Sommar i Oktober..

.. kommer till mig i form av nedladdade sommarprogram som jag kan lyssna på igen (för jag har redan lyssnat på alla från sommaren och åren innan eftersom jag bara älskar det programmet). Alldeles gratis och lagligt laddar du ner programmen från 2005 och framåt från deras hemsida. Jag har hört alla och lyssnar gärna igen. Jag minns vissa stunder när jag lyssnat som på den varma midsommardagen då vi alla samlades utomhus i Roslagens famn för att lyssna på premiärprogrammet av Fredrik Lindström eller när jag och mormor förra året satt på verandan i Gammelstad och lyssnade på folkets sommarpratare eller i år då jag och mamma sitter på varsin sida av köksbordet och lyssnar på slutet av Pia Johanssons program. Listan kan göras lång.

Men nu är det oktober och jag sitter och lyssnar på Björn Ranelids program på väg hem från jobbet. Regnet slår mot rutan på tunnelbanan och jag är trött. Ungefär 17 minuter in i det nedladdade programmet kommer orden som får mig att sluta andas och som går rakt in i mitt hjärta. Här är delar av den texten:

Varje människa existerar endast i ett enda exemplar
och när hon är borta kan hon inte ersättas av någon annan.
Vi simmar från stranden JAG till stranden DU i havet VI.
Kärlek är den enda atombomb som kan utplåna kärlek och ondska i världen.
Vi går långt för att upptäcka ett mirakel och glömmer bort att det finns inom oss.

När ett barn föds darrar alla kompassnålar på jorden.
Då borde alla krig tystna,
hur långt ut i rymden når det nyfödda barnets skrik?
Nu slår ditt hjärta och nu porlar mitt blod.
Barnet har redan i sitt första andetag gjort sig förtjänt av sin plats i världen
och den kan inte bli större genom pengar, ära och berömmelse.
Ingen människas värde kan bestämmas av ekonomer, politiker eller furstar.
...
Ingen nobelpristagare i fysik, kemi eller medicin
kan förklara kärleken, sinnligheten, lusten, glädjen och skrattet.
Varje tår från en människas öga är ett löfte om framtiden.
När våra kroppar är för små så gråter och skrattar vi
ty vi kan inte härbärgera glädjen och sorgen.
Min mamma och pappa är döda
men närsomhelst slår dom ut som en blomma i mitt öga.
...
Kärleken väger ingenting och likväl är den mäktigare än allting annat i världen
Ingen kan förklara och mäta kärleken men alla kan känna igen den i ett ansikte.

(Ur Björn Ranelids sommarprogram 2008)

Bloggpiraten rapporterar från veckans blogg..

..jo, det är sant! The adventure of life vann omröstningen till veckans blogg och Vida är så glad så glad.

Men nog om henne nu för nu är det jag som bestämmer vad som ska skrivas! Äntligen som Gert Fylking skulle ha uttryckt det.

För jag har ju numera ett ansvar att även rapportera vad den nytillkomna familjemedlemmen Sahara har varit ut på för äventyr tillsammans med mig.

Vi bestämde oss nämligen för att hänga med på Vampyrfilm.. jamen hallå det är klart att ett monster som Sahara måste få lite underhållning också.

Vårt lilla äventyr innebar först att vi fick vara med på det nya jobbet.. det var helt ok men lite mindre action än det gamla där det verkligen kunde hända grejjer. Men det märks att Vida trivs för hon är glad på rösten och hon gillar verkligen kollegan hon delar rum med (och dricker latte på Mio med).

Sen fick Sahara även åka på skärmflygarens pakethållare utan hjälm. Undra vad monsterombudsmannen skulle säga om det? Vida kanske blir av med vårdnaden om dom får reda på det.

Filmen då undrar ni? Ja, Vida gillade den men så tyckte hon om boken också.. jag tyckte att det var för lite pirater i den och Sahara tyckte att den var superbra men hade gärna sett än ännu läskigare film för det här var som bananer i pyamas för ett litet monster. Men även små monster behöver barnprogram så till Saharas ära visar jag denna film.

/Bloggpiraten- er reporter i höstmörkret

Över en latte och en latte macciato..

.. virvlar samtalet i en soffa från Mio.

Jag och en härlig tjej som jag nyss lärt känna har slagit oss ner för en fika i en soffa på det nyöppnade Miovaruhuset mitt i stan. Att samtala om livets små och stora ämnen är något som jag aldrig tröttnar på. Att intensivt lyssna på någon annans livserfarenheter och tankar lär mig saker och gör mig inspirerad och i många fall även imponerad. Mina egna är jag ju alltför välbekant med och om jag inte hade möten i livet skulle jag inte växa som människa vilket jag finner nödvändigt.

Vänskap, livsval, begränsande föreställningar och att lämna platsen man växt upp på är några av de ämnen som avhandlas. Några av dem börjar slå ro som ett litet frö som nog mynnar ut i nya blogginlägg. Samtalet fortsätter på en stadspromenad och mina tankar löper vidare då jag lyssnar på sommarpratarna i min mp3 på väg hem.

Andras tankar och livsvägar slingrar sig kring mig i höstnatten under stjärnorna och jag är så oerhört tacksam för att jag är just här och just nu i mitt liv och på väg mot nya äventyr.

Tärningen är kastad..

.. och spelet kan börja. Platsen är Rålambshovsparken och senare ett fik i närheten av Fridhemsplan där spelet fortsätter. Mina vänner är kreativa, slagfärdiga och varma i hjärtat men med unika personligheter. Det är sommar och gräset är grönt och nätterna ljusa.

Idag möts vi igen. Först i en källare där orientaliska rytmer nyss smekt väggarna och min dansande vän lärt ut sina färdigheter. Färden går sedan går färden vidare till ett café där samtalet virvlar likt ett löv i höstvinden. En vän som ännu inte bor i vår stad är med och det är en trevlig överraskning. Jag tycker om de här människorna helt enkelt även om vi inte ses så ofta.

Vidare går färden ut till en förortskyrka där min sjungande magiska vän tillsammans med sin kör väcker Duke Ellingtons toner till liv. Har sagt det förut och jag säger det igen. Mina vänner gör mig rik. Rik på insikter, erfarenheter, kreativitet, kunskaper, nya tankar och upplevelser. Det är jag oändligt tacksam för.

Stort tack till Enbart..

..för det var tydligen han som låg bakom nomineringen till veckans blogg.

Överraskad och glad blev jag av det. Tror utröstningen går ut idag så om ni vill att jag ska bli veckans blogg måste ni gå in och rösta på mig.

Enbart tack!

Schack matt?

Jag är en obotlig fatalist säger min vän samtidigt som hon drar ut ytterligare en slinga ur slinghättan. Det är början på ett intressant samtal om hur man tacklar saker och vad man tror om livet. Jag minns inte att just hon och jag har diskuterat detta ämne tidigare så jag ber henne förtydliga hur hon tänker... det intresserar mig och för egen del har jag funderat mycket på det.

Vissa saker tror jag inte att jag kunnat lärt mig på något annat sätt även om det inte alltid varit roligt under tiden. Men man kan lära sig något av de flesta situationer och välja att se det som en erfarenhet som man kan använda sig av.

Det var ett medvetet val att skriva VÄLJA för jag anser att vi väljer hela tiden. Även att välja att inte göra något är också ett val. Genom att inte förändra sig till exempel så VÄLJER man att stanna där man är. Alla ser det inte så men jag gör det och jag har haft förmånen att se när människor väljer att förändra sina liv totalt. Förändring är inte alltid till det bättre men att göra aktiva val tror jag är det. Vill jag bo här? Vill jag arbeta inom det här yrket? Medvetenhet med andra ord (ämnet som jag valde att gästblogga i när jag fick chansen hos Enbart).

Jag har inga enkla svar på frågan om ödet men vissa saker som hänt i mitt och andras liv känns ödesbestämda. Kanske är det så att man har olika livsvägar man kan välja mellan men det finns vissa broar som är de enda som man kan ta för att komma över till andra sidan där livsvägarna fortsätter. Mina funderingar fortsätter, som sagt har jag inget fullständigt svar på vad jag exakt tror ännu... det kommer väl. Men jag tror att vi har ett högre syfte med våra liv och uppgifter som vi är ämnade att ta itu med..

Hur tänker ni som läser? Tror ni på ödet? Vad väljer ni i erat liv?

Låt den rätte komma in..

... har filmpremiär idag och jag ska gå med skärmflygaren. Jag var med i en utlottning där det fanns gott om biljetter i potten så två av dem blev mina.

För er som inte hört talas om varken filmen eller boken den är baserad på kan jag säga att det handlar om vampyräventyr i Västerort. Blackeberg har fått ett helt nytt ansikte sen jag läste boken. Vi hade den som bokcirkelbok och vissa klarade inte av att avsluta boken för de tyckte den var så läskig. Jag tyckte jättemycket om den.

Hörde ni förresten John Ajvide Lindqvists sommarprogram för några år sedan? Underbart program, vem kunde tro att han lyssnar på "Min julskinka har rymt" av Werner och Werner när han skriver texter? Motsägelsefullhet och det oväntade har i sådana fall en stor plats i mitt hjärta. Även regissören Thomas Alfredssons sommarprogram är värt att lyssna på. Det kanske är dags nu att ladda ner lite sommarprogram när mörkret kryper tätare kring knutarna.

Så in i biomörkret ikväll för att möta vampyrer och förhoppningsvis en bra film. Den har ju lite att leva upp till efter boken. Filmkväll med popcorn i höstmörker är en perfekt start på helgen tycker jag.

Vardagsglädje...

..sprider sig i mig när någon berättar för mig att jag hos Rödebäck är nominerad till veckans blogg tillsammans med fyra andra bloggar. Så om ni vill att jag ska bli veckans blogg gå gärna in och rösta.Vet inte hur det gick till men jag är mycket tacksam.

Igår spred sig även vardagsglädje då jag i morgonrusningen slår upp Metro och på en helsideannons blickar min vackra Gudmorsdotter upp på mig, som en samisk gudinna. Hon är inte bara vacker på utsidan utan hon har stor visdom och lyser upp världen som en glimmande stjärna. Anledningen? Jo att Jokkmokk invaderar Huddinge till helgen. Om jag kommer dit står Jokkmokkskorv och torkat renkött på listan, mitt norrländska arv gör sig påmint och det kurrar redan i magen. Lappland i mitt hjärta, alltid.

Gårdagskvällen tillbringar jag först med min underbara mentorcoach som tillför värme, insikter och tilltro till min egen förmåga. Sedan myser jag med världens finaste skärmflygare som lagar wok till mig. Det är en lyckad kväll.

Har ni tänkt på vilken skatt ett alldeles vanligt skratt kan vara och även den känsla som sprider sig i kroppen när vi skrattar. Jag tänker även på de människor som lockar oss till skratt med sin humor, sitt sätt att berätta en historia, sin slagfärdighet eller vad det nu är som gör att skrattet bubblar över. På sitt sätt är de en gåva till mänskligheten eftersom de sprider glädje och lyckokänslor till de som kommer i deras väg. Deras glitter är som skrattpulver som sprids över vår vida värld.

Själv skrattar jag för mig själv när jag minns den underbara utställningen Signspotting som jag besökte i sommar. Ett skratt i vardagen förgyller, förlänger och fördjupar livet tror jag.

Ännu blommar det....

..i höstens trädgård. Skönheten finns både om man sänker och lyfter blicken. Skönheten bor även inom oss om vi bara vågar se den och slutar leta i de mörka skrymslena efter det vi inte kan eller inte har. Vi har så oerhört mycket mer än vi ser precis som vi inte kan se alla stjärnor samtidigt på en stor vacker stjärnhimmel som glimmar i höstnatten.

Livet finns här och nu. Lev livet levande och minns de som lämnat oss. Så länge minnet och kärleken finns så lever de vidare även om de inte finns ibland oss. Kärleken överlever döden. Sorgen måste också få plats, den är naturlig men samtidigt sörjer vi för att någon har gett oss glädje.

Jag tar ett djupt andetag och är så oerhört tacksam för alla de jag har omkring mig men även de som jag haft omkring mig. Ni som fattas mig bär jag med mig och vårdar ömt i minnet. Ni lever fortfarande där.

Överraskad och glad...

..blir jag när jag hittar ett av mina inlägg under rubriken livsbejakande i en annan blogg.

Tack snälla Svante! Visste redan att det lönade sig att vara modig även om jag kanske inte förväntat mig just det här.

Livets bräcklighet..

.. gör mig ledsen när jag på kort tid drabbas av dåliga nyheter.

Den ena inte bland oss längre och den andra inte så länge till. Min vän som är rädd och ledsen över att hon snart troligen förlorar en förälder finns med mig i tanken hela tiden nu. Vi har känt varandra sedan vi båda var små och just nu så önskar jag att vi bodde nära så att jag kunde lyssna eller bara ge en kram. Men jag har sagt till henne att jag finns här och hon har sagt att hon vet det. Mer kan jag inte göra just nu.

Det här året så har jag redan två i min nära omgivning som förlorat en förälder alldeles för tidigt och oväntat. En av dessa sa att det är verkligen viktigt att inte ta livet för givet och verkligen leva som man vill och inte låta livet stå på vänt. Det ligger mycket i det.

En annan vän ska snart börja återrekonstruktionen av sitt bröst som hon tog bort när bröstcancern upptäcktes för några år sedan. Sedan dess har hon gjort en resa med operationer, en dödsdom (som visade sig vara fel) och en rädsla att det kanske kommer tillbaka. Vi har inte hörts på ett tag och nu när vi hörs och vi pratar om den kommande operationen så undrar jag om jag kan göra något för henne. Jag trodde hon skulle be om något praktiskt men hon svarar.. du får gärna peppa mig. Det gör jag gärna.

Det är ju det enda vi kan i vissa lägen. Finnas där. Det är värt så mycket och kostar oss så lite.

Höstliv

En höstpromenad med en latte macciato i ena handen och skärmflygaren i den andra.

Löv som prasslar och vatten som skimrar. Hus på vatten i Pampas Marina och träd som lutar sig över vattnet för att dricka. I ett av träden hittade jag en plats bara för mig där en trädklättrare som jag hade kunnat suttit i timmar. Men fika på Kungsholmen med skärmflygarens vän lockade mig ner. Vem kan motstå en fika? Cafét var inklätt i brunt och blått precis som jag och samtalet löpte in på resor vi gjort och vill göra.

Snart ska jag resa in i fantasins värld genom att se den fantastiska "Sagan om de två tornen". Sagor och äventyr trollbinder mig och gör livet ännu mera magiskt än det redan är.

En lugn lördag..

..ser jag framför mig idag.

Snart ska jag gå ut i det sköna höstvädret för att ta en promenad med skärmflygaren, det ska bli så skönt att ses efter denna intensiva vecka. Stockholm är så vackert att promenera i en dag som denna. Sen får vi se vad som händer, kanske vi kollar på film eller bara gör något annat mysigt.

Coachkursen är verkligen fantastisk men intensiv så man blir ganska trött efteråt och det är det skönt med en slapparhelg. Det händer så mycket med mig utvecklingsmässigt och på kursen så har jag fått så mycket positiv feedback så jag behöver landa i det.

Just nu så har jag satt på min DVD med Bad Religons livekonsert och spelar så rutorna skallrar. Det händer inte så ofta och det roliga är att när det händer med Bad Religion (som spelar melodiös punk) så tror jag att det är många av grannarna som inte förstår att det är lilla jag som spelar. Jag har kanske inte den stereotypa imagen av någon som lyssnar på punk men ack vad folk bedrar sig. Med över tio av deras skivor och flera konserter i bagaget så är de några av mina absoluta favoriter. På konserterna brukar folk titta på mig som om jag kanske kommit fel men när de börjar spela och jag och min lillebror sätter igång att sjunga med och röja loss så är det ganska kul att se deras miner. Vardagshumor. Jag gillar att överraska.

Sen är jag faktiskt en allätare som gärna lyssnar på allt från klassisk musik, folkmusik och hela vägen till punk. Jag är uppvuxen i en familj där musik är en naturlig del av livet. Min morfar är gammal jazzmusiker, min mammas man har spelat i bluesband, min mamma sjunger i kör och spelar gitarr och min yngsta lillebror pluggar på en rockhögskola och jag ryser när han spelar för han är så fantastiskt musikalisk.

Musik är så oerhört viktigt för mig. Man kan spela musik som passar den känsla man är i eller så kan man komma i ett känslotillstånd eller minnas av att spela en viss typ av musik... och just nu är det Bad Religion jag behöver för det gör mig glad, energisk och gör att jag känner att jag lever.

Utmanande...

..är coachkursen på många vis.

Igår hade vi för min egen del den mest utmanande övningen hittills. Vi har nog alla olika situationer som ligger långt utanför vår comfortzone och för min del så adderades flera saker ihop igår. Jag tycker inte om att stå i centrum, har uttalad scenskräck (och i det här fallet behövs inte en scen utan det räcker med att stå framför en grupp och ha allas blickar på sig) och jag tycker att det är svårt att ta emot personliga komplimanger eller positiva omdömen av personer som inte är mina närmaste eller känner mig på ett privat plan.

Allt detta samlades i en enda övning och jag kan inte säga att jag kände mig bekväm över huvudtaget. Det var jättetufft. Om någon bett mig att välja mellan denna övning och att stå på isen vid seriepremiär i Ejendals arena när Leksand spelar för att sjunga Köppäbävisan (Kopparbergsvisan tror jag den kallas på rikssvenska)och steppa samtidigt så vet i sjutton om jag inte gjort det sistnämnda. Men jag gjorde det. Jag utmanade alla mina rädslor på en gång.

Men om jag hade fått bestämma ur min egen egoistiska synvinkel så hade inte just denna övning fått avsluta dagen även om tanken nog var att den skulle lämna oss med en bra känsla men för mig så var det svårt att vända efter den känslostorm som åkt bergodalbana genom min kropp. Som tur är så hade jag en coachning inplanerad efter kursen så jag fick bara släppa det och kliva rakt in i den sessionen vilket var superspännande. Annars hade jag nog ältat det.. fast jag ältar ju lite nu som ni hör.

I övrigt så anser jag att den här kursen är det mest utvecklande jag gjort på så oerhört länge. Jag är så himla nöjd och deltagarna och ledarna är så underbara. Jag känner mig tryggare och tryggare i coachrollen och det coachande samtalet och känner att jag utvecklas i rätt riktning. Så nu är det spännande att se vad den här dagen innehåller... men den fega delen av mig håller tummarna för att den inte innehåller något av samma kaliber.

Likt buddhas halsband

.. med sina 108 pärlor så följer det ena på det andra. 108 ska vara ett mycket lyckobringande tal och mitt halsband gör mig lycklig av flera orsaker.

Först och främst att det är en gåva från min tyska vän Katrin som köpt det till mig på en liten amulettmarknad i Bangkok (som jag och en vän senare letade reda på för att inhandla egna amuletter, men ett liknande halsband fann jag inte). På varje pärla är ett tecken inbränt så det känns extra kraftfullt. Min vän Katrin och hennes dåvarande pojkvän lärde jag känna i Laos då vi hyrde bungalows brevid varandra på Don Det.

Vi möttes senare upp i Bangkok och firade därefter en alldeles annorlunda jul i Kanchanaburi i Thailand. Den gången fick jag hennes pyttelilla lycko-Ganesha i julklapp som jag har burit med mig sen dess. Hon hade själv köpt den flera år tidigare och haft den med på massor av resor som en lyckobringare. Det är bland de finaste julklappar jag fått, i pengar inte värd så mycket men i hjärtat värt allt. Hon fick min kortlek med de gamla Nordiska gudarna på (med förklaring på svenska) och kunde knappt ta emot den. Dagen hade vi tillbringat badandes i flera vattenfall i olika nivåer. En annorlunda jul för en julälskare som alltid drömmer om de gnistrande jularna i Gällivare.

Flera år senare hälsade jag på Katrin i Leipzig och fick detta vackra halsband som hon köpt med mig i åtanke. Ibland bär jag det som halsband men på senare tid har jag börjat använda det när jag affirmerar. Att ibland affirmera samma sak 108 gånger i rad ger garanterat en effekt och får mig att känna mig rofylld och upplyft.

På Buddhas necklace sitter en 109:e pärla så att man vet när det är dags att ta paus i mediterandet (och i mitt fall affirmerandet). Till er som känner att ni behöver en liten paus i stillhet så rekommenderar jag ett besök hos m/s vågspel. Det här är faktiskt den blogg jag följt längst och nu när underbara Skeppsfrun börjat blogga igen så kan jag inte mer än rekommendera er att besöka denna underbara blogg.

Ta vara på de möten ni har längs livets stig, man vet aldrig vart de leder. Ni är alla pärlor i mitt blogghalsband och högst uppskattade för det som gör just er unika.

Vaknade tidigt...

..kanske för att det är så roligt att gå till jobbet eller kanske för att jag har en förkylning på gång.

Det har varit en intensiv men spännande vecka såhär långt. Min bokcirkel förgyllde måndagen bland lampor och kitsch på en indisk restaurang på Söder. Igår coachade jag och det är ju bara underbart. Jag fullkomligt älskar det. Som tur är har jag coachkurs torsdag och fredag så jag kommer att få massa coachning i alla dess former.

Men nu är det dags att gå till jobbet och sätta igång. Tur att det finns flextid när man vaknar tidigt (vilket inte är så vanligt för en sjusovare).

Måste bara visa en bild från Svedmyraskogen som öppnar sig bara några hundra meter från min port. Underbar att ha tillgänglig för en tjej som är uppvuxen på landet.. nu är den klädd i höstens färger men på vårarna doftar den av liljekonvaljer. Alltid lika vacker.

Önskar er alla en mysig onsdag!

Söndagspromenad..

.. i höstlik Svedmyraskog som doftar av höst, prasslar av löv och bjuder på höstlika vyer. Kringelkrokiga stigar passerar stammar, stenar och gula löv virvlar i den klara luften.

Min lista är nästan avklarad men framförallt så känner jag att min ensamtid gett resultat på hur jag ser på saker och ting. Att det ska vara så klurigt och enkelt på samma gång. Men det är väl så livet är.

Det är så mycket som har hänt det här året, ibland hänger jag inte riktigt med samtidigt som det kan kittla i magen likt en bergodalbanetur. Det där pirret får mig att inse att det är precis rätt det som händer även om jag kanske inte kan se alla lösningar ännu. Samtidigt sprider sig ett lugn och jag vet att jag är precis där jag ska vara. Tack till er alla som läser för att ni följer med på färden.

En social eremit

..brukar jag själv beskriva mig som. Likväl som jag verkligen älskar att umgås med de jag tycker om så har jag ett stort ensambehov som behöver tillgodoses. Jag behöver tid med mig själv helt enkelt.

Idag tänker jag ta det. Behöver det efter en spännande vecka på en ny arbetsplats och kvällar fyllda med vänner och pojkvän. Avslutade en härlig vecka igår med att gå på en vietnamesisk restaurang som Chissra tipsat om tillsammans med min magiska vän. Det var lyckat. God mat och minnen från när jag reste i Vietnam kom på besök. Sedan tog vi ett glas vin i lugn ro på en trevlig bar och bara pratade.

Men idag tänkte jag inte alls umgås med någon, kanske inte ens tar mig utanför lägenheten utan går omkring hemma med mina flanellpyamasbyxor och myströja. Det ska bli så härligt.

Men det blir inte bara slappa som gäller för jag har en lista. Skillnaden är dock att jag har hela dagen på mig och jag kan göra det när jag känner för det. Det finns massor att göra på min lilla lista. Jag ska städa, skriva brev, läsa coachlitteratur, reflektera över veckan, maila och söka lite intressanta tjänster. Men även saker för mitt eget välmående som meditation, fotbad, tända aromaterapilampan och massor av ljus till kvällen. Det kommer att bli en skön dag och om jag blir trött så kan jag lägga mig och sova mitt på dagen.

Mitt ensamhetsbehov är grundläggande och om jag någon gång skaffar barn så måste jag hitta en balans i det och få utrymme för det någonstans för jag behöver vara ifred ibland. Där är vi människor så olika och jag tror inte något är rätt eller fel bara man själv är medveten om hur man vill ha det. Jag blir till exempel inte rolig att umgås med om jag inte får tid för mig själv (och mat i magen).

Nu ska den sociala eremiten gå och koka ännu en kopp the och sedan klappa lite på katterna och Sahara innan hon tar sig an dagen. Tänk vilken skatt en alldeles vanlig dag kan vara. Vissa dagar mer än andra.

Med ett myggbett på kinden...

i Oktober så biter sig sista andetaget av sommaren fast och påminner mig om att ibland händer oväntade saker.

Om man bortser från myggbettet som ser lite malplacerat ut så har dagen varit härlig. En tidigare kollega kom och lunchade med mig. En vän jag hittat tack vare att vi hamnade på samma arbetsplats och som verkligen är en pärla. Lyxigt med lunch tillsammans. Vardagslyx.

Efter jobbet så träffade jag ytterligare en tidigare kollega som jag verkligen tycker om och som med sin omtanke gör världen till en härligare plats att leva på för de runt henne. Bussturen gick till en sagoplats strax utanför Stockholm där solen alltid skiner enligt min vän K. Jag tror att den skiner för henne för att hon har solen boende i sitt hjärta och personlighet. Där bjöds vi på hemmagjord pizza och härligt sällskap. K har nämligen världens snällaste sambo med ett hjärta av guld och en underbar liten son med stjärnögon som glittrar som havet.

Mina vänner gör mig rik på riktigt oavsett saldo på banken och ekonomiska kriser i världen. De berikar mitt liv och finns alltid där. På så vis känner jag mig aldrig fattig. Vi är alla rika inom något område. Det gäller bara att upptäcka det.

Välkommen hem till Sverige...

.. världens underbaraste mamma. Hoppas Barcelona har behandlat dig väl och att du som jag fått njuta av att betrakta denna vackra dörr i ett magiskt hus.

De senaste dagarna har varit intensiva men roliga. Jag lär mig massa nya saker vilket gör mig trött men lycklig. Jag tycker om att utvecklas och lära mig något nytt. Det känns helt enkelt härligt. Vi är två som är anställda att göra samma sak och hon är verkligen jättetrevlig. Det känns kul också.

Så just nu är det mycket roligt. Men roligast är fortfarande att världens finaste Alma valt att komma till oss. Men nu är jag trött så jag tänkte lägga mig i badet för att sedan krypa till kojs och drömma drömmar om nya äventyr. Livets äventyr är det häftigaste av allt. The adventure of life.

Mottagande...

.. är så viktigt i så många situationer. Det gör en skillnad.

Idag blev jag väl mottagen på min nya arbetsplats där jag ska vara de närmsta veckorna vilket jag verkligen är tacksam över. Det säger verkligen något om arbetsplatsen. Så efter första dagen känns det bra trots att jag nu är ett blåbär med noll koll på flera områden (minns någon reklamfilmen om killen som är ny på jobbet och känner sig som ett blåbär? Jag gillar verkligen den).

Det är bra träning för kontroll-Vida som på sin sista anställning ansågs vara rutinerad och erfaren när hon valde att söka nya äventyr. Men nu är lilla blåbärs-Vida är ute på nya spännande äventyr.

Äventyr gör dock att man blir trött så jag ska nu krypa till kojs men först vill jag tipsa om att gå in och läsa Carrolines blogg som den här månaden är med i en utmaning som kallas get it down 31 for 21 vilket innebär att hon varje dag den här månaden uppmärksammar Downs syndrom. Carrroline har nämligen världens underbaraste Calle i sin familj som har den där extra glädjekromosomen. Han är världens underbaraste. Carrroline och jag lärde känna varandra när vi var kollegor och det är en av de varmaste personer jag känner. Hon har ett hjärta som rymmer så oerhört mycket kärlek och värme som hon sprider till alla de hon har i sin närhet. Det kommer ni också att märka om ni går in och läser hennes blogg. Där finns mycket att lära.

Nu ska jag krypa till kojs i blåbärsskogen för det är där blåbär håller till om natten...

Enbart bloggkraft

Enbart Bloggkraft!
Enbart Bloggkraft är det vi ser i bloggvärlden. En kraft som kan leda till förändring. Jag tänker här samla exempel på hur vi i bloggvärlden kan göra skillnad. Samtidigt passar bloggen Enbart på att utmana dig. Se till att sprid Bloggkraften till minst två andra bloggare. Be dem att publicera detta inlägg och att samtidigt ge bidrag till minst en av insamlingarna. Har du inte fått utmaningen känn dig fri att bli utmanad och kopiera hela texten. Hämta senast uppdaterade version som du finner i Bloggkraft på http://enbart.blogg.se.

Bloggkraft är när över tusen personer på några veckor skänker pengar till Barncancerfonden mot "Den jävla idioten". Detta till följd av att vi blir berörda och vill hjälpa till. Vi blir berörda av andra människors öde, inte minst av Maddes mammas sista ord till sin dotter. Utmaningen är att samla ihop 100.000 kr.

Tobias Ekholm föddes den 31 januari 1999, han blev knappt åtta år gammal. Han tog vara på sin tid här på jorden och hann göra mycket på sin korta tid här. Det var som om han visste att tiden var knapp. Han var helt sorglös som person. Det kunde hända att han skrek av smärta den ena minuten, bara för att nästa stund, när medicinerna börjat verka säga: -"Bär mig till grannarna, jag vill plinga på och höra om killarna vill leka". Ni kan skänka till:

Stiftelsen Tobias Ekholms glädjespridarfond Bg: 5279-4336 eller ge till barncancerfonden.

Nalles Resa - ett äventyr genom Sverige. Följ nallarnas resa hem till svårt sjuka barn.

Bloggkraft är ibland bara att göra en länk och så får en organisation en gåva. Eller vad sägs om att hundratals bloggar länkar till Uppdrag Barn vilket innebär att ett stort bolag skänker 20 kr/länk till Childhood. Varsågod här fixade jag 20 kr.




Bloggkraft påverkar regeringen. För första gången fick regeringen också känna på kraften i bloggvärlden. Utan den kritik och det stora engagemang som bloggvärlden bombaderade de folkvalda med hade regeringen inte ändrat och gjort tillägg i FRA-lagen.

Bloggkraft är om många läsare plockar fram sin mobiltelefon för att stoppa bröstcancern. Sms:a ROSA till 72900 så bidrar du med 50 kronor till Cancerfonden. Samtidigt får du ett digitalt rosa band till din mobil. » Läs mer om villkoren här.

Bloggkraft är att i handling och i ord visa att vi bry oss. Du kan välja att skänka 10 alternativt 50 kr genom att skicka ett SMS. Skriv FÖRÄNDRA10 (för 10 kr) respektive FÖRÄNDRA (för 50 kr) och skicka till 72 950. Läs mer om Rädda barnens arbete.

Bloggkraft är att dela med sig av det vi kan. Du kan stödja BRIS genom att skicka ett SMS med texten BRIS25 till 72950. Då skänker du 25 kronor till BRIS. Är du Tele2-kund tillkommer ingen ordinarie SMS-taxa.

Bloggkraft skulle via Action:Aid kunna ge massor av vatten, flera barnmorskor nya skolböcker eller var för inte getter. Man kan här ge bort gåvor i form av hjälp till behövande. Själv funderar jag på om jag skall ge bort en get eller en barnmorska?

Några tips var du denna månad kan spendera några tior eller vad just du kan avvara.

Kopiera gärna texten och lägg på din hemsida, sprid till ett par av dina bloggkompisar. Har du fler uppslag så gå till Bloggkrafts ursprung och ge förslag.

Höstlöv som sprakar..

.. kan jag bara inte motstå. Jag sparkar i löven och upplever vardagslycka. Löven virvlar och färgar luften likt små skärmflygare på äventyr.

Glädjs åt det enkla i att ta en promenad längs med Årstaviken och njuta av färgprakt, en varm latte i min hand och en god vän vid min sida. Hösten är verkligen här trots att jag och min kattälskande vän igårkväll drack en kall öl på en uteservering på Medborgarplatsen. Regnet smattrade och vi värmde oss under infravärme och varsin filt.

Imorgon ska jag besöka en vän och hans fru och deras nyfödda bebis. Kom när du vill, du tillhör familjen säger han och mitt hjärta lyser upp som en skog om hösten. För vänskap värmer själen i alla väder.

Min resande vän sparkar löv i St Petersburg dit hon nu anlänt. Jag sparkar löv i Stockholm och vi båda minns på varsitt håll förra hösten när vi hoppade skrattandes bland löven under träden i Blåsut. Höstlycka.

Reseminne (Barcelona, Spanien)

Det är med andakt jag och min vän (som nu återvänt till Dalarna) kliver över tröskeln till Casa Batxo/Casa Batlló i Barcelona.

Det är tredje gången vi tillsammans besöker staden men första gången vi äntligen kan gå in i detta magiska hus som äntligen öppnats för allmänheten. Varje gång vi varit där har vi stannat framför den fantastiska fasaden och önskat att vi kunde få se hur det ser ut på insidan och nu är det dags.

Huset påverkar mig på samma vis som Barcelona gör, det är kärlek vid första ögonkastet och en förundran blandad med lycka som gör att jag nästan svävar fram. Det liknar ingenting jag skådat innan och ändå är det över hundra år sedan Gaudi omkonstruerade denna fantastiska byggnad. Taket som påminner om en drakrygg och naturen som en del i hans arkitektur gör mig ödmjuk. Jag är andlös, förstummad, lycklig, förundrad och i total närvaro på samma gång.

När jag och min vän lämnar vårt sagohus så är vi båda utan ord. Vi bara ler mot varandra och inser att vi delar även kärleken till detta hus likväl som vår kärlek till Barcelona. Vi kommer att återvända många gånger och i tanken bor vi även där ibland. Sedan jag besökte Barcelona 2001 finns det alltid en längtan tillbaka, jag kan sakna den staden så att det känns i hela bröstet. Visste inte att det fanns kärlek vid första ögonkastet för en plats men det gjorde det och Barcelona är en sådan plats för mig.

Just nu befinner sig pedagogiska mamman och en av hennes underbara vänner där och jag väntar med spänning att få höra vad de tycker och vart de varit. För då är jag där en stund igen och kan känna alla dofter, höra ljuden och känna mitt hjärta sväva i mitt bröst.

Barcelona finns alltid i mitt hjärta och ofta i mina tankar. Hoppas mina steg snart ekar på dess gator och mitt skratt klingar mellan fasaderna för där hör jag hemma.

En gåva och en vinst!!

Jag börjar med vinsten för jag har vunnit den här tävlingen hos Lady Thirty som gör så snygga illustrationer och jag är såååå lycklig över det! Nu får jag själv välja ett kort med eget motiv, vilken lycka! Har tänkt på tävlingen de senaste dagarna och hoppats att jag ska vinna och det har gett resultat. Självklart kommer ni att få se mitt kort när jag fått det.



Sedan har jag fått en underbar gåva av underbara Vindens Melodi och det är en alldeles egen skyddsängel. Han är en kraftskull skyddsängel och det är klart man behöver en sådan. Jag tar mig friheten att skicka den vidare om någon av er som läser känner att ni behöver en ängel som vakar över er. Stort tack till vindens melodi för denna fina ängel.



Wow, den här veckan har verkligen varit fylld av lyckostunder! Hoppas ni alla får en riktigt härlig dag!

1:a Oktober 2008

... är en dag jag kommer att minnas. Idag blev jag nämligen moster till lilla Alma som föddes tidigt imorse. Hon har redan en plats i mitt hjärta även om jag inte träffat henne. Det känns alldeles underbart!

Så även om detta varit en härlig dag med höstregn och blöta löv och härliga möten så är det Alma som gör den minnesvärd. Men mina möten har även förgyllt min dag. Har första fikat på underbara Cafe Mineur i Gamla Stan med en fantastisk vän. Hon står också i en fas i livet då hon inte vet vad som händer härnäst men hon vet vart målsättningen tar henne i långa loppet. Jag är oerhört tacksam över att hennes livsstig korsade min för 4 år sedan och glädjs åt den vänskap som växt fram.

Sen möter jag ytterligare en vän som jag är lika glad för att jag lärt känna. Hon ger sig ut på resande fot i ca 10 veckor nu under höstens allt mörkare månader och reslusten suger tag i mig när vi pratar om det hon har framför sig. Den finns alltid där på lur och jag önskar att jag kunde följa den. Men just nu är min resväg en annan och den känns helt rätt. Men jag kommer att sakna våra träffar (på fler än ett sätt) då vi tränar kickboxning tillsammans men nu får jag klara mig utan henne några månader. Tomt blir det men jag glädjs att hon gör det hon drömmer om och alla nya platser hon kommer att besöka.

Nu är det dags för att vila lite och drömma om de resmål som jag tänker besöka en dag.. i tanken har jag redan varit där många gånger.