Wrap up Januari- Juni 2009

Nu börjar året närma sig sitt slut och som så många andra så vill jag försöka sammanfatta året på något vis. Jag tänker knyta ihop påsen kring 2009 som varit ett spännande, härligt och oerhört utvecklande år men även tufft många gånger. Jag välkomnar det nya året och blickar med tacksamhet tillbaka på det år som gått.

Januari

Jag inleder året som arbetslös men med tre intervjuer inbokade.
Jag gästbloggar hos visa vägen om att man ska göra det man tror på.

Jag börjar sammanfatta varje månad och här hittar ni Januaris sammanfattning.

En fin tavla som Emma hos Livskrafter målat får flytta hem till mig. Den följer mig under året och inspirerar mig ofta. Den står i vardagsrummet och jag tittar ofta på den.

Februari

Jag blir erbjuden två tjänster samma dag. Lyssnar på hjärtat och magkänslan och väljer det som omfattar mest coaching. Helt plötsligt går det snabbt och jag börjar samma månad.

Det är världspremiär för gästblogg hos mig och min vän K skriver detta fina inlägg.

Februaris sammanfattning i bloggen.

Mars

Jag är himlastormande glad över att jag fått mitt drömjobb och går med ett leende på läpparna till jobbet varje morgon.

Jag fyller 35.

Mars sammanfattning.

April

Inleddes med en jättetrevlig klassfest med min gymnasieklass. Vissa hade jag inte träffat på 17 år.

Bloggen firade ett år.

Min syster kom på besök och själv åkte jag till mitt älskade Göteborg.

Sammanfattning av april.

Maj

Inleddes i Göteborg men kantades av stora saker som att jag för första gången träffade min brorsdotter och en dröm gick i uppfyllelse.

Deltog i rolig möhippa för min syster.

Jag repeterade Silvakursen.

Sammanfattning av Maj.

Juni

Det som framförallt präglar mina minnen av juni är när min katt Niquita blir svårt hundbiten och vi först inte vet om hon ska klara sig. Det handlar om oro, omvårdnad och känslor i en enda röra.

Men Juni omfattar även resa till min sommarstuga utanför Luleå och att lyssna på min önskesommarpratare Sofia Jannok.

Sammanfattning av Juni.

Lite visste jag då att resten av året skulle innebära många stora händelser.. de kommer i nästa inlägg då vi bytt blad till 2010. Fram tills dess önskar jag er ett riktigt Gott Nytt År.

Tre och en halv timme....

.. varar långfikan på Kupolen i Borlänge då jag för första gången träffar fantastiska Di (från bloggen Di Queen) och fantastiska Emma (från bloggen Livskrafter) i verkliga livet. Jag hade kunnat sitta där länge till men även ett möte tar slut.

Ett möte mellan 3 kvinnor vars livsstigar kanske aldrig mötts om det inte varit för att vi alla nångång valde att börja blogga. Deras bloggar skulle jag beskriva som fulla av värme, kreativitet, livsvisdom, att våga gå sin egen väg, anta livets utmaningar och lära av erfarenheterna. Det är precis det intryck de ger mig i verkliga livet också. Inspirerad och glad känner jag mig när vi skiljs åt. Jag känner mig också oerhört tacksam som får träffa så härliga människor, det är verkligen en bonus från bloggvärlden.

Med mig hem har jag pedagogiska mammans vinst som Emma målat. Min mamma blir så glad över sin fina änglatavla. Å tänk så rätt hon har den där härliga ängeln, hennes ord får sammanfatta dagen:

Ibland kan för mycket av det goda vara alldeles lagom.

(bilden lånad från Livskrafter, klicka på den så kommer du till hennes blogg)

Vila med familjen i Dalarnas famn..

.. är det jag gör nu.

Årets julklapp från mig var nog framförallt kaffe från Hawaii, önskearmband och en hemmagjord bloggbok (nummer 3 i ordningen) från Blurb.

Själv har jag unnat mig garn kombinerat med låg prestation när det gäller att sticka lite för nöjes skull. Avkopplande att se något växa fram även om det är den enklaste av stickningar. Vid min sida stickar pedagogiska mamman och min kreativa syster på långt mer avancerade saker men vi myser ihop och gläds åt våra alster.

Jag läser böcker och tittar på film. Under läsningen av Dan Browns senaste bok "Den förlorade symbolen" får jag ett tips om the intention experiment och fastnar länge på deras websida. Att vetenskapligt bevisa tankens kraft och att vi kan göra en skillnad fascinerar mig oerhört. Jag tillhör nämligen de som tror att det vi tänker har stor påverkan på oss själva men även hur vi betraktar världen och vad vi attraherar. Boken som har samma namn tänker jag beställa och läsa. Det blir en gåva till mig själv helt enkelt, en försenad julklapp kan man säga.

För som min kloka tomte (numera avslöjad som härliga Cloudberrie från Gällivare) i julswappen så klokt skrev så tror jag på att:

Miraklerna händer enbart de människor som tror på dem.

Så jag väljer att tro på mirakel och att vi alla kan göra en skillnad. Den tanken tycker jag dessutom stämmer väl in på julens budskap. God fortsättning på er alla, eller som min amerikanska vän Michelle brukar säga: Have the best day ever, but not as good as the next one.

Julönskan med vita drömmar..

Snön ligger över skog och mark som ett hav av stjärnstoft. Det gnistrar och glimmar i gatlyktans sken. Jag kliver ut på det knarrande snötäcket, går några steg in i taxin och sen far vi genom stora staden. Färden går till centralstationen och väskan är fylld med böcker, kläder, klappar och champagne till det nya året. Katterna i sina burar och undrande vart härnäst?

Tåget åker genom vintervackert Sverige och anländer på sena kvällen till Leksands lilla gula stationshus. Pedagogiska mamman som välkomnar med varm kram. Hunden Ronja som hoppar högt av glädje. Somnar gott med kattvärme vid min sida.

Vintervit morgon med familjen. Böcker som packas upp och nystan av garn inhandlas. Min musikaliske bror kommer med värme, nya insikter och skaparlusta. Min kreativa syster nålbinder mössa som nog själva gårdstomten önskar sig. Skinkan griljeras, tryfflarna rullas och köttbullar steks under prat, skratt och gitarrspel. Saknad efter dem som inte är med oss i julstöket men glädje över dem som är det.

Jag gläds åt all den stjärnglans som jag ser hos många av de jag mött under året. Nu knackar julen på dörren dan före dan och uppmanar: önska, dröm, lek och älska de som bor i era hjärtan. EN RIKTIGT GOD OCH FRIDEFULL JUL tillönskar jag er alla från vårt röda hus inbäddat i vintervit snö mitt i Dalarnas famn. Kom ihåg att universum vore inte detsamma utan er.

Snöflingorna dalar..

.. över det kalla, vinterlika Stockholm.

En vän som kommer på spontanbesök från fjärran land. Han lagar quesadillas till frukost åt oss och vi pratar om livet. Enighet i många frågor men i andra ger han mig insikter och vissa saker ifrågasätter jag. Vår vänskap som växte fram i barndomen då vi skrev korta brev på knagglig engelska men det dröjde många år innan vi sågs i verkliga livet. Vi hade båda hunnit bli 29 år.

Han har besökt mig många gånger men jag drömmer fortfarande om att besöka hans hemland Mexico vilket han just återvänt till efter att ha levt i Oxford i flera år. Vi är mer lika än olika trots att vi är uppväxta i olika länder, han är uppväxt i en storstad som har fler invånare än hela Sverige och jag är uppvuxen på landsbygden. Jag gläds med hans framgångar i livet och han gläds med mina. Vi delade med oss av våra drömmar och kulturer som barn och nu gör vi det som vuxna. Vänskap är sannerligen bland det jag värderar högst i livet. Över en kopp thé så ger han mig ett manligt perspektiv som jag tacksamt tar emot just nu.

Snöflingorna fortsätter dala, lika på ytan men nån har berättat för mig att alla är unika. Precis som oss människor, lika och olika på en gång. Vintern bäddar in mig i mörker och ljus på samma gång. Snart så tänds stjärnorna även om jag inte ser dem och jag tänker på det som står på den fina tavlan jag fick i julswappen.

Sikta på månen, även om du missar så landar du bland stjärnorna.

Nån som hakar på mot månen? Jag dansar vidare i livet med snöstjärnor virvlande kring hela mig och med vännerna vid min sida som lyser upp min väg. Så egentligen har jag redan landat bland stjärnorna.

Min oerhörda styrka

... kombinerad med min sårbarhet och bräcklighet är det som gör mig till människa.

Jag är övertygad om att du som läser det också besitter just det. Dagligen förvånas jag över de styrkor som de människor jag träffar såväl privat som i mitt arbete. Men styrka utan sårbarhet blir hårdhet och sårbarhet utan styrka blir uppgivenhet och jag är övertygad om att de i de flesta fall går hand i hand.

Vad ser du hos dig själv och andra? Kan du se dina styrkor? Kan du erkänna din sårbarhet? Är du rädd om andras känslor? Är de rädd om dina? Uppmärksammar du styrkan eller ifrågasätter du den?

Min inneboende styrka och min fasta förankring i jorden förvånar mig ibland. Ibland kan jag inte se den och ibland är den mer än tydlig. Min sårbarhet är inte alltid en styrka medan den i andra lägen faktiskt är just det. Glöm inte att er egen styrka eller andras finns där även när ni inte ser den. Ett grässtrå böjer sig lätt i vinden och ändå kan det spira upp genom asfalt med sin växtkraft.

Lev livet levande säger jag lite då och då. Att göra just det innebär att vi i vissa situationer blir sårbara men även att vi ibland måste våga vara starka eller stå upp för saker vi tror på. När vi utmanar oss själva så är vi både och. För att kunna vara modig krävs en gnutta rädsla men även att man samlar sin styrka och vågar ta ett steg för att möta sina rädslor.

Under en promenad på en lavastenstrand på Hawaii hittar jag vita hjärtan och påminns om att miljontals vattendroppar tillsammans kan slipa den en hård sten till den vackraste av symboler. För är inte hjärtat just det? Vår styrka och sårbarhet i sin renaste form.

Hur hade du det på Hawaii?

... är en av de vanligaste frågorna nu.

Jag brukar svara att det är en av de bästa resorna jag gjort. Den överträffade alla mina förväntningar. Tajmingen kunde dessutom inte varit bättre med ett uppbrott och tappad riktning framåt.

Resan var magisk helt enkelt, likt ett lotteri med vinst varje gång. En yttre resa fylld av upplevelser som mötte en inre resa fylld med insikter och klarhet. I mötet med delfinerna mötte jag mig själv. I workshopsen och coachingen fann jag mina sanningar och i vilken riktning jag tänker vandra i framtiden. Jag öppnade nya dörrar och lämnade gammalt gods bakom mig.

Mina sinnen och mina ögon möttes av nya facetter av resande. När jag reser hittar jag hem i mig själv och känner mig sprakande men samtidigt rofylld och min inre nomad är lycklig. Därför behöver jag resandet för att må bra. Min nomad är stark och min upptäckarlusta och nyfikenhet stor. Utmaningarna som jag behöver kommer av sig själv i allt från att släppa kontrollen under snorklingen till att möta ett motstånd större än ett berg vid havet under trädet vid en coachingsession. Men det går och jag landar i visshet.

Knölvalens återvändande och smäckra stjärtfena bara några meter från båten och havssköldpaddans bus under vattnet följer mig i tanken och i vardagslivet. Vulkanens hetta, kraft och styrka fyller mig. Jag påminns om min egen del av något större och naturens enkla sanningar. Jag påminner mig själv om att det finns där hela tiden om jag väljer att se det, inte bara på främmande mark men även i min vardag.

Mahalo Hawaii! Aloha livskraft och nya vägar.

Änglakramar och 24 paket...

... kom tll mig i måndags då min hemliga tomtes paket dök upp eftersom jag är med i en julswapp tillsammans med 25 andra hemliga tomtar.

Det är fantastiskt med alla dessa paket med spännande innehåll och min tomte har verkligen ansträngt sig och skrivit fina små kort med härliga citat (vissa kommer att dyka upp här i inlägg) och hängt pärlänglar på en del paket. Det värmer mig. En okänd tomte med stort hjärta förgyller mina morgnar detta gråmulna december utan en snöflinga i sikte. Jag älskar att överraska och överraskas, det är sånt som ger guldkant på vardagen. Det behöver inte vara saker utan kan vara ett fint sms, mail eller brev. Det kan vara en spontanfika eller en oväntad komplimang.

Livet överraskar mig hela tiden, ibland med stor glädje och ibland med förvåning men likväl så är det som en kalender där man inte vet vad som döljer sig bakom nästa lucka. Jag undrar just nu hur 2010 årskalender kommer att se ut, 2009 år dolde mängder av roliga och mindre roliga överraskningar bakom sina luckor. Men med okända människor som delar ut änglakramar och vänner som har de största av hjärtan så vet jag att det nånstans blir bra till sist och jag samlar på vackra, roliga och rofyllda stunder eller som min tomte så klokt uttryckte det:

Small moments
Big Memories

Sammanfattning av November 2009..

November, en händelserik månad precis som hela året:

* Jag fick ett fantastiskt fint mail av Di som gick rakt in i hjärtat och lämnade mig med häpnad. Kanske får jag en dag berätta vad det handlade om.

* Min och skärmflygarens relation tog slut så nu singlar jag vidare i livet.

* Jag anmälde mig till julswapp så jag slog frenetiskt in mina 24 paket innan jag åkte eftersom jag är hemlig tomte till en person och sen har jag själv en hemlig tomte som skickar kalender till mig.

* Jag vann chokladlakrits (hos Ex Amino) och fina filuren (från Svartanova). Valen valde att följa med filuren hem till mig och båda följde med till Hawaii.

* Mamms skickade söt och cool skyddsängel från Voododolls som övervakade mig under resan.

*Jag gjorde en drömresa (tack vare coachen Camilla Åkerström) och åkte till Hawaii för att simma med vilda delfiner och gå kurs i mitt eget unika ledarskap. Resan var magisk, utvecklande, invecklande och verkligen precis vad jag behövde just då. Att lära mig snorkla och upptäcka nya aspekter av mig själv samt få distans till det som händer på hemmaplan var en skänk från ovan.

Böcker lästa i November 2009....

10 inlägg och 2 lästa böcker i November, det speglar väl hur mycket koncentration och skrivarlust jag hade. Är nog bottenrekord tror jag men samtidigt är jag stolt över att jag låter bli att prestationsblogga när jag faktiskt inte har något att säga.

I alla fall så läste jag följande böcker:

Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafon

Underbar bok, älskade hans bok "vindens skugga" och tycker mycket om den här. Tycker verkligen om sättet han skriver på och dessutom får jag vistas på gatorna i mitt älskade Barcelona under tiden. Absolut ett boktips men jag tycker att man ska läsa vindens skugga också.

Coaching for Pure Joy av fantastiska Eva Lilja

Eva var en av ledarna på kursen på Hawaii (och även när jag utbildade mig till coach). Kanonbra bok i coaching framförallt om man arbetar med det, ännu inte utgiven så jag känner mig mycket stolt att få ha varit med och läst sista utkastet innan den trycks. Det finns en del frågor och övningar där som jag kommer att själv ta mig tid att besvara för de är så oerhört viktiga.

On your journey through the sands of time..

... leave tracks.

Den texten står på ett fint kort med en sköldpadda som lämnar sina spår i sanden. Det välkomnade mig i mitt rum när jag anlände till Hawaii.

Jag har tänkt på det där under min vistelse. Det är viktigt att vi vågar lämna spår efter oss och vi gör det alltid på ett eller annat sätt. Hawaii lämnar spår i mig. Den här resan har visat sig likt en diamant i mängder av facetter och vinklar. Det har varit en inre resa och en yttre resa samtidigt. Det har varit ledighet och vila men samtidigt hårt arbete och att möta utmaningar. Vackra vyer har blandats med spännande möter och insikter och jag har nya pusselbitar med mig hem till mitt livspussel.

Jag är oerhört tacksam för den här resan och allt den gett mig. Det kommer att komma inlägg och bilder som har sitt ursprung i resan. Livet lämnar spår i mig och jag vill lämna spår i livet. Så jag gör som sköldpaddan på bilden, jag lämnar mina spår i snön, vattenpölarna, sanden, på blomsterängarna och i morgondaggen. De kanske inte alltid syns men de finns där.

Det enda jag hör är mina egna andetag...

.. och delfinernas egna skorrande och sång.

Jag simmar mitt ibland en delfingrupp på 30-40 delfiner. Minuterna går och jag är helt ensam i säkert 20 minuter. Det är bara vi, havet, min andning och solen som ritar sina gula glittriga streck ända från vattenytan och ner till botten.

Delfinerna simmar på rad, de cirklar runt som i dans och leker med varandra. De samlar löv på sina fenor och släpper dem. De vill att jag ska ta dem men jag kan inte dyka så långt ner. Det är ju knappt en vecka sedan jag tog mina första vattenfyllda och panikfyllda andetag och kände att kommer jag att fixa det här? Hur ska jag klara av att snorkla? Nu känner jag mig som ett med naturen.

Jag ler inombords och känner mig så lyckligt lottad, världen är blå och rosa för min nya mask har rosa kanter. Jag är här och nu, stor och liten på samma gång. Plötsligt kommer en delfin underifrån och överraskar mig med att simma kanske 30 cm ifrån mitt ansikte. Det är som den ler när jag rycker till. Jag är rädd att simma in i den (vilda delfiner ska man inte klappa, de ska inte ha våra bakterier) men den vänder sig om och nästan ler åt mig. Lite bus fixar du väl?

Jag simmar vidare och tänker att vad mycket jag har att lära av dessa vackra, underbara djur. Lek lite, sov lite, ät, andas och busa med personer som behöver det.

Mahalo!



(Obs, bilden är inte min utan en medresenärs som gett mig tillstånd att publicera den).

Lycka är att åka nedcabbat i solnedgången...

.. med sköna brudar och sjunga gamla Bob Marley låtar.

"Baby don't worry about a thing, every little thing is gonna be alright"

Solen skiftar i rött och råsa och sänker sig ner i havet och palmerna vajar och jag njuter av vinden i mitt hår och att bara vara i farten. Den här semestern/utbildningen/time outen känns bokstavligt som en skänk från ovan efter ett lärorikt år och uppbrottet från relationen.

Hawaii's Big Island imponerar på mig på ett sätt jag inte trodde när jag åkte hit och bara hade delfinerna och kursen i sikte. Djurlivet är ständigt närvarande i form av vackra fjärilar, färgglada fiskar, nyfikna fåglar och sen valar vi sett på avstånd. Delfinerna har inte varit i bukten så mycket som de brukar men det sägs att de är i vattnet norrut för att kunna hälsa valarna välkomna nu när de är på väg hit.

Jag tar dagen som den kommer, litar på att jag får ut det av resan som jag behöver (det har jag till viss del redan). Att få gå kurs, bli coachad och träffa härliga människor inspirerar stort och får mig att hitta riktningen som jag tappade lite under hösten. Det är skönt att få ett perspektiv på det som händer med mig på hemmaplan genom att faktiskt lämna det under några veckor. Jag har arbetat mycket på att ta emot livet som det är och acceptera de känslor som dyker upp. På den resan har jag kommit långt. Jag vill ju leva livet levande.

Solen, havet och boken väntar. Efter lunch ska det bli coaching, ska bli intressant att se vart jag landar till sist.

Mahalo för att ni följer mig på resan.

En lyckopeng...

... i stort format och fylld med choklad påbörjar min resa.

Jag får den av den trevlige kassören som inte vill ta betalt för den utan ger mig den på köpet då jag handlar latte på älskade Starbucks på Frankfurts flygplats. Först tänker jag behålla den men sen äter jag upp lyckan tillsammans och dricker min perfekta latten. Lyckan smakar gott och man kan ju ändå inte spara den utan det gäller att ta vara på den när man har den.

Just nu känner jag mig lycklig. Idag förverkligade jag en dröm och simmade med vilda delfiner. Vägen dit var inte helt lätt utan det var panikartat första gången jag klev i vattnet och skulle snorkla. Men min dröm om delfinerna och mitt synsätt att man ska möta sina rädslor hjälpte mig tillsammans med en stor dos envishet. Det var magiskt, obeskrivbart och jag kände mig mycket lycklig och faktiskt lite stolt över mitt mod.

Det finns så mycket jag vill berätta om denna fantastiska plats, denna fantastiska ö men det kommer. Jag kommer att ta mig tiden till det när jag kommer hem och fram tills dess så får ni se glimtar av det jag upplever. Hör havet slå in mot lavastranden och stjärnorna lyser över mig. Klockan är inte mer än 20 men jag kryper snart till kojs och drömmer vidare om nya äventyr, nya möten och nya lyckopengar.

Mahalo!

Out swimming with the dolphins...

... tänker jag mig att det står på en fiktiv skylt som jag nu hänger här på bloggen.

Imorgon kl 9 går planet mot nya äventyr och de kommer ni att få dela, men det är inte säkert hur mycket tid jag väljer att ta på att skriva de inläggen när jag är där eller om det mesta blir när jag kommer hem. Det är ju en kombinerad semester och utbildningsresa så jag vet inte nu hur mycket fritid för just bloggskrivande jag kommer att ta mig. Kanske vill jag skriva massor och kanske vill jag bara vara.

Som en del av er anat så har det hänt en del i kulisserna (som mamma Melissa så klokt skrivit om) som jag inte tagit upp på bloggen. Det är nämligen så att det i veckan tagit slut mellan skärmflygaren och mig men att det varit på gång under flera veckor. Jag kommer inte att skriva om orsaken eller vad det är exakt som hänt av hänsyn till att han inte valt att bli bloggad om och att jag anser att det här är något mellan honom och mig. Det handlar inte om att den här bloggen inte ska få handla om sånt som är svårt utan att det är en annan person (som dessutom kan gå in och läsa) som är involverad och inte har valt att dela sitt liv med andra på nätet. Dessutom skulle det enbart bli min version som fick stå oemotsagd. Men jag vill någonstans att ni ska veta för det blir märkligt annars och det påverkar mig så klart oerhört mycket.

Så när jag beger mig mot Hawaii så blickar jag mot nya horisonter på flera plan och kanske borde jag hänga upp ytterligare en skylt i fiktiv form på den här bloggen:

"Välkommen till lilla Vida singlar vidare mot nya äventyr i stora världen"

För det är ju så det är och bara framtiden kan utvisa vad som väntar. I vilket fall som helst ska det bli gudomligt skönt att lämna ett Novembermörkt Sverige för att byta miljö, utmana vissa rädslor, förverkliga en dröm och hitta ny mark att stå på. Det hade inte kunnat komma mer lägligt så jag packar ryggsäcken och fortsätter att gå dit hjärtat leder mig.

Ett frö såddes en regnig kall dag i juni

... då jag fick ett mail från min gamla coachlärare om en kurs i att hitta sitt eget unika ledarskap. Kursorten var Hawaii och med i programmet fanns även simturer med vilda delfiner och yoga. Det där drömfröet spirade och slår snart ut i en storslagen blomma då jag faktiskt åker om mindre än en vecka. Det ska bli magiskt. Två veckor blir jag borta och landar igen på svensk mark 5:e december.

Den här veckan har handlat om förberedelser av praktisk art som att inhandla simfötter, snorkel, resorb, myggmedel, åksjukearmband och stödstrumpor. Men även skatter som jag inte köpt in har kommit i min väg som en vodooängel från mamms, min lakritschoklad som jag vann hos ex amino och sen trisslotter från mormor.

Under veckan så påminns jag återigen om att jag verkligen är lyckligt lottad som har så fina vänner. Den bjuder på kaksmul och gapskratt i soffan när pojken med stjärnögonen är här och hälsar på samtidigt som hans mamma K lånar ut sin våtdräkt. Jag tar en spontanfika med min kickboxande kompis och vi pratar om livets med- och motgånger. Sedan dansar jag tillsammans med min magiska vän och min dansande vän till exotiska rytmer med Golbang (som jag hör för första gången) när den stjärnklara kalla natten väntar utanför. Det är roligt att dansa, det väcker livsglädje och jag ler när en tant gör tummen upp åt mig. Jag borde dansa oftare helt enkelt.

Idag är det åter en regnig och grå Novemberdag och jag ska snart åka in till stan för att äta brunch med min själssyster och handla lite mer saker till resan. Efter ett turbulent men också härligt år så ska det bli gudomligt skönt att se andra vyer, fokusera på mig själv och förverkliga en dröm. Då slår blomman ut vars frö såddes i juni men hur dess frukt ser ut det återstår att se. Skattjakten fortsätter.

Som en gladängel i gummistövlar

..beskrev en kollega mig för ett tag sedan.

En rolig liknelse då just gummistövlar inte funnits i min ägo de senaste 20 åren men nu finns det massor av fina gummistövlar i handeln så kanske de får komma in även hos mig. Men just nu är jag på jakt efter andra fotbeklädnader som jag aldrig har ägt nämligen ett par simfötter och ett par vattenskor som jag behöver på Hawaii. Vattenskorna behövs då det är lavabotten som på vissa ställen kan vara vass och man vill ju vara rädd om fötterna. Även om jag åkt jorden runt och upptäckt mycket så har snorkling aldrig varit min grej men för delfinerna så gör jag allt. Att göra nya saker och upptäcka nya världar är en passion som fått stå tillbaka lite senaste året men nu är det äntligen dags.

Så snart är det dags att stå där på stranden, blicka ut över havet och sedan simma ut till den vilda delfinflocken och vara en gladprick iklädd simfötter. och våtdräkt. Våtdräkten har jag lånat av min vän K som verkligen är en gladängel i gummistövlar på riktigt. Hon som binder kransar som får bli våra egna änglaglorior här på jorden och som alla kan bära närhelst de önskar.

Living tenfold....

... står det på en detalj på ett av mina klädesplagg jag bär idag.

Det här plagget har en historia och varje gång jag bär det så minns jag den. För några år sedan så arbetade jag med ätstörningsbehandling och efter en fika med en av mina patienter så inser jag att hon är frisk nu. Hon har varit sjuk över 15 år och mer av hälften av sitt liv levt med ett matmissbruk och har nu hittat en ny väg. Hårt arbete, en del fall på vägen men med en envishet och förvissning om vad hon vill så har hon nått dit hon ville. På väg hem från det mötet så passerar jag en butik och detta plagg och tänker att det ska jag unna mig själv som påminnelse om att inget är omöjligt om man själv vill. Jag bär det på hennes friskskrivning och idag bär jag det igen.

Idag är det nämligen ännu en dag för att hylla förändringar och att våga ge sig ut på nya vägar då en del av de personer jag fått äran att lära känna (och de flesta fall även coacha) tar livet i egna händer och avslutas nu i det projekt jag jobbar i. Det gör mig varm, stolt och glad att se allt det arbete de har lagt ned på att hitta sin väg och göra stora förändringar. Jag är så lyckligt lottad som får arbeta med professionell coaching och vägledning. Den dagen jag för första gången besökte min nuvarande arbetsplats på min anställningsintervju så bar jag just detsamma plagg som jag hade idag. Lev livet tiodubbelt uppmanar texten och jag utmanar er att göra just det.

För mig handlar det inte om att jag måste förändra något (om jag inte själv vill) men ta hand om det liv jag har, göra det jag tycker om och spendera tid med de personer som ligger mig varmt om hjärtat och att komma ihåg att uppmärksamma det jag har att vara tacksam över men det är mitt recept, nu undrar jag hur ert ser ut? Vad är viktigt för er i livet?

Generositet....

... blir ordet jag vill lyfta idag.

Generositet väcker tacksamhet, hopp och glädje hos mig. Medmänniskors generositet är det som de senaste veckorna sköljt över mig likt en varm lekfull våg som rullar in över land. En del människor brukar säga att de flesta tänker bara på sig själva men jag håller faktiskt inte med.

Gång på gång har människors generositet fått mig att förvånas men också glädjas. Men så är det ju också så att jag tillhör dom som tror på att det man väljer att fokusera och väljer att se blir som ringar på vattnet som sprider sig. Med andra ord: Om jag betraktar mina medmänniskor och min omvärld som generösa så blir de just det.

Det här innebär inte att jag går omkring och förväntar mig att få massa saker men när det händer så blir jag glad och tacksam för att jag tror att generositet helt enkelt gör världen till en bättre värld för oss alla att vistas i. Att vi delar med oss. Dessutom behöver generositet inte handla om saker utan att man ger av sin tid, kunnighet, värme, livsvisdom, tillit till den andras förmåga osv.

I bloggvärlden har jag gång på gång blivit häpen över oväntad generositet (som Lady thirtys present och dvd'n med ashes and snow från en främling) och i fredags var det dags igen då min lilla filur som jag vunnit i en utlottning hos Svartanova hade med sig en liten valkompis som också flyttat in hos mig. Båda ska få följa med bloggpiraten och mig till Hawaii. När jag under gårdagen träffar Mamms (en vän jag fått via bloggvärlden) så tänker jag på att hennes generositet ständigt finns närvarande på så många plan, i allt från någon som lyssnar som en som skickar nallebud eller omtänksamma sms.

I min vardagsvärld så bjuds jag på pizza, smågodis och film hos min kattälskande vän som precis när jag går ger mig en bok jag längtat efter att få läsa. Min coach ger mig ett armband som påminnelse till att stoppa min inre kritiker men även påminner mig om det stöd jag har. De komplimanger som följde med sparar jag i hjärtat, det är en sorts generositet att säga fina saker till andra människor om man menar dem.

Min underbara och genuint generösa vän K har med sig krusbär, äpplen, persilja, jordgubbar att fylla frysen med innan hon och hennes sambo idag kör mig till en tidigare kollega som ger bort flera 60-talsmöbler till mig eftersom hon vet att jag älskar den epoken. De är alla generösa, varma, omtänksamma personer och de sprider detta omkring sig på sina livsvägar.

Tidigare i livet hade jag svårt att ta emot gåvor och komplimanger utan att känna dåligt samvete eller en tacksamhetsskuld. Nu har jag tagit bort skulden och arbetar på att bara känna tacksamhet och vetskap om "what goes around comes around". Om någon vill ge något så är det ju ett val den personen gör. Om jag tacksamt väljer att ta emot och vid ett annat tillfälle ger något tillbaka eller ger någon annan något (som i min värld inte behöver vara ett ting) så ökar generositeten likt en rullande snöboll.

Jag sparkar av mig mina finaste skor, häller upp en kopp blåbärsthé från pedagogiska mamman och tackar bloggvärlden för att jag får ta del av era livshistorier. Det är också generöst.

Doften av blåbär...

... slår emot mig när jag öppnar överraskningspresenten som pedagogiska mamman skickat.

En grå novemberdag och ett paket fyllt med feelgoodsaker som blåbärsthe, ljus, badsalt och en rosa dalahästreflex så att jag syns i höstens mörker. Hej mitt hjärta inleder hon kortet som medföljer. Kärlek som värmer på flera plan men framförallt i hjärtat.

På telefonsvararen min älvlika vän som säger snälla saker om vår vänskap och jag ler vid ljudet av hennes röst. Älvlika vännen som har vandrat de 80 milen längs el Camino de Santiago de Compostela och just denna vandring undrar min vän i Falun om inte vi ska göra tillsammans om några år. Ännu en dröm som funnits med i livet. Drömmar som vävs, drömmar som går i kras, drömmar som skiftar men mina vänner är med på hela färden.

Dessa möten i tanken med min mamma och mina vänner gör min vardag glittrande och hjärtat varmt. Vägen till en vän är aldrig lång sägs det och i tanken är det sannerligen så. De ger mig luft under vingarna och energin jag behöver. Som små vardagstomtar ger de kraft, värme, kärlek och nya drömmar.

I älskade Göteborg där älvlika vännen bor står tomtehuset, undrar vem som drömde fram det?

Sammanfattning av Oktober 2009..

Oktober i år är nog en av mina minst produktiva månader när det gäller blogginlägg. Men för mig är det viktigt att det inte blir prestation att skriva utan att jag gör det när jag vill.

Oktober bjöd på följande höstlöv:
* Min systerdotter Alma fyllde 1 år och kalaset lockade både pedagogiska mamman och hennes man som min musikaliske lillebror med sin söta flickvän.

*Min musikaliske lillebror var med i melodifestivalens webjoker med låten "when love hits you" som nu inte längre är med i leken. Tack till er som röstade.

* Skärmflygarens rehabilitering gick framåt och han går nu utan kryckor.

* En vän överraskade med drömskorna.

* Snabbt och impulsivt bestämde jag att det var dags att åka till Hawaii och simma med de vilda delfinerna. En dröm jag burit med mig länge som snart går i uppfyllelse.

* Under de sista höstdoftande dagarna i Oktober så bestämde jag mig för att vara med i julkalenderswappen och vara hemlig tomte till (än så länge) okänd mottagare. Fram till 8:e December är det öppet att anmäla sig för att delta så om nån är sugen att göra detsamma så är det bara att passa på.

Böcker lästa i Oktober 2009

Under oktober så kom jag igång med läsningen igen på ett sätt som är mer likt mig.

Att växa genom möten av Kay Pollack
En fantastisk bok som jag läser om då och då. Jag tycker Kay Pollack är så himla klok helt enkelt. Honom skulle jag gärna lyssna på som föreläsare en vacker dag.

Underströmmar av Joanne Harris
En bok som samtidigt som den aldrig riktigt grep tag i mig var lättläst och i slutet kunde jag inte sluta läsa den. Inblick i ett ö-liv och dess hemligheter tar jag med mig som behållning.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichies
Bokcirkelboken för månaden och ännu en sträckläsning. Lättläst och gav mig en inblick i Nigeria som jag inte kan påstå att jag hade. Delade åsikter i bokcirkeln men jag tyckte om den. Speciellt tidsupplägget.

Co-active coaching. New skills for coaching people toward sucess in work and life av Laura Whitwort, Henry Kimsey-house and Phil Sandahl.
Läste om denna coachbok som är en av de bättre jag har läst så därför läste jag om den, man kan alltid behöva inspireras lite och reflektera över coachingen.

Östermalmsmorden av Lars Bill Lundholm
En deckare i Stockholmsmiljö när jag som mest behövde just en deckare som tidsfördriv och att vila tankarna i. Lättläst och lätt att fastna i.

I de lugnaste vatten av Viveka Sten
Ännu en deckare, varför ge upp ett koncept som tog mig ur lästorkan? Det enda jag började fundera på är om jag börjar bli en analytiska tråkmåns för jag funderade över om inte vissa saker var lite väl osannolika. Men en skön avkoppling i härlig skärgårdsmiljö.

Mannen som sålde sin ferrari av Robin Sharma
En alldeles fantastisk bok som pedagogiska mamman tipsat mig om flera gånger. Jag förstår varför, jag kommer att läsa om den inom kort för den gjorde djupt intryck på mig.

En liten hattaffär på hörnet av Marita Conlon-McKenna
Min magiska vän gav den till mig och sa att det här är en feelgood bok och det var precis vad det var. En söt historia som påminner mig om att drömmar är till för att följas.

Dödergök av Katarina Wennstam
En bok som jag egentligen aldrig fastnade totalt i men jag vet inte om det handlade om boken i sig eller om min egen sinnestämning. Den utspelar sig till viss del i Svedmyra där jag bor vilket jag inte visste när jag började läsa men som var en trevlig överraskning.

Nåväl, ny månad-nya böcker... och troligen några gamla också. Vi får väl se.

Häxonster för praktiskt bruk...

av Malcolm Bird var en av mina absoluta favoritböcker när jag var yngre (bilden är tagen från internet).

Denna bok är nästan sönderbläddrad och var under en period min ständiga följeslagare, i somras hittade jag gulnade teckningar i sommarstugan där jag tecknat av en av häxorna i boken (vilket jag för övrigt mer eller mindre tvingade både mormor och morfar att göra). Jag var fascinerad av häxor helt enkelt, men bara de "snälla" brukade jag poängtera. Så en hel bok fylld med mattips (knot-kex, pudding med spindlar etc), stickbeskrivningar på häxhatt, halsduk med dödskalledekorationer och annat pyssel och knåp var en guldgruva för en häxälskande 11-åring.

Så idag då jag hittar spöken i trapphuset och flygande häxor i min älvträdgård på facebook så började jag tänka på min gamla häxbok och min fascination för just häxor. Kanske var det häxornas självständighet, deras frihet på en liten kvast, att de inte bryr sig om vad andra tycker och magin som fascinerade. För mig är de inte fula utan i sin egenhet vackra på sitt vis, alla behöver inte vara elaka utan om man kan sina häxkonster så väljer man ju själv hur man använder dom. Precis som vi alla gör med våra egna små häxkonster.. för visst finns det gott om dem i vardagen det gäller bara att se dem. För att kunna laga en vällagad sås, skapa något vackert med sina händer eller skriva en välskriven bok det kanske rent av är just häxkonster eller åtminstone vardagsmagi.

Upplysta pumpor, knastrande löv att sparka i och en stad fyll av gastar, häxor och andra märkliga väsen på väg mot festligheter avslutar kvällen tillsammans med en stilla undran om solrosen blommar i höstens famn den sista dagen i Oktober.

"Miracles only happen

... to people who believes in miracles" skriver en av mina favoritförfattare Paulo Coelho i sin blogg och sen uppmanar han sina läsare att skriva om mirakel de mött i livet.

Miraklerna händer enbart de människor som tror på dem. Det där har jag tänkt på och sen har jag funderat över vad jag anser vara mirakel och när jag upplevt detta. Men framförallt tänker jag på att jag anser att man många gånger kan välja med vilka glasögon man betraktar livet och vad jag själv vill fokusera på.

Imorse när jag klev upp och var på väg att sätta på tv:n för att titta på nyheterna som jag brukar göra när jag äter frukost så tänkte jag att det var dags att starta dagen med något som gör mig på mycket bättre humör och ger mig en bra start på dagen. Så istället för nyheter och morgonsoffor så satt jag in en DVD med Kay Pollack som föreläser och tittade på en stund. Det ska jag fortsätta göra. Jag har fler DVD'er om livet som jag tycker om som JAG AB, The secret, You can heal your life etc.

I mitt arbete som coach så är det stor fokus på andras processer, sanningar och värderingar så för att få mig att minnas mina så har jag vissa knep jag tar till. Jag har post-it lappar i både jobbkalendern och min privata.. rubriken är ny vecka - nya möjligheter och sen står det saker som jag vill självcoachar mig själv i. Några punkter som finns (tagna från båda listorna):
- Vad vill du ha fokus på under veckan?
- Coachutmaning?
- Var finns dina hinder och dina resurser?
- Följer det jag gör mina grundläggande värderingar och det jag tror på?

Att se lapparna och fundera över frågorna gör att jag minns det jag tycker är viktigt eller det jag vill fokusera på antingen privat eller på jobbet. Att arbeta med tacksamhet, affirmationer, mental träning och meditation är det som gjort en skillnad i mitt liv. I någon annans kan det vara att gå en svampkurs eller ha en barnfri eftermiddag i veckan. Det finns inga rätt eller fel men jag tror att vi alla har ett val när det gäller hur vi vill se livet eller en situation. Därmed inte sagt att livet inte stundtals kan vara väldigt svårt, förvirrande och frustrerande. Livet bara är helt enkelt, det kan vi inte förändra.

Men jag tänker fortsätta att ignorera morgonnyheterna och starta dagen på ett sätt som fyller mig med långt mer energi innan jag tar min lilla morgonpromenad med löven under mina fötter. Mina mirakler då? De kanske jag berättar om en annan gång men ett litet mirakel var att "The mystery machine bilen" som stod parkerad i Svedmyra i somras men hur jag än spanade efter Scooby Doo och gänget så fanns de inte i närheten. Men jag vet att de varit här och jag vet också att definitionen av mirakel är något vi kan välja själva. Vi är alla mirakler.

Under en Skottlandsresa...

.. så stötte jag för första gången på Edward Monktons produkter och blev blixtförälskad i hans bilder.

Det är en kärlek som håller i sig och vänner som vet detta har bidragit genom att köpa kort, väska och böcker när de befunnit sig i England. Igår meddelade han att han släpper vissa av sina bilder för fri spridning och att han dessutom gjort en liten film på boken "The pig of happiness".

Saker man tycker om ska man sprida vidare tänker jag så nu gör jag det. I övrigt så känner jag mig som på bilden ovan och har just nu ingen större blogginspiration men den slår ofta till när jag minst anar men för att kanske sätta fart på den så undrar jag om ni har några önskemål vad jag ska skriva om?

Livets flod...

.. flödar hela tiden.

Ibland är det stiltje och floden flyter stilla fram utan större förändringar andra gånger så är det rena forsen fylld med strida strömmar, hårda stenar och oväntade vattenfall. Livet är som det är och floden likaså. Man är där man är, kanske önskar man något annat men där man är just för tillfället är de förutsättningar man får anpassa sig till, kanske vill man ha det annorlunda längre fram och arbetar för det men just nu så är livsfloden som den är.

Liknelsen kommer från en coachbok och det ligger mycket i den. När man är mitt i forsen så kanske det handlar om att glida med forsen och passa sig för stenarna, när floden glider i sakta mak kanske jag lägger mig på rygg och tittar på himlen. Men längs med min livsflod så finns mina vänner som ibland sträcker ut en pinne att ta tag i när jag som mest behöver den, eller som hoppar i så det skvätter och påminner mig om att inte ta allt så allvarligt.

Mina medsimmare finns där för mig i så många former. Min magiska vän skriver skadeståndsbegäran när jag inte orkar, K tar mig ut på sköna promenader och erbjuder att hjälpa till med praktiska saker som jag måste ta itu med, min vän från Dalarna får mig att skratta och drömma om nya äventyr tillsammans med henne i Barcelona och Mamms peppar mig och skickar fint sms när vi skiljts åt.

Livets flod flyter vidare och jag med den samtidigt som jag nynnar på Beatles välkända strof... "so I get by with a little help from my friends.."

Det tar oss tre timmar att gå runt sjön..

.. vår promenad kantas av granar, höstlöv, vackra vyer men framförallt prat.

Min magiska vän hjälper mig sedan att skriva en begäran om skadestånd för att täcka veterinärkostnader. Det är svårt för mig att göra nåt sånt men samtidigt så har hundägarens ovilja att ens kontakta mig efter upprepade försök att få kontakt gjort att jag känner att det är något lättare. Det är nog tur att vänner stöttar, peppar och pushar ibland. Jag är lite mesig i såna här lägen och vill inte lägga skuld eller begära pengar av någon. Nu ska jag skicka brevet också, ett steg i taget.

Det tar mig en sekund att klicka på knappen "boka" hos en researrangör och sen har jag tagit ett av de första stegen mot en dröm. Om lite mer än en månad åker jag till Hawaii. Ett sista minuten erbjudande på min drömresa och kurs kombinerad gjorde att jag tog steget. Coaching, att upptäcka sitt unika ledarskap, simma med vilda delfiner, träna yoga och upptäcka Hawaii kommer att fylla delar av November och början av December.

Vagabonden och äventyraren i mig vaknar och känner att nu är det dags att utforska något nytt. Inre resor har jag gjort många det senaste året men nu är det dags att göra det ut i vida världen igen. Min passion får luft under vingarna och jag går till sängs med ett nytt äventyr framför mig. För mig personligen stämmer nämligen ordspråket:

"Att resa är som att läsa en bok - den som stannar hemma läser bara första sidan"

Jag sparkar de blöta löven..

.. som samlats i drivor.

Att sparka i löv är en höstaktivitet som passar bra när tankarna snurrar. Ett oväntat erbjudande dök upp som jag nu överväger. Du tänker för mycket är något som jag hört ganska många gånger under mitt liv men för mig är reflektion en naturlig del av livet. Kanske tänker jag för mycket men vem ska avgöra det? För mycket för vem förresten?

Mina fötter tycker om att sparka i löv, gå på ojämnt underlag, vandra på sandstränder och dansa natten lång. Det gör nog att jag har båda fötterna på jorden även om jag ibland svävar i det blå tankemässigt. Kontrasterna är det som gör livet skiftande, precis som de höstlöv som samlas i alla de storlekar och i ett sprakande färgspel. Livets äventyr är ju just det, skiftande. Ett äventyr utan strapatser, spännande möten och oväntade vändningar är ju inget äventyr. Så jag går vidare ut bland höstlöv, stormar, vackra dagar, kalla nätter och tar emot livet som det är.

Bidrag 174 i Melodifestivalens webbjoker...

... är min lillebror delaktig i att ha skrivit och spelat in. Låten heter: "When love hits you".

Som stolt storasyster så kan jag ju inte låta bli att sprida denna fina låt vidare och om ni gillar det ni hör så kan ni spendera mindre än 5 kr på att rösta på den genom att göra såhär:

Röstning sker via sms. Framför varje bidrag hittar du ett tresiffrigt nummer, (174 i det här fallet). Skriv in de tre siffrorna och skicka till 72470. Varje sms kostar 3,60 kr + ev trafikavgift. Observera att det tresiffriga numret ska skrivas i en följd utan mellanslag och utan parenteser. Numret ska skrivas med siffror, inte bokstäver.

Här virvlade snön idag bland färgglada löv under några minuter innan den försvann lika snabbt som den kom. Jag virvlar vidare i livet medan jag nynnar på "when love hits you".

Leverans från DHL....

.... kontakta oss då du inte var hemma när vi skulle leverera stod det på en liten lapp som lagts i lådan när jag kom hem till min lägenhet i helgen.

Från DHL? Jag hade ju inte beställt något, mycket märkligt. Nyfikenheten väcktes och jag kontaktade dem för att kunna boka ny leveranstid och efter det andra telefonsamtalet då jag fick beskedet att de kunde leverera till min arbetsplats sa kvinnan att det är en bok. En bok? Vem skulle skicka en bok med DHL till mig, jag spekulerade vilt i allt från gamla jordenruntvänner som blivit författare till att jag vunnit nån mystisk utlottning.

Paketet som levererades idag såg dock lite väl stort ut för att innehålla en bok och budkilllen sa att det är skor. Skor? Då började en misstanke dyka upp och den stämde. Min vän i London hade skickat mina drömskor till mig, ett par Dr Martens med rosa körsbärsblommor på. Vilken present! Allt som tack för att jag coachat henne utan kostnad under en period (för att jag vill och kan använda det som pro bono timmar i kommande certifieringar). För ett tag sedan frågade jag henne om hon kunde hålla ögonen öppna efter de här skorna eftersom de inte gick att få tag på i Stockholm. Helt otroligt vilken fin gåva. Så fin att jag för några år sedan inte kunnat ta emot den men nu gör jag det med tacksamhet och öppet hjärta.

Så nu ska jag gå in dem och sen kan jag dansa längs Stockholms gator med körsbärsblom i mina spår oavsett väder och årstid. Vännerna bär jag i hjärtat men de får mig även att stå stadigt på jorden vilket jag just nu behöver i höststormarnas tid.

Solens strålar träffar husfasaderna

... och färgar dem i gult under min morgonpromenad genom den stora staden.

Jag går genom parker, passerar tunnelbaneuppgångar, bakgator, kullerstenar, gamla hus och nya. Att vandra genom en stad och se den vakna till liv är något av det bästa jag vet oavsett om det är i min vardag här eller under resor till andra länder. Jag passerar Tessinparken, Stureplan, Hötorget med nyupplagda kantareller och solrosor i stora fång innan jag anländer till centralstationen. På min väg passerar jag dörrar som jag nyfiket undrar vad de döljer eller vem som bor där. Jag tittar in i vackra trapphus som gör mig andlös av deras skönhet.

Höstkrispig luft och vackra löv som leker runt mina fötter. Hösten är en av mina favoritårstider. Den har en finstämdhet, lekfullhet och samtidigt kan den vara brutal med stormar och regn som öser ner. Så avslutas dagen med regn som slår mot rutan och kommer att vagga mig till sömns. Imorgon väntar en ny dag med ännu en morgonpromenad, kanske regnar det och kanske skiner solen men staden vaknar varje morgon oavsett väder.

Veckans skimrande solstrålar....

... har letat sig in bland höstlöv och kullersten.

Veckan som gått har haft många härliga livssolstrålar där jag samlat kraft men ingen blogginspiration och då får bloggen vara. Men jag vill minnas de här solstrålarna som gör livet mer färgsprakande så här kommer en fragmentarisk och omkastad sammanställning över dessa ögonblick:

* En mysig promenad på Kungsholmen med en vän som jag träffade för ganska strax ett år sedan och som är guld värd. Hon har kloka tankar och ett varmt hjärta.

* Vardagslyx med ansiktsbehandling hos världens bästa Christel.

* Alla dessa fantastiskt vackra löv som dansar runt mina fötter.

* Tre solrosor utdelade till kattvakt, middagsvärdinna och världens sötaste ettåriga systerdotter.

* Fika med en vän som jag inte träffat på flera år då vi bor i olika städer. Men vi har känt varandra sen -96 då vi läste spanska i Göteborg. Supermysig fika på mysigt café.

* Jag återgick till världens roligaste jobb efter sköna semesterdagar.

* 1-årskalas med världens goaste cheesecake hos lilla Alma. Mysigt att möta familjemedlemmar och systers trevliga vänner och söta katten Nemi.

* Hade tv-maraton med en av mina favoritserier pushing daisies. Älskar den serien helt enkelt, den gör mig varm i hjärtat.

* Ett sms från en vän som fick mig att bli tårögd och le ett leende som var bredare än Luleälven. Vad det handlade om? Jo, det här!

* Ashes and snow filmen på dvd

* Uttrycket "att vandra på månstrålar" som jag tar med mig från kloka Johburs inlägg.

* Att glädjas med en vän som ska på en spännande anställningsintervju.

* Rödvinskväll med smink med sköna tjejer.

* Ett fint brev från min mormor.

* Morgonpromenader genom denna vackra huvudstad. Har bytt ut min 25-min promenad mot en 45-minuters på morgonen nu när resvägen är annorlunda. Men trots att jag är en morgontrött person så vill jag inte byta ut det för allt i världen.

* Kickboxning som avslutning på veckan.

* Brevskrivning och mysfika på en handelsträdgård i höstsol ett kort stenkast från där jag en magisk dag i somras träffade min syster. Vid min sida har jag den fantastiska överraskningspresenten från Lady thirty, nämligen en höstlik retroväska från Orkanlia.

Jag vandrar vidare bland solstrålar, höstlöv, stormar och nyckfulla vindar på livets väg. Jag kan bara ta ett steg i taget men jag kan göra det i den takt jag önskar.

Sammanfattning av September 2009..

September. Månaden som kom och gick känns det som. Det här var i allafall ett axplock ur det som hände:

* Skärmflygaren fick komma hem. Så oerhört skönt.

* Jag fick påminna mig själv om att det är viktigt att inte vänta ut stormarna utan istället dansa i regnet.

*Jag fick den stora äran att gästblogga hos Mamma Melissa.

* Jag fick dvd'n till ashes and snow i min brevlåda från en person jag aldrig träffat.

* Jag antog utmaningen one word och mina läsare beskriver min blogg the adventure of life med följande snälla ord: SPRUDLANDE * VACKER* INSPIRERANDE * LIVSCOACH * LIVSGLÄDJE * MYSIG * VARM * ENERGIGIVANDE * MÅNGFACETTERAD * MOTIVERANDE * LIVSKLOK* ÖDMJUKHET* MENINGSFULL. Tack till alla er som tog er tid att skriva ett ord, det inspirerar mig att fortsätta skriva.

* Sen bestämde nån beslutsfattare att min favoritgraffitti (mellan Huddinge station och Stuvsta) skulle tvättas bort nu i September. Den har varit nåt att glädjas åt varje morgon då bussen passerar den (bilden är tagen från bussfönstret och är därför suddig)... Det står ROCKERS i "Barbapapa-tappning" och jag blev glad av att se den. Men nu får den leva i minnet istället, men den gjorde min bussresa lite trevligare och fick mig att le varje gång jag såg den.

Böcker lästa i September 2009...

Jag skulle säga att jag som den inbitna bokmal som jag är knappt läser något är ett verkligt uppenbart tecken på att det är mycket som hänt under månaden och att min koncentration inte är vad den brukar vara. Så för någon som läser 6-10 böcker i månaden så är 3 böcker lite pyttigt. Men jag har haft viktigare saker att koncentrera mig på det vill säga livet, min återhämtning och att bara vara.

De tre böcker som trots allt blev lästa är:

Sucka mitt hjärta, brist dock ej av Mark Levengood
En bok som i mitt tycke är alldeles, alldeles underbar. Underfundiga, kloka och vackra skrivna funderingar om livet. Jag ler ofta när jag läser eller så rynkar jag pannan för att jag fått något annat att tänka på. Ibland glömmer jag bort att andas och det är när något är riktigt, riktigt bra.

The adventure of life del 2 av Vida
Som jag berättat tidigare så har jag beställt min blogg i bokform via blurb. Det var pedagogiska mammans önskemål från början och jag är glad att jag följde det även om jag ibland suckar över felskrivningar eller layoutmissar jag gjort. Men det är en skön känsla att kunna läsa texterna i bokform och det känns lite mer beständigt än att de bara ligger på nätet.

Eclipse av Stephanie Meyer
Fortsättning på den serie jag började läsa förra månaden. Vampyrlitteratur som jag sugs in i och som är räddningen när koncentrationen är som den är för annars hade nog inget blivit läst.

Nu är det ny månad och nya böcker som gäller.

Oväntad vänlighet...

.... gör mig alltid så oerhört varm i hjärtat.

Idag blev jag påmind om det när jag var hem till min lägenhet och ett stort kuvert låg och väntade på hallmattan. I det så låg film, soundtrack och programmet till fotoutställningen ashes and snow som gör mig andlös. En person jag aldrig har träffat erbjöd sig (efter att ha läst om min kärlek till bilderna på bloggen) att skicka kopior eftersom han besökt utställningen. Sån generositet gör mig ödmjuk och tacksam. Precis på samma sätt som när Lady thirty oväntat skickade en överraskning. När jag startade den här bloggen för dryga 1,5 år sedan så hade jag ingen aning om all den värme som faktiskt människor jag inte träffat visat mig på olika sätt.

Det är en skön tanke att slumra in på, att oväntad vänlighet är något som kommer från det mest oväntade håll. Så jag tänker nog göra detsamma och "pay it forward" som det så fint heter, för jag väljer att våga tro att det kan göra en skillnad. För mig gör det i alla fall det.

Vida gästbloggar hos mamma Melissa...

... och här kan ni läsa mitt gästbloggsinlägg.

Mamma Melissa har tidigare skrivit ett fantastiskt gästbloggsinlägg i min blogg och nu var det min tur att blogga hos henne i hennes fina blogg. Vi skriver båda om livsryggsäckar. Vad har ni fyllt era med?

Andra eminenta gästbloggare hittar ni i spalten till höger där ni även hittar mina tidigare gästbloggsinlägg hos visa vägen och enbart.

Önskar er alla en fin söndag och många löv att hoppa i.

Drömmarna är våra vägvisare...

... står det på min drömpuppa (från kreativ insikt) som jag fått av skärmflygaren.

Inuti den finns lappar med drömmar som jag vill förverkliga. Inuti oss själva växer ofta drömmarna, kanske rosa som sockervadd eller högtflygande som örnen, kanske små som nyckelpigorna eller stora som elefanterna. De kanske är kända av alla eller väl gömda i hjärtats innersta rum. Men drömmarna finns där om vi lyssnar.

Vissa av dem uppnår vi, andra stannar i drömstadiet eller förändras längs med livsvägen men visst är de våra vägvisare. Intutionen är en annan vägvisare och ibland är de sammanvävda. Att lyssna på vägvisarna känns viktigt. Ibland kanske drömmarna mest är tidsfördriv och ibland vill de säga oss något viktigt.

Men det är viktigt att bara vara också så det är jag nu. Det har också varit en dröm de senaste veckorna och nu är jag där. Då upptäcker jag att det är svårt att vara just där, i lugnet för kroppen och huvudet. Men en motgång för att uppnå en dröm blir just nu en lärdom. Andas lugnare, koppla av och låt livet omfamna dig.

Drömmarna bor i mitt hjärta men jag bor mitt i livet och inget krävs av mig för att vara just här. Jag kryper ihop och förpuppar mig ett tag för att sedan lyfta med mina färgglada fjärilsvingar och flyga högt mot skyn mot nya äventyr.

We are spiritual beings..

... having a human experience.

Citatet kommer från en yogi-the påse och jag har tänkt en del på det sen jag läste det. För mig är nämligen andlighet viktigt. Jag är inte traditionellt kristen eller aktivt utövande någon annan religion men jag tror att vi alla är del av något större. Jag har själv lite svårt för gudsbegreppet utan personligen använder jag hellre begreppet universum.

När jag såg Malves affirmationsarmband så tänkte jag att jag skulle göra ett liknande till mig själv, men det blev aldrig av. Samma sommar såg jag för första gången det moderna radbandet/armbandet som bland annat kallas "Livets pärlor" men hade då i åtanke att jag själv skulle göra ett personligt.

När ännu ett år gått och jag i somras såg att de fortfarande hade det till salu i Gammelstads kyrka så insåg jag att det var nog dags att köpa dessa pärlor eftersom jag under ett helt år inte gjort mig ett armband på egen hand. Sen så gillar jag symboliken hos pärlorna men även att jag kan fylla dem med min egen symbolik.

Jag bär ibland detta armband, eller så har jag det i en ficka. Det påminner mig om min egen andlighet och livets olika delar. Tanken är att de ska väcka frågor och insikter. Vad är viktigt för mig i livet? Vad skänker mig lycka? Var är min fokus i livet? Är den där jag vill ha den?

Varje pärla bär ett namn och har sin egen symbolik. Såhär beskrivs pärlorna i den bok som medföljer:

Gudspärlan (den stora gyllene pärlan) ska påminna oss om att det finns någon som alltid är med oss och alltid vakar över oss. Den symboliserar tro, förundran och tillit.

Tystnadspärlorna (alla de avlånga pärlorna) ska påminna oss om den viktiga tystnaden. Om vikten av att stänga av prestationskrav och bara finnas till. Vi kommer i kontakt med vårt innersta och låter det tala.

Jagpärlan är liten och pärlemorskimrande (och sitter på vänster sida på bilden). Likt sandkornet som bär på möjligheten att bli en pärla finns inom varje människa oanade krafter som väntar på att få vakna och att få uttryckas. Den vill hjälpa oss att se oss själva bortom alla roller, krav och förväntningar.

Doppärlan (den vita pärlan) uppmanar oss att ständigt våga börja om på nytt. Det är aldrig försent och vi duger som vi är.

Ökenpärlan (sandfärgad) är en symbol för motgångar och stunder då livet ter sig som en öken. När vi inte har ork, kraft och kanske inte heller någon att tala med. Ökentiden kan lära oss skilja det oviktiga från det viktiga.

Bekymmerslöshetspärlan som är blå är livets rastplats. I lugnet föds livsmod och livskraft. Här får vi vara utan att göra.

Kärlekens pärlor är de två röda pärlorna. Två till antalet för att påminna om att både ta emot och att ge kärlek. Kom ihåg den kärlek som passerar i livet, både den du ger och den du får.

Hemlighetspärlorna (de tre vita pärlorna) rymmer hjärtats innersta hemligheter. De som vi sparar för oss själva. De kan rymma drömmar, tankar eller upplevelser vi upplevt eller bevittnat. Våra hemligheter är i säkert förvar i dessa pärlor.

Nattens pärla är svart som natten. Den står för det svartaste i livet som ångest, tvivel, rädsla, övergivenhet, förtvivlan och rädsla för död och katastrof. Den vill påminna oss om att stanna upp inför det svarta men även att det finns ljus i mörkret även om vi inte alltid ser det.

Uppståndelsepärlan (vit) står för godhetens seger över ondskan, för hoppet som övervinner oro och rädsla, för livets seger över döden. Den får oss att aldrig sluta hoppas.

Jag är nog barnsligt förtjust i symbolik och smycken eller saker som bär på en allmänt känd symbolik eller en som jag själv förknippar med det. Det får mig förankrad i mig själv och det jag tror på. För jag tror det ligger nåt i det där citatet:

"We are spiritual beings having a human experience"

Vad tror ni?