Tur att Svedmyraskogen aldrig stänger...

.. den finns där vakande över mig när jag lägger mig på kvällen och väntar mig på morgonen.

Det är det första jag ser när jag öppnar mina ögon eftersom mitt sovrumsfönster är som en tavla av skogen som skiftar skepnad efter väder och årstid. Skogen jordar mig och suset i träden påminner mig om min barndoms skogar inpå knuten.

Där blommar liljekonvaljen, växer blåbären och lavarna klättrar över stock och sten. Dofterna skiftar med väder, vind och temperatur och ger mig och många andra den andro vi alla behöver. Skogen fylls med hundar och barn som leker där och de vuxna springer, promenerar och filosoferar. I den bor räven som bet min katt Marilyn men även rådjur, harar och igelkottar.

Så det är tur att den aldrig stänger och jag hoppas den får stå kvar där den är länge till. Den ger mycket och kräver inte så mycket tillbaka men vi måste vara rädda om vår skog. Att kunna vakna till fåglars kvitter och skogens sus under vår och sommar är som balsam för själen.

Alldeles gratis men samtidigt ovärderligt.

Du låter glad på rösten...

... säger min magiska vän till mig när jag ringer henne efter dagens intervju.

Jag är glad. Tre intervjuer varav två intressanta tjänster som omfattar coaching. De två tjänsterna med coaching är väldigt olika och spännande på olika vis. Nu får vi se vad som händer. Det är spännande och jag är väldigt glad över att min coachtitel är något som uppskattas. För jag tycker ju att coaching är viktigt och roligt och de glädjer mig att de vill arbeta just så.

Nu ska jag vila för det tar på krafterna att svara på kluriga frågor och möta nya människor. Men det är spännande och roligt och äventyret fortsätter.

Livet handlar inte om hur man har det..

... utan om hur man tar det.

Så avslutar min morfar sitt fina mail till mig. Det här tror jag verkligen på.

Jag tror att man kan VÄLJA hur man ser olika situationer, erfarenheter och händelser. Jag vill direkt säga att jag pratar inte om så svåra saker som när någon lämnar jordelivet (jag vet att det är flera som tampas med sorg som kanske läser) utan i vår vanliga vardag.

Man kan VÄLJA att se möjligheter istället för det som inte går och välja att pröva igen om man inte lyckas första gången. Nallen ni ser på bilden symboliserar det här för mig har jag insett. Om ni tar en titt så ser ni att det ena benet är lagat med frotté. Det är min omtänksamma mormor som gjort det när jag var liten.

Nallen hittade jag kastad bakom morfars färghandel och med ett barns ögon så måste den bara räddas. Min mormor och morfar hade kunnat säga att nallen var gammal och smutsig och att det fanns gott om hela, perfekta nallar men tog sig an den med samma ögon som mig och lagade den istället. Saker måste inte vara perfekta och nya för att vara bra eller omtyckta.

Man kan välja hur man ser det och vad man lär sig av det som händer. Min erfarenhet som arbetssökande just nu ser jag ur detta perspektiv. Vad kan jag lära? Vad har jag för nytta av det här? Det finns erfarenheter i mitt liv som jag inte vill vara utan fastän det var jobbigt att gå igenom dem. Men utan dem vore jag inte den person jag är idag. För jag tror att vi lär hela livet och att livet har en mening.

Många situationer kan ses ur olika perspektiv och vi har själva valet i många lägen. Nu är frågan vad väljer du i ditt liv? Att se en nalle som en förbrukad nalle eller som en som just fått ett nytt ben att stödja på? Jag vill kunna stödja mig på mina erfarenheter i livet istället för att se dem som något som är trasigt och ofullständigt.

Så plötsligt händer det...

.. min vackra och inte så traditionella orkidé börjar blomma. Den gör inte det så ofta så jag blir så glad. Den påminner mig om min varma vackra gudmor tillika en av min mammas bästa vänner eftersom jag fick den av henne. Såhär beskriver så kom solens (hennes dotter) deras vänskap:

när min mamma började högstadiet uppe i gällivare var de två stycken i hela skolan som kom barfota första dagen. de blev bästisar. en vänskap som bygger på bara fötter håller hela livet, och den går dessutom i arv.

En sådan vänskap ska man vara rädd om och ta lika väl hand om en orkidé som inte blommar så ofta och ibland med bara en enda blomma.

Men det är andra saker som bara händer, idag får jag ett mail angående en tjänst som heltidscoach i ett projekt jag inte ens sökt. Jag ska träffa dem på fredag. Så helt plötsligt har jag 3 intervjuer på en vecka. Det känns overkligt men mycket roligt... plötsligt så händer det och det är värt allt jobb man lagt ner när man inte ens såg att det började växa under jorden eller som det kinesiska ordspråket som pedagogiska mamman har delgivit mig:

Alla morgondagens blommor gömmer sig i de frön som sås idag.

Att rannsaka sig själv genom en utmaning

....från så kom solen känns som en bra start på veckan.

Såhär lyder instruktionerna:
Länka till den som utmanat dig/där du hittade listan, svara på frågorna, och (om du vill) utmana fem andra bloggare! Det kan också vara lämpligt att meddela dem att de är utmanade.


Tre yrken du drömde om när du var yngre?
Cirkusartist
Frisör
Författare

Tre yrken du skulle vilja prova på?
Djurskötare på Zoo (eller sån som skolar in djur på nya djurparker).
Resejournalist.
Korrekturläsare av böcker.


Tre yrken du inte skulle vilja ha?
Museivakt (har inte tålamodet helt enkelt).
Fönsterputsare på hög höjd.
Bingovärdinna.

Tre språk du skulle vilja kunna?
Laotiska.
Kinesiska.
Isländska.

Tre länder du vill besöka (som du inte tidigare varit i), och varför?
Australien, har vänner där och har hört mycket om landet.
Mexico, har drömt om det sen jag var 10 och började brevväxla med Christopher.
Grönland, för att via Lulluns blogg så har jag blivit så nyfiken på det landet.
.... å varför bara tre? vet massor av andra länder som jag vill besöka.

Tre platser/områden i Sverige du skulle vilja besöka (som du inte tidigare varit på)?
Axmar utanför Gävle (finns pippihus där).
Engelsberg för att Emma tipsat om att det är fint där.
På Kebnekaises topp.

Tre svenska platser/områden du varit på och vill återvända till?
Göteborgs skärgård, så vackert där.
Gammelstad utanför Lule' såklart.
Skåne.

Tre platser i Sverige du skulle kunna tänka dig att flytta till?
Göteborg (tveklöst, älskar den staden och saknar den ofta).
Luleå om jag skulle flytta norröver.
Alingsås (där finns det massor av Pippihus och det är nära till Göteborg).

Tre talanger du önskar att du hade?
Att jag kunde teckna serier eller måla.
Att jag kunde sjunga så att det gick rakt in i folks hjärtan.
Att jag var duktig på att inreda.

Tre saker som alltid finns i ditt kylskåp?
Fil.
Zetas lin- och rapsolja med citronsmak, helt fantastisk och lätt beroendeframkallande.
Bregott.

Tre hundraser du skulle vilja prova på/kan tänka dig att ha, som du inte har/har haft? Endast för hundmänniskor eller wannabee's.
Kan knappt några hundraser. Blev biten som liten och måste få förtroende för en hund för att släppa in den i mitt liv.

Tre “saker” du önskar att du var bättre på än vad du redan är?
Dansa Lindy Hop.
Kickboxas.
Coacha.

Tre (icke hundrelaterade?) “ämnen” du skulle offra delar av din fritid för att lära dig mer om?
Delfiner.
Elefanter.
Virkning.

Tre saker du skulle köpa till dig själv om du hade 10.000:- “över”?
Resa till Barcelona.
Asus PC 901.. en söt liten dator som lätt får plats i väskan.
En spikmatta. Dags att bli fakir.

Idag känner jag mig demokratisk. Utmaningen får den ta som vill ha den.

Man blir nog väldigt blöt om man halkar idag..

... säger jag till Skärmflygaren och blickar ut över is täckt med vatten, snöslask och massor med pölar.. Stockholm från sin bästa sida med andra ord.

Japp man blir väldigt blöt konstaterar jag en halvtimme senare då jag sätter mig pladask i en härlig pöl.. inpå bara skinnet går vätan och jag har valt att sätta mig på en mycket trafikerad gångväg mellan tunnelbanestationen och vår Icabutik. Jag var glad över att kappan mirakulöst åkt upp så att jag kunde dölja min genomdränkta byxbak lite i alla fall, men det kändes märkligt. Men är man fröken Papphammar så är man. Måste ju leva upp till min titel.

Men jag rekommenderar ingen att pröva i allafall utan istället vill jag tipsa om två andra saker:

* För er morgonpigga som är nyfikna på Momo så läser Mats Rosén högt ur denna bok imorgon söndag i P3 kl 7,40 . För er andra som inte är uppe vid den tiden så lägger Sveriges radio ut alla program på sin hemsida i 30 dagar efter att de sänts.
* För er stickglada med hjärtat på rätta stället så kan ni sticka varma kläder och därmed skänka värme till hemlösa i Stockholm. Läs mer på www.hjalpstickan.se.

Nu ska jag stanna inne idag och inte ha någon mer uppvisning i roligt fall på blöt is i farstartad stil. Det får nog andra stackars Stockholmsbor stå för. Ibland gäller det att gå med försiktiga steg på livets stig.

Hur gick det då?

..kanske några av er undrar.. och syftar på informationsmötet. Vi var 15 utvalda (av 250 sökande) som fick information igår och får komma på intervju nästa vecka. De har 6-7 tjänster och vikariat sammanlagt. Så nu får vi se hur det går... tack till alla er som tänkte på mig, håller på mig och TROR på mig. Det är mycket värt.

Bilden visar en ny mangaversion av mig jag kunde inte låta bli... man måste ju leka lite. Men nu ska jag chilla lite och njuta av att det är helg.

Sen undrar jag ju så klart om ni gör det ni tror på och tror på det ni gör? Det har jag skrivit några rader om HÄR.

Det första som möter min blick..

...när jag vaknar är min katt Marilyn som tycker att nu har du väl sovit klart? Då ser hon ut som på den här bilden som min systers sambo tog i julas.

Visst är det dags att gå upp. Dagen börjar bra då jag ser att bloggen Visa vägen har publicerat ett gästinlägg som jag skrivit. Då blir jag glad. Inlägget heter Gör det du tror på och tror på det du gör och ni kan läsa det här.

En spännande dag väntar mig för jag har klarat en första urgallring inför drömjobbet så ni får gärna hålla en tumme eller två för mig i eftermiddag. Men om det inte blir det så har väl universum något annat i åtanke för mig. Har senaste dagarna fått spännande tips så nu ska här produceras jobbansökningar på löpande band för fler drömjobb. Nu är det dags att jag får använda min coachkunskaper tycker jag. Vad ska ni hitta på?

Min dag i färger...

Rosa är färgen på min duschcreme från Lush (som pedagogiska mamman introducerade mig till) som beskrivs som en glittrig sockervaddsrosa och sockersöt duschgelé för busiga, fruktiga och fluffiga små feer. Min mamma vet att hennes dotter trots sina 34 år är barnsligt förtjust i saker som gör livet gladare och lekfullare.

Denna färgsprakande dag startar med en grå himmel och slask men där vädret på eftermiddagen består av vackra vita snöflingor som sakta dalar ner över Svedmyraskogen och gör utsikten från mitt fönster magnifik och sagolik.

Svart är färgen på USA's nya president Barack Obama sägs det. Jag önskar att vi kunde vara färgblinda och inte behöva diskutera hudfärg men nu är det inte så helt uppenbart för då skulle presidenterna varit båda män, kvinnor och nya medborgare. Men det är en historisk dag, annat vore att förneka och jag glädjs när han håller sitt tal. Blå var färgen på den paj som vår chef bjöd på för att fira att han avgått med segern. Har aldrig tidigare i mitt liv bjudits på fika på en arbetsplats för att fira en amerikansk president. Det minns jag när jag ser honom stå där inför alla dessa människor.

Nu när kvällen är kommen så dricker jag mitt mörkgula saffrans- och apelsinthé och äter min bruna kladdkaka i mitt nyfärgade hår som blev snarare mörkviolett än rött. Jag fascineras av alla de färger som finns omkring mig i livet, likt en regnbåge som dansar över en himmel. För ibland när livet känns tungt så minns jag ordspråket: It takes both rain and sunshine to create a rainbow.

Men färgladast idag är berättelsen om Jenni som med sitt gula paraply beger sig ut för att rädda världen. Författare till denna berättelse är jag, Svante, Vindens melodi och Marias betraktelser och här följer hela berättelsen:

There once was a little girl who wanted to save the world. She wasn't sure that the world really needed to be saved. All she knew was that she wanted really badly to save it. And all she had was a yellow umbrella.

What good is a yellow umbrella, she thought. If only I'd got a purple one, or a green with pink stars. But all I have is this yellow umbrella. Well, she thought, there must be a way. And so she went out in the street with her yellow umbrella, at noon a hot and sunny day.

She hadn't been walking longer than to the crossroads by the bakery when she met an old man who spoke to her. "What a lovely umbrella", he said. "It's got the colour of the sun. Is it yours?"

As soon as he said that, the little girl realized that her umbrella was a symbol of the sun. She was carrying the sun in her hand, and if she could do that she could save the world as well. But she still didn't know how. She looked up at the old man and answered: “Yes, it is mine but it also belongs to the rest of the world. It depends on how you see it.”

The old man was quiet for a while and then said: “Do you know what? I think you have a lot of wisdom. Take care of that yellow umbrella and remember that everything is made out of magic.” The little girl looked up at the old man and took him by the hand, saying: "My name is Jenni and I would be happy if you could help me to save the world."

The old man smiled at her and said: "Of course my little dear!" He took up something from his pocket, and gave it to Jenni. His eyes were full of love and his hand warm and safe. The little charm was shining in his hand. He put it into her little hand and said: "Everything that you believe in you can get. You can reach every goal you want, and you can give the world your love and wisdom."

The old man and Jenni walked a bit down the street, her yellow umbrella was shining and her charm was shining too. The old man looked up in the sky and said: “You know, we are going to look for all the things that shines, all things that means something for people, all things that are lightning up peoples lives."

Just when the old man had spoken, they heard a sound. An interesting sound of sadness. Someone was crying. Jennie and the old man listened and walked towards the sound. They found a little boy who was sad because the sun burned his little flowers. The boy explained that he had planted these flowers as a gift to his Granny.

"Granny is sick", the boy explained. "My Granny loves flowers, but now when she is sick she can't get out to see all the beautiful flowers. So I planted these flowers in pots, so that I can bring flowers to Granny. But the sun is too hot and the flowers are getting burned”, said the little boy crying.

Jenni looked at the boy and gave him the yellow umbrella. "Here, take this and protect the flowers from the sun. Maybe the flowers can help your granny to get well. I'm trying to save the world and I start with your Granny and her flowers.” The boy laughed and took the umbrella. "I don't have much to give you instead of the yellow umbrella but you can have this…”

“Oh, no, you don’t have to give me anything in return”, Jenni interrupted the boy. “I have this charm, you know, that I got from…” Jenni turned around, looking in all directions around her, but the old man who had given her the magic, shining charm was gone.

The boy looked her curiously straight in the eyes. “Got from whom?”, he asked. And Jenni suddenly felt embarrassed, not knowing where or why the old man had disappeared. She didn’t know how to explain to the boy who the old man was, so she said: “From God, I got this charm from God.” “Really!?”, the boy exclaimed with doubt in his voice. “And what did God look like?” Jenni gave him a big, shining smile, and said: “He looked pretty ordinary. Nothing special, but very, very nice.”

“And he gave you that charm?”, the boy wondered, now with awe in his voice. “Yes, he did. It was right there, by the crossroads at the bakery”, Jenni said, pointing up the street. “And he told me that it would help me save the world.” “Okay”, the boy said, “then take good care of that charm!”

And 70 years later, when Jenni was an old woman, the charm was still shining in her hand. And her grandson, Jessie, came to visit her every single day carrying an abundance of the most beautiful, shining flowers in his arms.

Momo - eller kampen om tiden...

... är en berättelse som följt mig genom livet.

Det är en bok av Michael Ende (som även skrev "den oändliga historien") och i min hylla står ett tummat exemplar. Jag har även en inramad affisch från en föreställning som jag och pedagogiska mamman var på i Göteborg när jag var liten. Den hängde i mitt barndomshem som liten och har hängt i många av mina hem även om den inte gör det nu (men den kommer att följa mig genom hela livet). Momo- eller kampen om tiden är en barnbok men den har mycket att påminna även oss vuxna om anser jag och brukar läsa den lite då och då.

Momo har bildligt flyttat in i mitt hjärta och påminner mig om att inte räkna timmar, inte jaga efter något som jag redan har. För tid har vi alltid i nuet, eller hur?

En av mina vänner säger ofta "jag har all tid i världen" och då har hon ju det. Trots att hon arbetar, har barn, träffar vänner, skapar med sina händer och bor i hus. Det handlar ju om hur man ser det för tiden finns ju där. Ibland glömmer jag det här och tappar tiden, räknar tiden, försöker fånga tiden och glömmer bort det som mäster Hora berättar för Momo:

.. alla de här klockorna är bara som ett slags hobby för mig. De är bara högst ofullkomliga efterapningar av något som finns i varje människas bröst. För precis som människan har ögon för att kunna se ljuset, och öron för att kunna höra tonerna, har hon också ett hjärta för att kunna förnimma och ta vara på tiden. Och all sådan tid som inte tas till vara med hjärtat, den är lika hopplöst förlorad som regnbågens färger för en blind och en fågels sång för en döv.

Det kan hända att jag skrivit detta citat förut men jag tycker att det är så fint. För livet är här och nu. Ta vara på den tid som är er och gör något idag som får hjärtat att sjunga.

Bloggpiraten äntrar bloggen igen...

Nu är världens coolaste bloggpirat tillbaka igen. Vet att många har saknat mig men även en bloggpirat behöver semester. Det är ju lite tröttsamt att hänga med Vida hela tiden.

Som häromdagen då hon skulle hjälpa till att ta hand om systerdotter Alma när syster flyttade. Gissa vem som var den riktiga barnvakten? Jajamen det var jag. Bildbeviset ovan säger ju allt. Vida säger att hon gillar mig för att jag är gul och Alma gillar gult. Men det är ju för att Alma är en smart tjej som vet vem man kan lita på när det kniper och sen att jag är en skön typ.

Skärmflygaren har i alla fall hajjat det för länge sen. Han har till och med köpt ett playstationspel i min ära nämligen "little big planet" (figurerna påminner om mig har han själv sagt) och lyckats få Vida att SPELA det. Hon har aldrig spelat dataspel eller något i hela sitt liv så jag vet inte hur han gjorde. Men jag tror att han lockade med att man kunda klä och förändra sina figurer. Prickiga klänningar, rosa fjärilsvingar och blått hår är ju sånt som får Vida på fall. Och de ser ju ut att ha ganska kul när de spelar.. kolla in bilderna jag tagit :)



Sen hittade skärmflygaren en beskrivning på nätet hur man kan sticka sin egen lille little big planet figur som han nu har fått för sig att Vida kanske ska ta sig an. Jag tror egentligen att han vill ha en egen liten bloggpirat men det vågar han nog inte säga. Här är stickbeskrivningen om du vill göra din egen lilla sackboy/sackgirl. Men de har roligt när de spelar och hon skrattar ganska mycket, svär en del och hennes handkontroll rör hon åt alla möjliga håll så att skärmflygaren fnissar och sen berättar det för sina kompisar på lunchen.



Sen är det ju det här med sommarpratarna. Hon är ju nästan besatt minst sagt. Häromdan när hon var på bokcirkel och sa att hon skulle önska författaren Iris Johansson så utbrister en av vännerna.. men du är då en sommarpratsnörd på riktigt! Räcker det inte med småkakor?

Å när hon berättade för skärmflygaren att hon redan mailat in och önskat sommarpratare.. då svarade han: Jag lovar att de inte ens har skrivit ännu att man kan maila in. Då såg hon skyldig ut. Klart att de inte hade men hon har ju önskat förut och vet att man får. Men hon fick ett fint mail tillbaka så de inser inte vilken stalker hon kan bli. Tur att jag håller ett öga på henne.

Sen hörde jag henne säga att hon nog inte skulle skriva vem hon önskat på bloggen.. snicksnack tänkte jag och kopierade mailet.. he, he.. pirater tar vad de vill ha liksom.

Här är listan från mailet:

1. Är det inte dags att i sommar ha en samisk kvinnlig sommarpratare? Eller kanske till och med ha tre samiska sommarpratare? De finns några kvinnor som inspirerar mycket och vill ta vara på sitt samiska ursprung och kunskap och sprida det vidare på olika vis. Den första är Laila Spik som föreläser om samernas kultur och som har skrivit en fantastisk bok tillsammans med Anna Bornstein. Som liten flicka brevväxlade hon med Dag Hammarskjöld och Stig Linnér nämner ett möte med henne i sitt sommarprogram. Sen har vi Victoria Harnesk som arbetar för att sprida kunskapen om samer och deras kultur och i alla former. Sist men inte minst önskar jag Sofia Jannok som just släppt sin andra platta och på releaskonserten så lyfte nästan taket på Nalen när hon sjöng och jojkade men även av skratten när hon humoristiskt berättade anekdoter.
2. Hångla mer tycker Klas Hallberg att vi ska göra och med det menar han "att hångla istället för att småpussas. Att leva sig svettig helt enkelt". Han är en fantastisk föreläsare med mycket klokskap som han förmedlar på ett annorlunda sätt. Man inspireras, tvingas att tänka och känna efter men framförallt skrattar de flesta när de lyssnar på honom.
3. Iris Johansson (författare till boken en annorlunda barndom) som var autistisk fram till att hon var 10 år och sedan gradvis kom ur sin autism. Hennes bok liknar ingenting jag läst och hon kan berätta om hur det är att vara autistisk från ett inifrånperspektiv. Det är en chans ni inte får missa tycker jag.
4. Lennart Westerlund som de senaste 20 åren arbetat för att Lindy Hop, Charleston och Swing ska finnas tillgängligt för en större publik och vara en levande danskultur. Han är även arrangör av det världsberömda Herräng dance camp, han leder dans- och kurspalatset Chicago och dansar själv i Harlem hot shots.
5. Owe Wikström, författare och religionspsykolog. En helt fantastisk författare och föreläsare.

Dansen då undrar ni? Hon började fundera på om hon ens mindes grundsteget. Störtlöjligt, det är klart att hon gjorde! Det gick mycket bättre än vad hon trodde och hon fick dessutom flera komplimanger. Glad blir hon också så hon borde se till att hålla dansen vid liv även om hon gör fel eller tappar takten ibland. En glad Vida är mycket roligare än en tråkig sådan.. det tycker till och med en bloggpirat.

Over and out!

/Bloggpiraten

"I have happy feet,

and I dance my way through life" står det passande nog på min affirmationskalender från underbara Louise l Hay (you can do it heter kalendern).

Jag skrattar till när jag läser den för just idag är det dans som står på schemat. Jag ska dansa Lindy Hop för första gången på ett halvår och är faktiskt nervös. Det känns som om jag glömt allt men jag hoppas att min kropp minns bättre än vad jag gör. Men jag vill ju börja dansa och då är det bara att ta tag i utmaningen och äntra dansgolvet igen på danskursen. Det är ju så roligt.

Sen har jag fått en jättefin utmärkelse av Malve. Tack snälla!

Och den går till... alla suveräna, kreativa och inspirerande skribenter som finns i min blogglista.

Nu ska jag dricka lite apelsinthé och lyssna på lite skön swingmusik för att påminna min kropp om vad vi ska pyssla med idag. Jag tänkte att ni skulle få titta på en Lindy Hop uppvisning av Harlem Hot Shots från en danskväll på Chicago där jag dansar. De kan sin sak mina lärare, jag har en lååång bit kvar till den nivån ;)

Stjärnhimlen breder ut sig..

.. över min väg hem och bäddar in Stockholm i sitt sken som kan vara svårt att skymta i en upplyst stad. Men det finns där likväl. Liksom stjärnhimlar finns inom oss om vi bara tittar efter. Vi bär alla på saker som gör just oss unika och som vi ska vara stolta över och dela med oss av.

Idag har jag mött stjärnor hela dagen. Skärmflygaren har ju varit närmare stjärnorna med sin skärm i egen hög person än jag någonsin vågat. Alma som gör min dag genom att le och skratta mot mig kommer alltid att vara en stjärna på min familjehimmel.

Sen har jag ju min softa bokcirkel som bara består av stjärnor med så mycket visdom och värme så det sprakar likt ett norrsken om dem. Boken "en annorlunda barndom" av Iris Johansson som vi just avslutat läsningen av är en särdeles fantastisk bok och liknar INGENTING jag läst. Jag brukar inte skriva vad böckerna handlar om men jag måste bara nämna något om boken. Iris föds autistisk och lever i den världen fram till ungefär 10 års ålder då hon gradvis överger sin autism. Jag rekommenderar den varmt och säger bara : Läs den! Jag kommer att göra det om och om igen och någonstans så har den gett mig en ny dimension till livet.

Och som ett stjärnfall över min bloggväg så har jag fått en nominering av lady thirty:

Så här lyder nomineringen: The adventure of life -hon får en award tillbaka för att hon skriver så klokt, fint och livsglädjande.

Tack underbara lady thirty! Stjärnströssel till dig. Jag kommer inte att skicka den vidare eftersom jag gjorde det förra gången jag fick den men varje nominering glädjer mig in i hjärteroten.

Ni som redan listat ut att första bilden är Vida i mangaskepnad har alldeles rätt. Testa själva så får ni se hur ni ser ut som mangahjältar eller mangahjältinnor. Stjärnor är ni redan.

Våga släppa taget..

.. och flyg fritt i livsrummet.

Står det på denna underbara tavla som anlände till mig idag från underbara Emma på bloggen Livskrafter. När jag såg den på hennes blogg flyttade den direkt in i mitt hjärta och jag kände att vi hörde ihop och nu flyttar den in hos mig efter att ha färdats genom Sverige inklädd i vackra röda hjärtan.


Så varje dag kommer jag att mötas av denna flygande prinsessa med hjärtan på skorna som påminner mig om det som jag tycker är viktigt i livet. Den är så himla fin och jag är så lycklig över att den är min. Tack underbara Emma för att du kan skapa sån konst som nu lyser upp min vardag.

Jag måste bara skriva några rader för jag är så oerhört glad för det fina gensvaret jag fick när jag skrev om Ashes and snow. Det är så fantastiska bilder och att de berör även er och att ni sprider dem vidare glädjer mig i själen (igår slog min besöksstatistik i höjden sedan leva idag länkat till mig). En rolig överraskning var att chefredaktören för PS Maria Gerlofson surfade förbi och lämnade följande kommentar:

Vad härligt att bli påmind om de vackra bilderna som jag ju var med och publicerade då för tre år sedan! Och vad roligt att de gjorde intryck på dig och finns här - Nu! De är verkligen fantastiska!

Det kändes häftigt att kunna tacka henne personligen på hennes blogg för den bildserien har återvänt till mig gång på gång och jag har äntligen hittat utställningens hemsida där ännu flera bilder och filmer finns att beskåda och som har fler än min tummade tidning.

På Marias blogg har hon ett inlägg som handlar om livsenergi och vad som gör en glad. Jag skrev några rader som svar i en kommentar men sen började tankarna rulla som en snöboll så jag fortsätter listan här som jag påbörjade hos henne.

- att coacha (det är ju så roligt)
- att sitta på cafe i timmar med en god vän
- att kickboxas så svetten rinner
- att dansa Lindy Hop så att glädjen sprider sig i hela kroppen
- att ta en härlig promenad och dricka medhavd latte
- att ta mig en pyamasdag när jag som bäst behöver det
- att se en feelgoodfilm.
- att klättra i träd.
- att diskutera böcker med min softa bokcirkel
- att skratta gott så det känns i hela kroppen
- att träffa alma min lilla piratsysterdotter och bara möta hennes nyfikna blick.
- att titta på feelgood filmer.
- att äta frukost och sen gå och lägga mig och läsa igen.
- att läsa en bra bok som man inte vill lägga ifrån sig.
- att mysa med skärmflygaren.
- träffa pojken med stjärnögonen.
- att ha mina syskon på besök.
- att ha ett intressant samtal.
- äta popcorn och dricka mjölk till.
- att lyssna på nedladdade sommarpratare i mp3'n.
- att ta en skön långpromenad med en vän.
- att picknicka.
- att skriva.
- när jag får resa och upptäcka nya länder och kulturer.
- att se vackra bilder.
- när jag läser intressanta blogginlägg, artiklar eller texter.
- lyssna och titta på Bad Religions liveinspelning på DVD så att rutorna skallrar.
- att få en underbar ansiktsbehandling av Christel.
- massage.
- en varm kram.
- att bara vara i naturen.
- att sitta på stranden eller bryggan i Gammelstad och blicka ut över Luleälven.
- att dricka en kopp the i pedagogiska mammans vackra växthus.
- att simma i en varm tjärn.
- att någon överraskar mig.
- ett snällt sms.
- att gå genom Gamla stan när den klätt upp sig i morgonskrud eller när skymningen sänker sig.
- att titta upp mot stjärnhimlen.
- musik.
- när jag gråter för att något är så vackert att det inte går att låta bli.
- när jag vaknar eller somnar till ljudet av ett regn.
- när jag läser mina resedagböcker och minns.
- efter jag mediterat.
- alla mina FANTASTISKA vänner.
- ljudet av fågelsång.
- dofter av vår, sommar och höst.
- snön och att kunna göra en snöängel.
- naturen.
- att sitta på en klippa och titta ut över vattnet.
- vackra saker.
- när katterna kryper tätt intill.
- att dricka champagne.
- skärmflygarens wok.
- doften som finns i en färghandel.
- livet.
- vänskap.
- vardagsmagi.
- att umgås med min familj.
- att få brev, vykort eller paket.
- kärleksfulla handlingar...

... ja som ni ser så kan man ju fortsätta hur länge som helst och många av de saker som får mig att må bra är gratis men ger så mycket glädje. Jag känner mig rik på riktigt när jag läser min lista (och ska återvända till den när jag glömmer allt som gör mig glad).

Vad gör er glada?

Magisk konsert med Sofia Jannok...

.. på Nalen är kvällens höjdpunkt. Det var helt fantastiskt och jag är nu alldeles pigg, sprallig och lycklig av den kick jag fick. När Sofia Jannok jojkar och sjunger så ryser jag så mycket att håret på mina armar reser sig och mitt hjärta öppnas på vid gavel och musiken kliver rakt in. Jag förstår inte samiska men hjärtat förstår musikens språk och jag bara njuter av varje sekund. Det finns inga ord som beskriver kvällen utan bara en känsla och en oerhörd ödmjukhet för något större än summan av delarna.

Min fantastiska magiska vän har bjudit mig på releasekonserten då hon släpper sin andra skiva och därmed gett mig en magisk kväll som stannar i mitt minne och nu vet jag vilken cd som ska inköpas illa kvickt (något orutinerade stod vi utan kontanter så att vi inte köpa den och få signerad på plats). Så från mig till er så spelar jag naturligtvis Sofia Jannok och faktiskt en låt från hennes nya skiva. Magi på samiska för mig.

Är du bloggmissbrukare..

... frågar skärmflygaren och granskar mig. Neeej, det kan man väl inte säga men mitt ansiktsuttryck avslöjar mig och stämmer väl överrens med någon som står med handen mitt i kakburken. Skärmen framför mig avslöjar att jag är inloggad på blogglovin för att läsa nya inlägg.

Är jag beroende? Hmmm.. mer beroende av att läsa andras bloggar och vad de skriver för finurligheter än att skriva själv tror jag. Vill jag inte skriva så gör jag inte det.. och ibland flödar texten fram över tangenterna men ibland är det trögt. Jag påminner mig själv att jag började blogga för min egen skull och ska göra det för min egen skull så länge det är kul. Vill inte dras med i nån prestationspress att man ska blogga si och så ofta.

Men visst tycker jag om att läsa bloggar och att skriva av mig. Men bloggandet har ju gett så mycket mer än jag någonsin kunnat ana.. jag har lärt känna nya personer via deras bloggar (varav några jag träffar på den kommande bloggträffen), fått en vän i verkliga livet (Chissra), jag har kunnat ge min pedagogiska mamma min blogg i bokform precis som hon önskat och dessutom så påminns jag om Nina och hennes kreativitet varenda gång jag öppnar handväskan och behöver ta upp något då denna färgglada lilla väska tittar upp och innehåller det jag använder oftast. Allt detta och så mycket mer har kommit till mig tack vare bloggandet.

Bloggarna och bloggandet ger mig vardagsglädje och vardagsglädje kan man ju bli beroende av så jag kanske är en bloggmissbrukare helt enkelt eller vardagsglädjemissbrukare. Men det sätter guldkant på vardagen helt klart.

Jag gläds med mina vänner..

... som går in på en ny bana. En börjar studera till sjuksköterska som hon länge drömt om, en annan ringer mig idag och berättar hur bra första dagen på jobbet och en annan börjar på betald utbildning på måndag. Spännande vägar till alldeles rätt människor och jag är säker på att det kommer att leda till spännande utveckling.

Vinden viner utanför rutan men det regnar i alla fall inte som det tydligen gör i Gällivare (det är ju helt galet) som mormor berättar när jag pratar med henne på telefon. När vindarna viner så stannar jag inne och rensar i röran och gör mig av med saker så att jag kan skapa nya energier som jag välkomnar in i mitt liv. Väntar på skärmflygaren som ska få varma mackor när han kommer från sin träning.

Sen drömmer jag lite så klart.. drömmer om varma, vackra dagar i Gammelstan då jag kan dricka Champis när jag fikar med mormor och morfar. Drömmer om semester med skärmflygaren till något spännande land men även om dopp i tjärnen tillsammans med pedagogiska mamman. Drömmar har jag gott om och de gör att även en grå måndag i Januari får ett vackert skimmer över sig.

Ashes and snow....

.. är namnet på en helt fantastisk fotoutställning av Gregory Colbert (jag har lånat bilden från hemsidan) som jag hoppas få se en dag. Ända sedan jag läste om den för 3 år (i PS) sedan så har jag drömt att få se det med mina egna ögon. Det Gregory Colbert gör är att han helt fantastiska bilder på människor och djur i samspel (ingen bildmanipulation här inte) för att påminna oss om vårt ansvar för jorden och djurens överlevnad. Jag uppmanar ALLA att surfa runt på hemsidan så kommer ni att få se bilder och filmer som är helt fantastiska. För mig är det rent av en andlig upplevelse och jag kan titta på bilderna och filmerna hur länge som helst. Det här är vardagsmagi.

Att jag letade reda på den gamla reportaget idag berodde på att jag påmindes om det då jag såg ett helt fantastiskt inslag på CBS 60 minutes om David Sheldrick wildlife trust i Kenya. Där tar de hand om små elefantungar vars föräldrar dödats. De dör annars och många av dem dör trots att de kommer dit. Elefanterna är ett djur som fascinerar mig och när jag fick rida på en elefant på Koh Chang så gick en dröm i uppfyllelse. Även om jag kan tipsa er andra om att inte ha shorts när ni gör det för det sticks av deras hårda hårstrån.

Daphne Sheldrick som har hand om barnhemmet för elefantungar har tårar i ögonen när en elefantunge avlider i inslaget och då har hon ändå räddat så många från en säker död. Hon berättat hur hon har sett hur elefantungarna kan dö av sorg efter att ha förlorat sina föräldrar och flock. När elefanterna är nyanlända sover skötarna till och med med dem för att ge av sin närhet, värme och få dem att vilja leva igen. De handmatas och skötarna leker med dem. De byter skötare så att elefantungen inte ska fästa sig för mycket vid en person eftersom målsättningen är att de ska ut i frihet igen när de är tillräckligt stora.

Utställningen och inslaget om David Sheldrick wildlife trust väcker tankar, känslor och drömmar till liv. Jag vill se utställningen med egna ögon och jag vill resa till Kenya och besöka barnhemmet för elefanter där skötarna lägger ner sin kärlek och omtanke och arbetar dygnets alla timmar för att elefantungarna ska klara sig. Jag vill fortfarande göra något för de utrotningshotade floddelfinerna i Laos och Kambodja. Sen drömmer jag att se dem igen med egna ögon igen, bada med delfiner någonstans där det är möjligt och sen vill jag gärna rida på fler elefanter (förutsatt att de behandlas väl vilket inte alltid är fallet)... mina drömmar tar aldrig slut.

Var det nån annan som såg inslaget? Vad tyckte ni? Har ni några djurdrömmar?

Här är en film från Ashes and snow. Det finns flera på Youtube för er som vill se mer.

Hos oss finns det ofta för mycket Qi här...

.. säger min Qi gong tränare och pekar mot huvudet.

Jag tolkar det som om vi i västvärlden ofta glömmer bort att låta Qi (brukar översättas som livskraft eller flöde) flöda i hela kroppen och att vi ofta tänker för mycket och glömmer bort att bara vara närvarande i våra kroppar också. Mina tankar snurrar ofta och ibland för fort och som ett sånt där vitt trassel som bilmekanikerna har. Min analytiska förmåga och min tankevärld är mitt vassaste redskap men också min största akilleshäl brukar jag säga. För det är viktigt att bara vara också och att landa i sin kropp.

När jag mediterar, tränar, kickboxas eller dansar så gör jag just det. Men ibland när jag varit alldeles för mycket i tanken eller inte kunnat släppt något som hänt eller ska hända som spinner vidare i tanken så märkts det direkt i boxningen eller dansen. Jag tror flödet i kroppen är viktigt och jag tror att det är viktigt att tanken får vila. Men det är inte lätt ibland och när tankar snurrar för snabbt så är Qi Gongen ett utmärkt träningssätt för den sätter fart på flödet men inte på det vis som gör att hjärnan går in i ett stadium av overload. Jag blir hjärntrött ibland helt enkelt och när man dansar eller boxas har det samma effekt som meditation för mig.

Men nu får det vara färdigpratat och tänkt. Nu ska jag gå ut och ta en skön promenad så att mitt Qi blir lite mer jämfördelat innan jag träffar Chissra för att fika på Söder. Vardagslyx av högsta klass. Ha en skimrande fredag.

Allting är vitt, vitt, vitt..

.. heter en skrivövning som jag hittade hos skrivpuff. Instruktionen är att skriva 150 ord om 5 vita ting. Jag har tolkat ting på mitt eget lilla vis men det här är texten som jag skrev.

Snöflingorna dalar över den vintervita nejden Jag knyter min halsduk och blickar ut över det vita vinterlandskapet. Snön knarrar under fötterna på mig och jag gläds över vintern. Den vita vinterrosen med sina gröna blad sticker upp ur snön och påminner mig om växtkraften som vi alla bär inom oss och att ingenting är omöjligt. Jag lyfter mina hemstickade vita vantar mot skyn och fångar en stor snöflinga och undrar om det är som de säger att ingen snöflinga är den andra lik. Kan det verkligen vara så och vem har kontrollerat det? En utlovad kopp varm choklad med vispgrädde lockar mig hem igen men först är det dags att göra en snöängel med vita stora vingar som påminner mig om att vi alla är änglar på jorden om vi själva vill. Livet är förunderligt och märkligt men underbart tänker jag och tar en till klunk av den varma chokladen.

Över en äppelpaj föddes..

... en magisk vänskap mellan två älvlika vänner.

I två år bodde de vägg i vägg men förstod inte att det inte var meningen att de skulle dricka sitt thé i ensamhet om kvällarna och blicka ut över luftballongerna som flög över deras hus. Men då en cykelförrådsnyckel behövde lånas så insåg båda snabbt att bakom grannens dörr fanns det en vänskapsskatt. Sedan den dagen så har många skratt klingat över Göteborg, Skåne, Stockholm och Skottland för när de umgås så ligger skrattet nära och de studsar fram längs med livets stig. Vänskapen som föddes på Lars Kaggsgatan där yogi-the, friends och livets underfundigheter spisades betyder oerhört mycket för mig.

Nu är vi inne på vårt 11:e år som vänner och när vi sitter där på toppen av Ben Nevis är det vänskapen som vi firar men just idag så vill jag fira dig på din födelsedag (och för en gångs skull så glömmer jag inte din födelsedag men förlåt för alla de gånger jag gjort just det). I år så blev det Lady Thirty som fick illustrera dig min vackra vän där du studsar fram längs livets stig med fjärilar i ditt spår och din underbara själshund vid din sida.

Universum vore helt enkelt inte detsamma utan dig. Du har så många strängar på din lyra och alla de vackra fotografier, minnen, klipphällar, picknickar, kloka tankar som du skänkt mig tackar jag dig för. Alla dina härliga talanger inspirerar, imponerar och influerar mig. Tack för att du är min vän och tack för att du är just du. Ser fram emot nästa gång vi ses och kan dricka yogithe, chilla och bara ha det gott tillsammans. Det enda råd jag har tills dess min vän är: Don't get stranded och stoppa inte köttbullarna i näsan.

Kunde inte bestämma mig för vilken sång jag skulle spela för dig på din stora dag så det fick bli båda. Den ena hittade jag inte i sån bra kvalitét men eftersom den alltid kommer att förknippas med dig så kunde jag inte låta bli att ta just den.

Varm kram till dig just dig på din födelsedag, hoppas du har en särdeles gnistrande dag. Du finns ofta i mina tankar och alltid i mitt hjärta och glöm inte att vägen till en vän är aldrig lång.

Likt en snöboll...

.. tog jag emot den här utmaningen och rullar nu den vidare till Vindens melodi.

Såhär skriver Svante i sitt inlägg från igår:

Har ni tänkt på hur många tankar och idéer som far genom medvetandet varje dag!? Här är en som kom farande i dag:

"Hmm, jag skulle vilja skicka in ett bidrag - men vad? Kanske själva den här bloggen kan bli ett bidrag i det här lekfulla vem-vet-vad-som-händer-projektet... Eller? Nä... Ja, men jag kan ju... Ja, vilken kul idé! DET gör jag! Jag startar en "stafetthistoria", så får det bli ett gemensamt bidrag från en liten pluttebit av den oändliga bloggosfären. Varför inte? Känns kul..."

Eller, med andra ord: Jag har skrivit en inledning på en liten historia om en flicka med ett gult paraply. (Observera att det inte alls handlar om "den riktiga Amy" med sitt gula paraply som ni kanske sett på YouTube, utan om... - inte vet jag. :-)

Inledningen är tre stycken lång och tanken är att lämna över den till en annan blogg(are) för att den ska få växa med en liten bit (sisådär tre nya stycken, eller kanske två eller fem), varpå den lämnas till ytterligare en blogg(are), och så vidare... (Anledningen till att jag tänker mig bloggare som skribenter, är att det vore extra kul att kunna följa berättelsens framväxt via nätet.)

Hela idén bygger ju förstås på att den jag lämnar över stafetthistorien till tycker det är en kul idé, har lust att bidra och inte drabbas av alltför mycket prestationsångest - och att detsamma gäller nästa och nästa och nästa person... Ända tills stafetthistorien återvänder hit, färdig och fin, den 19 januari.

Det är värt ett försök... I bästa fall kommer en ny bit av historien att skrivas en gång per dag, men om den skulle stanna upp och någon "sträcka" skulle ta längre tid är det inte hela världen. Allt är bara ett kul experiment! Och när historien återvänder till mig skickar jag den till Amy och i bästa fall kommer den med i filmen och alla vi som bidragit får åka till USA och se premiären och gå på galapartyt. :-)

Jag tyckte det verkade bäst att skriva på engelska, men om någon tycker det tar emot för mycket och hellre skriver på svenska, åtar jag mig härmed att översätta innan jag mejlar vår berättelse till Amy. Om det nu blir någon... Det är upp till er!

Här är berättelsen:

There once was a little girl who wanted to save the world. She wasn’t sure that the world really needed to be saved. All she knew was that she wanted really badly to save it. And all she had was a yellow umbrella.

What good is a yellow umbrella, she thought. If only I’d got a purple one, or a green with pink stars. But all I have is this yellow umbrella. Well, she thought, there must be a way. And so she went out in the street with her yellow umbrella, at noon a hot and sunny day.

She hadn’t been walking longer than to the crossroads by the bakery when she met a man who spoke to her. "What a lovely umbrella", he said. "It’s got the colour of the sun. Is it yours?"

As soon as he said that the little girl realized that her umbrella was a symbol of the sun. She was carrying the sun in her hand and if she could do that she could save the world as well but she still didn’t know how. She looked up at the man and answered: Yes it is mine but it also belongs to the rest of the world depends on how you see it.

The man was quiet for a while and then said: Do you know what? I think you have a lot of wisdom. Take care of that yellow umbrella and remember that everything is made out of magic. The little girl looked up at the man and took him by the hand….

Snön, stjärnorna och månen lyser upp min väg..

.. då jag är på väg hem efter en skön onsdag. Kylan har svept in över Stockholm och jag har svept in mig i lång halsdukar och min varma vätteluva men myser över att vintern är här.

Idag har jag träffat min själssyster för den årliga avstämningen som blivit något fördröjd då hon varit bortrest över nyår. De senaste 4 åren har vi setts på nyårsdagen för att stämma av hur året har varit och vad vi vill ta med oss in i det nya året. Mina ledord blir möjligheter och nyfikenhet. Hennes blir glädje. Vårt samtal startar över en kopp the i Gamla stan och fortsätter längs vattnet då vi promenerar och virvlar vidare under den sent intagna lunchen på Nationalmuseet. En mycket uppskattad tradition av oss båda.

Vi skiljs åt och hon åker hem och jag beger mig till kreativ insikts butik för att handla för examenspengarna jag fick av världens underbaraste mormor och morfar. Symbolik ligger mig varmt om hjärtat och det kommer även halsbandet med berlocker i form av affirmationer att göra. Affirmationer hjälper, stöttar, stärker, peppar och påminner och nu kan jag bära dem med mig. Sen köpte jag en bunt kort som ska ingå i det coachkit jag håller på att bygga upp. Som jag berättat tidigare så älskar jag kreativ insikts produkter så valet var lätt när jag började samla på vykort och kort som jag ska använda som verktyg i mitt kit.

Med min lilla "påse med kärlek" som det så vackert står på utsidan av papperspåsen åker jag in till stan och sätter mig på mysiga Vetekatten för att läsa deckare och invänta mitt avslutande möte med den mentorcoach jag haft under kursen. Hon är fantastisk på så många vis och jag skulle inte vara där jag är om det inte vore för henne, hon har hjälpt, stöttat, peppat och funnits där. Det är en av de saker som verkligen har varit fantastiska med coachkursen att man har 10 sessioner med en mentorcoach under tiden. En vacker dag kanske det är jag som är mentorcoach åt någon som startat sin coachkarriär.

Med tacksamhet i hjärtat och möjligheterna om jag ser dem så vandrar jag vidare på livets stig för att möta nya äventyr i livet.

Jag bläddrar i min kreativa bok...

... och förundras hur mycket man skulle kunna berätta om mig bara genom att läsa den.

Där samlas anteckningar från föreläsningar med Klas Hallberg, beskrivningen av the Secret på Oprah vilket gjorde mig andlös och mina repetitionsanteckningar från kursen i Silvametoden. Det finns listor som jag skrivit över vilka saker jag mår bra av och även saker jag kan använda som humörvändare (konstigt ord på svenska, det engelska är moodturner).

Man hittar visionboards i form av collage och uppskrivna målsättningar över hur jag vill att mitt liv ska vara. Det finns citat som jag tycker om och övningar från olika böcker. Det finns bilder jag tycker om och som bokmärke använder jag en vackert skriven affirmation av Louise l Hay som min stöttande vän nedtecknat till mig. Man hittar även en bön från The secrets nyhetsbrev som gick rakt in i hjärtat på mig och som jag använder då och då.

Det finns en lång lista över vad mina vänner och familj tycker är goda egenskaper hos mig (en övning i att fråga dem vad de tyckte om hos mig som nedtecknades och blev till denna lista). En bild på Ganesha som jag fått av min tyska vän Katrin (som jag lärde känna i Laos) och som påminner mig om henne, hennes vänskap och det Ganesha står för. Det finns inklistrade tackmail från personer jag berört på mitt förra jobb. Man ska ta med sig de snälla ord man får på livets väg tycker jag.

Favoritdikter och anteckningar från coachkursen och feedback finns där, vilken skatt jag har skapat egentligen. Man skymtar glada dagar och mindre glada dagar bakom det jag nedtecknat. Vardagliga tankar och stora tankar och affirmationer och självpepp samlas i en salig röra. Dessutom ett utprintat utdrag från Facebook med olika bilder över mina Moods i bilder.

Vad klok hon var min vän när hon gav mig denna bok för små ord och stora kloka tankar. Jag fyllde den med så mycket mer och har nog inte insett vilken hjälp på vägen det varit. Sen är ju jag en skrivande person på många vis för utöver denna så har jag ju min idébok, en reflektionsbok från coachkursen och sen min tacksamhetsdagbok.

Hur ska detta sluta.. jag inser att jag är:
- en anteckningsboksnörd
- sommarpratarnörd
- kattmamma
- ordspråksnörd
- fröken papphammar
... och allt detta i en salig röra.

Hur gör ni? Var samlar ni er inspiration och era små ord och stora tankar?

Vad har jag givit idag?

Var en av de kvällsfrågor som jag berättade om i ett inlägg om för några dagar sen.

Många gånger kanske man har gett någon ett leende, en hjälpande hand, en komplimang eller kanske man har gett sig själv en lugn stund, ett fint smycke eller blommor till köksbordet. Men idag svarar jag att pengar. Pengar till Spädbarnsfonden i Antonia och Gabrielles namn.

Jag känner inte Mamma Melissa personligen men hittade hennes blogg för ett tag sedan. Jag läste, grät, fnissade och blev förundrad över hennes förmåga att skriva så vackert, underfundigt och om den stora sorg som finns i hennes liv. Mamma Melissa är nämligen en änglamamma. Hon förlorade sina flickor i vecka 22. Såhär beskriver Melissa själv sin blogg:

Läs om livet som Melissa, änglamamma till Antonia och Gabrielle. Läs om två små tvillingflickor som föddes förtidigt, den 24/9 2008, och vars första andetag också blev de sista i deras mammas famn. Läs om det stora svarta monstret Sorgen, om mammor med guldsvärd och flickornas pappas eviga borrande.

Frågan om vad som egentligen hände kan inte läkarna svara på idag. Men i framtiden kanske de kan om vi ger pengar till forskning så att de kan ta reda på. Men pengarna går inte bara till forskning utan de går även till att förbättra kvalitén av andra änglafamiljer i sorg.

För mig var valet enkelt. Idag valde jag att ge lite av det jag har till den här insamlingen och jag vet hur stark och givmild bloggvärlden är så jag tror att många kommer att göra detsamma. För minns att om du sträcker ut en hand idag så kanske någon annan sträcker ut en hand till dig den dag du behöver det. Det tror i alla fall jag. Men det är inte därför jag skänker till insamlingen utan det är för att jag tror att vi alla kan göra en skillnad.

Puddles of love...

Heter denna fantastiskt fina julklappstavla som skärmflygaren köpt till mig från Gorjuss.. det blir fritt översatt till "pölar av kärlek". Man kan till och med se stjärnorna, kärleken och regnet som regnar på hennes prickiga paraply eller kanske är det mitt för jag har ju ett prickigt paraply.

Idag ska det handla om pölar av kärlek och det gula paraply som Svante spänt upp över sin blogg med samma namn. Där berättar han om det spännande projektet "The beckoning of lovely" som är ett spännande projekt på jakt efter kreativa själar som vill bidra till denna spännande film.. men det är bara 16 dagar kvar. Jag vet att jag har många kreativa läsare som har vackra alster, texter, tankar att bidra med. Ta chansen..

Det kan vara:

Musik av alla sorter
Band
Singer-Songwriters
Videor
Kortfilmer
Animerade filmer
Målningar
Teckningar
Konst
Illustrationer
Sanna berättelser
Påhittade berättelser
Dikter
Listor
Monologer
Pjäser
Dans
Uppfinningar
Hantverk
Fotografier
Bilder tagna med mobilen
Arkitektur
Design
Kulinariska kreationer
Dagboksanteckningar
Kollage
Sandslott
Allt möjligt

Det är din fantasi som sätter gränserna. Själv funderar jag på att maila några foton till Amy. Jag vet att jag skulle ångra mig om jag inte gjorde det, de är ju bara några knapptryckningar bort. Spana in filmen från you-tube så får ni veta mer.

Kom igen så hoppar vi jämfota i pölarna av kärlek tillsammans. Om regnet blir för kraftigt så får ni krypa in under mitt prickiga paraply. För kärleken tar ingen plats till ytan även om den gör stor skillnad i världen.

Ibland finner man en vän...

... när man minst anar det. Kanske var det meningen? Jag tror nästan det.

En vän som har nära till skratt och värme som sprider sig som en virvlande sommarvind kring de hon möter och lever sitt liv precis som hon vill. Vi möttes i höstas då vi jobbade ihop några veckor och på vissa plan så är vi märkligt lika på många beröringspunkter. Hennes energi, livskraft och omtanke är något hon ska vara rädd om för den är unik. Hennes skönhet sitter såväl på insidan som utsidan. Hon inspirerar och motiverar.

Nyligen fyllde hon 30 och min present till henne blev den här Lady Thirty bilden. Den fångar henne så väl och det är en så perfekt present när någon fyller år och man vill ge något unikt. Men jag ger henne även min vänskap, för hon är så himla go. Som jag sagt förut, ta vara på mötena i livet, du vet aldrig när du möter en vän.

Det lät prassel och klonk...

.. när posten kom idag och eftersom räkningarna inte brukar vara så tunga så sprang jag förväntansfullt för att se vad som kommit. Dels var det en Mindfulness-skiva som man får om man är prenumerant på PS men det som lockade min uppmärksamhet var ett rött litet paket från Nallebudet. Jag har skickat många nallebud genom åren (och det har verkligen varit uppskattat) men aldrig fått något så det var med nyfikenhet jag öppnade paketet.. vem kunde det vara från?

Det var Chissra som valde att skicka mig denna fina nallefröken med röda stövlar och jeansregnjacka. Jag blev både förvånad och glad ända in i hjärtat. Jag ÄLSKAR överraskningar och en liten nalle i brevlådan det passar mig perfekt. Hon är verkligen världens goaste med ett hjärta av guld. Tack söta du! Du gjorde verkligen min dag.

I övrigt har min dag prytts av praktiska göromål som att tvätta, plocka ihop, skriva mail, läsa coachlitteratur och lite annat. Jag försöker verkligen hålla mig till löftet att inte skjuta på saker utan göra det direkt eller avsätta tid för det inom rimlig tid. Idag har det gått bra. Ska skriva några jobbansökningar också och sen är jag i mål. Men en sak till vill jag dela av mig av och det är några morgon- och kvällsfrågor som jag hittade i coachmaterialet som jag fått låna. De kan användas för att skifta fokus och för egen del så tänker jag kopiera dem och börja använda dem då och då för att öka min medvetenhet men även för att påverka vilken känsla jag tar med mig när jag kliver upp och när jag kliver till kojs. Här har ni dem:

Morgonfrågor

• Vem älskar jag? Vem älskar mig?
• Vad är jag lycklig över i mitt liv för tillfället?
• Vad är jag ivrig/spänd över i mitt liv för tillfället?
• Vad är jag stolt över i mitt liv för tillfället?
• Vad är jag tacksam över i mitt liv för tillfället?
• Vad engagerar mig i mitt liv för tillfället?

Kvällsfrågor:

• Vad har jag givit idag?
• Vad har jag lärt mig idag?
• På vilket sätt har den här dagen förbättrat mitt liv?
• Hur ska jag använda den här dagen som investering för framtiden?

Jag tycker de är superbra! Vad tycker ni?

2009

Det nya året breder skimrande ut sig över min livsväg som har nått ännu ett krön. Vad som kommer härnäst vet jag inte. 2008 var ett minnesvärt och innehållsrikt år på flera sätt men det visste jag ju inte för ett år sedan. Några som inledde året 2008 fick aldrig avsluta det och vända blad vilket gör mig ledsen. Samtidigt glädjs jag åt de som inledde sitt liv 2008.

Mitt löfte till mig själv under året är att bli bättre på att inte skjuta upp saker utan ta tag i dem direkt eller planera in när det ska göras och sen följa det. Ett mönster jag behöver bryta och som skulle få mig att må bättre. Lägga ner energin direkt istället för att det går åt energi åt att tänka på att man ska göra det. Det skulle förändra mycket.

Min närvaro på min livsstig är viktig för att om jag oroar mig för det som kommer eller hela tiden blickar tillbaka på vart jag har varit så kan jag snubbla på en sten, missa den vackra blomman vid vägkanten eller att ta vara på de möten som sker längs med stigen. Reflektion är viktigt men det sker då jag vilar på en sten vid kanten. Det är ju viktigt att när man vandrar fortfarande känner sin kontakt med marken på sin livsstig men även så att man kan lyfta blicken och titta på himlen för där bor drömmarna.