Sov så gott!

Efter ännu en skön dag i vår lilla by ska jag snart krypa till kojs.. men jag är inte ensam utan mina två tigrar, 3 böcker och min tacksamhetsdagbok får följa med. Det blir lätt att skriva i den för det har varit en härlig dag.

Efter en frukost bland annat kryddade med nyplockade hallon så tar jag en simtur i tjärnen nedanför min familjs hus. Det är rofyllt att simma och blicka ut över åkrar, ängar, röda hus (vad trodde ni? jag är ju i Dalarna), näckrosor, träd och den lilla stranden. Simmandes på rygg så hör jag mina egna hjärtslag och blickar upp på den klarblå himlen och känner att livet är underbart.

När jag kliver upp efter simturen kommer min underbara syster gående längs med grusvägen. Hon är hemma enbart några timmar innan hon åker vidare till Urkultsfestivalen på nya äventyr. Vi dricker thé, samtalar och äter en härlig sommarlunch i sommarhettan. Syster virvlar sedan vidare på nya äventyr och möten medan jag och mamma upptäcker skön musik från "Abalone Dots" på morfars rekommendation.

Dagen fortsätter i stilla mak. Middag med härlig sallad från trädgård och växthus. Läsning som sätter tankarna på prov och ger mig tillit. Meditation i stillhet och gos med tigrarna alltjämt till byns ljud som till viss del är olika stadens. Ett underbart program på tv om platser "där ingen skulle tro att någon skulle bo" som väcker tankar och glädje över människor som vågar följa sitt hjärtas väg och göra annorlunda val. Till sist en kall öl i skymningen innan jag kryper till sängs.

Kan inte låta bli att visa vår vackra skåpsäng som varit en del av mitt hem sedan lång tid tillbaka och som familjen tog med sig när de flyttade från huset jag är uppvuxen i till det där de bor nu. Den är från en prästgård i Luletrakten (kan vara Gäddvik) och min morfar köpte in den för dess skönhet. Nu står den i vår gammelstuga på gården där min syster sover gott under sommarnätter men inte denna då hon sover i tält under festivalhimmel.

Oavsett var ni andra sover så önskar jag er en god natts sömn med vackra rofyllda drömmar.

Sov så gott!

Nominerad av Diqueen

Har tidigare skrivit om mitt inträde i bloggvärlden efter två månader och nu när det gått tre så har jag fått en nominering av Diqueen. Tack snälla du! Det här är en av de saker jag inte ens visste kunde hända när jag började skriva om mitt livsäventyr en dag i senare delen av April.

Så nu har jag fått tänka till och nominera vidare. Det finns många bloggar jag följer och det har inte varit lätt men flera av de som jag följer och tycker är läsvärda har nyligen blivit nominerade så de har jag valt bort. Sen finns det flera nya bloggare som jag nyss börjat läsa eller som är nya i bloggvärlden som jag också valt bort, de som jag läst lite längre har fått gå före helt enkelt.

Efter några timmars övervägande så nominerar jag följande 7 läsvärda och eminenta bloggar:

vardagspussel som inspirerade mig att börja skriva. I hennes färgstarka blogg får man ta del av hennes livsresa via beskrivning av vardagspusslet hennes fina bilder och livet med världens finaste calle som har den där extra gädjekromosomen och som har ett leende som ingen kan vara opåverkad av.

livskrafter för inspiration, tänkvärdheter och kloka tankar.

vindens melodi för att hennes virvlande melodi sätter mina tankar i rörelse och får mig att lyfta blicken uppåt.

chissra för att hon inspirerar, öppnar upp för andlighet och låter mig ta del av hennes vardag.

lantliv i lägenhet med sina fantastiska bilder, sitt vackra hem, sina klokheter och sin oerhörda förmåga att vara öppen, mänsklig och att hon vågar skriva såväl om sin vardag som sina tankar om livets små och stora ämnen.

kvistashuset för sina vardagsbetraktelser, sin öppenhet och sin fantastiska personlighet.

jag e frisk för sin livsglädje, sitt mod och sitt positiva tänkande och att hon vågar dela med sig öppet om det som händer i hennes liv just nu. Fantastisk blogg!

Till er som blivit nominerade så gäller följande: ni kopierar loggan, och nominerar sen själva 7 stycken bloggar ni nominerar och länkar till. Det ska bli spännande att se vilka bloggar ni tycker är tänkvärda och som ni läser.

Med sommar i hjärtat och ro i själen.

I skymningen vandrar jag över gruslagda slingrande vägar och blickar ut över sommarängar, knuttimrade röda hus och en spegelblank tjärn. Jag är hemma. Hemma hos min familj och i den by som ligger så nära min barndoms nejder. Det är vackert och annorlunda från min nuvarande vardag. Det känns lugnt, tryggt och vilsamt. Kontrasten jag såväl behöver emellanåt och alltid återvänder till.

Det här är ett av mina hem, som jag skrev i min presentation så är min hemkänsla något jag bär med mig och jag känner mig hemma på flera platser. Men här finns delar av min historia. Här har jag växt upp och levt under en stor del av mitt liv. Det är en plats jag tycker mycket om och där jag behöver tanka kraft ibland. Sedan återvänder jag till storstaden och njuter av allt den har att erbjuda. Men just nu är jag här och kan sova med öppet fönster där lugnet och stillheten vibrerar i tystnaden som ibland bryts av ljudet av en bil från vägarna som gömmer sig bortom åkermark.

Min byskola ligger några kilometer härifrån. Den nu är större än den var på min tid och de har asfalterat hela skolgården av någon märklig anledning.. på vår tid var det grus och gräs som gällde. Men staketet och uthusen är sig lika. Vissa saker förändras inte.

Ute i trädgården väntar hallon på att bli plockade och i vårt vackra växthus växer söta små tomater och i taket ringlar vinrankorna. Min mammas gröna fingrar sprider vardagsglädje såväl i trädgård som i goda måltider men även i alla vinklar och vrår i huset. Ett långt tag trodde jag att jag inte fått något av detta då jag kunde glömma att vattna kaktusar men idag så har jag överfulla fönster i mitt lilla hem i stadens utkant så jag har nog ärvt åtminstone ett grönt finger eller kanske två.

Nu är det dags att koka en kopp the, gå barfota över gräsmattan och sedan sätta mig med en bok i grönskans blommande trädgård. Kanske det blir ett dopp i byns tjärn eller så blir det ett dopp i naturens skönhet. Båda svalkar själen om dock på olika vis..

Have the best day ever..

... but not as good as the next one!

(Michelle)

Igår chattade jag med min amerikanska vän Michelle. Vi lärde känna varandra för ungefär tre år sedan. Hon var då i Sverige på utbildning eftersom hon var ny inom det företag vi båda var anställda av vid det tillfället.

Michelle är en stor inspirationskälla och en fantastisk person. Citatet ovan var hennes mantra och hon lever som hon lär. Hon fångar nuet och har en enorm positiv utstrålning som känns äkta och genuin.

När jag och Michelle hade lärt känna varandra berättade hon att hon har MS sedan över tio år. Hon har inte velat berätta det tidigare för hon vill inte bli stämplad som "den sjuka som det är synd om" utan att man framförallt ska se henne för den person hon är.

Hon var 17 år och kände att hon hade hela livet framför sig när hon fick beskedet att hon hade MS. Läkaren berättade att om tio år kommer du att sitta i en rullstol som du sedan inte kommer att ta dig ur. Hon konsulterade ytterligare läkare som meddelade henne samma sak. De första åren efter beskedet så hade hon svårt att ta till sig beskedet, i efterhand tycker hon att hon levde på ett destruktivt sätt. Skoven kom och gick och i vissa perioder så var hon sämre än andra. Någonstans under de här åren så bestämde hon sig för att visa läkarna att de hade fel genom att slåss mot sin MS istället för att bli ett offer under den.

På tio-årsdagen efter att hon fått beskedet så besteg Michelle ett högt berg tillsammans med sina vänner under en hel dag eftersom berget var högt och brant. Man ska då inte glömma hur högt det mentala berget var för att komma till den punkten. Hon skickade några av sina bilder från bergsbestigningen till de läkare som sagt att hon på den dagen skulle sitta fast i en rullstol.

För mig symboliserar Michelle någon som inte lyssnar på vad som är möjligt och omöjligt (även om det tog henne några tuffa år att våga göra det) och på så skapar sitt eget liv. Idag är hon gift och har två barn, allt har hänt efter att jag lärt känna henne. Hon har en livslust som sprakar även via nätet och jag hoppas att jag kan komma och hälsa på henne under en av livets bästa dagar under solen i San Diego.

Så från mig till er tack vare att jag mött Michelle vill jag säga:

Have the best day ever!

Stockholm klär sig i regnbågsskrud..

... och välkomnar Europride festivalen som börjar idag och pågår i 10 dagar. Jag visste att det var Pride-festival i stan men hade missat att det till och med är Europride. Jag har aldrig besökt festivalen, det är alltid något som kommit emellan.. vi får se om jag lyckas bättre i år.

Det glädjer mig att jag lever i ett århundrade där Stockholm har klätt om och blivit regnbågsfärgat med regnbågsflaggor som vajar i vinden tillsammans med Europride 08 flaggor på stadens officiella flaggstänger. Men gladast blev jag när jag såg att de lokala innerstadsbussarna hade små regnbågsflaggor där annars svenska flaggan brukar sitta på högtidsdagar. Även om detta inte innebär att alla har en tolerant inställning till bi- och homosexualitet så visar det i alla fall att det officiella ställningstagandet är att det är accepterat.

Jag tror på tolerans, öppenhet och acceptans. Jag har svårt för trångsynthet, fördomar och att man fördömer andras sätt att leva så länge de inte skadar någon annan.

Och när festivalen är över så kanske man rear ut regnbågarna.. åtminstone om man får tro den här skylten från signspotting. Jag skulle gärna ha en regnbåge med en liten skatt väntande vid dess slut..

Underbara dagar i nordens Venedig..

Om ni visste vilka äventyr och sköna stunder de här skorna har upplevt de senaste dagarna och framförallt vilka mysiga promenader vi tagit. Jag blir glad när jag tittar på de här skorna och minns hur jag köpte dem billigt i Bangkok under en underbar Thailandssemester med massor av roliga minnen i början av 2006. De är färgglada och gör mig glada på flera vis, undra om jag hade haft mer sådana skor och kläder om jag hade blivit cirkusartist trots allt.

Mina senaste dagar har varit sådana där härliga sommardagar som man kommer att minnas med värme i ett gråkallt November.

I Onsdags så hade jag och skärmflygaren en skön picknick på vackra Djurgården. Vilken oas det är i storstadsdjungeln att ha ett sånt fantastiskt område mitt i stan, en plats att samla kraft på. Vandrade sedan förbi mitt klätterträd och klappade lite på det på väg in till stan.

Väl inne i stan så var det dags att leka inne på skärmflygarens kontor. Leksaken var Wii som till och med jag tycker är roligt trots att jag i vanliga fall inte är det minsta intresserad av dataspel. Min magiska vännina (som även var med i Thailand) mötte upp och vi spenderade timmar med att spela golf, bowling, rida på kor, skjuta olika föremål,boxas, slå en mer eller mindre bra backhand på tennisbanan och fiska.

Boxningen är min favorit och jag körde så hårt så tillslut rann svetten och jag fick faktiskt träningsvärk dagen efter. Men jag saknar att jag inte får använda benen som i kickboxningen och att man inte kan slå riktiga uppercut. Kul är det iallafall och jag fixade några matcher på knockout. Vilket jag inte skulle varken klara av eller vilja i verkliga livet men i spelvärlden är det kul.

Vaknade sedan upp till en torsdag med strålande sol då jag startade dagen med att gå från Gärdet till Kungsträdgården. Jag älskar att promenera i städer när de vaknar till liv, se torgförsäljarna börja plocka fram blommor och frukt men även att se alla på väg till sina arbeten. Just nu märks det verkligen att många Stockholmare har semester för det är ganska öde på många platser och många affärer och företag är stängda för semester. Turister har vi dock gott om och en dag som denna visade sig Stockholm från sin bästa sida.

När jag nått Kungsan så sparkade jag av mig mina skor på gräsmattan och tränade Qi Gong i morgonrusningen med utsikt över de vackra almarna, slottet, Grand hotell och det glittrande vattnet. Magiskt och alldeles gratis! Jag har inte tränat Qi gong på ett tag och min kropp och själ saknar det, den här formen av Qi gong (enligt Biyun) har jag inte prövat tidigare men det var skönt för kroppen och jag gick därifrån med ett lugn som jag älskar att känna. Tipset hittade jag via den excellenta sajten "Gratis i Stockholm" som är en samlingsportal för saker som är alldeles gratis i vår vackra huvudstad.

Med ro i kropp och själ och en spännande bok i väskan (labyrinten av kate moss) så styrde jag kosan ut mot Trollbäcken för att mysa med en god vän och hennes underbara son med blå stjärnögon och ett smittande leende (vilket han ärvt från sina föräldrar). Vilka härliga timmar vi spenderade i deras mysiga trädgård där vi chillade, drack massor av the, åt nyskördade hallon och en härlig sommarlunch. Intressanta samtal utvecklades när vi gungade stilla i hammocken medan vinden spelade stillsamt i träden. Som balsam i själen för naturbarnet inom mig som ibland känner sig instängd i lägenhet under sommartid.

Sommarkvällen med ljumma vindar och en klarblå himmel som tillslut skimrade i råsa bjöd på parkteater med min härliga kattälskande vän. Efter föreställningen så mötte vi min magiska vän och hennes vänner för en öl i sommarkvällen med denna härliga utsikt från en restaurang på Djurgården. Man blir nästan stum av skönheten under en sådan sommarkväll.


Ljumma kvällar som denna vill man ju knappt gå hem så vi tog färjan över till Söder och vandrade upp till vackra Mosebacke för ännu någon timme i den ljusa sommarnatten. Mosebacke har ju en alldeles fantastisk uteservering som jag verkligen rekommenderar till alla. Dessutom har de på vissa helger jazzbrunch, det vill säga smaskig brunch med live-jazz. Så mysigt! En sista bild över den skimrande sommarhimlen och Stockholm i kvällsskrud får avsluta mina minnen från de här dagarna. Ikväll hittar ni mig återigen under eken på Djurgården på en picknickfilt för ytterligare en parkteaterföreställning. Ljuvliga sommar!

Att leka med tanken...

Om du fick en möjlighet att resa i tiden skulle du göra det? Min pojkvän skärmflygaren tittar upp från sin tallrik fil och musli och det kommer ett blixtsnabbt: Ja det är klart!

Vart skulle du åka? Han funderar lite och sen kommer svaret, in i framtiden. Hmm, jag funderar över hans svar eftersom jag själv bara tänkt att resa in i det förflutna och inte ens övervägt framtiden.

Han har börjat vänja sig nu vid att det helt utan förvarning kan komma en sådan fråga som jag sedan spinner vidare på. Jag leker i tanken ofta och har nog egentligen gjort det så länge jag kan minnas. När jag var liten så var jag ett barn med livlig fantasi och jag antar att om man skulle granska min tankeverksamhet nu som vuxen så skulle man konstatera detsamma.

Under en trerätters middag i början av min och skärmflygarens relation diskuterade vi vad man skulle ge för råd till sig själv om man hade kunnat träffa sig själv i 15-årsåldern (med de personliga erfarenheter man gjort sedan dess) MEN också vad man själv som femtonåring hade kunnat påminna och ge för råd till ens vuxna jag. Den diskussionen sa en del om vem man varit men även om vem man blivit. Tänker ibland på vad min 15-åring skulle råda mig till.

En annan lek jag ägnat mig åt de senaste åren är när jag upptäcker ett nytt yrke så tänker jag mig in i hur det vore att arbeta med det och hur min vardag skulle se ut. Det kan vara allt från att fundera över hur det skulle vara att skola in en flodhäst i en djurpark i Thailand till hur det är att byta gatlyktelampor stående i en lyftkran. Man kan säga att jag fått en enorm arbetslivserfarenhet de senaste åren (dock bara i tanken).

Det är nog min fantasi som gör att jag ofta drömmer mig bort, funderar över vad jag skulle prata om jag var sommarpratare (vilket jag även frågar andra) men även när jag tänker på vad som pågår i andra människors liv (är definitivt en tjuvlyssnare som sedan i min fantasi skapar en bakgrundshistoria). Andra människors fantasi och uttrycksförmåga gör att jag förundras över hur en bra författare lyckats få sin bok på pränt och väcka olika känslor inom mig. Hur de har lyckats skriva på det sättet och hur de förmedlar historien eller sitt budskap helt enkelt.

När jag filosoferar eller drömmer så ser jag allting i bilder, om någon berättar om något som hänt så ser jag det som en filmsekvens vilket jag trodde alla gjorde tills dess att jag började prata med mina vänner om det. En vän berättade för mig att när hon läser en bok så hör hon en röst i sitt huvud som läser boken högt, det gör inte jag.. jag ser det i bilder. Rösterna hör jag bara vid konversationer.

Fantasin är en märklig gåva som jag på många vis är tacksam över men den kan även ställa till det. I ett radioprogram som jag lyssnade på nyligen så diskuterade Per Naroskin och Sissela Kyle begreppet oro. Per hade en tes om att många av de som oroar sig mycket har en livlig fantasi och kan därför lätt föreställa sig att de det oroar sig ska hända. Det stämmer, jag har fått arbeta mycket på min oro och gör det fortfarande. Det är ju en överlevnadsmekanism som vi alla behöver men ibland blir den ogrundade oron lite för mycket tycker jag. Men jag försöker att tänka på ett tryck på en t-shirt jag såg på en backpacker i Singapore:

"To worry is to misuse the imagination"

Kunde inte sagt det bättre själv!

Slå klackarna i taket?!

Någon som gillar swing och är sugen att slå klackarna i taket bokstavligen? Kulturhuset i Stockholm inbjuder nämligen till 3 danskvällar på kulturhustakets terass. Kvällarna det handlar om är 26/7, 2/8 och 9/8. Sen erbjuder de även en Lindy Hop kväll i hörsalen den 27/7. För fullständigt program klicka här.

Jag är sååå sugen att gå dit och dansa Lindy Hop under himlavalvets vida tak. Det blir säkerligen magiska kvällar fyllda av dansglädje och bra musik medans stjärnorna tänds på himlen och i de dansandes ögon. Nu ska jag bara övertala någon att följa med mig då jag inte har någon i min nära bekantskapskrets som dansar just Lindy Hop men om man väljer den 27/7 så startar kvällen med en introduktion och de grundläggande stegen.

Det finns flera som inte vet vad Lindy Hop är och i You Tubes gigantiska utbud så drabbar beslutsångesten mig totalt men jag visar först den här filmen som faktiskt är från USA och jag skulle verkligen vilja kunna dansa som dem.



Sen en godbit från Herräng där flera av dansarna är mina lärare på Chicago75, men då brukar det gå lite långsammare kan man minst sagt säga.

Utmanad igen!

Jag har blivit utmanad en gång tidigare och nu är det dags för nästa utmaning som kommer från Chissra. Jag har svårt att stå emot utmaningar så självklart antar jag den.

Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag?

Dagen börjar ju lida mot sitt slut men det som fanns imorse när jag vaknade var att:
1. Visa drakflygaren Signspotting- utställningen eftersom det var sista dagen.
2. Kopiera arbetsintyg till a-kassan
3. Betala för kort som jag beställt via den här bloggen
4.Svara på den här utmaningen eftersom jag inte hann göra det igår
5. Chilla


Vad gjorde du för 10 år sedan?

Jag var singel och bodde i Göteborg och umgicks med mina underbara vänner som också bodde där och som jag saknar i mitt vardagsliv idag.. minns hur vi satt i Haga och åt den GIGANTISKA hagabullen och filoserade över stort och smått. Pluggade Psykologi B och C på Borås Högskola.

Under sommaren var jag arbetslös men inte sysslolös. Jag köpte mina första inlines och åkte på dem med skräckblandad förtjusning. Jag följde med en underbar vän på mini semester på ön Rörö, hade vänner på besök, besökte sommarstugan i Gammelstad utanför Luleå, magisk och minnesvärd Skagenutflykt med vänner och sen hem till Leksand så klart. Under hösten åkte jag på besök till Tyskland och färgade håret rött när jag kom hem. Och att jag ens minns detta är tack vare att jag köpte en tioårsdagbok samma år. Kanske borde göra det igen, den friskade verkligen upp minnet...

Vilka platser har du bott på?

En hel del, om vi tar dem i turordning blir det såhär (bortsett från Leksand där jag bott lite till och från mellan andra städer):

Gällivare
Uppsala
Bräcke
Leksand (4 olika hem varav ett min egen lilla stuga som jag hyrde 1994-1995)
Falun (å härliga gymnasietid, bodde där i veckorna)
San Sebastían (Spanien)
Vällingby
Borlänge
Göteborg
El Puerto de Santa Maria (Spanien igen)
Ösmo
Orminge
...och nu Svedmyra. That's all folks..

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?

Åh var det bara 5... jag trodde man fick ta hur många man ville.. låt mig se vad jag kan klämma in:

*Jag skulle betala av alla mina lån för mig, min familj och mina vänner
*Investera i olika projekt som värnar om djur, natur och människans framtid och utveckling. Kan redan säga att floddelfinerna i södra Laos skulle få mycket större hjälp för sin överlevnad.
*Reeeeesa, i massor och tillsammans med dem som vill följa med mig.
* Fortsätta arbeta men i den omfattning jag själv vill, skulle antagligen starta coachföretag i egen regi och anställa alla de toppen-personer jag känner där vi skulle ha en härlig arbetsmiljö och bra förmåner.
* Köpa världens finaste pippi-hus med sjöutsikt där jag kan sitta i tornet och dricka the, läsa böcker och titta på stjärnorna.

Vilka 6 personer utmanar jag och vad krävs av dem?

Carroline som beskriver sitt Vardagspussel, Maria med sina kloka betraktelser, Linda från Lantliv i lägenhet, Anki som bosatt sig i Kvistashuset, DiQueen och även Malve som befinner sig mitt i livet (man måste inte alltid följa instruktioner tycker jag eftersom jag har fler än 6 jag är nyfiken på)...

Men jag vill bara att ni vet att en utmaning är alltid frivillig och jag ställer inga som helst krav utan vill ni inte svara eller blogga om det här just nu så har jag full förståelse. Det är ju bara på skoj!

Till er som antar utmaningen gäller följande:

*Svara på alla frågorna
*Välj ut 6 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar där du ber dem läsa din blogg
* Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.

Ha en fantastisk söndag ute i bloggvärlden!

Stressade träd...

Häromdagen lyssnade jag på naturfotografen Mattias Klums sommarprogram. Han berättade att en forskare från Yale har upptäckt att vissa träd i skogen i Borneo har slutat reproducera sig själva till följd av den stress de utsätts för genom att vi skövlar skogen och den klimatpåverkan den utsätts för.

Kan ni tänka er? Skogen är stressad och bromsar på så vis sin egen överlevnad... Jag har aldrig besökt Borneo men har varit i regnskogar i andra länder och det är ju en fantastisk miljö. Det känns inte rätt att en sådan miljö inte ska få finnas kvar. Om vi fortsätter skövla som nu kommer det inte att finnas några orangutanger kvar i Borneo om 8-10 år.

Jag har faktiskt inte ens tänkt på att även träd kan bli stressade, har inte sett det så men samtidigt så är det så självklart att även de påverkas av allt som händer. Men det viktiga är att det går fortfarande att förändra, ett eget ställningstagande jag själv kommer att ta hädanefter är att alltid kolla innehållsförpackningar och helt enkelt inte handla något som innehåller palmolja. Jag vill helt enkelt i min vardag inte bidra till detta.

Vardagsvampyrer och signspotting i Stockholm...

Jag har fått för mig att det är roligare att ha ett sår om man har fina plåster så jag köper ofta plåster med bilder på. Förra året tyckte en av mina vänner att jag alltid hade för gulliga plåster så ett tag så var det Spindelmannen som prydde mina fötter, fingrar eller var jag nu hade ont.

Nu är det inte så att en vampyr bitit mig i foten (för de uppmärksamma läsare som läst rubriken) men i armen och där sitter nu ett sånt där glatt "Hello Kitty" plåster som ni ser på bilden. Det är de professionella vampyrerna på Södertappen som tappat mig på blod, jag har med andra ord lämnat blod eftersom jag är blodgivare. Jag tycker att det är en enkel medmänsklig men viktig handling eftersom man vet aldrig när man själv eller någon man hålller kär behöver en transfusion. Nu är det så att jag är en skaplig bit under medellängd och viktmässigt relativt nära den nedre gränsen för vad som är ok vilket gör att jag efteråt blir trött och matt samma dag vilket jag idag så klart hade förträngt och bjudit över en vän på middag men har nu ingen fysisk ork att röja upp. Tur att hon känner mig väl.

Har i ett tidigare inlägg berättat om Signspotting-utställningen i Kungsträdgården. En utställning med bilder på roliga skyltar som olika resernärer fotat runt om i världen.

Jag vill nu lämna mitt inte alltför rumsrena bidrag av en skylt som hänger på gångvägen mellan Globen och Gullmarsplan. Denna väg är flitigt frekventerad vid konserter, ishockey- och fotbollsmatcher (vilket jag tror är bakgrunden till denna skylt och vad den syftar på). Det här är vardagshumor för mig även om det säkert upprör en del (ska tillägga att en del av detaljerna ser ut att ha tillkommit efter skyltens upphängning). Framförallt att den rimmar och att den som kom på rimmet det fick gehör för sin idé och de gjorde en skylt. Mycket trevligare än en arg skylt som bestämt hänvisar.

Nå, vad tycker ni?

Sträckläsning!

Boken "Sonat till Miriam" av Linda Olsson fick jag som gåva för ett tag sedan. Jag blev jätteglad över gåvan då hennes debutbok "Nu ska jag sjunga dig milda sånger" var helt fantastisk enligt mig. Första gången jag hörde talas om henne var då jag lyssnade på hennes sommarprogram 2006. Minns hur jag satt på verandan till vår lilla sommarstuga, blickade ut över Luleälven och tänkte att hennes bok måste jag läsa. Programmet kan ni gratis ladda ner via sommars arkiv från 2006 på www.sr.se/sommar.

Jag har hört varierande åsikter när det gäller "Sonat till Miriam" men den gick rakt in i mitt hjärta och jag läste ut den på en dag (trots att jag varit social och besökt vänner och grillat på deras nya veranda). Jag älskar den känslan när man inte kan sluta läsa förrän man läst ut boken och när man börjar närma sig slutet så känner jag en glimt av vemod att läsupplevelsen snart är över.

Som jag skrivit tidigare då jag lämnat boktips så brukar jag inte ge någon resumé över vad boken handlar om utan jag vill att om ni läser den bildar er egen uppfattning om vad ni tycker boken handlar om. Om du vill veta vad andra bloggare skriver om Sonat till Miriam av Linda Olsson så klicka här

I mina ögon så handlar den här boken om så många olika saker och den berör mig djupt och får mig att tänka på mitt eget liv och alla de val vi människor gör. Den lämnar mig berörd efter läsningen vilket många böcker inte gör. Jag som alltid har ytterligare fler böcker som jag läser parallellt och böcker som väntar på att bli lästa känner att den här boken måste få sjunka in lite till innan jag öppnar en ny. Den är helt fantastisk anser jag.

Vad är det som gör att jag tycker om en bok? Vad är det som får läsaren att känna att den talar till ens inre, att den får en att skratta, gråta eller bli upprörd eller fyller en med spänning? Jag tror att det handlar dels om läsarens egna livserfarenheter, syftet med läsningen och vad läsaren själv har för definition när det gäller vad en bra bok bör innehålla. För min del handlar det även om var man befinner sig i livet och vad man kan ta till sig. Böcker som jag kanske inte tyckt om för 10 år sedan kan jag idag ha stor behållning av.

Så nu undrar jag om ni har några funderingar kring vad ni tycker en bra bok bör innehålla vad läser ni och har ni några spännande boktips till mig?

To practice the art of chilling...

Under hösten 2002 gav jag mig ut för att förverkliga en av mina drömmar, att resa jorden runt. Under denna resa så fick jag på många vis perspektiv på mitt vardagliga liv och denna resa har varit så betydelsefull på så många plan. Under resan så lärde jag mig på allvar "to practice the art of chilling" och hur viktigt det är att göra det om så bara för några minuter. Detta gäller oavsett om det är i mitt vardagliga liv med alla måsten eller om det är vilandes i en hängmatta i Laos med fjärilar stora som fåglar virvlande omkring mig och Mekongfloden som utsiktspunkt. När man chillar så väcks nya tankar, kreativitet och man hittar sitt fokus igen.

Det här är ju lättare sagt än gjort många gånger men jag försöker med jämna mellanrum att påminna mig om att inte glömma bort denna viktiga konstart som jag behöver för att inte glömma bort vad som är viktigt för mig och vart jag är på väg.

Våga tänka nya tankar och pröva nya saker..

Att utmana sina rädslor är viktigt anser jag för att växa som människa men även att våga göra nya saker och tänka nya tankar.


I Åsa Nilsonnes sommarprogram så tar hon upp just det. Hur viktigt det är för hjärnan att utmanas och tänka i nya banor. Det kan vara så enkelt som att lyssna på musik man inte hört förut. Under programmet har Åsa en egen målsättning med sitt musikval, hon vill spela åtminstone ett musikstycke under sitt program som lyssnaren inte hört.

Jag som studerat psykologi har hört det förut men hon uttrycker det på ett sånt enkelt sätt och med stöd av vetenskaplig forskning så jag tycker att alla som kan borde lyssna på det programmet för att förstå vikten varför det är viktigt att tänka nya tankar, utmana hjärnan men även att göra nya saker.

Att jag inledde med att påminna om vikten av att utmana sina rädslor är för att ibland går nya saker och rädslor hand i hand. Man kanske vill göra något nytt men skräms av sin osäkerhet, sin trodda oförmåga och att man inte vet hur det ska kännas, vara eller vad resultatet blir. Men vad man själv tror är omöjligt är många gånger möjligt som underbara föreläsaren Klas Hallberg brukar säga.

När vi ändå pratar om rädslor, nya saker och sommarprogram så kan jag inte låta bli att kommentera Björn Ulveaus underbara program där han är modig och går ut och berättar om sin dåliga självkänsla och sin oerhörda rädsla för att inte duga men även om sin resa i minnets allé. Ytterligare ett sommarprogramtips.

Nu kanske ni undrar vad jag gör för nya saker i mitt liv, det senaste är att jag försökt få in ett statistikverktyg på bloggen trots att jag inte kan i stort sett något om programmering och html-dokument. Först hade jag tänkt vänta till min programmerande drakflygare kommer hem efter att ha virvlat i bergen runt om i Europa men sen tänkte jag att jag gör ett försök och ser om jag får det att fungera. Det värsta som kan hända är ju att det inte gör det och då är det väl bara att ta bort det så länge... man måste våga och se om det går, oavsett om det är något litet eller stort.

Något annat nytt jag gjort är ju att starta den här bloggen och våga dela med mig av mina tankar till både vänner, familj men även totala främlingar. Det har varit mer utvecklande för egen del än vad jag trodde när jag började, framförallt har det varit skönt för mig att få tänka mina egna tankar igen och påminna mig själv om vad jag tycker är viktigt. Men även en ny värld som öppnat sig där jag får ny input genom att läsa andras tankar.

Så min uppmaning till er är att testa något nytt idag, det kan vara hur litet som helst.. köp en annan dagstidning än ni brukar, ta en ny väg till affären eller om ni bara vill lyssna på annan musik än ni brukar så surfa in på you tube och lyssna på något slumpvis.

Bloggpiraten hänger i Västerort

Japp, här sitter man och hänger på väg ut mot Hässelby Gård, en tunnelbaneresa som tar 48 minuter från Svedmyra och Vida bara läser hela tiden. Hon är verkligen en boknörd men en hemlig sådan eftersom hon såklart har ett pocketfodral så ingen vet vad hon läser (själv spanar hon alltid in andras titlar). Men jag vet.. hon läser om morden i Knutby och försöker få det att passa in med sina kriminologiska och rättspsykologiska kunskaper. Hon är bra weird ibland alltså.

Som tur var så kom vi fram tillslut. Målet? En vän som Vida känt mer än halva sitt liv, de träffades när permanent, sprayade luggar och blommiga blusar gärna med cool väst var inne.. GAAAH!Som tur är så har de inte behållt den klädstilen. Vida blir lite nostalgisk när hon kommer hem till sin vän som är i flyttartagen för att återvända till Dalarna och hon minns alla de stunder de haft i lägenheten tillsammans, de har skrattat, gråtit och diskuterat allt möjligt uppkrupna i den röda soffan drickandes the eller ibland vin. Hon minns även hur de tre fnissande vännerna firade in 2000 just i denna lägenhet med bland annat löjrom och goda vännen Gula änkan.

Det här är vännen hon kan ringa vilken tid på dygnet som helst, de har varit med på varandras tuffare delar av livsresan men klarat sig bra ändå. Hon är glad att hennes vän följer sin dröm men kommer att sakna henne i Storstadsdjungeln. Men samtidigt är hon helt övertygad om att de kommer att fortsätta åka till Barcelona med jämna mellanrum och dela på Don Simons sangria fnissandes på hotellrummet. Jag var med en av gångerna och de är bra galna ihop och TOTALT förälskade i den stan.

Efter packande, bärande och kastande så åker Vida vidare på sin västerortsturne för att besöka allra käraste syster och hennes sambo i Grimsta. De har bjudit till kalas eftersom han fyller 30 imöro (= imorgon) som de uttalar det i Dalarna. Samma syster som friade och således kommer att bjuda till bröllop nästa sommar, vilket Vida som är en hopplös romantiker så klart har massa frågor om. Men just nu är det inte bröllopet som diskuteras allra mest utan snarare den kommande bebisen. Det blir första barnet i familjen, japp Vida ska bli moster. Någon på festen påpekar att syster och Vida inte är så lika.. de har hört det förut och förklaringen är enkel. De är hopgifta systrar men har kamperat i så många år så de är systrar i hjärtat ändå. Vida blir dock helt uppenbart förvånad då det framgår att lillasyster läser hennes blogg (genom att kommentera ett inlägg) vilket hon inte hade en aning om. Det är ju så mycket hon inte vet trots att hon är ett kontrollfreak många gånger samtidigt som hon andra gånger är hur laid back som helst...

Sista stoppet på turnen blev Abrahamsberg där hon träffade en av sina nyare själssystrar som hon känt i ca 4 år sedan de arbetade tillsammans under en period. Den här vännen kommer hon nog att ta med sig i resten av livet om Vida får bestämma. Trots att de inte känt varandra under någon längre period så läser de av varandra bra och har en djup vänskap. Det här är vännen som kan skicka ett sms där det står ett enda ord det vill säga kram och hon lyckas göra det just den dag när Vida som mest behöver det. Nu tar de en långpromenad in till stan diskuterandes stort och smått.

Målet för promenaden är att gå på Vidas favoritbiograf Saga och se filmen Mamma Mia. Filmen verkar vara bra om man lyssnar på Vidas skratt och vet ni om jag lyssnar noga så råkar Vida sjunga med tyst ibland när hon glömmer bort sig själv. Hur pinsamt som helst! Förstår ni vad jag får leva med?! Dessutom som om det inte vore nog med det så är det faktiskt en ABBA-låt från hennes allra första musik-kassettband (som hon fick i julklapp när hon var 6) som hon kan tralla på i ur och skur. Hon påstår att det inte alls är hennes favoritlåt men man kan ju undra. Eftersom jag inte ens skulle få för mig att sjunga på bloggen så får ni hålla tillgodo med ABBA's egen version...

Bloggpiraten- er reporter i verkligheten

Tillsammans är man mindre ensam....

...heter en helt fantastisk bok av Anna Gavalda men även denna hjärttavla har samma titel.

Den här tavlan hänger ovanför soffan i mitt vardagsrum och är ett pågående projekt eftersom hjärtan kan tillkomma. Vad den helt enkelt består av är hjärtan från mina vänner och familj. Det var en av mina fantastiska vänner som kom på idén att jag skulle kunna be dem göra eller köpa ett hjärta som sedan sattes samman till ett collage. Hjärtat kunde vara hur stort eller litet som helst, enkelt eller avancerat. Vissa har gjort fler hjärtan och även jag har bidragit med två hjärtan så det finns inga regler. Bilden gör den inte alls rättvisa men ni kanske förstår tanken.

Symboliskt så betyder den här tavlan mycket för mig eftersom jag på så vis påminns om mina vänner och familj, vår vänskap och all den kärlek jag bär med mig till de som finns i mitt liv. Inte alla mina vänner eller familjemedlemmar har bidragit men jag påminns även om dem när jag ser tavlan eftersom symboliken helt enkelt är "Tillsammans är man mindre ensam". Jag känner mig mycket lyckligt lottad som har hittat så fantastiska vänner (eller om de var de som hittade mig) och är oändligt tacksam för detta. Tack till alla er som förgyller mitt liv, det vore inte detsamma utan er.

Vart härnäst?

Japp.. intervjun avklarad och den gick bra men jobbet blev inte mitt fick jag veta senare under dagen per telefon. Självklart så blev jag besviken för jag ville verkligen ha det där jobbet men samtidigt så mår jag faktiskt bra för det visade sig att slutstriden om tjänsten stått mellan mig och någon som hade klart större erfarenhet vilket jag ser som en stor komplimang.

Nu kan jag berätta vad det var för tjänst jag blivit intervjuad för, jag har sökt en tidsbegränsad deltidstjänst på ett projekt som gruppcoach med en målgrupp som av olika anledningar står långt från arbetsmarknaden. Projektet verkade jättespännande och tjänsten hade breddat min kompetens och erfarenhet rejält.

Nåja, nu blev den inte min nya livsväg men jag var med till slutspurten och personen som fick tjänsten (det var oss det stog emellan) hade mycket mer erfarenhet inom dessa arbetsuppgifter. Hon var bland annat certifierad coach och hade arbetat med gruppcoachning och hade dessutom stor erfarenhet av att arbeta med den specifika målgruppen. Jag har inte coachat i grupp och har ju ännu inte coachkompetensen.

Så just nu känner jag att det är ganska coolt att det var vi två kvar efter 38 ansökningar varav 4 personer till intervju. De hade haft svårt att bestämma sig vilket jag verkligen tar som en komplimang eftersom valet borde vara lätt på pappret. Dessutom så bad hon om att behålla mina kontaktuppgifter för eventuella kommande tjänster och jag fick väldigt positiv feedback bla att hon verkligen tror att jag är lämplig för coachning och att hon såg mig som en mycket kompetent och trevlig person. Hon sa till och med att hon skulle kunna tänka sig vara min referens. Jag tror att hon var ärlig och inte bara sa det som plåster på såren för det är inte det intrycket jag fick av henne under intervjuerna.

Så just nu så känner jag att mitt självförtroende fått sig en boost trots att jag inte fick tjänsten, kan förstå att det låter märkligt men så är det faktiskt.

Ha en mysig fredagskväll, själv ska jag passa på att koppla av med lite "Mord i sinnet".

The adventure of lifes egna tidning..

Innan man började blogga så visste man inget om alla de sajter som finns där man bara kan leka och sedan lägga in på sin blogg.. som tex här där jag har fått min alldeles egna tidning med texten från min ursprungliga presentation.

Bloggpiraten rapporterar om vad som verkligen hänt på senaste tiden....

Japp.. nu är jag tillbaka, som jag sa så kommer jag att komma när Vida minst anar och jag själv har lust. Minns ni mig? Annars kan ni läsa detta inlägg.

Jag är tillbaka för att jag tycker att Vida glömmer bort att rapportera om vad som händer i hennes vardag.. jag trodde att det här var en dagbok på nätet men hon verkar mer fokusera på alla tankar om livet som snurrar i hennes huvud (typiskt nån i fiskens tecken).. så därför tänkte jag att jag skriver en rad om de två senaste veckorna där det har hänt massor med saker.. tur att jag finns och påminner henne på detta vis! Det är inte alla bloggar som har en egen bloggpirat!

Det första som hände var att hennes tidigare anställning löpte ut (eftersom hon sagt upp sig) och hon fick lov att besöka arbetsförmedlingen.. sånt tycker inte Vida om att göra men om man är ansluten till a-kassan så måste man det. Varför hon inte tycker om det? För att hon inte tror att det är genom dem hon kommer att få en ny tjänst.. och för att de tar upp att hon har en gammal utbildning till barnskötare (från gymnasiet) och att hon ska vara beredd på att ta även sådana jobb.. det är ju inte direkt därför hon läst vidare på Universitet och belånat sina studier. Om hon ville arbeta som barnskötare skulle hon kunna gjort det i 15 år och inte vara där hon är idag och för någon som vill följa sina drömmar så känns inte det som rätt väg.. Som tur så var jag med i väskan som moraliskt stöd.

Nåväl som uppvägning till besöket hos arbetsförmedlingen så hade hon en anställningsintervju på en tjänst som hon verkligen vill ha dagen därpå. Vilket hon såklart tyckte var kul men samtidigt kändes läskigt.. hon kan vara bra självkritisk ibland och överanalysera varför hon sa si eller så.. hon har blivit bättre genom åren men ibland trillar hon dit igen. Å så dåligt kan det inte ha gått för imorgon ska hon träffa dem igen för intervju nummer två vilket innebär att hon fortfarande är intressant för tjänsten ; )

Sen så har hon ju haft sin lillasyster på besök.. det är så skönt när hon kommer för oss alla. Hon är mycket lugnare och tar saker i sin egen takt... sen skrattas det ju en del. Som när hon berättar vad som hände med en av Vidas gamla planscher från hennes tonårsrum. När hon växte upp så var det ju trendigt med halvnakna karlar varvat med par i solnedgång som dekoration mellan solfjädrar och annat rysch. En av de där planscherna (som för länge sen var ur tiden och nedplockade) tog lillasyster yster (9 år yngre) och hängde upp på sin gymnasieskola som motvikt till lättklädda damer som killarna i klassen hängt upp. Det var en rejäl plansch som nog inte gick någon förbi. Detta är första gången Vida får höra det och hon skrattar så tårarna sprutar och så där galet högt som bara hon kan.

Andra händelser under veckan som hon glömt berätta.. hon passade på att dricka ett glas rosévin på Blå Porten på Djurgården med gamla kollegor, skratta mer än hon trott till filmen Sex and the city, utforska Riddarholmskyrkan med sin magiska vän, fikat på kulturfik, Cafe Mineur och mysiga Notholmen vid Tyresö slott (hon älskar att hänga på fik för att läsa, prata och bara vara) och ha en solig picknick i Naturreservatet Sandholmarna. Hon har fått en bok om Knutbymorden av en helt okänd person och hon drack öl på Oliver Twist för att fira sin väns nya jobb. Sen har hon lyssnat på alla dessa sommarpratare.. hon borde allvarligt söka för det där..

Sådärja.. nu börjar även den här bloggen likna en dagbok. Tur att någon i det här hushållet ser över sitt hus.

/Bloggpiraten

Vardagshumor!

Idag skrattade jag och min vän i massor när vi råkade springa på utställningen "Signspotting" (skyltar som fotats runt om i världen) i Kungsträdgården. Å när vi skrattar är det inte direkt diskret utan rakt ut och jättehögt. Min yngsta bror sa en gång när han var i tidiga tonåren med vördnad i rösten att jag skrattade som Bart Simpson. En komplimang från hans sida men kanske inte vad man vill höra som tjej.

Utställningen pågår mellan 5-20:e Juli och om ni är i närheten tycker jag ni ska gå förbi. För när man skrattar dansar själen! Det är till och med så viktigt att skratta så min kompis lille son övade i massor på det när han kom underfund med att han kunde.. så det är viktigt att skratta!

Många av skyltarna var så roliga att jag fotade dem och jag kommer att portionera ut dem på bloggen lite då och då så att ni som har samma humor som jag får er ett gott skratt...

Tacksamhet i vardagslivet...

En ritual som jag försöker varje dag (även om det inte alltid blir så) att minnas det jag är tacksam över och skriva ner det. Detta har jag gjort i några år nu och jag känner att mitt fokus har flyttats från att inte bara se det jag inte har eller det som inte är bra i mitt liv till att lägga märke till allt det jag har och uppskattar med livet och vardagen. Det gör att jag också lägger märke till alla de små saker i vardagen som jag tycker om som hur vinden susar i Svedmyraskogen eller hur skönt det är att komma hem.. och ibland är man bara tacksam över att den bedrövliga dagen är över och man kan krypa till kojs. Så till alla er som inte prövat rekommenderas detta varmt men det tar lite längre tid än en dag för att skifta fokus..

Bloggpiraten utnämner sig själv till reporter på bloggen...

Minns ni TV-piraterna? De som tog över SVTs sändningar på jullovet någongång under 80-talet och gjorde att Vida och hennes 70-talistvänner satt klistrade förväntansfullt framför rutan med sina 3D-glasögon i högsta hugg?

Jag minns dem inte men har hört talas om dem och gillar idén om att vara pirat och göra som jag själv vill när det passar mig. Jag har därför utmärkt mig själv till Bloggpirat på den här bloggen, dvs jag kommer att komma med inlägg och ta över bloggen när Vida minst anar. Anledningen är att jag tycker att det krävs en oberoende reporter som rapporterar ur ett annat perspektiv. Det är lite väl mycket dravvel ibland när hon skriver tycker jag.

Vem är då jag som kallar mig själv Bloggpirat? Jo, jag är en handgjord men dock inköpt mobilväska (i form av en kyckling med rosa outfit) som hängt med sedan 2001 eller något. Jodå, många har ifrågasatt mig och undrat vad det är som finns i handväskan och jag antar att Vidas något barnsliga smak och lekfullhet bekräftas väl genom att hon köpte mig.. sen vet jag också att det fanns en viss nostalgi i köpet men det kanske jag berättar mer om en annan gång.

På återseende!

/Bloggpiraten.

PS. Till er som inte minns kommer här ett litet sammanklippt reportage om TV-piraterna DS.

Syster yster på besök....

Under helgen har min allra käraste lillasyster varit på besök. Ett klart tecken att hon är på besök är att det dricks litervis med thé, att mitt hår är flätat (kan inte göra det själv men trivs så bra i det), att vi äter god vegansk mat och att jag blir inspirerad och många gånger tänker nya tankar efter att hon åkt. Hon är klok min syster och så kreativ.. sjalen på bilden har hon gjort till mig och kom med som en överraskning förra gången hon var här.

Så idag när regnet slår mot rutan (och precis som Malve så tycker jag om regn) så tänker jag på stort och smått medans jag fortsätter dricka thé. Just nu genomgår mitt liv en stor förändring och jag vet ju inte hur framtiden ska se ut.. ibland oroar det mig och ibland känner jag mig fullständigt trygg i att allt kommer att lösa sig till det bästa. Jag vet innerst inne att jag är på rätt väg men ibland tar duktighetskomplexet över och jag oroar mig för att det inte kommer att gå vägen.

Tur att jag då får mitt dagliga mail från Universum som idag låter så här:

Every so often, Vida, I like to take time off. You know, go to theme parks, ride roller coasters, and people watch. Sit on the beach, walk through the forest, and listen to my iPod. Just kick back, relax, and let everything run on autopilot... considering, it already does.

Haven't you noticed?

You're in good hands,
The Universe

Vilket fordon väljer du när du färdas genom livet?

Som kommentar till mitt förra inlägg (och den valda bilden) skriver min vän följande ord:

"du kan ju susa genom livet på en rosa vespa lilla du i stora världen".

Nu är det så att det är nog hon som vill ha den där rosa vespan och susa omkring på när hon inte filosoferar om smörgåstårtor och andra stora och små saker. Men jag spanade in en annan liten bil på väg hem en dag och den skulle nog jag vilja susa i genom livet om jag fick välja för det känns som om vi passar varandra. Den är liten, blå och antagligen alldeles oförutsägbar. Det passar mig! Om jag inte skulle ha denna bil som fordon så skulle jag nog resa i tåg.. det gillar jag ju också...

Vad skulle ni välja att susa omkring i?

Möten på livsresan.

Igår vaknade jag hemma hos min vän och hans fru efter att ha sovit över hos dem i deras mysiga hus i Segersjö (Tumba). Jag startade dagen med att kliva ut i solen med en kopp thé i handen och hade ett samtal med min vän om allt och inget innan jag testade att klättra i ett av deras träd. Att vi blev vänner kan ses som en slump. Han lade märke till mig på pendeln då jag läste en bok som han läst. Året var 2000 och jag var nyinflyttad till Ösmo och kände ingen men pendelsträckan är lång och på så vis gjord för samtal för att korta restiden. Våra första samtal handlade om böcker och läsning. Sen flyttade jag men en vänskap växte fram genom åren och vi fortsatte att ses även om det ofta varit väldigt sporadiskt. Vår vänskap tog mig bland annat till hans bröllop på Cypern då han gifte sig med sin helt fantastiska fru som också blivit min vän. Detta möte har lett till att vi sitter på hans kommande altan och pratar om livet. Det trodde nog varken han eller jag den där dagen på ett rangligt pendeltåg som skakade fram i sin färd mot centrala Stockholm.

Jag har tänkt en del på möten under den senaste veckan och vilken betydelse de har i livet. Det är inte alltid vid mötet i sig själv man inser det utan det kan ta år att inse det och ibland så känner man det direkt. Jag gillar filmen Slidin' doors som illustrerar hur ett möte kan ha effekt på livet beroende på om man hinner med tunnelbanan eller inte... både en skrämmande men även spännande tanke tycker jag. Men enligt mig så har vissa möten i mitt liv varit av sån oerhörd betydelse.

En anledning till att jag började fundera över möten är att jag haft en japansk vän till min mamma på besök under veckan. Att han ens sitter i mitt kök beror på att han för över 35 år sedan träffade min mammas bästa vän när han reste i norra Sverige och hon sa att han kunde bo hos min mamma när han besökte Gällivare. Önskar att jag kunde sett min mamma och min mormors min då en helt okänd japan plingar på dörren i Gällivare någon gång i början av 70-talet! Han blev sedan vän med hela min mammas kompiskrets och har varit till Sverige på besök flera gånger. Jag hade dock inte träffat honom sen jag var i tolvårsåldern men det var en självklarhet att han skulle få komma på besök då han passerade Stockholm. Ett intressant möte där vi förundrats över olikheter och likheter i våra kulturer men vi har även fått ta del av varandras syn på livet. Han har dessutom bjudit mina vänner på japansk mat vilket har varit väldigt uppskattat (speciellt eftersom jag inte är så förtjust i att laga mat och mina vänner därför inte är så bortskämda med middagar hos mig av denna enkla anledning).

Jag tänker även på alla de möten i klasser, arbetsplatser och på kurser som lett till vänner som man tar med sig vidare i livet efter att man avslutat sin utbildning eller anställningar. I bloggvärlden så är ett sådant exempel min vän Carroline som skriver om hur det är få vardagspusslet att gå ihop men även hur det är att leva med sonen Calle som har fått en extra kärlekskromosom.

Men jag tänker även på de möten som skett under mina resor och som gjort att jag besökt nyfunna vänner i Holland, Tyskland, New York och på den lilla karibiska ön Curacao. Det var inte vad den lilla blyga, osäkra tjejen med dåligt självförtroende i 20-årsåldern trodde om sin framtid då hon packade sin vinröda Haglöfsryggsäck i Januari 1994 för att åka utanför Norden för första gången.. men möten kan förändra så mycket.

Igår hade jag ytterligare ett sådant möte som jag bär med mig. På väg hem från min vän så stoppas jag på Söder av en Rädda Barnen medarbetare som vill informera mig om trafficking och sexuella övergrepp mot barn. Plötsligt befinner vi oss i en intressant diskussion om lagstiftning, levnadsvillkor, utbildning, arbete och framtid. Efter att jag gått med på att stödja projektet (något som jag redan funderat på tidigare) så berättar han något personligt. Att han själv vid 13 års ålder räddades från Afghanistan tillsammans med sin övriga familj av just Rädda Barnen och att det är därför han arbetar där eftersom han vet av egen erfarenhet att de gör en skillnad. Det ger en perspektiv på min skyddade uppväxt men även att han verkligen gjort allt för att ta den här chansen då han nu läser till jurist. Det här mötet kanske varade 15 minuter men jag tror att delar av diskussionen kommer jag att bära med mig trots att det är troligt att vi kanske aldrig mer ses.

Man kan ju inte skriva om möten utan att beröra den nya mötesplatsen nätet. Här träffade jag min nuvarande kärlek (det gäller att vara öppen) men jag har även via bloggarnas värld fått fantastisk inblick i hur vindens melodi låter, vad maria tycker är värt att skriva en betraktelse om och hur malve har det mitt i livet. Tack för det! För det är ju genom varandra man lär och genom möten och nya erfarenheter man växer och utvecklas.

Så var öppen när du möter någon som verkar intressant,likasinnad, trevlig, snäll, rolig, spännande eller annorlunda. Du vet aldrig vart det kan leda.

Bloggkoll gör det enkelt!

Måste bara tipsa er som ännu inte hittat sajten bloggkoll (www.bloggkoll.com) men som tycker om att läsa bloggar. Den är så smidig. Där lägger man enkelt upp vilka bloggar man vill följa och när man sedan loggar in ser man vilka som uppdaterats sen sist. För jag har flera bloggar som jag följer och då tar det tid om man ska dubbelkolla alla när det gäller vilka som har nya inlägg. Man kan självklart även hitta nya bloggar där om det är det man letar efter..

Lars Winnerbäck- vilken sommarpratare!

Igår så lyssnade jag på några sommarprogram på webben som jag missat när de gick (tror att ni kanske börjar förstå att jag menade allvar när jag sa att jag var besatt) och kan inte låta bli att skriva ett inlägg enbart om Lars Winnerbäcks program. Helt öppet, sårbart och modigt berättar han om sin osäkerhet i vardagen och som människa. En osäkerhet jag tror många av oss känner igen oss i men som vi sällan pratar om. Mycket modigt Lars!

Jag tillhör faktiskt inte dem som lyssnat jättemycket på Winnerbäck men jag har en skiva och bland dem finns det en sång "Att fånga en fjäril" som är helt fantastisk! Den går också rakt in i hjärtat hos mig.

Funderingar i skymningen...

... vid dagens slut.

Just nu är det så många tankar som snurrar de mesta handlar om vart jag kommer att hamna i framtiden och om mina drömmer kommer att slå in. Ibland känns det som om man kommit långt på livsstigen när det gäller mognad och erfarenheter men så snubblar man på en sten och får skrubbsår på knäna. Men det är ju bara att resa sig igen och gå vidare. Jag antar att det är en del av att vara människa, man tvivlar ibland och oroar sig.. Jag försöker påminna mig om ett tryck jag såg på en t-shirt i Singapore : To worry is to misuse the imagination. Klokt tänkt!

Bortsett från en intensiv start på dagen (med en busstrejk som fick ändra färdrutten) och en härlig långpromenad först längs med Årstaviken och sedan från Gullmarsplan och hem så har dagen varit lugn. Jag har funderat, vilat, badat och läst om livets magi (verkligen bra bok) men även stundtals varit väldigt självkritisk. Varför gör man så mot sig själv? Tänker massa trista tankar och känner sig osäker.. nåja, det är bara att plåstra om knäna, tänka nya tankar och resa sig och gå vidare.. jag kanske behövde påminnas om att jag inte alltid kommit så långt som jag tror (även om jag är så mycket långt längre än vad jag varit). Har uppenbart en del arbete kvar i vissa situationer. Märker även att jag fortfarande behöver återhämtning och vila trots att jag haft semester och nu även är officiellt arbetssökande sedan igår. Det är tröttsamt att göra förändringar även om de är i rätt riktning.

Men jag har inte bara suttit med den mentala offerkoftan uppdragen till öronen utan jag har också boostat mig med nya tankar och lyssnat på andras livserfarenheter via fantastiska Sommar i P1. Först lyssnade jag på dagens sommarpratare Amelia Adamo men även på Maj-Briht Bergström-Walan och Björn Ranelid. Vad jag beundrar deras mod när de berättar om saker som smärtat mycket i det förflutna men även om vad de tycker är viktigt i livet. Inspirerande och motiverande. Vad vore sommaren utan sommarpratarna?

Imorgon ska jag starta dagen med en meditation, positiva tankar och visualisera det jag vill ska hända. Eller som vi säger i vår familj innan vi går till sängs (och som jag absolut inte skulle säga när jag blev vuxen, men ack så fel jag hade): Nåja, det är en dag imorgon också.

Ny dag, nya tankar och nya äventyr. Kanske roliga äventyr, kanske inte men i alla fall äventyr.

Sov så gott!