Jag har ont...

...i kinderna, magen och fötterna efter en rolig möhippa med mycket skratt och massor av dans. Det var verkligen en härlig dag och solen sken ikapp med oss. Den kommande bruden gjorde alla sina uppdrag med ett leende, glädje och den charm som är så unik för just henne. Jag ser verkligen fram emot att gå på hennes bröllop och dansa i höstnatten. Men just nu så pysslar jag om mina fötter och ler åt minnen från gårdagen samtidigt som jag nynnar på trallvänliga låtar som spelades på dansgolvet på Cliff Barnes under våra sista timmar på möhippan. Perfekt avslutning på en rolig dag!

Höstglöd

Igår föll ett höstregn stilla över mig och idag så skiner solen från en klarblå himmel. Hösten vilar i luften. Jag är lycklig över det eftersom den tidiga delen av hösten är underbar i mina ögon.

Jag drömmer om långa höstpromenader omgiven av sprakande färger och högar av löv att hoppa i. Choklad med vispgrädde på ett fik i Gamla stan med ett droppande paraply vid min sida. Kvällar med levande ljus och en kopp varmt thé samtidigt som regnet slår mot rutan. Biobesök som avslutas med en promenad under en stjärnbeströdd himmel. Varma halsdukar, polotröjor och fina höstsjalar som vänner stickat till mig hjälper mig att svepa in mig i en liten kokong av höstglöd och se naturen byta skepnad och förvandlas.

Så jag välkomnar hösten, välkommen in jag kommer att njuta av ditt sällskap fram till November när jag kommer att börja längta efter vinterprakt. Men det är då och nu är nu.

En liten skyddsängel..

... har jag fått av vindens melodi och änglar behöver man alltid.. speciellt en sån här liten leende kerub.

De fem bloggvänner jag vill sprida lite glitter och beskydd över idag är:

Chissra
Carrroline
Annelie
Di Queen
Malve

Kopiera ängeln och skicka den till 5 av dina bloggvänner som du tycker om, och vill ge lite extra änglabeskydd.

Tack vare bloggvärlden....

....så har saker hänt de senaste dagarna som jag inte kunnat räkna ut när jag började blogga den där dagen i Åre.

Det första som hände var att min jättefina idébok damp ner i brevlådan. Den är underbar och i den ska jag skriva olika idéer och projekt som jag har på gång. Att jag ens har en idébok i min ägo är enbart tack vare bloggvärlden.

För ett tag sedan snubblade nämligen över en härlig blogg som heter Idas hobbyblogg och det senaste inlägget visade en sådan bok som hon gjort till sig själv och jag kände att en sån VILL jag ha. Vilken tur att det gick att beställa en. Bilden gör den inte riktigt rättvisa men det är väldigt mycket Vida över den vilket jag tycker är imponerande eftersom hon aldrig träffat mig utan att jag bara mailat henne vad jag tycker om och sedan har hon skapat utifrån det.

Jag tycker om att samla mina tankar i olika böcker så nu har jag ytterligare ett verktyg för idéer och projekt. Den passar bra i högen där tacksamhetsdagboken och tankeboken ligger. Tack snälla Ida för att du med din kreativitet kommer att hjälpa mina idéer att komma på pränt och inte enbart sväva i tanken som vackra fjärilar.

Minns ni att jag skrev om spännande möten för ett tag sedan? Igår träffade jag för första gången någon jag lärt känna via bloggvärlden, nämligen Chissra. Har faktiskt (bortsett från när jag nätdejtade) inte träffat någon på det viset. Man vet inte vad man ska förvänta sig eftersom man visar upp en sida på bloggen och det speglar ju inte hela ens personlighet och vem man är. Dessutom är det ju spännande att stå och spana efter någon som man bara har fått en beskrivning på... man tittar på någon på tunnelbanan, kan det vara hon? Nope, ingen kjol! Men när vi sågs så kändes det ganska självklart från min sida även om Chissra tyckte att jag såg MYCKET yngre ut. Du ser ut som 18 får man ju inte höra så ofta! Speciellt inte då man passerat 34 år. Jag har fått höra att jag ser yngre ut men inte så mycket yngre kanske.. skrattar ganska gott åt det.

Hur gick det då? Det var jättetrevligt! Vi fikade i flera timmar på mitt favoritfik i Gamla Stan som heter Café Mineur. Chissra är supertrevlig och jätterolig att prata med så jag hade inte behövt oroa mig. Det blev många intressanta samtalsämnen och tankar som virvlade bland stearinljusen i valven som omgav oss. Det gör vi om tycker jag! En stor kram till dig Chissra.

Och till er andra, glöm inte att titta efter stjärnorna. Kanske finns de i en vacker handgjord bok eller i ett spännande möte som blir av tack vare mystiska cyberspace. När ni tittar efter stjärnorna så sök inte enbart på de självklara platserna, ibland finns stjärnorna i blomsterskrud som på bilden nedan. Eller kanske närmare än så.. som kreativ insikt uttrycker det:

En stjärna lyser med lätthet, det gör också du

Jag är en apelsin!

enligt det här testet.

You Are an Orange

You have a zest for life, especially for anything colorful, wild, or dramatic. You have a unique take on the world, and you're not afraid to be a little funky. You are a bit reserved toward people who don't know you well. You have a thick skin, which can protect you from anything that goes wrong in your life. Once someone does get to know you, they totally get and appreciate you. Your friends see you as a bright person with a refreshing take on life.

What Type of Fruit Are You?

Mina första steg på vägen till diplomerad coach..

Hur var kursen.. undrar en av mina vänner.

Underbar, svarar jag. Det känns helt rätt.

Det finns så mycket att säga men jag vet inte var jag ska börja riktigt. Men en sak vet jag och det är att jag kommer att lära mig massor, likväl om coachning som om mig själv.

Det finns många företag som utbildar i coachning och jag visste inte vilket jag skulle välja. Jag var först på en presentation hos en annan coachutbildare men den kändes inte helt rätt. När jag lyssnat på Coach Companions presentation anmälde jag mig på rak arm (och det kostar en del men jag kände ingen tvekan). Det kändes så rätt för MIG. Det är ju det som är det viktiga. Någon annan kanske hade tagit en annan utbildning som känns rätt för dem.

Varför kändes det rätt?

* det kändes som om de tog så oerhört seriöst på coachning vilket är viktigt för mig. Jag har ju en beteendevetarexamen och praktisk erfarenhet och vill helt enkelt få valuta för pengarna.
* 10 tillfällen med mentorcoach som jag blir coachad av ingår i kursen
* om jag behöver handledning t.ex så kan jag ringa dagligen på kontorstid ner till Malmö och få det direkt
* att det ställs krav på mig som deltagare för att bli godkänd (som närvaroandel och vad jag ska klara av för att klara diplomeringen)
*att man får en internationell diplomerad coach utbildning

Det här var en del av anledningarna till att jag valde just den här kursen för det kändes som det jag vill ha och det som passar mig. Efter de 2 första dagarna så är jag ännu mer övertygad. Det var praktiska övningar, reflektioner, underbara möten och positiv stämning som präglade kursen.

För mig är den största utmaningen att hålla mig enbart till det coachande förhållningssättet vilket utgår från klientens tankar, målsättningar och erfarenheter. Jag är van från mina tidigare samtal att även ha en rådgivande, pushande funktion och att vara såväl mentor som förebild. Men här ska jag inte tex ge råd (om det inte är överrenskommet) utan snarare lotsa min klient framåt i coachningen. För framåt ska klienten antingen tankemässigt och/ eller beteendemässigt är målsättningen. Spännande och kul och stämmer med min bild av oss människor, jag tror att många av oss bär svar, lösningar och andra visioner inom oss utan att kanske vara medvetna om det. Jag har använt coachningstekniker men sällan ett helt samtal från början till slut så det ska bli spännande och roligt. Det känns helt rätt för mig och kommer att komplettera mina tidigare kunskaper vilket gör att min verktygslåda fylls på.

Så mitt jobb blir att få blomman att växa och våga öppna sig och visa all sin skönhet som den bär inom sig. För det hoppas jag ni vet.. miraklerna bär ni inom er.

I love your blog!

Tänk att både Malve mitt i livet och Vindens melodi älskar min blogg! Vad glad jag blir av det!

De här bloggarna älskar jag:

Jag e frisk

Stort och smått

Så kom solen

Kvistashuset

Lantliv i lägenhet

Mellan mig och gud

m/s vågspel

Reglerna är enkla. Sätt loggan på din egen blogg och länka till den person som givit dig utmärkelsen. Sen ska du i din tur ge utmärkelsen till 7 bloggar och länka till dem

Stor tacksamhet för era nomineringar...

Varje gång jag får en nominering så blir jag så oerhört glad och tacksam över att någon tycker att min blogg är värd en nominering. Nu har det hänt igen och i dubbel bemärkelse.

Först fick jag den från bloggen Mellan mig och gud som skriver såhär:

Vida skriver så vackert om sina upplevelser och om sitt liv och tankar att man inte vill sluta läsa hennes blogg. Hon är helt klart en poet.

En dag senare så fick jag den igen från Marias betraktelser med följande snälla ord:

Vida: Min egen lilla personliga coach. Inläggen skapar eftertänksamhet och tvingar mig att stanna upp.

Tack snälla ni, det betyder mer än ni kan ana. Men den här gången kommer jag inte nominera vidare eftersom jag nominerat alla bloggar jag vill under denna kategori. Ni kan hitta dem under mina tidigare nomineringar.

Små stunder av lycka från de senaste dagarna...

... middag med änglar.
...start på kursen som troligtvis kommer att förändra mitt liv.
... en fika med vänner på Kulturhusets tak i solen.
... att en vän kom med som en överraskning för oss andra b****s.
... kalas med en solstråle som medelpunkt kantad av smaskig tårta och kladdkaka.
... lek med fnittrigt underbarn i gröngräset.
... en vän som tagit sig tid att skriva ett vackert kort med en affirmation som kommer att hjälpa mig att få drömjobbet.
...ny kunskap.
...sommarprogram som jag har kvar att lyssna på.
...you can heal your life filmen av louise l hay.
... tibetansk klangmeditation (obeskrivligt och fantastiskt på en gång) som en vän bjöd med mig på.
... att blicka ut genom nyputsade fönster.
...vykort från postcrossing.
...snälla nomineringar från alla håll.
...kloka vänner.
... goa kräftor.
... ett fantastiskt slut på en bok man läser som får en att tänka till.
... att möta syster som bär livets mirakel inom sig.
... glädjen över höstens första kickboxningspass trots att svetten rinner under tiden.
...att någon spricker upp i ett brett leende när vi ses.
... att katterna kommer mig till mötes när jag kommer hem.
... skärmflygaren som tar sällskap med mig på en promenad in till stan

....det här är saker som gör mitt liv gött å leva. Vad har ni som gör er glada?

Det hundrade inlägget...

Det här inlägget är faktiskt nummer 100 på den här bloggen.

Jag tycker om att summera ihop vad som hänt. Att göra det under det hundrade inlägget känns som ett bra tillfälle. Senaste gången jag gjorde det var när jag bloggat i 2 månader.

Vad har hänt sedan dess då... jo, det här:

... bloggen har nominerats 6 gånger (japp, skriver snart om den sjätte)

...jag har återfunnit gamla gymnasievänner som jag inte träffat på över 10 år och nu har jag helt plötsligt inblick i deras liv vilket känns spännande. Här hittar ni Linda, Annelie och Anki som är precis som jag minns dem, vi har bara inte samma klädstil längre med blommiga blusar, stora jeans och fina västar och tur är väl kanske det. Dessutom har gamla klasskompisar (Madde och Anna) kommenterat på bloggen så hoppas vi ses på en klassfest snart. Det vore verkligen roligt.

...en liten bloggpirat har dykt upp och han gör precis som han vill.

... en kommentar under det här inlägget fick mig att publicera bilder på vardagshumor.se (men oroa er inte, ni får se dem först).

... att jag via bloggen Vildaella hittade ett kort som jag tycker är helt fantastiskt och som ni alla kan ta del av då det avslutar det här inlägget.

...jag har kodat mitt första html-dokument

... jag får vykort och brev från personer jag inte känner tack vare brevkollektivet och postcrossing.

... jag har fått ytterligare bevis på att "law of attraction" fungerar

... sen så hittade jag en skatt som framförallt påminde mig om de små skatter som finns runtomkring oss hela tiden.

... jag vann biljetter till Kautokeionoupproret.

... jag har påbörjat min utbildning till diplomerad coach vilket jag självklart kommer att skriva mer om, vet att en del av er väntar på det.

Men framförallt jag har insett att den här världen berikar min vanliga värld och är oerhört tacksam för att jag kan tänka mina egna tankar via inläggen. Jag har hittat nya vänner och tackar alla ni läsare som tar er tid att läsa och/eller kommentera. Tack för att ni finns.. och glöm inte:

Livet är ett äventyr att uppleva och inte ett problem att lösa.

Vida har fått fin utmärkelse...

...av Vildaella. Blev så himla glad! Jag blir glad i hjärtat och lite rörd varje gång någon nominerar mig och tycker att det jag skrivit är värt att läsa!

Jag i min tur ÄLSKAR att läsa dessa bloggar:

Marias betraktelser

Vindens melodi

Livskrafter

Vardagspussel

Di Queen

Annikas blogg

Chissra

Reglerna är enkla.
Sätt loggan på din egen blogg och länka till den person som givit dig utmärkelsen.
Sen ska du i din tur ge utmärkelsen till 7 bloggar och länka till dem.

Tänk vilken skatt en alldeles vanlig dag är...

Nu har underbara Kreativ insikt öppnat en liten butik på Hornsgatan 29 i Stockholm. Ligger mellan Slussen och Mariatorget och är som en liten godisbutik. En magnet med en affirmation eller några uppskattande ord kommer nog mina vänner att få istället för en blomma när jag kommer på besök. Enkelt, billigt och säger så mycket! Själv köpte jag de här till mitt kylskåp. Det känns som om det finns något för alla i den butiken.

Idag har jag haft en lugn skön dag hemma i lägenheten med katterna. Jag har läst, vilat, filosoferat och kollat på en fin film och svarat på mail som blivit liggande. En alldeles vanlig lugn lördag och jag är så tacksam för denna dag. Det är viktigt att komma ihåg att uppskatta det man har vilket man inte alltid gör när livet ibland känns som om det rusar förbi.

För några veckor sedan läste jag ett inlägg hos Annelie med bloggen "Stort och smått" som fick mig att verkligen tänka till. Det var ett inlägg som stannade hos mig i flera dagar och som jag rekommenderar ALLA att läsa. Jag har självklart kollat med Annelie om jag fick länka till det och hon sa att det fick jag. Här är inlägget. Tack Annelie för att du delar med dig.

Det fick åtminstone mig att beröras på djupet samtidigt som jag insåg (återigen) hur viktigt det är att leva här och nu. Man vet aldrig vad som händer.

And the nominees are......

Nomineringarna bara trillar in och jag är förvånad, smickrad, oerhört glad och tacksam. Tack för att ni tycker om min blogg. Det var inget jag hade förväntat mig när jag började skriva... Jag har tre nomineringar (och två av samma sort) som jag ska skicka vidare. Börjar med de här två och avvaktar ytterligare någon dag med att skriva och nominera igen..

Nu har jag fått den här nomineringen av Vindens melodi som skriver så här: Du har redan två nomineringar, och nu får du din tredje,,,för det tror jag att många med mig håller med om att din blogg är i rätt anda. Tack snälla du!

Även Livskrafter nominerar mig! Det värmer gott i hjärtat, det vet du!

Detta innebär att jag egentligen har rätt att nominera 14 bloggar (7 för varje nominering) men med tanke på att jag redan har nominerat just denna nominering vidare 2 gånger ( tidigare nominering 1 och 2) så blir det inte så många. Men de nomineringar jag ger går till följande läsvärda bloggar:

m/s vågspel som är en blogg som jag följt länge. Tänkvärda inlägg och underbara bilder.

malve mitt i livet som tar läsarna med på sin livsresa med funderingar, vardagsbetraktelser och en öppenhet som jag beundrar.

8000 kr om en jorden runt resa med en bensinbudget på 8000 kr som en son och hans afasidrabbade far företar sig. Jag har varit med hela resan och snart är de hemma igen. Underbar med äventyr.

vildaella med sina fantastiska kort som sprider glädje

nina på johangården som funderar, klurar, filosoferar, fotograferar och delger oss sitt vardagsliv.

marias betraktelser som är en så oerhört läsvärd blogg som jag helt enkelt inte klarar mig utan. Den är underbar!

orkanlia som har en blogg som visar hennes underbara personliga, skräddarsydda kläder som man kan prenumera på. Surfar in dagligen och ser vad som händer och blir inspirerad.

Till er som blivit nominerade så gäller följande: ni kopierar loggan, och nominerar sen själva 7 stycken bloggar ni nominerar och länkar till. Om ni inte vill länka vidare eller uppmärksamma denna nominering så kan ni självklart strunta i det men jag vill bara ge lite uppmärksamhet till de bloggar som jag läser.

Uppror i biomörkret..

.. närmare bestämt via filmen Kautokeinoupproret som jag såg i Tisdagskväll. Jag hade nämligen VUNNIT biljetter till förhandsvisningen via bloggen "Lev som en same" (law of attraction fungerar verkligen) och det var verkligen en upplevelse på så många sätt.

Inbjudan löd som följer:

Kvällen börjar kl. 17.15. Vi bjuder på mousserande vin eller björksaft med rensalami, rökt renhjärta och spikkekorv (torkad renkorv) på träspett. När ni minglat färdigt förflyttar ni er till salongen. Där väntar Kallrökt reninnanlår med Sallad av potatis och jåamoe (fjällsyra). Till det serveras Laejpie (mjukt bröd bakat på renbuljong) och dryck. Desserten är lagad på Rårörda hjortron med vaniljcremefraiche och kardemummasmul. Menyn är utformad och förpackad av Marja Ek på Renprodukter så att ni lätt kan äta den när du slagit dig ned. Tag plats i god tid innan ljuset släcks kl. 18.00. Efter filmen leder journalisten Alexandra Pascalidou ett 30 minuter långt samtal om samisk kultur idag och i framtiden.

Ni hör ju! Det är klart att det blev en magisk kväll.

Om vi börjar med filmen som var en oerhört stark film som skildrade en verklig händelse som utspelade sig i mitten av 1800-talet i just Kautokeino. Personligen så tyckte jag väldigt mycket om filmen och blev väldigt berörd på många olika vis. Jag kände sorg, vanmakt, ilska, medkänsla, frustration men även hopp under den ca 1,5 timme som filmen varade. Hoppet står för att jag tror att man kan förändra samhället men det krävs att man belyser orättvisor och lär av historien och varandras olikheter och likheter. Filmen var oerhört välgjord, fylld med vackra scener och bra skådespelare där jag framförallt kände igen de svenska (såklart) som Persbrandt och Mikael Nyqvist. Jag rekommenderar den varmt till er som tycker om dramafilm.

Att man sedan utöver filmen fick god mat (rökt renhjärta är fantastiskt gott) och en påse med gott och blandat i form av samepasset (med rabatter, gratisentré), informationsformulär och en kasse gjorde kvällen ännu mera speciell. Det jag är mest sugen på är att se om det finns några jeans som passar mig från Denim Demon som hittar inspiration från den samiska kulturen. Hoppas nu även att äntligen komma iväg till Nordiska museets utställning Sápmi och även en tur till Skansen (där för övrigt en person jag håller mycket kär arbetade i samevistet en sommar).

Under samtalet om samisk kultur i utveckling ifrågasattes hur mycket den svenska skolundervisningen berör samerna och om jag ska prata utifrån egen erfarenhet från min uppväxt så kan jag säga att knappt alls. Det "glömdes" (eller kanske gömdes) bort. Minns hur jag på biblioteket i Falun hittade två mossiga böcker i ämnet (ja, man får säga mossig om en bok är nästan jämngammal som ens föräldrar vid tidpunkten) när jag skulle skriva uppsats i gymnasiet. Jag fick byta ämne. Detta var ju innan nätets intågande, så ni som är intresserade idag kan lätt surfa in på www.samer.se och få mycket mer information än båda de böckerna gav.

När det gäller min relation till samerna så är den via de samiska vänner jag och min familj har. Jag är själv inte same även om det händer att folk frågar när de hör om mitt norrländska ursprung och tycker att vissa delar av mitt utseende överrenstämmer med vad de tolkar som samiskt.. men så är inte fallet om släktforskningen stämmer. Samekulturen och deras historia är dock något som intresserar mig mycket (eftersom jag generellt sett är väldigt intresserad av olika kulturer) och jag vill gärna lära mig mer.

Jag har även egna barndomsminnen från när jag och min mamma var inbjudna att bo i våra vänners kåta vid renskiljningen. Det var inte förrän jag blev äldre som jag insåg att inte alla på dagis eller i min klass gjort sådant (speciellt inte med tanke på att jag är uppväxt i mellersta Dalarna). I mina tidiga tonår fick jag själv bevittna att vissa kan "stämma blod" (får se om jag väljer att berätta om den händelsen en annan gång). Men även i vuxen ålder har jag fortsatt att vara nyfiken och gått på föreläsningar med Laila Spik (som tillsammans med Anna Bornstein skapat den fantastiska boken "Den samiska vandringsrösten"). Jag tycker att det finns alltid mer att lära om kulturer (inklusive den man själv är en del av) och än så länge är inte min nyfikenhet stillad.

Så nu kanske ni förstår varför jag blev så glad när just jag vann den där biljetten och fick delta i en alldeles speciell kväll med framförallt en väldigt bra film.

It's a beautiful day....

Det har varit en spännande, underbar, utvecklande och fullspäckad dag. Jag är sååå lycklig!

Men jag var nervös imorse och jag har utmanat flera rädslor så jag är STOLT över mig själv när jag kryper till kojs ikväll och jag kommer nog att sova ganska ovaggat för alla intryck snurrar i huvudet nu. Det är så spännande med utbildningen och vilken fantastisk grupp jag hamnat i. Massor av möten, kunskap och klokskap. Så oerhört inspirerande och givande! Det känns så skönt att bara göra något för sin egen skull som jag sedan kommer att ha användning av såväl yrkesmässigt som privat under resten av mitt liv.

Skönt också att sen landa med UNDERBARA vänner på en god middag och känna att man är så lyckligt lottad som har dessa fantastiska människor i livet som tror på en och stöttar en. Tack för att ni finns.. ni vet precis vilka ni är. Puss på er!

Jag är lycklig och förväntansfull inför morgondagen som är dag 2 i min coachutbildning. Livet är underbart! Nu ska jag sussa sött...

Pirr i magen inför imorgon...

....för då börjar min coachkurs hos coach companion! Det ska bli så roligt och inspirerande men samtidigt är jag lite nervös. Min kontrollfreakdel gillar inte att inte veta vad som händer samtidigt som Vida älskar att inte veta vad som händer så just nu känner jag en skräckblandad förtjusning inför morgondagen. Dessutom är jag van att samtala med och coacha andra men inte att själv utsättas för det inför andra. Ska bli väldigt utvecklande med andra ord.. men man växer ju av att utmana sina rädslor så det är bara att kasta sig ut och ha tillit till att allt blir bra... för det blir det ju alltid på ett eller annat sätt. Spännande ska det bli i alla fall!

Man vet ju liksom aldrig vad som händer när man öppnar på en okänd lucka i sig själv men det är ju det som gör livet till det stora äventyr det är!

Universum vore inte detsamma utan er...

För ett tag sedan så presenterade jag delar av familjen men några som betyder oerhört mycket för mig är min mormor och morfar. De har alltid funnits där för mig och min familj med sin värme, generositet och omtanke.

När jag nu lämnar dem för den här gången så önskar jag att vi ses snart igen... det är synd att vi bor så långt ifrån varandra. Men mormor kan messa på mobilen och morfar håller på att lära sig maila (så om ni läser det här mormor och morfar vilket är tanken, så vill jag säga att jag är stolt över att ni vågar lära er nya saker).

Jag vill också tacka er för att ni är de där underbara människorna som bara ni kan vara.

Så tack till dig underbara mormor:
- för ditt varma skratt och fnisset som smittar
- för all fantastisk mat du lagar till mig när vi ses
- för alla recept jag får med mig
- för din livsvisdom
- för alla kramar
- för att du får mig att minnas
- för att du vill familjen så väl
- för dina brev som lyser upp vardagen

Och tack till världens snällaste morfar:
- för att du är så enormt hjälpsam
- för att du tar hand om oss
- för din livsvisdom
- för att du berättar om hur det var förr
- för att ingenting är omöjligt
- för att du alltid funnits där
- för att du rensar fisken både åt mig och katterna
- för att du lagar och fixar mina skor

.... å allt det andra som jag glömt nämna nu. Ni har en väldigt stor plats i mitt hjärta!

Vida filurar över nostalgi...

Regnet slår mot rutan och jag blickar ut över Luleälvens vatten och vet att jag snart lämnar mitt lilla paradis för den här gången. Jag blir nostalgisk av att tänka på det.. på samma sätt som ett bortglömt minne från barndomen svepte över mig häromdagen när jag hittade en del av en kvarglömd skatt.

Jag är nog ganska nostalgisk som person, har platser som väcker många minnen och undrar lite om det hänger ihop med att det är platser som jag lämnat och inte längre tillhör i vardagen. Som mitt besök i Falun till exempel, eller när jag vaknar i byn där mina föräldrar bor.


Bilden (ovan) visar tapeten i min lekstuga som står vid vår sommarstuga och jag minns första gången jag såg den. Det var en vinterdag i Gällivare och den stod uppställd utanför min gammelfarmor och gammelfarfars hus. Den var gul och ganska sliten. Men jag blev så glad. Min morfar som var färghandlare valde den finaste tapet jag någonsin sett och rustade stugan och målade den röd. I den har jag tillbringar många timmar och jag går alltid in i den när jag är här, öppnar lådorna och tittar på leksaker från förr. Man vill att det alltid ska vara sig likt där.. inget ska ändras.

När det gäller nostalgin så undrar jag om jag bara är en nostalgisk person eller om det handlar om min rastlöshet, målmedvetenhet och nyfikenhet som gjort att jag flyttat en del och därmed har många platser att vara nostalgisk på. De som bor kvar och ser förändringarna och platserna dagligen kanske inte tänker att där nattbadade vi när vi var i tonåren utan för dem är det bara tjärnen som de alltid badat i och att det är längesen de byggde en ny brygga.

Men själv har jag flyttat och har inte en nuvarande relation till platsen, personen, byggnaden etc. utan minns den som den var när jag hade en annan relation till platsen.

Så när jag hittar det här vykortet hos mina föräldrar så frågar jag om jag kan få det och ha som bokmärke. Det är kiosken Mitti (eller som det står på baksidan: mitti sverige, mitti dalarna, mitti leksand) och jag bodde ett stenkast från den när jag flyttade till Leksand. På lördagarna gick man och handlade sitt lördagsgodis och på den tiden var det ingen självbetjäning utan man fick peka på vilka godisar man skulle ha och sen kostade de olika.

Kunde ta tid, man ville ju förvalta sina 5 kronor väl innan man gick hem med sin lilla vita godispåse med färgade bubblor på. Hur många har jag kvar var en vanlig fråga? Sen skulle man välja om man ville ha 5 såna, 3 såna eller 2 såna.. eller om man skulle blanda.. svåra beslut för ett barn. Tänker ibland på de som bara skulle ha tidningen och stod bakom i kön. Men man kanske hade mindre bråttom då vad vet jag? Jag minns ju bara hur man funderade och pekade på godbitarna bakom rutan och sen gick hem och kände att man hade den perfekta lördagspåsen i handen...

Vida utmanas att tänka till i ännu en utmaning..

Reflektion av idag

Svara gärna oavsett om du blivit inbjuden eller ej. Om du svarar, kommentera hos enbart som har skapat utmaningen.

1. Skriver du att göra listor på allt du "måste göra"? Det händer men bara när det är mycket så att jag behöver en överblick. Är lite professorstyp och kan annars glömma vissa saker. Men jag försöker att utrota måsten och se dem på ett annat sätt.. går bra ibland och dåligt ibland.

2. Om du bara skulle skriva tre saker som är viktiga (privat eller jobb väljer du själv) vilka vore det? Min familj och mina vänner, att jag har ett liv jag trivs med på en plats jag trivs på och att jag är frisk

3. Nämn en sak som du anser att du måste göra och varför du måste. Jag måste hitta ett nytt jobb.

4. Formulera om samma måste som om du ville göra det. Drömjobbet finns i min framtid.

5. Vad är det viktigaste i ditt liv? Livet och de som delar det med mig.

6. Beskriv hur du kan ägna mer tid åt det som är viktigt. Sluta med slösurfande på nätet och att fastna framför tv'n. Göra saker som jag mår bra av och när jag medvetet chillar vara nöjd med det också.
   

Å jag utmanar alla som vill ta sig an denna utmaning. Har ju haft många utmaningar på sista tiden så det känns som om den här gången får ni bloggäventyrare själva välja.. men för alla er som vill ha en tanke om hur ni lever och hur ni vill leva så rekommenderar jag det varmt.

Gör så här!

1. Skriv ett inlägg och svara på ovanstående oavsett om du blivit inbjuden eller ej.

2. Kopiera texten och skriv dina egna svar.

3. Gå till den som startade reflektionen,och till den du fick inbjudan ifrån och ge en kommentar.

4. Innan du svarar med ett eget inlägg på din sida så sätt dig ner och fundera en stund. Ta några djupa andetag, koppla av och först när du känner dig lite avslappnad så svarar du.

5. Välj ut några personer och länka till dem som du vill skall svara.

6. Gå till dem du utmanat och skriv en kommentar att du utmanat dem.

Har ni hittat nån skatt idag?

Jag har åtminstone blivit påmind om en som jag hittade för längesen då en liten rest av den låg på älvens botten.. och då tänkte jag att jag ska se till att bli en skattletare så att man ser när guldet glimmar! Den här lilla skatten påminner mig om att man ska hålla ögonen öppna och inte sluta att förundras. Det blir så mycket roligare då..

Om man funnit en skatt eller ej ligger ju i skattletarens ögon och värderingar. Dessutom låter skattletare som ett roligare epitet än t.ex bärplockare, man kan ju vara en skattletare på jakt efter blåbär i skogen. Så nu är jag en skattletare på jakt efter drömjobbet helt enkelt!

Så nu är jag nyfiken på vilka skatter som ni har i ert liv eller som ni letar efter?

Handlingar som har sitt ursprung i kärlek..

"Where there is love there is life"

Ghandi

Så står det på det här fina bokmärket som jag fick av skärmflygaren samma dag som jag firade att livet tog en ny vändning. Han är underbar på många vis och när det gäller att hitta personliga presenter som kliver rakt in i hjärtat så är han helt enkelt fenomenal.

Har de senaste dagarna tänkt på att jag inte alltid uppmärksammar kärleksfulla handlingar men att de alltid funnits där och hur viktiga de är.

De är inte de stora handlingarna jag talar om utan att min syster frågar om jag vill ha thé, att min mormor vill göra så god mat som möjligt som hon vet att jag tycker om och att min morfar ställer fram solstolarna när solen skiner. Det är så lätt att missa dem och jag har insett att det är viktigt att lägga märke omtanken och kärleken som döljer sig bakom dem, dvs att någon annan verkligen vill att du ska ha det bra och må bra och veta att du är betydelsefull för just den personen. Men sen kan man ju även utföra kärleksfulla handlingar på andra plan mot människor du inte känner vilket kan vara minst lika viktigt. Åtminstone kan jag minnas främlingar som varit snälla, omtänksamma, hjälpsamma eller bara vänliga.

Handlingar av kärlek och omtanke är viktiga eller som kreativ insikt uttrycker det : Välj kärlek!

Jag vill bli mer uppmärksam på det och både välja att se kärlek men även välja att ge kärlek.. i små och stora kärleksfulla handlingar (oavsett om mottagaren märker det eller inte) . Det är viktigt har jag insett och jag säger återigen som Gandhi:

"Where there is love there is life"

Slumpen är ingen tillfällighet..

.. heter en bok av författaren Jan Cederqvist som handlar om sammanträffanden. Jag tror på att sammanträffanden finns om man bara uppmärksammar dem och fokuserar på möjligheter och vad man vill ska hända.

Idag ringde min vän med andan i halsen och säger... jag fick boken idag! Klart hon fick, jag visste att det skulle hända men när vardagsmagin slår till så ryser man när det händer. Jag vänder mig till min syster och sa, hon fick boken och min syster säger ett ord: MAGI!

Det som det hela handlar om är att jag råkade se ett Oprah avsnitt där hon bland annat intervjuar Louise L Hay om sin film "You can heal your life". Jag känner direkt att det här är något speciellt, hon talar direkt till mig. Jag tänker att jag ska säga till min vän K att se reprisen men glömmer det.

Så under en härlig dag i hennes trädgård där vi ätit hallon i solens sken samtalar vi om stort och smått. När vi sitter i hammocken så berättar jag om intervjun, filmen och vad Louise tror på och att jag tror att min vän skulle tyckt om programmet. Själv tänker jag försöka få tag på filmen (som är på ett liknande tema som "the secret").. och filmen är min några dagar senare.

Dagen efter ringer min vän och frågar andlöst: vad sa du att boken hette? Jag tror att det är den som lottas ut av tidningen Hälsa den här månaden! Visst hade hon rätt och så klart blev boken hennes! Men det visste jag någonstans redan, den var menad att komma i hennes väg tror jag. Jag hade berättat detta för min syster som därför förstår precis vad jag menar...

Ser du stjärnan i det blå? Allt du önskar kan du få!

Bloggpiraten rapporterar från Luleälvens strand

Nu är jag tillbaka! Er alldeles egna bloggreporter.. Och jag vet att vissa längtat efter mig!

Vidas vänner har nämligen börjat fråga om jag är med när de ses över en fika i stan och Carrroline (från vardagspussel) har nämnt mig på sin blogg 2 gånger. Såhär skriver hon bland annat "älskar framförallt bloggpiraten som dyker upp titt som tätt..." Det ni! Carroline är en go tjej med smittande skratt och ett hjärta stort som en hel ankdamm kan jag berätta, har spanat på henne i smyg på den tiden när hon och Vida träffades dagligen..

Dessutom tjuvlyssnade jag häromdagen på ett telefonsamtal och hörde att skärmflygaren sa till Vida att han tyckte bloggpiraten skulle skriva oftare. Men det har ju inte Vida något med att göra då jag är en oberoende reporter. Att jag har en plats i hans hjärta visste jag redan eftersom han köpt denna snygga väska till mig när han var och flög i Slovenien. Vida trodde att den var till henne men ack vad fel hon har. Högst upp i ena hörnet är nämligen en glittrig döskalle i rosa.. klart att det är mig han anspelar på! En rosa snygg pirat som gillar presenter. Klart att bloggpiraten ska ha en fiiin väska att resa i. Kan ju inte tolkas på något annat sätt! Om ni inte ser den fina hyllningen till mig så klicka på bilden så blir den större.

Nu har jag och Vida sedan någon vecka befunnit oss i vackra Gammelstad utanför Luleå... i vanliga fall sitter jag på stranden vid Luleälven men just på bilden har jag slagit mig ner på den gamla muren som förut utgjorde den enda vägen till Stadsön. På den tiden när Vidas gammelfarfar höll till i krokarna. Den här platsen har Vida förresten besökt nästan varje sommar av hennes liv och hon älskar att bara vara här. Här tar hon det bara lugnt och tycker om att tiden stått still i lilla stugan och att allt ser ut som det brukar.

Nu ska jag avslöja vad hon faktiskt läser när hon är här. Visst hon har med sig en "del" böcker men det är ju inget ovanligt. Men inte är det seriös skönlitteratur som är det hon främst ägnar sig åt utan mormors gamla tidningar.. hon fullkomligt plöjer hemmets journal och allers som ligger i en stor hög och som mormor sparat under året. Vida påstår att det känns som man är ledig när man läser såna tidningar med reportage om bortsprugna katter och gamla Astrid som samlar på porslinsfåglar. Så tro inte på allt hennes skönlitterära snack, även solen har sina fläckar och i det här fallet är det svenska damtidningar!

Sen så har det ju fikats en del på småkakor, mormors bullar och sen champis på fik. Att fika är viktigt för själen och välmåendet.. Minsta syster yster är på besök här också just nu och då blir det som vanligt ett thédrickande utan dess like å sen en del shopping inne i Lule också. Nu i reatider så är det ju billigt, tyvärr finns inte så mycket i Vidas storlek för här uppe är hon ju inte ensam om att vara kort. Skor i små storlekar är också mer utplockat i affärerna... för en gångs skull så är hon på sätt och vis en i mängden. Det är inte så många som reagerar på hennes längd vilket händer då och då i rikets hufvudstad.

Idag ska hon dessutom in och klippa håret för nu tycker hon själv att hon påminner allt mer om Sven Melander i sin "full Rulle" version (för er som minns allas vår Rulle) . Vi alla i hennes omgivning bönar och ber att hon ska bli nöjd så att vi andra slipper dras med mer av hennes hårsnack än nödvändigt. Hade jag haft några tummar skulle jag hålla dem hårt (men nu ser ju mina händer ut som de gör) för att hon tycker det blir bra. För alla vi som känner Vida personligen vet hur tjatig hon är om håret.. ska jag färga det mörkt? jag kanske ska klippa det kort igen? den här utväxten är inte snygg! jag har en dålig hårdag så jag tänker inte vara med på kort... bla, bla, bla (när hon kommit såhär långt har de flesta som känner henne slutat lyssna och börjat fundera på vad de ska handla till middag). Har ganska lite förståelse för det där med tanke på hur min frisyr ser ut..

Som tur är kan man ju umgås med andra personer i hushållet som snälla morfar som alltid har en hjälpande hand tillgänglig och humoristiska mormor som lagar sagolik mat. Både pitepalt, jokkmokkskorv och norrlandsguld (= hjortron, vad trodde ni?) bjuds Vida på och då säger hon till mig att bättre än så här kan man inte ha det.

Och jag är benägen att hålla med.... förra gången fick ni en bild på smaktips från Leksand och nu visar jag en skylt som bara kan finnas i Norrland.. Låt er väl smaka!


Tills vi hörs igen! Och om ni hör ett litet skrik runt halvfyra tiden så räds ej, då är det bara Vida som tycker att klippningen inte var till belåtenhet.

/Bloggpiraten som tänker gå ner och titta på vågorna i älven och drömma om äventyr i vattenform

Nominerad tillbaka....

Underbara Carrroline från Vardagspussel nominerar mig tillbaka (se min första nominering här) och med en sån snäll motivering måste man ju ta emot den:

the adventure of life - jag måste nominera tillbaka faktiskt. hennes blogg betyder mycket för mig. även fast hon påstår att jag inspirerade henne till bloggandet så har hon kommit hästlängder före mig med att lägga en tyngd i varje ord hon skriver. en kreativitet utan dess like och så många tänkvärda ord. har man en låg dag är det verkligen en blogg som får dig att må bra. en måbra-blogg helt enkelt. ej att förglömma bloggpiraten som jag nämt tidigare. fullkomligt älskar den ankan.

Man blir ödmjuk inför så snälla ord. Tack snälla du! Det här blir även en chans för mig att nominera de som jag inte nominerade förra gången (sen har vi en del som jag alltid läser men som varit nominerade nyligen och som inte kommer med i denna lista för jag vill ge andra chansen).

Jag nominerar följande sju bloggar som jag läser:

Annikas blogg för att hon öppet, sårbart och finurligt klurar över sitt liv och andra saker som hon funderar på. Hon är ny i bloggvärlden men har varit med på min livsresa i många år.

Stort och smått som funderar över just stort och smått i sitt vardagsliv som framförallt utspelar sig i Norge.

Författarcoachens blogg som är informativ och inspirerande och handlar om allt mellan himmel och jord när det gäller skrivande. Har hittat många tips där.

Kista Chic är tjejen som bloggar om allt som händer i Kista. Roligt att läsa för mig som bor på andra sidan stan. Kanske blir en Svedmyra Chic blogg en vacker dag.

Så kom solen om yoga, livet och kloka tankar. Den tjejen har mycket visdom och sprider mycket glädje runt omkring sig.

Lev som en same bloggen som ger inblick dels i bloggarens vardag men även i den samiska världen.

Mellan mig och gud påminner mig om existentiella tankar och får mig och tänka på vart jag står när det gäller min egen andlighet.

Till er som blivit nominerade så gäller följande: ni kopierar loggan, och nominerar sen själva 7 stycken bloggar ni nominerar och länkar till. Om ni inte vill länka vidare eller uppmärksamma denna nominering så kan ni självklart strunta i det men jag vill bara ge lite uppmärksamhet till de bloggar som är viktiga för mig och som jag läser.

En lyckad dag:

Att lära sig något nytt
att skratta minst tio gånger,
att pigga upp någon,
att göra framsteg mot ett värdigt mål,
att öva sig i frid och tålamod,
att göra något bra för dig och någon annan,
att uppskatta och vara tacksam för allt du har.

(Michael Angier)

Kunde inte sagt det bättre själv så då får man förlita sig på någon annan klok som gjort det. Hoppas att ni haft en lyckad dag!

Kreativiteten är tillbaka!

Igår fick jag ett mail av min fantastiska vän som skrev:

hej min vän!!!! vilken sprudlande kreativitet du har jag har nu läst lite sporadiskt på bloggen och ser att energin är tillbaka! ingen trött liten Vida där inte, så skönt med total vila och glapp och bara egna tankar.

Precis så är det! Jag känner det själv.. min kreativitet är tillbaka och det är så skönt. En stor del är att jag glappat mycket och tänkt mina egna tankar och en stor del av bloggandet har handlat om att fokusera på vad jag tycker är viktigt och skriva ner det som kommer upp.

Att skriva är ett sätt för mig att få kreativt utlopp och jag bestämde mig för någon dag sedan att börja göra de skrivövningar som jag hittar på författarcoachens blogg som en utmaning nu när jag har tid. Det främjar min kreativitet på det vis att man precis som med utmaningar inte själv styr över vad man ska skriva. För min privata del är det utvecklande för i mitt skapande hamnar jag lätt i mönster och behöver ibland att någon/något får mig att göra något helt oväntat.

Eftersom min vän som skrev mailet har varit ett stort stöd för mig så passar det ju bra att jag skriver mina skrivövningar i boken som jag fick av min vän för drygt ett år sedan. Den fyller även motivationscollage, snälla mail jag fått, tankar jag tänkt och reflektioner jag eller andra gjort. På framsidan står:

"En bok för små ord och stora kloka tankar"

Därför önskar jag er alla just det.. en dag med små ord och stora kloka tankar.

"Sprid ut ditt glitter till världen..

... och det kommer tillbaka tusenfallt"

avslutar min älvlika vän sitt mail till mig som en liten tanke från en älva till en annan som hon själv uttrycker det.

Det här tror jag på. Sprid glädje, vänlighet, snälla handlingar, omtanke och du får samma behandling tillbaka. Kanske inte från den personen men från någon annan. Man har alltid ett val och vissa dagar kanske man bara försöker ta sig igenom dagen men andra dagar så kan man ge av sig själv. Kostar lite och ger mycket.

Den här härliga skyddsängeln står på mitt nattduksbord och förvånade min mexikanska katolske vän när han såg den.. du kan inte på allvar mena att du tycker det där är en ängel?

Men det tycker jag, jag tycker den är underbar och om jag har en skyddsängel så tror jag att hon har ett glittrigt spö och fina strumpor och en skön stil. Hon sprider glitter över min vardag och jag vill gärna sprida glitter över andras..

Ännu en utmaning...

.. och jag gillar utmaningar för då svarar man helt plötsligt på frågor som man själv inte har bestämt och man får reda på saker om den som skriver på ett annorlunda sätt.

Den här gången är det Di som utmanat mig och eftersom jag är en bokälskare så är det extra skojigt. Det här är tredje gången jag blir utmanad, vill ni läsa mina tidigare utmaningar så varsågod.. nr 1 och nr 2. Och för er som inte orkar läsa utan nu vill göra egna post-it så klickar ni här.

1.Vilken bok läste du senast?

Häxan från Portobello av Paulo Coelho, en brazilansk författare som jag tycker mycket om. Den här boken tilltalade mig väldigt mycket men den är speciell så jag tror inte att den tilltalar alla.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?

Nu är det ju så att jag läser inte bara en bok i taget (som ni som följer min läslista nog märkt), men den nästa bok som läggs till min lilla läshög blir sista delen i Stieg Larsson triologin nämligen "Luftslottet som sprängdes" och det ser jag verkligen fram emot!

3. Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?

Jag vet faktiskt inte och är inte hemma så jag kan kolla. Jag läser böcker som verkar intressanta och inte utifrån vilket kön författaren tillhör men det kunde vara intressant att kolla upp när jag är hemma bland böckerna igen. Kanske återkommer om det senare.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar eller tänker du "nu har jag en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra hälften" kvar o.s.v.?

Jag gör tyvärr det och har ingen aning om varför, kanske mitt lilla kontrollfreak som gillar att veta det.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar etc?

Jag läser allt. Utgår inte så mycket från topplistor men lyssnar gärna på boktips från vänner och andra bloggare. Läser sällan recensioner av böcker för jag vill inte bli påverkad och informerad i en viss riktning. Omslag är absolut viktigt, Stjärnstoft (Stardust av Neil Gainman) är ett sådant exempel där jag gick på titel och omslag och sen ÄLSKADE filmen.

6. När blir en bok för lång?

En bok kan inte bli för lång om den är bra och har något att säga. Läste en gång en bra bok i pocket på 1500 sidor, liten text och på engelska men den var värd besväret.

7. Läser du lika gärna på engelska som på svenska?

Jag kan läsa på engelska men föredrar att läsa på svenska eftersom jag tycker om att läsa snabbt och ännu inte läser lika snabbt på engelska (eller tydligare uttryckt så är jag lite slö).

8. Vilken bok kände du senast att du ville övertala ALLA dina vänner att läsa?

Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. Jag älskar den boken och skulle vilja övertala ALLA att läsa den.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig?

Ger inte så ofta upp, fortsätter ofta läsa för att försöka förstå vad författaren velat förmedla men ibland ger även jag upp.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla?

Är som sagt inte hemma så jag kan inte kontrollera men det är en del beteendevetenskaplig kurslitteratur, populärpsykologi och sen gott om skönlitteratur i hyllan.

Nu utmanar jag följande bloggare att ta denna utmaning om ni har tid och lust vill säga (inga måsten i blogglivet tycker jag).
Annika
Chissras
Livskrafter
Marias betraktelser
Stort och smått
Vardagspussel
.. och sen till alla andra som har lust! Som sagt... inga måsten.

Sen kan jag ju inte låta bli att visa bilden på de böcker som fick följa med upp till Luleå.. man vet som sagt aldrig när man kan behöva en bok.

En av livets vändpunkter..

Har tänkt en del på er som läser min blogg och hur olika förkunskaper ni har om vem jag är i verkliga världen. En del av er har känt mig hela mitt liv, andra har känt mig i hela deras liv, vissa har känt mig sedan barndomen, några har träffat mig i gymnasiet och några de senaste åren.. sen har vi ju er jag lärt "känna" via bloggen och som aldrig träffat mig i verkliga livet utan bara via mina funderingar och inlägg.

Frågade en vän häromdagen hur hon uppfattade min blogg och hon sa att den var oerhört positiv. Den vännen har känt mig länge och har sett mig både under livsvägens uppförsbackar och nerförsbackar. Men det har inte alla ni. Alla har ju sin livsresa och sina erfarenheter med sig och ibland kanske det låter som om jag alltid är glad och tycker livet är lätt och fantastiskt. Det är ju där jag är i livsresan just nu men alla de insikter och mitt sätt att leva idag är ett resultat av det jag har gått igenom och vad jag mött på min livsresa.

Jag har arbetat oerhört hårt med självförtroende och självkänsla för att komma dit jag är idag. En del tror jag att jag fått tack vare livserfarenheter och mognad men en del är resultatet av hårt självförverkligande arbete. Till alla er som tampas med detta så vill jag bara säga att det går att förändra, ni måste bara hitta ert sätt och det är värt allt arbete.

Jag är en person som tycker om när det händer mycket saker, att ha många järn i elden och som gärna vill vara duktig (numera arbetar jag på att vara lite mindre duktig och mer nöjd). Det är en bra grogrund för att ta på sig för mycket vilket jag gjorde under många år och var snubblande nära att krascha rakt in i den berömda väggen, men jag klarade mig precis. Ser det som om jag balanserade på ett staket och börjar vingla och hade likaväl kunnat trilla ner på den ena sidan som den andra. Men nu trillade jag på rätt sida och klarade mig precis.

Vilket inte innebär att jag mådde bra men jag klarade mig från totalkollaps och sjukskrivning. Däremot insåg jag att jag måste ändra mitt sätt att leva och det har jag arbetat på sedan dess. Det finns år av mitt liv då jag sov varenda ledig tid och var ändå aldrig pigg. Mina vänner och dåvarande pojkvän umgicks med en trött person som stundtals var ganska nere, rädd för att det inte skulle bli bättre och en skugga av den jag känner att jag är egentligen. Under en period hade jag så svår yrsel att jag inte vågade köra bil. Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig utan bara få en förklaring till vart jag varit och var jag är idag.

Det är därför jag idag är så oerhört tacksam för vardagslyx, vardagshumor, mina vänner som orkade vänta, livets förunderlighet, att bara vara och allt det jag har omkring mig. Jag är tacksam för när jag är glad, pigg och sprallig. Men jag är också oerhört lyhörd för hur jag och min kropp mår. Jag klarar stress under perioder men måste vara noga med återhämtning och att känna efter vad jag verkligen vill och trivs med. Att vara ärlig inför mig själv. Detta innebär inte att jag inte förstår att tråkiga saker måste göras också men i det stora hela måste jag välja bort vissa saker. Jag hoppas ni förstår vad jag menar.

Den jag är idag och där jag varit är tack vare allt arbete jag gjort, saker jag förstått och redskap jag fått med mig. Den stora vändpunkten för att bryta den totala orkeslösheten, tröttheten och att kunna stå emot stress var för min del en kurs i Silvametoden som jag tog en helg under ett gråmulet November för några år sedan. Där vände det på riktigt. Jag fick verktyg för att kunna tanka kraft, gå ner i varv och känna mig lite mer vaccinerad mot stress när det dyker upp men även den mentala träningen som jag använder för att nå mina mål. Jag hade flera gånger fått det som förslag att gå men var tveksam, det kostade en del pengar och jag visste inte om det skulle ge något. För mig gjorde det verkligen det. Minns hur jag gick hem från kursen fylld av en energi som kändes ovanlig och härlig. Men det gäller ju att fortsätta träna och ibland kommer jag av mig och mediterar inte som jag ska (framförallt när jag behöver det som mest) men jag vet att verktyget finns där och fungerar för mig. Det är så mycket värt.

När man gått en kurs i Silvametoden så får man repetera till självkostnadspris (vilket brukar röra sig om några hundralappar) och jag har gjort det två gånger. Man tar ju till sig olika saker och det intressanta är den andra gången jag gjorde det och insåg att det fanns massor jag inte mindes från första gången jag var på kursen (var antagligen så slutkörd då). För mig har det varit en del av räddningen för att komma dit jag är idag och jag är så oerhörd tacksam för detta.

Så nu vet ni lite mer, och till er som av olika orsaker inte mår bra så kan jag säga att jag ärligt tror att alla kan må bra, bara de hittar sin väg, sitt sätt att leva och sina verktyg... Å det är värt precis allt! För det är ju som jag brukar säga:

"Livet är ett äventyr att uppleva, inte ett problem att lösa"

080808

Kan inte hålla mig från att skriva en rad nu när dagen trots allt har ett sånt magiskt datum och jag kan inte minnas vad jag gjort de andra dagarna under 2000-talet som haft liknande datum så därför kanske det är dags att dokumentera för en gångs skull (bloggpiraten blir nog också nöjd med ett lite mer vardagslikt inlägg).

Så hur har då dagen sett ut?

Dagen har förflutit i sakta mak i Luleälvens närhet. Jag har nämligen förflyttat mig upp till vår sommarstuga i Gammelstad utanför Luleå där mormor och morfar huserar under somrarna. Där har jag varit de flesta somrar sedan jag var liten och det är ett av mina paradis. Vi har en egen liten strand och även om vattnet är alldeles för kallt för mig som är uppvuxen med varmt tjärnvatten när det gäller att ta ett dopp är det skönt att sitta på stranden eller på en sten och bara blicka ut över älven.

Efter att jag fått en kommentar under detta inlägg från Henrik på vardagshumor.se så har jag lagt upp en profil där för att kunna publicera bilder som speglar just vardagshumor. Men oroa er inte, även ni kommer att få ta del av dessa bilder i så fall.. jag loooovar. Sen har mormor har bjudit på sina sagolika köttbullar, tillagade med kärlek och ett livs erfarenhet av hur man lagar god mat.

Jag har läst en del i Coelhos bok om häxan från Portobello, legat i soffan i lilla huset vid stranden och lyssnat på dagens sommarpratare (som varit spion för KGB vilket känns något annorlunda) och sen har jag tittat på den maffiga OS-invigningen. I samband med det kan jag inte låta bli att visa följande skylt från signspottingen som är från just China..

När vi sitter och tittar på invigningen så börjar morfar berätta om när han var på OS i London 1948. Han hamnade där eftersom hans pappa som egentligen skulle åkt fick förhinder och morfar som då var 18 år fick åka i hans ställe. Vilken upplevelse att komma till London från Gällivare på den tiden (via tåg, båt och tåg igen). Ett London som dessutom inte var uppbyggt efter kriget utan ganska sönderbombat. Under tre veckor var han där så hade de biljetter till samtliga evenemang. Min morfar är jazzmusiker så när han inte tittade på tävlingarna passade han på att gå och lyssna på olika musiker (bland annat Nat king cole). Helt fantastiskt!

När vi väl börjat prata om musiken så frågar jag nog för första gången hur gammal morfar var när han började spela trummor och det visar sig att han var 13 och alldeles efter att han börjat spela hade han sin första spelning. Morfar sa att det var väl inte så noga på den tiden eftersom det lät mindre bra de första gångerna.. tur att han är snabblärd och rytmisk (och ganska envis) för sen så har han spelat i diverse band under större delen av sitt vuxna liv. När han var 16 blev han erbjuden att spela professionellt i 3 månader i Tunisien, men det satte gammelfarmor Signe stopp för eftersom i Afrika åt de människor hade hon hört (vi pratar 40-tal och Gällivare).

Sen så har jag fått hjälp med att titta på exempel på jobbansökning av en av mina vänner. Har sökt massa jobb men tycker fortfarande att det är svårt att skriva och få ner på papper vad jag egentligen är bra på utan att det låter klyschigt. Tur att man har vänner som hjälper en. Nu ska här produceras olika spontanansökningar på löpande band till företag som jag tycker verkar intressanta att arbeta för. Tips emottages tacksamt (jag är utbildad beteendevetare). Samtidigt märker jag en ökad mängd annonser på utlysta tjänster så nu hoppas jag att det snart dimper ner en hel hög man kan söka för nu vill jag börja arbeta igen.

Det var min dag. Så nu undrar jag hur ni har tillbringat denna dag?

Bloggpiraten rapporterar från Sommarsverige..

Här kommer en liten sommarrapport från er alldeles egna bloggpirat i Sommarsverige (för er som inte minns/vet vem jag är, klicka här).

Eftersom det tar på krafterna att ligga i ett träd och titta på molnen samtidigt som löven susar så tänkte jag försöka fatta mig kort. Sommarsvenskarna har väl annat för sig än att läsa bloggar eller?!

Jag tänkte helt enkelt att jag säger det i bilder (Vida får representera de långa inläggen just nu för jag har annat för mig). För det första så finns det två medlemmar av vårt hushåll som jag tycker att hon inte presenterat på det sätt som de förtjänar och det är hennes livskompanjoner Marilyn och Niquita. De är anledningen till att en av hennes grannar benämnde henne som "kattmamman" inför sin dotter när Vida kom hem en dag (det där har Vida funderat på, om hon ska bli den märkliga tanten i kvarteret som bor ensam med alla sina katter, ni vet nog alla precis vem hon menar).

Den första av dem två är Niquita, en tolvårig madam som har ett hjärta av guld med en minst sagt mjuk personlighet (och lite mesig, men det får jag inte säga för Vida men nu är det ju inte hon som skriver). I vanliga fall mycket långhårigare men nu är det för varmt för det så hon passade på att håra ner lägenheten innan hon blev nöjd. Blir gråare i pälsen för varje dag (svart/röd var hon in yngre dagar) och Vida oroar sig för att hon sover mycket och att åldern börjar ta ut sin rätt.


Sist men inte minst (utan faktiskt äldst med hela 4 månader) är miss Marilyn (Monster kallar Vida henne i efternamn när hon varit busig). Hon är skärpt, bestämd och oerhört stolt. Hon är dessutom jägare av klass och bra på att gömma sig när det är dags att krypa i buren för färd någon annanstans. På bilden kan ni se hur hon korrekturläser bloggen för att kolla att Vida inte skrivit några oegentligheter. Trots att hon är äldre än Niquita kan hon fortfarande stundtals bete sig som en kattunge och de stora gröna ögonen använder hon för att få som hon vill. Funkar i och för sig bättre på skärmflygaren än på Vida som vet precis vad hon pysslar med. Vida brukar säga att Marilyn är som katten Gustaf medan Niquita är som kattungen Nermal (vilket nog bara blir begripligt för er som läst Garfield).

Nu har katterna fått upprättelse och som jag sagt förut så tycker jag att Vida drömmer för mycket ibland för att minnas att beskriva verkligheten i vardagen. Det är därför ni kära läsare har MIG! Vem skulle annars styra upp bloggen och göra den begriplig..

En sista bild för er som tröttnat på vinprovningar, champagneprovningar, chokladprovningar och thécermonier. Här kommer lite hederligt tips på vad ni kan pröva om ni har vägarna förbi Leksand och jag säger endast i Dalarna mina vänner, endast i Dalarna..

/Bloggpiraten som knaprar för fullt i sitt alldeles egna klätterträd... toodiloo!