Nu vet jag vad jag ska göra närmsta veckorna...

.. för jag har fått en kortare projektanställning på några veckor hos BRÅ (brottsförebyggande rådet) och börjar på Måndag. Arbetet i sig handlar om att lägga in statistiskt underlag till en av deras utredningar och jag ser det framförallt som ett sätt att få in en fot och se hur det är att arbeta där.

Ända sedan jag pluggade kriminologi så har jag självklart varit nyfiken på BRÅ's arbete så nu får jag bevittna det till viss del med egna ögon under några veckor. Under tiden fortsätter jag självklart att söka nya tjänster för jag vill ju ha en fast anställning på något spännande företag. Men just nu så känns det spännande att få se hur det närmsta veckorna ska bli.

Livets resa fortsätter.. få se vad jag hamnar härnäst.

Tack Chissra!

En stor varm kram till dig Chissra för att:

* För en magisk och annorlunda kväll.
* Det alltid är så mysigt att fika med dig.
* Du tar mig med på nya äventyr. Nu har även jag prövat Deeksha. Annorlunda och härligt.
* Du har en skön syn på livet
* Du tror på mig och alltid är så snäll

Känner mig som ett litet löv på vift som träffat ett annat färgglatt löv på vift.

Tack för det!

Vem är Vida?

Det kan man alltid fråga sig.. men enligt de beskrivningar som stått i diverse bordsplaceringar vid bröllop så är jag:

Sprudlande Norrlänning med lugn som en Stockholmare. Ägnar dagarna åt att äta tillsammans med bruden. Ser till att kärlek och glädje når alla runt omkring henne.

(U och O's bröllop på en skimrande kärleksfull dag i Gotlandsskrud)

Levnadsglad, resälskande toppentjej med förkärlek för rättspsykologi och kriminologi.

(H och M's bröllopsfest i vackra Göteborg fick upp alla gäster på dansgolvet i gemensam glädje)

Kläder och smycken med färger och form,
tar denna coachande 08 från Dalarna dig med storm

(L och N's bröllop i Avesta inklätt i höstens färger och med kärlek som lyser starkare än stjärnhimlen)

Det här är ett roligt inslag som kommit på senare tid på de bröllop jag närvarat vid, det kan leda till roliga samtalsämnen vid bordet och man får reda på de som kommit för att fira dagen. Om någon av er som läser bloggen själv har beskrivningar vore det kul att läsa. Det är antagligen lika mångfärgat som dessa handgjorda tvålar i vackra färger som lyste upp den redan soliga gatan i Nice en dag i November.

Kärleksfest vid Dalälvens strand

Stjärnorna lyser upp den mörka hösthimlen och klockan har hunnit blivit över två när jag och min vän vandrar hem till hotellet efter att ha bevittnat och fått närvara vid ett fantastiskt bröllop. Tänk att vi fått dela denna fantastiska dag med detta vackra brudpar. Deras skönhet är slående och den sträcker sig hela vägen in under ytan för deras skönhet är så mycket mer än så. Dels utgörs den av den värme som de sprider omkring sig men även den stora kärlek de hyser till varandra. Trots sju år tillsammans så lyser det fortfarande om dem och de känns som om de fortfarande är nykära.

Ett bröllop i höstskrud men utan kylan som kan finnas i höstens förgänglighet. En dag fylld med värme, kärlek och glädje då vi samlas till fest. Fantastiskt och obeskrivligt. Magiskt och oförglömligt. Folkärnayrka vars fönster som låter ljuset falla in från alla håll och Annies sång som går rakt in i hjärtat. Min vän som är så vacker att jag saknar ord. Känslorna dem emellan och alla vi som samlats.

Festen som tar rum i en underbar lokal, ett gammalt järnverk i Avesta som måste ses, det går inte att beskriva med ord. Förstummade vandrar vi runt med våra champagneglas och lyssnar på fioltoner som går rakt in i hjärtat och påminner mig om min kärlek till Dalarna. God mat, vackra tal och många skratt. Dansgolvet som fylls av gäster, snälla ord i gästbok och brudparet som lyser upp hela rummet. Omgivningen strålar i kapp.

I väntan på tåget hem sätter jag mig i solen och lutar mig mot en gigantisk trädstam medan höstlöven virvlar och färgar luften. Dalälven skymtar mellan träden. Livet känns förunderligt och kärleken mäktig. En stor tacksamhet sprider sig över att jag har fått närvara under detta fantastiska dygn. Jag lämnar Avesta med tåget mot Stockholm och lämnar trädet bakom mig men minnet tar jag med mig. Ett minne som väcker en känsla av magi och kärlek.

Till mina läsare...

Underbara du,

Hoppas du har en alldeles underbar dag och att du ser magin runtomkring dig.

Du vet väl om att du är unik, underbar och så oerhört älskad. Världen vore helt enkelt inte densamma utan dig. Du har mycket att ge och lära andra. Har du gjort något kärleksfullt idag? Både mot dig själv och andra?

För du är värd omtanke, kärlek och allt du någonsin önskat. Det bästa är att du inte behöver förändra dig själv utan du duger precis som du är. Ha en fantastisk lördag i ditt eget sällskap eller tillsammans med någon. Njut av livet precis som det är.

Själv ska jag äntligen gå på bröllop och fira all den kärlek som finns mellan två fantastiska personer som väljer att välja ett liv med varandra. Det ska bli alldeles underbart och jag har längtat till den här dagen. Dessutom utspelas bröllopet i Dalarna så det kan nästan inte bli bättre.

Underbara du, ha en underbar lördag! Det tänker jag ha och jag tror inte att jag blir ensam.

Osäkerhet....

... tror jag att vi alla känner i vissa situationer.

Trots arbete med självkänsla och självförtroende så kommer osäkerheten på besök ibland. Det gjorde den idag. Jag hade nämligen en anställningsintervju och jag tycker verkligen att sådant är jobbigt. Att bli bedömd. Där har jag fortfarande något att arbeta på... men det är väl en del av livet. Man kan alltid fortsätta utvecklas. Ibland känns det spännande och ibland enbart frustrerande. Men det är bara att vandra vidare på livets stig och inse att osäkerhet också är en del av livet.. även om jag tänker fortsätta att arbeta på att jag duger som jag är oavsett vad andra tycker om mig... Men just när man känner osäkerheten och hur den tar över min personlighet så känns det lagom mysigt, snarare kaosartat. Processen fortsätter med andra ord.

Lita på processen..

.. får vi hela tiden höra på coachkursen så det är det jag försöker göra nu. Ha tillit helt enkelt.

Idag har det varit en fantastisk dag för mig som älskar höstglöd. Solen sken från en blå himmel över skimrande löv.

Långlunch med tidigare kollegor (varav ingen jobbar kvar) på Hermans med fantastisk utsikt och härlig buffé. Vi har alla blomsterängar framför oss och det ska bli spännande vart vi hamnar härnäst. En av mina kollegor liknade mig en gång vid en solros och det är en såndär komplimang som har stannat i hjärtat och som jag kan plocka fram tunga dagar.

Från höstsol till biomörker då jag och en vän såg filmen Patrik 1,5. Vi hade skilda meningar om filmen men jag tyckte om den. Det är verkligen en film som man kan diskutera ur flera aspekter. Sen blev vi sittande i samtal långt efter att den delade pizzan var slut. Intressanta samtal om livet, egot och drömmer. Min vän har så mycket kreativitet och klokhet inom sig. Jag njuter av att umgås med henne (lyxigt eftersom hon är bosatt i London) och vet att om vi båda litar på processen så löser det sig.

Imorgon så är det Torsdag, då ska jag äta frukost med min vän K på Cafe Tjärlek och sedan umgås med en annan själssyster jag träffat på min resa för att på kvällen åka hem till Skärmflygaren och mysa. Imorgon har även Tryggve namnsdag, det var min pappas namn. Han lever inte längre och även när han levde så gav han mig inte chansen att lära känna honom. Men det är en helt annan historia.. kanske får ni höra den en dag.

En tävling som jag vill vinna..

.. hittar ni hos Lady Thirty som tecknar helt fantastiska bilder. I min mening är det här en toppenvinst så nu håller jag tummarna för att jag är den lycklige vinnaren.

vad kan du vinna?

- ett kort eller en bild, illustrerad och komponerad av Lady Thirty i storlek A6 (du väljer själv motivet.)

vad ska du göra för att vara med i tävlingen?

- lämna en kommentar till tävlingsinlägget hos Lady Thirty och för att ha dubbel chans så länkar du till tävlingen i din blogg.

Över 50 000 kronor...

.. är insamlingen "Den jävla idioten" uppe i efter en dryg vecka. Insamlingen startades av Enbart till minnet av Madde. Hennes blogg har berört många och jag glädjs över den givmildhet och kärlek till livet som sprider sig och gör att så många personer engagerat sig. Minsta belopp att skänka är 20 kr och alla bidrag räknas.

När det gäller Uppdrag barn (som jag skrivit om tidigare) så har 546 bloggare länkat till dem vilket innebär att Vattenfall skänker 20 kr/blogg och summan är idag 10 920 kr tack vare bloggvärldens kraft. Länka du med (det kan ta några dagar innan det syns att du gjort det om du inte pingar med twingly vill säga). DU kan göra en skillnad.

Som en blomsteräng?

Träffade min mentorcoach igår och vi pratade om mitt livsläge just nu. Hon liknade det vid en öppen blomsteräng som ligger framför mig. Det känns härligare än det tomrum jag ibland känt. Så nu tänker jag mig det som den vackraste av ängar i Dalarna i full blomsterprakt. Ni som kommer därifrån eller besökt Dalarna vet PRECIS vad jag menar.

Jag vet att några av er som läser är nyfikna på coachkursen (hos Coach Companion) som jag tar under hösten. För mig är den helt rätt. Det är så ROLIGT att coacha egna klienter. Eftersom jag har sekretess så kommer jag inte att gå in överhuvudtaget på dessa möten mer än att det känns så roligt, spännande och att jag får träffa fantastiska människor. Det känns också spännande att bli coachad som jag dels blir under kursen men även av min egen mentorcoach. Man kan ju bli coachad i vilket ämne som helst, oavsett hur stort eller litet det är. Hitta sina egna lösningar, insikter eller verktyg.

Igår blev jag coachad och det var roligt. Idag och imorgon är det jag som coachar.

Nu ska jag vandra vidare på min blomsteräng i tanken. I verkligheten blir det en härlig höstpromenad i solen och sen en fika i ensamhet på ett café för att landa innan mitt coachmöte. Härligt! Som en av våra handledare på kursen brukar säga och hennes "härligt" tänker jag ta med mig ringande i öronen ut i höstsolen.

Att hitta sin dagliga rutin..

.. i en rutinlös vardag är det jag arbetar på just nu.

Det är så lätt för mig att fastna framför tv'n eller datorn om jag inte har rutiner och det är inte så jag vill leva. Det som jag vill ska ingå i min vardag är avkoppling, meditation, reflektion, arbetssökande och motion. Så det är det jag får se till att ta ansvar för att det finns. Jag håller på att hitta en struktur för vardagslivet som det ser ut just nu.

Idag har det gått bra, mediterade och läste om Silvametoden (som jag nämnt tidigare) imorse, har strukturerat upp tjänster som jag ska börja skriva ansökningar till, lyssnade på Owe Wikströms lugna norrländska stämma när han läser sin bok "Ikonen i fickan". Jag har lyssnat till den massor av gånger och den talar till en punkt långt inombords som gör att jag tillslut köpte talboken (efter att ha lånat den flera gånger på biblioteket) för att kunna lyssna om och om igen.

Min kalender (från www.personligalmanacka.se) är fylld med spännande möten och händelser. Igår var jag på aktivitetshus med min tjejklubb (ett gäng tjejer som överraskar varandra med olika aktivieter). Vi vet bara vilken tid vi ska dyka upp men inte vad som händer. Igår så blev det jakt, bowling, shuffleboard, straffspark i fotboll och golf men det mesta i simulerad form. Vilket bara bevisade det jag redan vet det vill säga att jag inte är en tävlingsmänniska och att sport inte är min gren när det gäller talang men jag hade roligt under tiden och det är det viktigaste. Efter det varvade jag ned med att passa på att träffa en vän (som numera är bosatt i England) för att äta kräftor. Gick hem under stjärnhimmel och äppeldignande träd med nya tankar efter intressanta samtal.

I eftermiddag ska jag träffa min mentorcoach och i veckan finns möten med coachees (de jag coachar) inbokade. Härligt! Det händer så mycket med mig och min utveckling (på både ett personligt plan men även kunskapsmässigt) just nu. Det är spännande och ibland lite läskigt. Precis som det ska vara när något är nytt och okänt.

Men i mitt hjärta finns en stor visshet att jag är precis där jag ska vara och det är den jag lutar mig tillbaka på de dagar det känns som om jag tvivlar. För jag vill gå dit hjärtat leder mig.

Välkommen hem Sahara

Sahara är ett litet lila monster med vassa tänder som jag har adopterat från Best Friend Monster. Hon kom till oss i fredags och börjar så smått anpassa sig. Som ni ser på bilden så har Niquita lagt sin skyddande hand över henne vilket kan behövas för hon är lite blyg. Men det är Niquita också så de passar varandra bra.

Så varför adopterar man ett monster?

För min del så påminde det mig om en liten virkad anka som jag träffade i San Sebastián 1994 som min vän B hade fått av en irländsk vän vars mormor hade virkat den. Mormodern gjorde varje anka unik och fick sedan via vykort, foton och brev från sina ankor reda på vad som hände i deras liv. Så utan att förflytta sig utanför sitt hem i Irland så reste hon världen över på sätt och vis. Det här var innan internet fann i varje mans hem. Så när jag hörde att ett litet monster behövde ett hem så kändes det självklart att jag skulle ta hand om henne. Sahara kommer att få följa med på mitt livsäventyr och vardag. Det kommer att komma inlägg då och då när hon är med så att Best Friend Monster ser att hon har det bra (precis som det var för mormorn som virkat ankorna).

Jag ställde även frågan till best friend monster om varför man ska adoptera ett monster och de svarade så här:

Syftet med att adoptera ett monster är flera. Först och främst behöver alla kärlek. Ett litet monster som behöver kärlek och som är gosigt att klämma på när man själv behöver mjuka saker i sin omgivning är guld värt. Att dessutom känna att det här monstret är ditt och ingen annans (eftersom det inte finns några kopior) är mycket viktigt för oss. Vi har våra egna monster som har fått följa med på alla möjliga sorters äventyr och de är viktiga för oss. Vi hoppas att de som adopterar egna monster känner likadant.

Och det gör jag så det var därför jag adopterade Sahara som jag hoppas ska trivas här hos mig.

Tanka kraft...

En klok person sa till mig för några år sedan att du måste tanka på med kraft från saker som får dig att må bra då du ger så mycket av dig själv och din energi genom ditt jobb. Det här rådet har jag använt mig mycket av.

Åren innan hade jag till stor del fokuserat på återhämtning efter att jag i stort sett nästan varit som en bil som kört runt på bensinångorna. Men glädjen och det som får dig att må bra är viktigt. För min del kan det vara helt gratis, som ett samtal med en god vän, att läsa en bra bok men det kan även kosta pengar och handla om massage, teater och resor. Det viktiga är att jag ger mig själv utrymmet att tanka ny kraft.

När jag läser mina vänners bloggar som har barn i sina liv och kämpar med att få vardagen att gå ihop så tänker jag ofta på hur orkar de och hur hinner de. Jag har respekt för de som har familj och hyser faktiskt stor beundran för allt de gör. Tankar de kraft någongång eller glöms det bort i allt det andra som måste fixas först?

Jag känner en förälder som lyckades införa en förändring i sitt liv som bestod att hon hade en eftermiddag i veckan som var hennes egen. Hon behövde inte stressa hem från jobbet för att hämta barnen på dagis och fixa middag. Istället kunde hon själv välja om hon tog det lugnt i sitt eget sällskap, umgicks med vänner, tränade eller vad hon själv ville lägga sin lediga eftermiddag på och när hon skulle komma hem. Den personen känner att det blev en sån oerhörd förändring i hennes liv och att hon mådde så mycket bättre. Hon kände sig dessutom som en bättre förälder och hennes man tyckte att det var mysigt att ha den där tiden själv med barnen. Innan de gjorde den här förändringen som fick dem alla att må bättre hade de inte ens övervägt den möjligheten.

Så nu undrar jag, tankar ni kraft och i så fall hur?

Som ett kinderägg...

.... har min fredag varit.

Magisk morgonpromenad mellan Slussen och coachkursens lokaler. Klar höstluft och vackra vyer. En dag med möten med fantastiska, underbara, intressanta, modiga människor på coachkursen. Utveckling. Inveckling. Insikter.

Jag möter flera rädslor och växer som människa. Känner mig modig. Är öppen och släpper kontrollen. Växer igen. Livslust och livsglädje sköljer igenom mig. Mental trötthet också, hjärnan blir trött av alla intryck. Underbara handledare och insikten att den här kursen är precis vad jag letat efter. Släpp prestation och sätt på dansskorna! Blåbärscoachen är redo att äntra världen.

Feedback: Använd din värme och coacha med hjärtat. Det är din styrka. Ta vara på den.

Fika med underbara, hjälpsamme skärmflygaren i Gamla Stan på favoritfiket som ger mig rabatt, kanske är jag stammis någonstans för första gången? Skärmflygaren plockar upp ett litet kinderägg ur fickan. Han vet att jag älskar överraskningar och choklad. Vardagslycka. Precis som när han överraskade med supergod hallonsaft som var försvinnande god. Det är de små sakerna som gör det - inte de stora.

Möte med granne som alltid klappar mina katter om de är ute. Han tycker om dem och de tycker om honom. Hämtar mitt adopterade monster Sahara (kommer att dyka upp i bloggen) och hon är underbar och lite blyg. Kommer hem. Möts av katter, ett UNDERBART brev från någon i brevkollektivet och en vetskap att imorgon ska jag bara vara i min egen takt. Stanna i Svedmyra och bara vara. Svedmyralyx.

Som ringar på vattnet sprider sig..

.. kärleken, omtanken och givmildheten i bloggvärlden. Just nu är insamlingen som sker i sann "Maddeanda" vid namn "Den jävla idioten" hos Barncancerfonden uppe i magiska 33020 SEK. Det ni! Lägsta belopp att skänka är 20 kr och man ger så mycket eller lite man vill. I huvudsak är det tanken och intentionen som räknas.

Vilken kraft det finns i bloggvärlden! Hade verkligen inte en aning om detta.

Nu tänkte jag att vi ska visa lite mer av den kraften.. det är nämligen så att Childhood och Vattenfall vill främja debatten om utsatta barn i världen. Vattenfall skänker 20 kronor/blogg om ni länkar uppdragbarn.se i ett inlägg. Pengarna går oavkortat till Childhoods verksamhet

Coolt va! Klart vi ska visa kraften även där. Just nu är det 457 bloggar som länkat. Kom igen, vi kan bli såååå många fler. Så länka till http://www.uppdragbarn.se/ och visa att du bryr dig och att du vill göra en skillnad.

Kreativ utmärkelse x 3

.. har jag fått av Chissra, Nina och Livskrafter. Jag blir så varm i hjärtat när jag får utmärkelser. Tack snälla ni! Ni är alla värda den tillbaka.

De kreativa bloggare som jag lämnar den vidare till blir:
Vildaella
Di Queen
Lantliv i lägenhet
Kvistashuset
Vindens melodi
M/S Vågspel
Malve
Marias betraktelser
Lullun
Vardagspussel
Enbart

Jag hoppas ni tar emot den. Sen väljer ni själv vem ni skickar den vidare till och om ni skickar vidare den.

Torsdagstankar från ett torsdagsbarn...

En torsdag med coachkurs, möte med övningsklient, insikter, utsikter och tillit. Skön dag med andra ord men är lite trött nu. Kommer att sova gott inatt, men jag har lovat att skriva i tacksamhetsdagboken för jag har slarvat med det på senaste tiden (även om tacksamheten numera är ständigt närvarande på något vis).

Nyligen läste jag en fantastisk bok som Chissra tipsat mig om nämligen Lyckan, kärleken och meningen med livet (eller den mer rättvisande engelska titeln som är eat, pray love: one womans search) av Elizabeth Gilbert. Den kommer jag att läsa om och ta med mig insikter ifrån. För mig kom den helt rätt i tiden och för en backpackersjäl så är det skönt att följa hennes yttre och inre resa.

Bland annat så nämns förbigående karaktären av ett torsdagsbarn (vilket jag är) enligt Balinesisk tro. Dels är jag tydligen beskyddad av Shiva förstöraren, de vägledande andarna är tigern och lejonet. Torsdagens träd är bayanen och fågeln är påfågel. Hade inte en aning om detta! Men mest full i fniss blir jag när jag läser beskrivningen av ett torsdagsbarn som alltid pratar först och avbryter alla andra, kan vara aggressiv, brukar se bra ut och har en allmänt hygglig karaktär med utmärkt minne och en önskan att hjälpa andra.

Nåja, kan ju bara säga att ganska mycket stämmer in men vissa saker mer än andra... roligt att läsa var det i alla fall.

Dags att börja runda av nu så att jag kan sova gott och sedan ha en ny spännande dag framför mig när jag går ut genom dörren. Eller Make my day som jag brukar säga till mig själv! För jag målar ju min egen värld med mina tankar...

Insidan räknas....

.. anser jag. Men det är lätt att döma eller bedöma utifrån vår utsida. Det är ganska skönt med bloggvärlden på så vis tycker jag. Att man ibland inte har en aning om vem personen som skriver gör i sitt vardagliga liv och hur hon/han ser ut. Yttre attribut som utseende, status, yrkesval, klädstil kan göra att vi lätt delar in våra medmänniskor i stereotyper. Hjärnan gör det automatisk många gånger för att orka processa all den information som den tar emot under en dag. Men hjärnan i kombination med oss kan dra förutfattade slutsatser och i bloggvärlden så vet man ibland bara vad som försiggår i personens tankevärld (eller i och för sig det personen väljer att delge från sin tankevärld) och lär känna varandra på ett annorlunda sätt.

Det finns många vackra insidor jag har fått tagit del av på denna bloggresa. Jag har följt Madde som inte finns bland oss längre utan sitter på ett moln och dinglar med benen och ser all kärlek som sprider sig som ringar på vattnet efter att hon lämnat oss. För kärleken överlever faktiskt döden om ni inte insett det. Det är därför den är så viktig. En handling av kärlek till livet och minnet av Madde har fått bloggaren Peter på Enbart att starta en insamling i hennes namn som ni kan stödja här. Målet är att samla ihop 100 000 SEK till Barncancerfonden innan Lucia träder in i våra hem med sina tända ljus.

Sedan har vi Anonyma Jag som skriver några kloka ord om hur hon ser på döden och att det inte är något att vara rädd för. Men genom att betrakta döden tycker jag att vi ska lyssna till vad livet har att säga och faktiskt tänka över våra vägskäl som Vindens melodi skriver om i sin blogg.

Det finns så gott om vackra insidor som visar sig i sina skimrande färger som Kloka Maria när hon skriver tänkvärda ord om att vi ska ta hand om de frön vi sår som vi vill se växa. Ordets jonglör Di Queen som skriver dikter som kliver rakt in i själen och öppnar dolda rum. Jag inspireras av Livskrafter när hon får mig att minnas att vi kan alla välja vår egen lycka. Tänk all denna klokskap som virvlar likt höstlöv i vinden i bloggsfären!

Själv vill jag att ni allra klättrar upp i ett träd och funderar över vad ni har att vara tacksamma över vid dagens slut. Kanske en av Ninas underbara kaniner kryper upp och gör er sällskap, vem vet?

Men glöm inte en sak och det är att insidan räknas. Den är viktigast av allt.

Vida utmanar Livskrafter...

... efter att faktiskt ha räknat Ole Dole Doff för jag kunde inte välja mellan alla kreativa skribenter som jag hittat i bloggvärlden. Utmaningen kommer från Enbart och temat är Humor.

Berättelsen som Livskrafter ska spinna vidare på lyder som följer:

Enbart en viskning!

Enbart en viskning var allt som hördes, i övrigt var det helt tyst. Hennes ögon glänste när hon stilla lutade sig fram för att höra de svaga orden. "Snälla ge mig din hand, ge mig en chans. Jag lovar, ja, jag lovar allt vad du vill, vad som helst bara du ger mig din hand, så snälla, snälla, ge mig din hand!"

I samma stund som hon yttrat orden insåg hon hur märkligt allt måste te sig utifrån. Hur skulle hon förklara sitt yttre och hur hon hamnat just här?

...fortsätt historien här!

Författare: Peter PC Carlsson och Vida

------------------

Var med och skriv en gemensam berättelse! Så här gör du:

Läs först igenom historien på bloggen hos den som kontaktade dig. Du kopierar också all denna förklarande text i inlägget hos den som kontaktade dig.

Kolla ovanför rubriken om temat är Thriller, Humor eller Romans. Följ temat som är på just din historia!
Var och en skriver en till tre mening/meningar.
Längst ner fyller du på med ditt namn under listan av författare, länka gärna till din sida.

Därefter publicerar du på din blogg och kontaktar någon som du vill ska fortsätta historien. Du försäkrar dig om att historien publiceras hos den du kontaktar. Annars kontaktar du någon annan. När du gjort detta bekräfta du hos den du fick ifrån.

På kvällen den 15 oktober 2008 skall du som då har en av de tre historierna kontaktar Peter PC Carlsson på bloggen Enbart som startade historien den 15 september. Därefter publiceras historierna i sin helhet på http://enbart.blogg.se/

Berörd..

..blir jag när jag kommer hem efter en mysig fika i gamla stan med Chissra och läser det här inlägget.

Det finns inga ord kvar efter det. Bara ledsamhet.

Vida gästbloggar hos Enbart!

För drygt en vecka sen så blev jag tillfrågad om jag kunde gästblogga hos Enbart. Självklart svarade jag ja och nu har han publicerat inlägget som ni kan läsa här.

Att skriva på ett gästbloggsinlägg har varit så roligt. Det blir på något vis en helt annan sak eftersom jag ser min egen blogg som ett mönster, en mosaik med skärvor av mitt liv, vardagsbetraktelser och andra funderingar. Men när man bloggar hos någon annan så plockar man ju på sätt och vis ut en enda bit ur mönstret eller mosaiken. Men jag tänkte att min målsättning var att skriva ett inlägg som jag verkligen står för och som ni som följer min blogg kan känna igen som mina funderingar.

Så ett stort tack till Enbart som gett mig chansen att ha så här roligt och att utmana mig själv. Enbart tack som du skulle ha uttryckt det!

Miraklerna bär vi inom oss...

....och det här lilla miraklet kommer jag att bli moster till. Om 2,5 vecka är det tänkt att bebisen ska komma ut. Men jag är otålig och vill träffa den lilla piraten som kommer att bli väldigt älskad och välkomnad in i vår familj. Det ska bli hur spännande som helst, kom nu då.. vi väntar på dig!

Sen så bär vi ju massor av andra mirakler inom oss allihopa och det gäller att inte glömma bort dem och inse vilken skatt av klokskap vi har inom oss (sen är min kryddad med lite galenskap också för jag tycker det blir roligare då).

Vad har ni för mirakler i era liv just nu?

Mina hjältar just nu...

.... är deltagarna i Paralympics. Tala om att inte se sina begränsningar utan att utgå från sina förutsättningar och utmana dem. Men varför så lite mediabevakning?

63 hjältar ingår i truppen från Sverige och så här långt har vi tagit 7 medaljer varav 4 guld. Paralympics pågår fram till den 27:e September och jag håller tummarna för mer medaljer och att vi får höra mer om deltagarna så att vi lika självklart kan namnen på de som på våra andra OS-deltagare. Jag är imponerad och ödmjuk inför dem alla... tack för att just ni har valt att inte låta er begränsas utan hittat det ni brinner för.

Sen har jag en hjälte till som finns i mina tankar trots att jag aldrig träffat henne och det är Madde som just nu kämpar för att ge "den jävla idioten" vid namn cancer på nöten. Du finns i mina tankar.

Bloggpiraten rapporterar från höstlikt Svedmyra

Nu är det dags att sluta slappa och börja jobba igen. Måste ju göra min plikt som oberoende reporter på bloggen så att ni vet vad som händer. Mina tidigare reportage hittar ni i menyn till höger.

Här ser ni hur jag softar på stranden i sköna Gammelstad men nu får det vara slut på det och jag ska rapportera lite vad som hänt sen sist...

Vida har börjat bli misstänksam över att jag alltid tycks kika upp ur väskan när hon minst anar det men hon vet inte hur mycket jag verkligen sett och höööört. Men snart är hon varse om det! Hon blir alltid lika konfunderad när jag lagt in några rader. Nu är det ju ett tag sedan sist men det beror bara på att det är svårt att komma åt datorn, hon letar upp jobb, skriver ansökningar, mailar och spanar in läget på facebook. Men nu är det min tur! Det har ju hänt en del sen sist, så det är bara att kavla upp ärmarna och börja skriva var jag på väg att säga tills jag tittade ner på min kropp och insåg att jag har en ärmlös rosa outfit men det funkar nog utan uppkavlade ärmar. Men ni fattar vad jag menar..

Dels så har mitt kändisskap börjat gjort sig påmint. Jag har fått en egen inbjudan till middag hos Carrroline som gillar mig skarpt. Jodå, Vida var där också men det var ju bara för att jag skulle ta mig dit och hem (oavsett vad Vida inbillar sig). Sen har jag faktiskt spanat in Chissra också för det gäller ju att hålla koll på andra bloggare när man har chansen, knyta kontakter ni vet. Det kanske finns fler bloggar som behöver reportrar så att man kan tjäna sig en hacka.

Det mest konstiga med att vara reporter på den här bloggen är att det inte finns någon kontinuitet i Vidas liv. Hon gör så skilda saker som inte verkar hänga ihop. Bättre ställt är det ju med skärmflygaren som håller sig till adrenalintäta saker på fritiden som att flyga (jag hoppas fortfarande på att få följa med någon gång så att jag kan rapportera hur det är) och träning.

Vida däremot hon mediterar, hänger på fik och kickboxas. Hur hänger det ihop? Dessutom släpar hon med mig. Vida släpade alltså med mig på tibetansk klangmeditation. Man var ju alldeles skakis i hela kroppen efteråt. Vida var lyrisk och det enda jag tänkte var att hoppas ingen ser mig i ett sådant här sammanhang. Meditera är liksom inget för mig. Jag är cool hela tiden ändå!

Sen har ju kickboxning börjat, det är däremot ett sammanhang jag gärna vistas i eftersom det känns lite coolare. Gnolar lite på "Eye of the tiger" när jag hänger på kickboxningsklubben. Kanske skulle! införskaffa ett par coola shorts med BP sytt på rumpan. Vida ser inte så cool ut men vääääldigt rolig ut när hon boxas. Hon är en tvärhand hög och studsar som en liten boll på uppvärmningen. Efter passet så är hon knallröd i hela ansiktet och totalblöt av svett. Vid senaste passet så var HELA baksidan blöt, det var inte snyggt men väldigt roligt. Då skulle man ha haft kameran! Kanske nästa gång.

Det har kommit en del önskemål att få höra med om skärmflygaren. Ska stämma av med honom vad jag får skriva och inte. Personer som köper en snygg väska åt coola bloggpirater ska man stå på god fot med...

/Bloggpiraten- alltid lika mottaglig för en muta

Gå din egen väg..

... den som känns rätt för dig och som gör att du mår bra.

Jag har tidigare liknat livet vid ett tåg, en smörgåstårta och även spekulerat i vilket fordon man kan färdas i på sin livsresa. Men det viktigaste är att du väljer din livsväg. Lyssna inte för mycket på vad alla andra tycker att du ska göra, tycka, välja (detta inkluderar självklart även det jag skriver) utan gör det som känns bra för dig. Det är ju bara du som kan leva ditt liv och ingen är så bra på att vara du som just du själv. Klä dig som du vill och gör det du mår bra av. Det här är viktigt anser jag. Livsviktigt helt enkelt. För ingen annan kan gå just den väg som är ämnad för dig.

Reseminne (San Sebastián, Spanien, 1994)

När jag kliver ur taxin så slår annorlunda dofter och ljud emot mig, om man stänger ögonen så vet man ändå att landet definitivt inte är det välbekanta Sverige.

Året är 1994 och jag har just anlänt till San Sebastián (eller Donostia som det heter på baskiska) som ligger vid Biscayabukten bara några mil från franska gränsen högst upp i Spanien. I fem månader ska Spanien vara mitt hemland. Jag är 19 år och har aldrig varit utanför Norden. Jag har aldrig rest själv och definitivt inte varit borta hemifrån min lilla by i Dalarna under någon längre period. Målet med resan är att plugga spanska men ännu kan jag inte ett ord.

När jag ska ta mig till min adress inser jag ganska snabbt att de allra flesta spanjorer i denna vackra stad kan ingen engelska. Som tur är så har jag min nya hemadress på ett papper och snart sitter jag i en taxi igen med sikte på stadsdelen Antigua. Utanför rutan förundras jag över den vackra strandpromenaden där havet går in i en liten vik med en liten ö i mitten. Som en pärla i sin mussla. Lite vet jag om att jag kommer att vandra här många gånger på väg in till stan och den pubrika stadsdelen Parte Vieja. Ofta kommer jag att slinka in på strandcafet och äta en tortilla med vitlöksmajonnäs. Minns än idag hur den smakar.

När vi passerar väganvisningar så lägger jag märke till att alla skyltar är på både spanska och baskiska. Taxituren tar inte många minuter. Jag släpps av utanför en port på en smal gata, tar på mig min vinröda Haglöfsryggsäck och kliver in. Jag är äntligen här, äventyret kan börja!

Minnet av en härlig sommardrink i somras...

... bär jag med mig då jag besöker min magiska vän idag. Hon som åker till London imorgon för att sjunga sig hes på Madonnas konsert på torsdag medan jag passar hennes katter. Idag är dock drycken hallonthé istället för sommarljuva drinkar i rött. Allt har sin tid och sin plats men vänskapen består.

Sen måste jag bara berätta att världens bästa hudterapeut Christel nu har en egen hemsida (www.christelshudvard.com) där det finns mer information om behandlingar och priser. Det kan vara värt ett besök för höstfrusna själar i Stockholmstrakten. Det får en att bli lika lycklig som man blir av en sommardrink i juli.

Höstregn faller över måndagen..

.. och jag får använda mitt prickiga paraply som jag tycker så mycket om.

Dropparna som faller gör inte min måndag grå till sinnes även om den är det till färgen. För jag blir bjuden på smaskig lunch av någon som följer sin dröm, tar en promenad med en vän som gör mig uppmärksam på solen som skiner bakom molnen och sedan avslutas dagen med min underbara bokcirkel i ett fik inrett i rött.

Vi har läst "En himmel för Elliot" av Katarina Danielsson och vi var enade om att det var en bra bok och flera av oss kommer nog att läsa om den så det blir ett boktips till er läsare från oss i den softa bokcirkeln. Själv både grät och skrattade jag under läsningen. Jag går alltid med en förväntan till bokcirkeln...vad ska diskussionen handla om? vad tyckte de om boken? vilken bok ska vi läsa härnäst? Jag har aldrig blivit besviken. Dessutom är det sådana fantastiska personer som är med i cirkeln, är väldigt glad över att deras livsstigar korsat mina och jag har fått chansen att sitta här.

Det är en grå måndag i början av September för många men för mig är det en dag med snälla ord, kloka tankar och varma vänner.

Lyssnar du?

Har du lyssnat på någon på sistone? Blir du lyssnad på?

I coachkursen tränar vi på aktivt lyssnande eftersom det är en oerhört viktig kompetens i coachningen. En person nämnde till mig nyligen att hon inte minns sist någon lyssnade på henne. Jag häpnade. Jag är antagligen oerhört lyckligt lottad för jag känner verkligen att jag har människor omkring mig som lyssnar på mig. Det är värdefullt eftersom det handlar att bli sedd som den individ och person man är.

Ibland är det inte lätt för vi har alla våra egna agendor, problem och lyckoämnen som snurrar i bakhuvudet samtidigt som ett samtal pågår. Men det är viktigt att inte bara ställa frågor utan att faktiskt lyssna på svaren också. Det här är något jag själv behöver träna på framförallt privat där jag har en tendens att avbryta när jag blir ivrig. Men kanske det spiller över till det privata livet när det kommer att vara en del av min profession.. framförallt gäller det ju att skifta fokus och faktiskt vara närvarande där man är. Och när man verkligen lyssnar på någon så blir samtalet så mycket intressantare och helt annorlunda. Vi känner ju alla när någon verkligen lyssnar. Det är kanske det bloggningen handlar om i många fall, att känna att någon lyssnar på det just du och jag har att säga. I utbyte får jag lyssna på andras tankar, livserfarenheter, kreativitet och dagliga liv via de bloggar jag följer.

Livet blir mer spännande om vi väljer att lyssna och i det så menar jag att vi även ska lyssna på oss själva och det vi har att säga. För inom oss bor mycket klokhet anser jag men det krävs att du tar dig tid att lyssna.

Reseminne (Don Det, Laos, 2002)

De varma vindarna smeker min hud. Hängmattan gungar stilla och jag blickar ut över Mekongflodens orangea vatten som färgats av jordbädden den vilar i. En liten grön ö sticker upp mitt i floden och efter att ha tillbringat minst en stund varje dag i min hängmatta så känner jag igen varje träd. De vajar vilsamt i vinden och jag vaggar vilsamt i hängmattan och tar ytterligare en klunk ur flaskan med läsk. Den kostar lika mycket som jag betalar per natt för min bungalow, det vill säga 1 dollar.

En fjäril i storlek med en sparv svävar förbi och jag följer den med blicken och minns hur jag såg den ovanliga floddelfinen leka i vattnet. Den var synlig bara några sekunder men för mig var det en hel evighet eftersom en dröm gick i uppfyllelse. Drömmen väcktes när jag började planera resan i Sverige och läst om denna ovanliga delfin. Nu var jag där. I min dröm. I södra Laos på gränsen till Kambodia fann jag lugnet och hittade hem genom att åka bort. Jag kände mig lycklig och återvänder ofta i tanken. Till en liten ö där det varken fanns rinnande vatten, el eller telefon men där månen och stjärnorna lyser upp himlen om natten.

En ö där jag väcktes i gryningen av glad Lao-pop på hög musik, galande tuppar och motorerna som förde fiskarna mot nya fångster. Där flodbufflar spärrade gångvägen så att man fick gå runt dem. Där alla har en hängmatta på sin veranda för det är viktigt. God mat som tillagas av mödrar och döttrar i de familjer som byggt och hyrt ut bungalowerna. En dag köper jag hemmagjord rökelse som de själva gjort och använder i sina tempel. De är förvånade över att jag vill ha den. De tycker de gör en bra affär på de få kronor de får, jag tycker att jag gör en bra affär som kan ta med mig Don Det hem till Sverige och mitt hem. Det är flera år sedan jag var där men i tanken är jag där ofta. Jag blir lycklig av det.

Livets mönster...

Jag har ett favoritcitat ur boken "Winonas Väv" (Priscilla Cogan) som jag ofta tänker på (fast i förkortad mening). Hela citatet lyder så här:

... Linnet eller mattan med dess vävda bilder används ofta som symbol för livets komplexa symboliska mönster och ödets hemliga avsikter. De representerar det mer övergripande i våra liv, som vi inte vet något om så länger vi lever ...det är inte förrän i ålderdomen när man ser tillbaka som man ser att det fanns ett mönster i alltsammans.

(Marie Louise Von Franz - Sagotolkning)

Jag tror inte att det krävs att vi blir gamla innan vi kan se mönstret. Men i mitt liv så har jag märkt att jag ibland när jag befinner mig mitt i en process inte se syftet i det som händer. Men helt plötsligt ser jag den röda tråden och att jag kanske behövde just den erfarenheten för att få något annat eller utvecklas i någon riktning. Så väljer jag att se livet, inte som ett virrvarr utan som en väv, matta eller kanske ett vackert lapptäcke med bitar av turkost som lyser upp.

Krokiga vägar på livsresan..

Idag har vädret varit förunderligt märkligt, det har regnat, blåst hårda vindar och nu skiner höstsolen över lönnens skimrande löv. Nu känns det som en typisk höstdag.

Mitt humör har varit som vädret med tvära kast och oväntade svängar. Efter att ha sträckläst bokcirkelboken (En himmel för Elliot av Katarina Danielsson) så var det dags för dagens jobbsökande.. där fastnade jag i tankar om vad jag verkligen vill i jobbsökarprocessen. Ska jag bara söka jobb jag verkligen vill ha eller allt som dyker upp så att försörjningen är säkrad? Det finns tjänster som jag är säker att jag skulle kunna få ganska omgående. Är det så jag ska göra och bara fokusera på coachkursen och fortsätta vänta in drömjobbet.. jag vet inte vad som blir rätt för mig.

Min lillasyster säger: ha tålamod och lyssna på intutionen! Hon är klok min lillasyster och hon ger mig samma svar som jag hade gett henne.. så vi är nog kloka båda två. Men just nu känner jag mig mest förvirrad, men det hör ju till i livsprocessen. Ibland är jag bara så himla OTÅLIG!!! Just det, tålamod var det ja....

Ännu blommar luktärten..

.. i pedagogiska mammans underbara trädgård. Men nu trängs den med glasäpplen, saftiga vindruvor och underbart goda björnbär.

Regnet strilar ner och jag läser i mina coachböcker. Ska snart börja coacha övningsklienter och det ska bli så roligt. Fastän jag har haft mängder av samtal under mitt yrkesverksamma liv så känns det här annorlunda på ett bra vis. Livet rullar vidare mot nya äventyr.

Ni som vet var pedagogiska mamman har sin hemvist har förstått att jag åkt hem till Dalarna. Jag ska vara här i några dagar och en roadtrip med en syster på upp- och nedresan känns verkligen som en skön bonus. Skönt att ha flera timmar ostörd tid tillsammans. Sen är man ju nyfiken på det lilla miraklet i magen. Eftersom jag tror det är en skön liten pirat med bus i benen och glimten i ögat så har miraklet fått en piratmössa av mig.

Nu sitter jag i mammas kök och dricker gott thé samtidigt som jag bevittnar min mammas syprojekt och min syster som stickar samtidigt som min andra syster lagar lunch. Det är vardagslyx. Mitt skapande med händerna handlar mer om att jag ibland gör något smycke medan jag (åtminstone inte ännu) syr och stickar på det viset förundras över deras kreativitet och allt de skapar.

Ibland kliar det i fingrarna och jag gör något mindre stickprojekt i liten skala men det finns en sjal gjord av virkade stjärnor som jag drömmer om att göra.. kanske blir något för höstmörkret. Det är vilsamt att skapa och att skapa stjärnor som jag sedan kan bre över mina axlar känns verkligen lockande. Tills dess sveper jag in mig i mina vänners sjalar och den som min syster gjort. Det känns som om man bär deras värme och kärlek, fast det gör man ju egentligen hela tiden.. men sjalarna påminner mig om det.

Sen kan man ju visa kärlek mot naturen med sina sjalar genom att använda någon av de olika japanska packningstekniker som jag fått som tips av skärmflygaren. Man kan ju även använda det för att slå in ett vackert paket... för sjalar sprider glädje och värme.

Åtminstone i min värld.

September

Septembers första dag.

Vi vänder blad i almanackorna och tänker att nu är höstmånaden här. Snart så dignar träden av svenska äpplen (som är det godaste jag vet) och äppelpajer bakas som aldrig förr. Några ser fram emot det som kommer medan andra blickar längtansfullt tillbaka på den sommar som var. Själv så myser jag, men det har jag ju redan berättat.

Något som är viktigt för mig är vardagslyx. Att göra det där lilla extra som får vardagen att glimma till. Det kan vara att lyxa med ett gott pålägg, köpa en god latte macchiato att läppja på under en promenad eller att göra något ännu lite lyxigare som att ta en massage eller göra en ansiktsbehandling. Det sistnämnda är verkligen balsam för själen för mig och sedan jag hittade världens bästa hudterapeut och massör vid namn Christel så har jag blivit så smått beroende av att unna mig det med jämna mellanrum. Hennes ansiktsbehandlingar (och rekommendation av produkter) har nämligen förändrat min hy totalt. Jag trodde inte att min hy kunde förändras och känner mig fortfarande förundrad över det. Dessutom blir jag alltid på bra humör efter att ha varit där. Hon är helt enkelt så fantastiskt trevlig och duktig. Det är total avkoppling och man mår så bra.

Så om ni bor i Stockholmsområdet så rekommenderar jag verkligen ett besök till Christels hudvård. Ni hittar henne i Gamla Enskede (Sandsborg) på Nynäsvägen 323. Hon har telefonnummer 070-6658865 om ni vill boka in ett besök hos henne. Om ni vill läsa mer om hennes behandlingar så besök hennes hemsida (www.christelshudvard.com) Det känns som om man svävar när man är på väg hem efter en behandling. Den känslan gillar jag! Men så bär vi ju alla på ett par vingar som vi kanske glömmer bort i vardagen, men med vardagslyxen så lyfter de åtminstone mig och får mig att känna mig nöjdare och gladare.