymta mellan träden).

Jag kan inte påstå att det var varmt men så är jag ju numera en badkruka med stora mått. Men sommarvärme och en tjärn inom ett stenkasts avstånd så kan man ju inte göra annat än att doppa sig. Min mamma brukar ta en simtur dagligen när den är uppvärmd, ibland på morgonen och ibland på kvällen. Det är verkligen vardagslyx av högsta klass.

Att bara kunna gå eller cykla några minuter för att sedan kasta sig ner i det varma tjärnvattnet var något man tog för givet när man bodde här men som jag verkligen kan sakna nu när det inte finns tillgängligt i min vardag. Naturen och de nöjen som den bereder finns runt den knuttimrade röda knuten och man kan njuta av dem när som helst. Men å andra sidan är jag så oändligt tacksam dagar som denna då jag är på besök här och bara kan ta del av all denna vardagslyx.